Bjørn O.Hansen

Bønnen er et levende vann

2012-02-04T00:09:00.003+01:00

Jeg holder på å lese en bok av Ioann Illitsj Sergeijev eller Johannes av Kronstadt (bildet), som ble hans prestenavn. Johannes av Kronstadt (1829-1908), var i sin samtid like kjent som Leo Tolstoj. Den har tittelen 'Livet i Kristus. Han skriver dette om bønnen:

'Bønnen er et levende vann, med dens hjelp kan sjelen slukke sin tørst'.

'Bønnen betyr at man i seg, i menneskene og naturen skuer Guds verk av allvishet, nåde og allmektig kraft. Bønnen er en stadig innstilling av takknemlighet'.

'Bønnen er Åndens åndedrag. Når vi ber innånder vi Den Hellige Ånd: 'Be i Den Hellige Ånd' (Jud v.20) På denne måten er alle kirkens bønner Den Hellige Ånds åndedrag, de er en åndelig luft, men de ser samtidig lys, åndelig ild, åndelig mat og åndelig klær'.

Alle mine sukk er ikke skjult for Deg

2012-02-03T12:41:00.004+01:00

En av antifonene ved middagsbønnen fredag lyder slik:

'Min lengsel, Herre, er for Ditt åsyn,
og alle mine sukk er ikke skjult for Deg'.

Det er godt å be slik. Alle dager. Men spesielt på dager hvor en bever innfor det ukjente, og dager da vanskeligheter tårner seg opp og ens tro blir prøvd.

Herren vet, og kjenner også våre sukk. Når vi ikke finner ord for å be slik en kjenner det i sitt hjerte.

Da gjentar jeg denne antifonen:

'Min lengsel, Herre, er for Ditt åsyn, og alle mine sukk er ikke skjult for Deg'.

Hvilken trøst! Herren vet og Herren kjenner sine. I dag hviler jeg i dette, og jeg ber om at mine sukk og mine tårer høres ved Guds trone som bønn, og som legges til de himmelske bønneskålene.

Evangeliets lys til Norden

2012-02-03T12:27:00.001+01:00

På bloggen Monastisk kan du i dag lese om Ansgar - Nordens apostel - hvis festdag det er i dag. Han hørte med blant de såkalte vandringsmunkene som brakte evangeliets lys til Norden. Hvor hadde vi vært i dag, uten dem? Hvor lang tid hadde det tatt uten dem til at vi ved våre kyster hadde fått høre evangeliet og sett dets lys?

Bloggen Monastisk finner du her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Sterke reaksjoner fra mange hold på 'kroningen' av Eddie Long

2012-02-03T09:15:00.004+01:00

Reaksjonene på 'kroningsseremonien' av biskop Eddie Long, har ikke latt vente på seg. Redaktøren for det anerkjente Charisma Magazine, J. Lee Grady (bildet), sier i en kommentar at 'det har tippet over for lenge siden for biskop Eddie Long. Hvor mye ble denne 'rabbineren' betalt for å 'krone' Long til konge?'

Rev. Wil Gafney, Ph.D og assisterende professor ved Hebrew and Jewish and Christian Scripture, påviser i en artikkel i Huttington Post, at rabbineren Ralph Messer, presenterer hele 27 falske oppfatninger av Torah i forbindelse med 'kroningsseremonien'!

- Han (Ralph Messer) representerer ikke jødisk tanke eller praksis. Han misoppfatter både Torah og andre jødiske hellige skrifter - og for den saks skyld også Det nye testamente og kristen bibelsk tolkning og teologi, sier Gafney.

En annen som uttaler seg kritisk er Bill Nigut, Southeast Regional Director of the Anti-Defamation League, en antisemittisk organisasjon. Han mener den bisarre seremonien ikke representerer noe jødisk han er kjent med.

Også fra jødisk hold kommer det sterke reaksjoner. Joshua Heller, som er rabbiner for forsamlingen B'nai Torah in Sandy Springs, sier det slik:

'Vi utroper ikke enkelt personer til konge. Og vi ruller heller ikke inn en person i en skriftrull og erklærer noen for konge,'

Se også:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296281

Vend om og tro på evangeliet

2012-02-03T00:07:00.003+01:00

Chiara Lubich (bildet), grunnleggeren av Focolare-bevegelsen, har skrevet artikkelen som følger. Jeg tror mange vil finne den interessant, utfordrende og radikal. Det er dette budskapet vi trenger, det som skaper endringer i våre liv:

Ifølge Markusevangeliet begynner Jesus å forkynne budskapet om frelse for verden med følgende ord: 'Tiden er inne, Guds rike er kommet nær. Vend om og tro på evangeliet'. (Mark 1,15)

Med Jesu komme bryter en ny tidsalder frem, nådens og frelsens tidsalder. Og hans første ord er en innbydekse til å ta imot den store nyheten, at virkeligheten, selve Guds rike, er kommet nær og blitt oppnåelig for alle mennesker. Og han viser straks veien vi må følge: å vende om og tro på Evangeliet, det vil si å forandre livskursen radikalt og ta i mot ordet, som er Jesus, og som Gud gjennom ham åpenbarer for menneskeheten til alle tider.

Det er to ting som går side om side: omvendelsen og troen. Man kan ikke ha den ene uten den andre, og begge skapes i kontakt med det levende ordet, med Jesu nærvær, som også i dag gjentas til menneskene:

'Vend om og tro på evangeliet!'

Når Guds ord blir mottatt og etterlevd, forandres sinnelaget totalt ('omvendelse' betyr nettopp det). Ordet trenger inn i alles hjerter - det være seg europeere, asiater, australiere, amerikanere, afrikanere - og man møter alle begivenheter, enkeltmennesker og samfunn med Kristi sinnelag.

Men hvordan kan Evangeliet fremkalle et slikt mirakel, en dyp omvendelse, en ny og skinnende tro? Hemmeligheten ligger i det mysteriet Jesu ord innebærer. De er ikke bare formaninger, råd, direktiver eller påbud. I de ord Jesus retter til oss, er han selv til stede. Jesu ord er Jesus selv. Så det er altså ham vi møter i Ordet. Og ved å ta imot Ordet i vårt hjerte, slik han ønsker at det skal bli mottatt (det vil si at vi er rede til å omsette det i praksis), er vi ett med ham og han fødes og vokser i oss. Det er derfor det er så viktig og påkrevd at enhver av oss kan og bør ta imot Jesu innbydelse.

'Vend om og tro på evangeliet!'

Noen vil kanskje synes Evangeliets ord er for høytravende og vanskelige, for fjerne fra nåtidens måte å leve på og tenke på, at at de blir fristet til å vende det døve øret til og bli motløse. Men dette skjer hvis man tenker at man i sin vantro alene må flytte fjell. Faktisk ville det være nok å prøve å etterleve bare ett eneste Ord fra Evangeliet for å finne en hjelp man ikke forventet eller en enestående styrke og en lykt for sin fot. For forkynnelsen av ordet, som er Guds nærvær, setter oss fri, renser, omvender, gir oss fred, glede og visdom.

Hvor ofte kan ikke dette Ordet opplyse oss i løpet av dagen vår! Hver gang vi konfronteres med vår egen eller andres svakhet, hver gang det virker umulig eller absurd å følge Jesus, hver gang vanskelighetene overmanner oss, kan dette Ordet gi oss vinger, en munnfull frisk luft, en stimulans til å begynne på nytt.

Det kan være nok med en rask liten kursjustering for å komme ut av vårt lukkede ego og åpne opp for Gud, for å oppleve et annet liv, det virkelige livet. Hvis vi så kan dele denne erfaringen med noen av våre venner, som også har gjort Evangeliet til sin rettesnor for sine liv, vil vi se at det kristne fellesskapet springer ut eller blomstrer på nytt rundt oss.

For når man lever etter og forkynner Guds Ord, skjer også dette mirakelet: Ordet gir opphav til et synlig fellesskap som blir surdeig og salt i samfunnet, ved å vitne om Kristus i alle deler av verden.

Amerikansk pinsekarismatiker krones til konge!

2012-02-02T13:03:00.002+01:00

En video som nå ligger ute på You Tube (du finner en link nederst i artikkelen), skaper nå høyst berettigede reaksjoner i det pinsekarismatiske miljøet verden over.

Videoen viser utdrag fra en gudstjeneste 29 januar i år hvor biskop Eddie Long (bildet), blir kronet til konge (!) over menigheten sin og Georgia, USA, av en jødisk rabbiner, ved navn Ralph Messer. Han bæres rundt i forsamlingen i en vakker stol, og blir hyllet av 25.000 menighetsmedlemmer!

I desember i fjor fylte biskop Long ut skilsmissepapirene etter 21 års ekteskap 'uten håp om forsoning' på grunn av 'uoverkommelige forskjeller'. Fire menn har rettet anklager mot ham for 'handlinger av seksuell art'. Han nektet lenge for dette, men i mai i fjor kom han frem til en avtale med de fire tidligere medlemmene av menigheten, uten å gå rettens vei.

I forbindelse med nyttårsprekenen i år, sa Long:

'2012 er her. Rist av deg samvittighetsnaget! Rist av deg depresjonen! Rist av deg dine økonomiske problemer! Begynn å bruk hendene igjen ...Gud handler mer om din framtid enn din fortid'.

Nå er han selv kronet til konge! Ikke dårlig. Jeg kjenner bare en som er konge, og som skal hylles. Hans navn er Jesus.

Her er linken som viser kroningseremonien:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=AVkoQHCXSK8

Kyndelsmesse: Den strålende festen til Herrens ære

2012-02-02T12:32:00.003+01:00

I dag feirer vi Kyndelsmesse, festen til ære for Herrens frembærelse i templet. På bloggen 'Monastik' kan du lese om den historiske bakgrunnen for feiringen av denne dagen, både fra Det nye testamente og den tidlige kirkens gudtjenesteliv.

Bloggen 'Monastisk' finner du her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Ny ortodoks nettbokhandel i Sverige

2012-02-02T11:27:00.002+01:00

Om du er interessert i ortodoks teologi, kirkehistorie, klostre, ørkenfedre og kirkefedre, finnes det en mulighet til å skaffe seg gode bøker via en nystartet nettbokhandel i Sverige. I presentasjonen på deres egen nettside heter det:

"Ambon är en nystartad nätbokhandel specialiserad på den Ortodoxa Kyrkans litteratur och kultur. Vår önskan är att kunna erbjuda såväl de stora klassikerna som de kvalitativa och kanoniska nyskrivna texter som kommer ut idag. Vi vill ge den ortodoxa litteraturen ett eget utrymme där helheten kan bli synlig utan sammanblandning med andra traditioner och där Du som kund lätt kan känna dig hemma och finna vad Du söker.

Företagets säte är i den Skete som startades under våren 2008 i Norduppland och som står under beskydd av Ärkebiskop Gabriel av de ryska kyrkorna i Västeuropa, vilken också har välsignat bokhandelns tillkomst. Arbetet med bokhandeln, dess sortiment, blogg och produktion har alltså sin bas i den ortodoxa Kyrka som verkar i Sverige idag. I bakgrunden finns hjälp och handledning av ortodoxa präster som kan ge råd inom olika områden och även svara på Dina frågor.

På plats finns sr Ioanna som driver bokhandeln och tar hand om allt praktiskt arbete, svarar på frågor, gör inköp och ser till att Du får dina böcker.

I Sketen kommer det också att finnas en mindre gårdsbutik där nätbokhandelns sortiment skall finnas till försäljning.

Eftersom ortodox litteratur består i tiden men ofta kommer ut i små upplagor har vi tänkt att knyta ett antikvariat till butiken. Detta är ännu så länge under uppbyggnad. Endast några få titlar blir med oss från start. Ni är alla mycket välkomna att delta i antikvariatets framväxt - ge oss information om titlar ni söker, om ni har något att sälja eller andra tips att ge - så hör mer än gärna av er!

Vi har också en liten bod med varor för utövande av det ortodoxa andliga livet. Du kan hitta vackra ikoner, oljelampor, kors för olika tillfällen, bönband, rökelse, kalendrar och mycket annat som inspiration för eget bruk eller att ge bort som presenter.

Det är möjligt att besöka Sketen under de Liturgier som finns utannonserade eller efter överenskommelse".

Nettsiden finner du her:

http://www.ambon.se/

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 16

2012-02-02T00:09:00.007+01:00

For noen år siden opplevde jeg kallet til en fordjupet relasjon med Herren. Et nøkkelord i denne sammenhengen var 2.Pet 1,10-11: 'Vær derfor desto mer ivrige, brødre, etter å gjøre deres kall og utvelgelse fast. For når dere gjør dette, skal dere aldri noen gang snuble, for på denne måten skal det rikelig bli gitt dere inngang i vår Herre og frelser Jesu Kristi rike'. I tider trakk jeg meg tilbake for å tilbringe tid i bønn og stillhet. På forunderlig vis gav Gud meg en bønnekoie inne i skogen, hvor jeg kunne trekke meg tilbake fra det travle livet jeg hadde levd. Dette stedet ble så dyrebart for meg. Hit kom det sjeldent mennesker, her var vakker natur og pusterom.

Det var i denne perioden at jeg skulle lære betydningen av å være stille, og lytte til Herren. Bønnelivet mitt frem til da hadde vært preget av livet ellers: det var hektisk, preget av aktiviteter, av å oppnå mål jeg hadde satt meg. Veldig liten tid ble brukt til å være stille - og lytte til hva Gud hadde å si. Denne tiden i tilbaketrukkethet var en bønnens skole. Sakte, men sikkert, endret jeg min måte å be på. Stillheten fikk større og større betydning, til jeg ble helt avhengig av den. De bønner jeg ba handlet ikke lenger så mye om hva jeg synes å trenge, men hva jeg ble ledet til å be, drevet av Guds hellige Ånd. Jesusbønnen ble en følgesvenn, som har fulgt meg siden.

Tiden i bønnekoia - som jeg kaller Mamre, for det var i Mamre Abraham fikk sine himmelske gjester - brukte jeg også til å lese. Igjen skulle det indre livets forfattere få betydning for meg: Ørkenfedrenes skrifter, ortodokse forfattere som Kallistos Ware, Starets Siluan, Arkimandrit Sofrony, Aleksander Schmemann, og forfattere om bønn som Andrew Murray og Ole Hallesby.

Sakte vokste det frem en bevisstgjøring hos meg om at jeg måtte handle på ordene fra 2.Petersbrev. Jeg måtte befeste mitt kall. I mitt tilfelle betydde det at jeg måtte klargjøre det som jeg opplevde var mitt spesifike kall. Frem til dette tidspunktet hadde det vært å være pastor. Jeg fikk tidlig kall til å bli Ordets forkynner, og kallet til pastortjeneste ble en naturlig konsekvens av dette. Nå opplevde jeg at tjenesten min endret seg noe:

Jeg følte jeg skulle vie mer av mitt liv til bønn og til å leve i stillhet, og jeg følte et kall til Kristi kropp. Til å bygge relasjoner og til enhet mellom kristne. På forunderlig vis har Gud åpnet dører inn i så mange sammehenger. De siste årene har jeg talt i alt fra Den ortodokse kirke til de Frie venner. Og over alt har det vært stor åpenhet for budskapet Herren har gitt meg. Det kjenner jeg djup takknemlighet og ydmykhet for. Deler av dette kallet handler også om å bygge relasjoner med ledere, for å stå sammen med dem i bønn. Her har vi også sett forunderlige ting vokse frem gjennom årene.

(fortsettes)

Hvordan ba de første kristne?

2012-02-01T14:55:00.002+01:00

Er du interessert i å vite hvordan de første kristne ba? Hvordan man ba i Oldkirken?

Patristisk Forum inviterer til samling lørdag 11. februar kl.10.00-14.00

Foredragsholder: Bjørn Olav Hansen.

Foredraget holdes i Halden frikirke. Møtet er åpent for alle interesserte. Samtale etter foredraget.

Brigid og Cill Dara - kirken ved eiken

2012-02-01T13:31:00.002+01:00

Bloggen Monastisk er nå oppdatert med en artikkel om Brigid av Kildare, grunnleggeren av Irlands første kvinnelige kloster. Hun hadde et stort hjerte for de fattige av de fattige.

Du finner bloggen Monastisk her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 15

2012-02-01T10:34:00.005+01:00

I kjølvannet av kontakten med Peter Hoover, som jeg skrev om i forrige artikkel, fikk jeg kontakt med brødrene Torkelson, og i sær en av dem, Nelson (til høyre på bildet). Som nevnt tidligere har anabaptistenes tro og historie beskjeftiget meg siden midten av 1970-tallet.

Hva er det med dem som har fascinert meg slik?

Det er flere ting. Først og fremst deres overgivelse til Gud. Dette var og er oppriktige mennesker, som mer enn noe annet ønsker å ta på ramme alvor hva Det nye testamente sier om disippelskap, radikal etterfølgelse og nytestamentlig menighetsliv. Og som lever det ut, ikke bare som en teori, men i hverdagslig praksis.

Dette var og er mennesker som er opptatt av Guds rike, og hvordan dette riket får sitt uttrykk i levd liv på et lokalt sted. Siden jeg leste Bergprekenen for første gang for 40 år siden ble jeg så grepet av dens radikale innhold. Dette er prinsippene og lovene som gjelder for Guds rike, ikke for et fremtidig tusenårsrike, som enkelte mener, men for Guds rike her og nå. Jeg har lett etter mennesker som ville leve den ut i praksis, og se på den som forpliktende for deres liv med Jesus. Slike mennesker har jeg funnet, og det er noe ved deres radikalitet som fanger min oppmerksomhet og som skaper en lengsel etter å leve på samme måte. Utopisk? Nei, slett ikke. Det er tusenvis av mennesker som har gjort det - og gjør det.

Jeg er fascinert av deres enkle levesett, deres opprør mot materialismen, at de går motstrøms, at de ikke vil blande statsmakten med kirken, eller omvendt, at de er tydelige pasifister. Dette er en naturlig konsekvens av at de leser Bergprekenen bokstavelig og lever deretter. Selv om det bringer dem inn i en rekke konflikter. De ser på seg selv som pilegrimer, som fremmede i denne verden, og som kun er på gjennomreise.

Mange av dem har lidd martyrdøden. Prisen for en slik radikal tro har vært kostbar. Og i mange sammenhenger er det slik fremdeles. For meg personlig har det vært berikende å kjenne mennesker som dette gjennom 40 år, men det har også vært veldig utfordrende. For det har ført til at jeg selv har måttet sette spørsmålstegn ved min måte å leve på, og på hva jeg tror er rett og riktig ut fra Guds ord.

Om de har rett i alt. Nei, det tror jeg ikke. Men det fratar dem ikke dem deres integritet som mennesker med en brennende kjærlighet til Jesus, og en kompromissløshet etter å følge Lammet dit det går. Ikke alt anabaptistene tror er i tråd med urkirken. En av dem som har påvist dette tydelig er en av deres egne, David Bercot. Gjennom hans - også selvkritiske bøker - finner vi flere eksempler på at de er preget av 1600-tallets anabaptistiske teologer, som igjen var preget av sin samtid, og dermed skiller seg fra urkirkens tro på noen punkter. Det gjelder blant annet deres syn på nattverden. Men når alt kommer til alt er de mennesker som bærer en sterk lengsel etter å leve i pakt med den tro og overbevisning som preget de første generasjoners kristne. Selv kan jeg ikke dele alt det anabaptistene tror og lærer. Det gjelder ikke minst deres nattverdsyn, og flere ting som jeg mener er kuturelle uttrykk, mer enn bibelske.

(fortsettes)

Ny og svært god dokumentarfilm om Amish

2012-02-01T09:46:00.002+01:00

En dokumentarfilm om troen og livet til Amish-folket er nettopp blitt lansert i USA. For første gang er det laget en film som ikke er spekulativ, men som tar på alvor deres enkle livsstil og deres tro. Amish tillater ikke at det blir tatt bilder eller film av dem, så det amerikanske filmteamet har hatt en stor utfordring ved å gjøre opptakene så pietetsfulle som mulig.

- Vi har laget 300 filmer de siste 23 årene, og dette har vært den absolutt vanskeligste filmen å lage, sier Mark Samels, executive producer i American Experience.

Flere svært anerkjente eksperter på anabaptismen, som Donald B. Kraybill, Steven M. Nolt, David L. Weaver-Zercher — and forfatterinnen Karen M. Johnson-Weiner blir intervjuet i filmen. Det i seg selv viser at dette er en kvalitetsfilm. Så er da også både Kraybill og Nolt henholdsvis brukt som konsulent og rådgiver for de som har laget filmen.

I en kommentar sier Donald B. Kraybill, som er professor i kirkehistorie ved Elizabethtown (Pa.) College’s Young Center for Anabaptist and Pietist Studies, at denne filmen er 'et landemerke både i sin bredde, kvalitet og integritet'.

Filmen er to timer lang. Du kan se en trailer av den her. En liten reklame vises i forkant av selve traileren, som er ca 10 minutter lang_

http://video.pbs.org/video/2186316678

App for tidebønner

2012-02-01T09:12:00.002+01:00

Gabriel Fjellander fra Sverige har utviklet en app for Ipad, Iphone og Ipod Touch, som gjør den svenske Tidegärden tilgjengelig for flere brukere.

Tidebønnene er selvsagt ikke like tilgjengelige for norske brukere, siden de er på svensk, men noe stort problem burde det ikke være. Her har bederen muligheten til å be fire daglige tidebønner oppdelt i en klassisk fireukers syklus.

Appen bygger på en svensk økumenisk tidebønnsbok.

Appen kan lastes ned her:

http://itunes.apple.com/se/app/tidegarden/id493806816?mt=8

Det profetiske oppdraget, del 5

2012-02-01T00:07:00.002+01:00

Her er siste delen av artikkelen til Art Katz om den profetiske tjenesten i menigheten:

Profeten avslöjar inte bara det som är falskt, han förstör det. Hans ord bär med sig eld. Det rycker upp, röjer undan och förstör innan det planterar och bygger nytt. Vem vill höra på sådana män? De inte bara ifrågasätter, de formligen smular sönder allt inför dina ögon. Om du försöker restaurera resterna är det som att röra vid det orena. Profeten har satt namn på det och nu sitter du där med hans ord utan att kunna komma undan. Det är inte att undra på att sådana män inte är välkomna där man vill fortsätta med sitt i ostördhet.

En profet kritiserar och klär av, utan försyn, utan fruktan och utan att ha anseende till person, alla de lögner och konventionens så kallade sanningar, alla lösa antaganden, tanklöshetens obestridda ståndpunkter som låter döden vara verksam mitt i livet. Han är där för att avslöja lögnen, att beskriva och visa fram den och för att varna för dess inverkan. Dessa lögner kan mycket väl vara de falska profeternas favoritsanningar. Hela världen vilar på lögn, men hur ska den kunna se det om inte ett sanningens ord bärs fram. Om ett sådant ord ska få rum, måste det bäras fram av någon som gjort sig fri från människofruktan.

Vi vet alla att denna fruktan är den starkaste och mest handikappande faktorn i en predikants liv. Att vara fri från den och att kunna tala opåverkad av människor är i sig en slutgiltig utsaga och bär med sig en rik berättelse om Guds handlande med sin tjänare. Vi bär alla på denna fruktan för människor. Vi lever för att bli sedda av människor, för att få deras erkännande och deras applåder. Män älskar att få ta emot andra mäns bifall, särskilt från män med prestige, men vi måste vänja oss av med sådant. Detta är en process, det görs inte färdigt på en dag.

Varje gång Gud för oss in i en avvänjandets situation måste vi böja oss så att vi inte längre bär på sådana behov. Vi behöver föras till en position där vi inte bara är okänsliga för applåderandet men också för människors försök att fälla oss med oberättigad kritik och falska anklagelser. En profet måste därför äga en särskild förmåga att sålla kritik och en analytisk skicklighet skärpt och vässad av den Helige Ande. Detta handlar inte om att värja sig och skyla sig, men om att i verklig mening kunna gripa tag i Guds mening och ge den klart uttryck.

Profetens livsstil måste ha gjorts till en avsägelse, till en gensägelse av lögnen. Man kan inte låta höja sin röst mot felaktiga värderingar om man själv lever efter dem. Fattigdom innehåller mer än det som är av det tillfälligas karaktär. Den är passlig med avseende på vår gemenskap med Gud. Kamelhårsmantel och gräshoppsföda är mättade symboler för det profetiska. Det finns en mening med att Johannes befann sig ute i vildmarken och inte i Jerusalem fast han var prästson. Han kunde inte vistas där etablissemanget fanns. Han kunde inte dra fördel av systemet och samtidigt stå upp emot dess falskhet. Vi kan inte ge efter för sådant i våra egna liv som vi fördömer hos andra. Livsstil är därför märkvärdigt viktigt med avseende på de ord som proklameras och få andra saker avslöjar klarare vem som är äkta eller falsk profet. De falska profeterna åt vid Isebels bord, Elia bodde vid en bäck och korpar skaffade föda åt honom. Men det handlar inte om att bära kamelhårsmantel eller på annat sätt utmärka sig i fromhet med romantiskt skimmer och annorlundaskap.

Falskhetens värderingar kan inte tillåtas utrymme. Profeten är sänd att avslöja lögn. De underliggande premisserna för värderingar, livsstil och mening måste granskas i gudsordets ljus och den granskningen måste vara en avsägelse av lögnen, också genom den livsstil profeten väljer och detta oavsett hur stor legitimitet kyrka och samhälle ger lögnen. Profetens ord avslöjar lögnen, dömer och fördömer den. Hans ord såväl som hans livsstil har gudomligt tillslag.

Elia sa: ”Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.” 1 Kon 17:1. Han syftade då inte bara på en liten förändring i vädret. Det betydde att man inte skulle kunna skörda. Det betydde att man inte skulle ha något att äta. Folket skulle svälta. Detta skulle komma som en dom från Gud och det skulle komma genom Elias ord. Hans ord var inte bara ett stycke information eller en tolkning, det var en domsutsaga. Den skulle beröra hela nationen. Den sortens ord behöver få nytt utrymme. Den som bär på ett sådant ord bär på mycket vånda. Jag har befunnit mig i situationer av ringare art där jag har varit tvungen att bära fram domsord och fått se hur Gud handlat i enlighet med dem. De sammanhang i vilka dessa ord uttalades existerar inte längre därför att de orden bar med sig domen.

Profetens uppgift innebär att skaffa fram ett alternativ, dugligt och kraftfullt nog att fullständigt skaffa undan och ersätta lögnen. Han representerar en syn på verkligheten som inte ännu finns och som på de flesta punkter är motsatt det som man menar är verklighet och för vilken det inte finns någon modell eller förebild i lyssnarens erfarenhet. Han för in en förnimmelse av det eviga, det himmelska som utplånar den måttstock och det sätt att förhålla sig till verkligheten som världens värderingar har angett för hans lyssnare fram till denna punkt. Hade han inte kommit, hade man fortsatt att tro att det som man hittills haft som sin utblick var äkta och sant.

När profeten kommer, ger han inte bara signal om vad som är falskt, men han förmedlar en förnimmelse av och känsla för vad som är sant, vad som är evig sant. Han bär med sig det eviga, och låter lyssnaren få ta på det, känna det och föras in i det. Genom sina ord sätter han sina lyssnare i rörelse och för dem till en position där sanningen blir påtaglig och det falska synligt. Ordet omvälver och formar en uppfattning om sådant som inte förståtts tidigare – sådant som är slutgiltigt och evigt. För att tränga igenom det oäkta och föra fram en annan norm och standard och göra den till fundament för liv och livsstil krävs ett extraordinärt sätt att använda ord.

Dessa som tar emot den modell som profeten presenterar som ett alternativ till lögnen, som ett himmelskt alternativ, dömer sig själva till att bli pilgrimer och främlingar på jorden och är redo att dö som de som ”inte fått det som var utlovat”, Hebr 11:13. Om de ska kunna ta emot ett profetiskt ord som kallar dem till den himmelska vision som Abraham vandrade efter, då blir detta den konsekvens som kommer till uttryck i deras liv.

Det ord som förs fram och når lyssnarna måste därför komma med sådan makt, auktoritet och trovärdighet att lyssnaren svarar med ett: ”Om jag säger ja till detta, signerar jag min egen dödsdom”. Ingen ska ge sig själv på det sättet utan att ha övertygats av ord som utmanar och inbjuder till sådan överlåtelse. Endast en profet, en grundvalens man, kan leverera ett sådant ord. Han manar åhöraren till fullständig överlåtelse, till ett döende. Detta är anledningen till att den falske profeten får långt fler inbjudningar än de sanne. Den falske profeten bekräftar lyssnaren i hans nuvarande situation och talar om för honom att allt står väl till.

Profetens syfte och mål är enbart och med skärpa Faderns vilja. Han återför folket till en vision som ger dem kraft, särskilt i krisens tid när misströstan måste bytas mot hopp – och då man har avklätts det falska hoppet av samme profet. Han väjer inte för att vara hänsynslös för att sedan kunna vara varm och vänlig. En man som kan överbringa nödvändiga, smärtsamma ord som måste till för att man ska kunna bygga är inte kärlekslös men är verkligen fylld av kärlek. Profeten sammanfattar sanningens minut i ett enda uttalande. Stående där i Guds rådslut har han gjorts duglig att uppfatta villfarelsen och att djärvt och orubbligt uttrycka den nödvändiga sanningen även om den är fullständigt på tvärs mot den samstämmighet som byggts upp.

Den profetiska uppgiften går ut på att återföra bibliskt sinnelag och biblisk syn, vilka är oföränderliga i Guds ögon. Han överför Guds synsätt, särskilt till folk som saknar vilja att lyssna. Om det profetiska ordet är nödvändigt för att föra Guds folk i samklang med Guds eget synsätt, då är det profetiska uppdraget omistligt och oundgängligt. Där det finns en autentisk profetröst som villigt bär fram det ovälkomna ordet, finns det också en mängd falskprofeter som bär med sig falsk tröst med sitt ”Allt står väl till”.

En profet gör inte sak av oväsentligheter. Med Guds härlighet för ögonen ställer han fram Guds eviga rådslut på ett sätt som får lyssnarna att offra sitt eget för att söka uppfyllelsen av detta rådslut. Det är inte nog att beskriva Guds handlingsprogram, men att beskriva det på ett sådant sätt att han väcker villighet bland lyssnarna att göra sig delaktiga i detta Guds eviga syfte – offer, offertjänst. Det är på detta plan som profetordet blir till mer än ett förklarande. Det förklarar inte bara vad Guds eviga syfte är, men han kommunicerar det på ett sådant sätt att lyssnaren villigt överlåter sig och offrar vad som måste offras för att allt ska uppfyllas. Detta kräver långt mer än förklaring.

Profeten skildrar med sin inre personliga historia det lidande som en sådan trohet framkallar. Med andra ord, de som vill ta till sig den synpunkt som han presenterar öppnar sig för smärta. Den profet som manar till sådana offer måste i sitt eget på något sätt kunna visa att detta är Guds väg och att korset är centralt i gudstron. Han gör klart för sina lyssnare att förföljelse, om inte martyrskap, är grundläggande för tro av detta slag – och vinner deras villighet. Det är en sak att slå fast att korset, förföljelse och martyrskap, hör till trons fundament, men att vinna lyssnarnas överlåtelse till en sådan kallelse är något mer som kräver autenticitet och sannfärdighet av dem som bär ordet. Detta är den profetiska uppgiften. Vi sysslar inte med information, men kallar män till det eviga, till offertjänst, och detta är anledningen till att sådana ord alltid möter motstånd.

Profeten tillkännager och beskriver det nära förestående slutet på denna värld och dess dom med apokalyptisk intensitet, tillräcklig för att föda en längtan efter en ny himmel och en ny jord där man kan finna rättfärdighet. Han för inte bara in en medvetenhet hos lyssnaren om att den värld som de har varit så förtjusta i ska dömas och är bestämd för undergång – vilket betyder att det som deras hjärtan är knutna till försvinner, men han föder också en längtan efter det som ska komma ner från ovan och som ska ersätta det som nu finns.

En profet är en ordets man som avskyr ytlighet. I djup respekt värnar han språkets helgd, dess uttrycksformat, från att missbrukas och förflackas. Han är därför inte alltid din underhållande middagsgäst, och han passar inte särskilt bra för konversation och småprat. Han vaktar sin mun, han känner ordens värde och talar inte mycket för att inte orden ska förlora detta sitt värde. Hans historia skrivs med ord som väntan och tystnad.

Profeten skyr de utmärkelser och den ära som människor vill skänka honom. Sådant ger en doft av prestige, upphöjdhet och vikt, men den profetiska människan måste hålla sig i vildmarken för att kunna fortsätta att vara sann. Vildmark betyder inte bara fysisk isolering, men en medveten och viljemässig avskildhet från de ting som leder till kompromiss. Han skaffar sig inget yttre uttryck för att framhäva sin kallelse. Han är okonstlad i sitt uppträdande och vänder sig från showkonst, sensationsmakeri och det bisarra. Profeten siktar till att vända folk till Gud, inte till sig själv.

Denna uppgift och kallelse kommer från Gud. Vi kan inte skaffa oss den eller ta den, men om vi har den ska vi också veta att Gud arbetar med oss oupphörligt för att se till att det är hans ord som bärs fram, inte vårt.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 14

2012-01-31T10:53:00.003+01:00

Her fortsetter serien om min troshistorie. De 13 andre artiklene finner du ved å klikke på navnet mitt under Etiketter:

For noen år siden ringte telefonen. Det var midt på natten. I den andre enden presenterte mannen som snakket, seg som Peter Hoover. Han hadde nok ikke tenkt på tidsforskjellen mellom Tasmania i Australia og Norge. Men jeg ble med ett lys våken. Det mannen fortalte handlet om det jeg holdt med på for tiden, nemlig boken om anabaptistenes teologi og historie.

Peter Hoover, som er leder for den anabaptistiske kommuniteten Rocky Cape Fellowship, fortalte om en reise han og en del av hans venner hadde hatt i Norge for en tid tilbake. Han fortalte at de hadde vært på besøk i Bergendistriktet, og så spurte han om jeg kjente til et sted som het Brumunddal! Vel, sa jeg, det er et sted en snau halv times kjøring fra her hvor jeg bor. Så viste det seg at denne gruppen med anabaptister hadde vært så nært mitt hjemsted, uten at jeg visste om det, på let etter et mulig sted å slå seg ned for å grunnlegge en kommunitet her.

Slik startet et vennskap mellom Peter Hoover og meg som jeg har satt svært stor pris på. Dessverre har vi aldri møtt hverandre. Det er langt til Australia, veldig langt, og jeg kommer nok aldri til å reise dit. Men vi har holdt kontakt med hverandre gjennom årenes løp via telefon og brev.

Peter Hoovers første telefon denne natten førte til at jeg ble kjent med flere av de konservative mennonitene. Ikke minst brødrene Torkelson, og i sær en av dem, Nelson Torkelson, men røtter fra Norge. Dette bekjentskapet har betydd mye for meg. Det er blitt timer sammen rundt Guds ord, i samtaler og bønn, og jeg har lært å kjenne mennesker som lever radikale liv i tråd med Bergprekenen. Det har vært en levende link tilbake til 1600-tallets anabaptister, men de representerer også linjene tilbake til urkristendommen. Siden midten av 1970-tallet hadde jeg hatt kontakt med andre anabaptister: Bruderhof-kommuniteten i England. Bøker derfra hadde inspirert meg, og utfordret meg. Ikke minst til oppbrudd fra materialisme, sammenblanding av stat og kirke, til å innta et klart pasifistisk standpunkt og med en lengsel etter å se Guds rike og en nytestamentlig menighet vokse frem. Peter Hoover og Nelson Torkelson utfordret meg, ikke bare med sine ord, men med sine liv. Det er mulig å leve motstrøms. Spørsmålet er bare om man er villig til å bryte opp og gjøre det.

I neste artikkel skal jeg se nærmere på hva kontakten med disse anabaptistiske gruppene har betydd for meg, og hvordan de har påvirket min måte å tenke på.

(fortsettes)

På bildet sees Peter Hoover i midten, sammen med sin kone, og en venn av kommunuiteten.

120 år siden Predikantenes fyrste døde

2012-01-31T09:23:00.004+01:00

I dag er det på dagen nøyaktig 120 år siden C. H. Spurgeon døde. Charles Haddon Spurgeon, eller Predikantenes fyrste, som han også ble kalt, er en av kirkehistoriens mest innflytelsesrike personer. I sin levetid, han var født 19.juni 1834 og døde 31. januar 1892, preket Spurgeon til omlag 10.000.000 mennesker, ofte opp til 10 ganger i uken, på ulike steder. Talene hans ble oversatt til mange språk, ofte umiddelbart etter at de ble holdt, trykket og spredt omkring i verden.

Spurgeon tilhørte den reformerte baptist tradisjonen, og bekjente seg til London Baptist Confession of Faith fra 1689. Han var kjent for sin Bibeltroskap, og bekjempet datidens liberale teologer. Han var pastor for New Park Street Chapel, senere Metropolitan Tabernacle i London, i 38 år. Menigheten er fremdeles svært aktiv, og under nåværende pastor, Peter Masters (siden 1971), er den i vekst. I sin levetid hadde Spurgeon en rekke kontroverser med den engelske baptistunionen, blant annet på grunn av deres liberale syn på Guds ord. Han kom derfor til å bryte med den, og Metropolitan Tabernacle ble en fribaptist menighet.

Charles Haddon Spurgeon hadde en enorm kapasitet til å skrive. Hans prekener ble håndskrevet, og er utgitt i mange bind. Han skrev også en kommentar til alle salmene i Salmenes Bok (The Treasury of David), som ble utgitt i tre tykke bind. Selv hadde han et bibliotek på over 5000 bøker. En av hans store inspirasjonskilder var en annen baptist, John Bunyan. Hans bok: 'En pilegrims vandring' leste Spurgeon en gang i året. Han hentet også mye inspirasjon hos puritanerne. Og selvsagt var Bibelen hans aller kjæreste inspirasjonskilde.

Både Spurgeon selv og hans kone var mye plaget av sykdom. Spurgeon var mot slutten av sitt liv en giftbrudden mann. Nylig ble en bok med hans brev skrevet i disse sykdomsperiodene utgitt, hvor han skriver svært åpent om sin lidelse. Det er likevel en oppbyggelig bok full av trøst og oppmuntring for den som er syk.

For meg personlig var det en stor opplevelse å tilbringe to dager i Metropolitan Tabernacle i 2007, hvor jeg blant annet fikk en hel dag sammen med nåværende pastor, Peter Masters.

Det profetiske oppdraget, del 4

2012-01-31T00:03:00.003+01:00

Her er fjerde og nest siste del av artikkelen til Art Katz om den profetiske tjenesten i menigheten:

Värdet och exaktheten i förutsägelser

Jag misstänker att den som kallar sig profet och talar i termer av statistik – si eller så stor procent vad gäller träffsäkerhet i förutsägelser – inte håller måttet, inte återspeglar vad en profetisk människa egentligen är. Att bestämma huruvida en profet är sann eller inte avgörs inte i förstone av deras förutsägelsers träffsäkerhet. Det är ett felaktigt kriterium, en ohållbar utgångspunkt därför att äkthet, vad som är sant eller falskt, är och har alltid varit en fråga om själva ordet, det profetiska ordet. Att ge sig till att tänka i termer av statistik är att skapa en felaktig bas för bedömningen av vad som är sant och falskt bland profeterna. Det är att föra oss bort från bedömandet av hjärtats allvar och renhet till att avgöra frågan med hjälp av matematisk känsla för vad som verkar vara rimligt.

Det är inte detta att dessa män inte skulle förmedla ett bibliskt budskap, men det framförs rutinmässigt och hör till det alldagliga, det är inget annat än vad vem som helst kan säga. Man finner kanske inga läromässiga felaktigheter, men det innehåller heller ingen stringens, ingen verklig börda. Det är inte ett budskap som bär profetisk tyngd eller intensitet, allvar eller krav. De profetiska utsagorna och Guds talesmän kan särskiljas genom att de för med sig ett sätt att se saker som inte existerade innan ordet gavs. Det banar väg för Guds synsätt, vilket inte är likt det sätt vi ser. Detta är en profetisk funktion.

Om vi tillåter att ordet ”profet” används för någon som sysslar med förutsägelser eller någon form av kunskapens ord eller sådant som i verkligheten är spådom och kallar detta för profetism, då har vi låtit villfarelsen slå rot! Dessa män har budskap och predikar, men endast som ett förspel som man måste vänta sig igenom för att få höra oraklens förutsägelser som kittlar och hetsar upp lyssnarskaran. Den verkliga frågan är inte om dessa profeter är mer eller mindre exakta i sina förutsägelser men huruvida de är profeter överhuvudtaget!

Att ge bekräftelse och bifall till församlingen i dess nuvarande ytlighet är ett och detsamma som de falska profeterna gjorde i gammaltestamentlig tid när de biföll och stod med Israel mitt i deras synd. Man måste när allt kommer omkring fråga sig vari deras uppenbarelse består. Vari består det profetiska? Deras särmärke är inte något mer än det sensationsmakeri och den förtjusning som omger deras begåvning eller den förväntan som skapats av den hjältestatus de tillvitar varandra.

Den profetiska funktionen

Kärnan i definitionen av den profetiska uppgiften ges till Jeremia vid begynnelsen av hans tjänst: Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du ska rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.” Jer 1:9-10.

Det främsta uttrycket för den profetiska uppgiften är dom. Om vi inte vill kännas vid det, kommer vi inte att tillåtas privilegiet att höra ord som bygger och planterar. Lägg märke till uttryckens ordning; det värsta först. Allt som vållar köttet smärta och skaffar oss människors missnöje måste först hanteras. Profeten har till uppgift att slå sönder det som människor håller kärt, särskilt det som hör till den religiösa traditionen, det de firat och hållit sig till i generationer, det som de håller fast därför att det skaffar dem identitet och värde och som de speglar sig själva i. Människor är till och med redo att döda för sådant, men profeten måste knäcka och bryta ner det. Man kommer att kämpa intensivt för att skydda allt detta falska. Profeten måste göras till en fördärvare som bringar smärta. Hans ord måste bringa sönderfall innan de kan göra väl.

Om vi inte är villiga och redo att tala ord som smular sönder det onda, kommer vi inte att bli använda för att bringa gott. Det var bara de profeter som troget förmedlade bortförandets och fångenskapens ord som sedan hade ord om återvändande och upprättelse. De gavs glädjen och privilegiet att tala om upprättelsen. Uppdraget vore mycket enklare om man kunde plantera ett gott ord i jungfruliga samveten. När man är tvungen att försöka tränga igenom ett brett register av åsikter och traditioner som har rotats och helgats så blir man ironiskt nog beskylld för att stå emot Gud.

(fortsettes)

Når man hyller en glassbeholder med en paves blod

2012-01-30T13:14:00.006+01:00

Romerkirken har mye underlig for seg. Som kjent har den tatt vare på en del av den tidligere pavens blod, og nå er dette blodet - som oppbevares i en spesiell beholder - på en rundreise rundt om i verden. Denne måneden har glassbeholderen nådd Columbia i Sør-Amerika hvor den gjøres til gjenstand for en hyllest av både folket og prestestanden. Den bæres av representanter for en æresgarde i ført militære uniformer, og i kirkene berøkes den med røkelse.

Jeg synes det er vanskelig å se for meg at apostlene Peter og Paulus ville vært med på noe lignende. Faktisk finnes det en beretning i Apostlenes gjerninger hvor folkemengden i Lystra forsøker å hylle Paulus og Barnabas som guder etter at de hadde bedt for en vanfør mann, og denne var blitt helbredet. Reaksjonen hos de to disiplene til Jesus er tydelig:

'Men da apostlene Barnabas og Paulus hørte det, flerret de klærne sine, og sprang ut i folkemengden og ropte: Hva er det dere gjør, menn? Også vi er mennesker under de samme kår som dere. Og vi forkynner dere evangeliet, at dere skal vende dere bort fra disse falske guder til den levende Gud, han som gjorde himmelen og jorden og havet of alt som er i dem'. (Apgj 14,14-15)

Jeg er vel vitende om at Romerkirken ikke ser på den tidligere paven som Gud, men en slik handling som dette, skygger for evangeliet, og gir ære til et menneske, den ære som ene og alene tilkommer den hellige Gud. Å se den nåværende paven kysse glassbeholderen med den tidligere pavens blod, er ikke bare spesielt, men bryter med Guds ord hva dyrkelse av et menneske angår. Når Peter, som Romerkirken mener er den første paven, ankommer huset til den romerske høvedsmannen Kornelius, bøyer Kornelius seg for Peter for å tilbe ham. Legg merke til Peters kraftige reaksjon:

'Men Peter reiste ham opp og sa: Stå opp! Også jeg er et menneske'. (Apg 10,26)

For Peters etterfølger (les paven), bøyer folk sine knær. Noe slikt tilkommer ikke noe menneske. Kun for Kristus skal vi bøye våre knær.

Viktig forbønnsaksjon for Bulgaria

2012-01-30T11:39:00.002+01:00

I går startet en seks dagers bønnekampanje for Bulgaria. Landet strever med å reetablere seg etter kommunismens fall i 1989. 50 prosent av landets befolkning lever under fattigdomsgrensen.

Befolkningen på 7,5 millioner inkluderer 85 prosent bulgarere, og en tyrisktalende minoritet på 10 prosent, inkludert Millet-folket, en gruppe som er en blanding av både tyrisk og sigøyner kultur. 78 prosent av befolkningen er ortodokse kristne, mens 12 prosent er muslimer - kun to prosent av Bulgarias befolkning er evangeliske kristne. Et gjennombrudd for evangeliet kom på 1990-tallet da omlag 10.000 muslimske milletere kom til tro på Jesus, hovedsakelig som et resultat av en Helligånds vekkelse med helbredelser og utfrielser og hvor mange kunne fortelle om drømmer de hadde hatt om Jesus.

En av de som driver misjon i landet er World Evangelism Crusade (WEC), som også har tatt initiativ til bønnekampanjen. De begynte sin virksomhet i Bulgaria i 1992, hvor de tok et ansvar for å disippelgjøre milleterne som var kommet til tro. De neste 10 årene har de drevet ulike opplæringskurs, blant annet Theological Education by Extention.

WEC-teamet tror at Gud har satt dem i Bulgaria for å være et brohode til den tyrkiske verden. Deres lengsel er å se en vekkelse bryte ut i Bulgaria og Tyrkia, og de drømmer om tyrkisk-talende husfellesskap som sprer seg som en skogbrann gjennom landene. Bønn er en svært vital del av arbeidet til WEC-teamet.

Her finner du bønneemner du kan bruke om du vil stå med oss og be for Bulgaria i tiden frem til 4. februar:

* Be om at Kristus i alle folkegruppene som finnes i Bulgaria og i alle språkgruppene som finnes der, må få den ære som tilkommer Hans navn.

* Be om at Kristus må bli æret i nasjonen Bulgaria. 'For jorden skal fylles med kunnskap om Herrens herlighet, likesom vannet dekker havets bunn'. (Hab 2,14)

* Be om at Høstens herre skal sende arbeidere ut til sin høst i Bulgaria.

* At Jesus skal bli kjent for rom-folket, milletene og tyrkerne. At menigheter skal bli plantet og ledere trent, som kan påvirke en hel verden.

Forførelsens mulighet gjelder alle kristne

2012-01-30T09:38:00.002+01:00

Her om dagen møtte jeg en mann som med stor overbevisning hevdet læren om 'en gang frelst, alltid frelst'. For å hevde dette må en se helt bort fra muligheten for å bli forført. Det i seg selv er en forførelse. En rekke steder blir vi - både av Jesus og apostlene - advart nettopp mot å bli forført.

Dette er faktisk det aller første Jesus tar opp i sin eskatologiske tale, som er gjengitt hos Matteus:

'Jesus svarte og sa til dem: Se til at ingen fører dere vill! For det skal komme mange i mitt navn og si: Jeg er Messias! Og de skal føre mange vill'. (Matt 24,4-5)

Av alle de ting Jesus nevner i sin tale om de siste tider, så er det muligheten for å bli forført Han setter som nr 1. Det i seg selv burde få oss alle til å stanse opp. 'Det skjer ikke meg,' sier vi kanskje, og dermed er vi allerede forført. For det er mulig å begynne godt, og likevel ikke fullføre løpet. Eksemplene på det er mange.

Om vi ser litt nærmere på Det nye testamente vil vi se at vi en rekke steder advares mot å bli forført, og falle fra:

'Så må da dere, mine kjære, som forut vet dette, ta dere i vare så dere ikke skal bli revet med av de lovløses villfarelse slik at dere faller ut av deres egen faste stand'. (2.Pet 3,17)

Når apostelen Paulus møter de eldste i Efesos og instruerer dem for deres viktige tjeneste etter hans bortgang, sier han:

'Jeg vet at etter min bortgang skal det komme glupende ulver inn blant dere, som ikke skåner hjorden. Ja, blant dere selv skal det fremstå menn som fører falsk tale for å lokke disiplene etter seg'. (Apgj 20,29-30)

Legg merke til hvor forførelsen kommer fra!

Det nye testamente nevner flere årsaker til at vi kan bli forført:

1) Mangelfull innsikt i Guds ord, eller sløvhet overfor hva Guds ord sier. (Hebr 5,12)

2) Prøvelser og bekymringer (Luk 8,13)

3) Overfladiske fornøyelser og kjødelig begjær (Luk 8,14)

4) Pengekjærhet (Matt 26,15 og 1.Tim 6,9-10)

5) Vantro (Hebr 3,12)

Guds ord forteller oss at vi kan verne oss mot å bli forført:

1) Ved å ta oss i vare (2.Pet 3,17)

2) Ved å vokse i nåde og kjennskap til Jesus (2.Pet 3,18)

3) Ved å prøve åndene (1.Joh 4,1)

4) Ved åpenhet for Ordet og lydighet mot Guds stemme (Hebr 3,7-8)

5) Ved å vandre i Ånden (Gal 5,16)

6) Ved de troendes samfunn og ved å la seg formane (Hebr 10,24-25)

7) Ved straks å gjøre opp med Gud og - om nødvendig - med menneser, når en faller i synd (1.Joh 1,9 og Luk 19,8)

Kan en være sikker på om man er frelst? Ja! "Dette har jeg skrevet til dere for at dere skal VITE at dere har evig liv, dere som tror på Guds Sønns navn'. (1.Joh 5,13).

Men: vi målet når vi først når vi når målet, og underveis er det mye som kan skje. Blant annet muigheten for å bli forført.

Det profetiske oppdraget, del 3

2012-01-30T00:04:00.001+01:00

Her følger tredje del av artikkelen om den profetiske tjenesten i menigheten, av Art Katz:

Jesu vittnesbörd är profetians Ande, Upp 19:10.

Det existerar en kraftfull och orubblig samhörighet och identitet mellan Herren, hans egen person, och det profetiska. Jag kan bara låta antyda att det finns en sorts intim och oupplöslig förbundenhet mellan det profetiska och Jesus, det som tillhör det profetiska ärendet hör till Jesus, och det som rör Jesus hör till det profetiska; det som hör Jesus till hör det profetiska till. Att bomma meningen med det profetiska är att missa Honom. Att missbruka det profetiska eller att förkasta det är att stöta bort Honom. Profetens ankomst är beslutens tillfälle. Mottagandet av honom, eller förkastandet, är ett ställningstagande inför Gud.

Detta är alltid ett ödestyngt beslut som kommer att bestämma framtiden för den församlingen eller gemenskapen. De flesta kristna, också karismatiska kristna, är så naiva och okunniga att de inte inser allvaret i en sådan situation då Gud leder en profet till dem. Det låter förfärande förmätet, som om det skulle ha med personen att göra – ”Ni har tagit emot mig”, men det hela handlar om Herren i hans egen profetiska status.

Jesus var profet, han var det mer än han var något annat. Detta som Jesus är med hela sin varelse är vad det profetiska är. Så sammansatt, så sammansmält och ändå vågar så många leka och låtsas. Profetkallet hör inte ihop med utnämningar och certifikat så att om du tar en kurs eller uppfyller vissa akademiska eller andra krav och får diplom så har du position och rätt. Profetens formande och fostran tar andra vägar, och allt som har med sådant formande att göra är länkat till smärta och lidande som vi ska se senare.

Profeten kommunicerar förnimmelsen av Gud sådan han verkligen är – detta är en klassisk beskrivning. På detta fundament vilar församlingen. Den är byggd på ”apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv”, Ef 2:20. Detta innefattar inte bara den undervisning eller den omsorg som apostlarna eller profeterna förmedlar, men det primära är den förnimmelse av Gud sådan han verkligen är. De förmedlar tillsammans med ordet något av vad de själva är i sitt innersta.

Det finns en anledning till att folk är rädda för profeter. Man hör ofta sägas: ”Det finns något hos dig som skrämmer mig”. Det har inte att göra med någon medveten hållning från profetens sida för att hålla folk på avstånd. Snarare är det något av Guds eget väsen som anger ton i dessa kallelsens män. Förmedlandet av denna förnimmelse och uppenbarelse av Gud sådan han verkligen är är församlingens verkliga uppgift. Brister hon i detta faller hon själv offer för sitt gudsbegrepps ytlighet. Profeter har till uppgift att korrigera församlingen i hennes förmåga att se Gud. Jag våndas och ropar: ”Herre, förnimmelsen av dig och fruktan för dig har gått förlorad. Vi ber att du leder oss tillbaka till dig, till att kunna känna dig.” Av detta förstår vi att mannen, profeten, måste bära och vara det profetiska.

Det finns ett intimt samband mellan Gud själv och det profetiska, Att röra vid det profetiska är att komma i kontakt men honom själv och att missbruka det profetiska är att ge sig på honom. Det kan mycket väl vara så att fiendskapen mellan världen och Gud koncentreras över profeten just för att ett angrepp på profeten samtidigt blir ett angrepp på Gud.

Världen ligger i strid med Gud, men profeten är den synliga, förkroppsligade utgestaltningen av de element som är centrala i Guds eget väsen och därför får den i mötet med profeten tillfälle att identifiera, hata, förakta och angripa. Profetens vittnesbörd är Guds egen utsaga, inte bara när han talar men också när han håller tyst. Hans närvaro är en styggelse och till anstöt för en värld som försmår Gud.

Den profetiska människan är i sig till anstöt, såväl som hans budskap. Om han inte är sitt budskap gör vi väl i att misstänka att det vi ser inte är en äkta profet utan en falsk. Detta är anledningen till att vi måste bevaka varje företeelse som föreger sig vara profetisk utan att vara det, därför att den förstör äktheten i och giltigheten av en sådan kallelse i församlingen och ställer fram en falsk modell, ett falskt mönster för den.

Det vilar ett mycket stort ansvar över var och en inför Gud i fråga om hur vi handskas med det profetiska. Om det missbrukas, om man inte bryr sig, om det skjuts åt sidan och förkastas blir resultatet dom. Vi betalar ett högt pris när vi inte bryr oss eller rent av förkastar den som Gud sänt med profetisk mantel, därför att det handlar i precisa termer om sammanfattningen av vad Gud själv är. Israel stenade gång efter annan de profeter som sänts till henne, och genom att göra så inbjöd och nödvändiggjorde hon de förödande domar som följde.

Pastor fra Honduras brutalt overfalt og slått ihjel

2012-01-29T00:18:00.004+01:00

Rafael Erasmo Arevalo, pastor for en anabaptistisk menighet i Veracruz, i Honduras, ble angrepet og drept etter kveldsgudstjenesten 22. januar.

Arevalo, som var fra Santa Rosa de Copán, kjørte de drøye 12 engelske milene til Veracruz, for å holde gudstjeneste er. Det har han gjort de siste 10 årene.

I følge avisen La Prensa, en avis som utgis i Honduras, parkerte pastor Arevalo bilen sin hos en venn, og spaserte til kirken. Etter gudstjenesten gikk han samme veien tilbake, og ble da angrepet av ukjente attentatmenn. Hans forslåtte kropp ble først funnet morgenen etter, omlag tre mil fra stedet hvor han ble angrepet.

Pastor Rafael Erasmo Arevalo ble begravet ut fra hjemmemenigheten i Santa Rosa de Copán den 24. januar. Politiet har fremdeles ingen spor i saken. Menigheten hvor Erasmo var pastor er i sjokk. Arevalo var kjent for en mann med et stort hjerte for andre, som var godt likt i lokalsamfunnet og som hjalp mange. Han var en kjærlig ektemann og far til seks barn.

Bildet er fra drapsstedet. (Foto: La Prensa)

Det profetiske oppdraget, del 2

2012-01-29T00:05:00.002+01:00

Her er andre del av artikkelen til Art Katz om den profetiske tjenesten i menigheten:

Profetiskt ämbete och profetians gåva

En viktig distinktion som ofta går förlorad är skillnaden mellan profetians gåva och profetens tjänst. Det är ett av de grövsta misstag som görs just nu, detta att kalla en person ”profet” som endast används för profetians gåva men som inte har kallelse till tjänsten. Jag kan inte visa på något exempel i Nya Testamentet som verkligen visar upp den profetiska tjänsten, men för mig utgör inte detta något egentligt problem. Felet ligger hos oss i det att vi menar att nytestamentlig tid och hushållning kräver en annan definition av profeten som företeelse. Om det endast finns en definition som gäller och har funnits hela tiden och vi inte har sett dess uttryck så innebär inte det att vi måste söka reda på en ny definition.

Skillnaden mellan profetians gåva och profetens roll är en mycket viktig skillnad. Vi hamnar alldeles fel om vi säger att en som profeterar är profet. Guds Ande har en rad gåvor att dela, vilka Gud kan använda när helst han vill. Detta brukande varken åtskiljer, utmärker eller är av förblivande art. Guds Ande kan använda oss alla till att profetera.

Vi verkar i profetians gåva genom Anden. Gåvan är något som Anden använder, och det kan ske med män och kvinnor. Det har inget att göra med deras kallelse, deras skolning, deras förberedelse eller kvalifikation. Den kommer till användning för att förmedla information, instruktion eller ett ord till uppmuntran. Men profetens tjänst är något fullständigt annorlunda.

Profetens tjänst skiljer sig från profetians gåva i det att den är permanent. Den ges med mannen. Uppgiften är ett kall med distinkt kallelsepunkt, och det kan mycket väl vara så att män som bär den kallelsen kan verka en hel livstid i sin uppgift utan att en enda gång tala utifrån profetians gåva och ändå vara fullt ut verksamma i sin uppgift som profet. Församlingen far illa av denna okunniga sammanblandning av två separata kategorier. Vi kallar sådana män profeter som inte står i tjänst, men som verkar med profetians gåva – och i många fall inte ens med den gåvan, men med kunskapens ord eller någon bedräglig variant av spiritistisk klärvoajans. Vi måste göra klart för oss vad vi pratar om.

Profetens uppgift hör till det slutgiltigas område och därför vilar det ett oerhört ansvar över honom. En profet förmedlar Guds utsagor. Hans ståndpunkt är Guds och han talar å Guds vägnar med Guds auktoritet till en plågad sista generation. Hans uttalanden är Guds hjärtas tal till sitt folk rörande hans syften, med insikt om tiden i ljuset av det kommande och eviga. Profeten får veta och höra. Han tolkar det han hört och låter sedan församlingen höra, vilken skulle ha missat allt utan hans hjälp. Detta är hans funktion och kallelse, i vilken han inte nödvändigtvis blir förstådd eller ens hörd. Hans ord kommer oftast att förkastas och hans liv står under hot.

Velkommen til gudstjeneste søndag

2012-01-28T17:18:00.004+01:00

Om du befinner deg i Oslo eller Sandvika i morgen, inviterer jeg deg til Den internasjonale baptistkirken, hvor jeg skal tale på formiddagen. Dette er en engelsktalende menighet. Talen simultantolkes også til russisk.

Morgendagens tekst er hentet fra 1.Mos 9,1-17 og tema er 'Skapt i Guds bilde'.

Gudstjenesten begynner kl.11.00

Om du følger linken under finner du en grei forklaring med kart for å finne frem til kirkebygget (bildet). Jeg har hatt gleden av å tale i denne flotte menigheten ved flere anledninger gjennom årenes løp, og jeg ser frem til å møte vennene der hver eneste gang.

Her er linken til kirkens adresse:

http://www.ibch.no/cmsimple/?Contact

Hold deg unna bøker som betoner forskjellen mellom ulike kristne!

2012-01-28T11:33:00.003+01:00

Bloggen Monastisk er oppdatert med en artikkel om Isak Syreren, den av ørkenfedrene som har fulgt meg lengst. Hans undervisning om bønn og det indre livet med Gud, har betydd mye for så mange. Han skriver blant annet at vi burde holde oss unna bøker som betoner forskjellen mellom de ulike kristne.

Selv om han levde på 600-tallet har han mye å si dagens mennesker om dagsaktuelle spørsmål for den som vil følge Jesus.

Bloggen Monastisk finner du her:

http://www.monastisk.blogspot.com

To retreater om Jesusbønnen i 2012

2012-01-28T09:41:00.003+01:00

Solåsen pilegrimsgård i Son inviterer til to retreater om Jesusbønnen, som jeg skal lede:

24.-26. februar

5.-7. oktober

Ingen bønn har brakt meg inn i Guds nærvær som nettopp Jesusbønnen. Den er blitt definert på denne måten: Jesusbønnen er en indre, uavlatelige påkallelsen av Jesu Kristi guddommelige navn med leppene, sinnet og hjertet, samtidig som en forestiller seg Hans åndelige nærvær. Det er påkallelsen av Hans miskunn, under enhver beskjeftigelse, på alle steder og til alle tider, selv når vi sover. Dens ordlyd er denne:

'Herre Jesus Kristus, Guds Sønn, forbarm Deg over meg, en synder'

Det vil bli mulighet for personlige samtaler.

Solåsen Pilegrimsgård ligger på en åskam i Son med vakker utsikt over Oslofjorden omtrent 40 min fra Oslo og kun 15 min fra Rygge flyplass.

For detaljer om retreatene, ta kontakt direkte med arrangøren:

Peterstiftelsen, Falkeveien 19, 1555 Son

Tlf: 47 48 30 32

post@peterstiftelsen.no

Det er begrenset med plass.

Det profetiske oppdraget, del 1

2012-01-28T00:04:00.004+01:00

Her følger en ny serie av den internasjonalt anerkjente bibellæreren Art Katz, om den profetiske tjenesten. Den tar oppgjør med vår tids lettvinte omgang med denne tjenesten, som er gitt til Kristi forsamling:

Profeten – historia och nutid

Vad lyfter du fram i dina tankar och i ditt hjärta när begreppet ”profet” kommer på tal? Vilka bilder och stämningar dyker upp i ditt sinne? Kom ihåg att de falska profeterna bar grova, luggslitna mantlar för att kunna bedra, att den enda anledningen till att de verkligen kunde lyckas med det var att det folk som de bedrog hade en förväntan, en förutbestämd bild av hur en profet skulle se ut och bete sig.

Måste en profet vara en långhårig vildmarksmänniska klädd i grova kläder, som agerar konstigt och främmande och som har en stingande intensitet i sin blick? Hur beskriver du en profet? På vad sätt skiljer han sig från en apostel, en lärare eller en evangelist? Existerar profeten fortfarande, eller var han bara ett gammaltestamentligt fenomen? Finns det något sådant som en nytestamentlig profet, som är olik dem som fanns förr?

Meningarna går vitt isär och tvistefrågorna är många när detta ämne förs fram. Församlingen har allvarligt skadats av den klyfta som har skapats mellan det Gamla testamentet och det Nya, som om det Nya har tagit över och det Gamla helt tappat sitt värde. Så ser inte Gud det. Detta hör till den terminologi som människor tillämpar, men är inget som Gud använder sig av och ur detta springer en rad problem. Judarna råkar också i svårigheter därför att de lämnas att sitta trygga inom sitt ramverk och i sin strikt judiska förståelse: ”Ni har er Gud, och vi har vår.”

Detta ger ett intryck och får en verkan som Gud aldrig avsåg, och som vi tillåter Judendomen att hänge sig åt och finna trygghet i. Vi behöver därför kämpa för den ena tron, den ena obrutna, sammanhängande tron given från begynnelsen och som når sin sammanfattning, sitt klimax och sin fulländning vid slutet genom den samme Gud som förmedlade den i begynnelsen. Han är den samme i går, i dag och i evighet.

Om detta är det sätt vi betraktar tron på, behöver vi då och kan vi då förvänta att få se profetiska män av gammaltestamentlig sort i vår generation, och speciellt vid änden? Finns det samstämmighet mellan begynnelse och ände? Som det var i begynnelsen, så ock vid änden? De ting som är av betydelse vid begynnelsen står kvar och förs fram med skärpt betydelse och i intensivt fokus vid änden men allt detta är inte något annat eller annorlunda än det var vid begynnelsen.

Jag förvånas över det nyhetens behag och den fascination som det profetiska väcker hos vår karismatiska generation. Vilka märkliga vägar vi tar för att skaffa fram en profet som passar nuet utan att alls visa upp likvärdigt intresse för Bokens profeter. Jag kan inte alls förstå denna kluvenhet. Vi fängslas av dagens ‘profeter’ som är så outhärdligt ytliga och som själva helt och hållet har hoppat över studiet av de märkliga gamla hebreiska profeter genom vilka Gud verkligen talade, inte bara för att säga något till deras Israel men också till det Israel som finns där i framtiden.

Vi behöver bli påminda om och om igen att profeterna är Israels profeter. De är Guds talesmän sända till den nationen. Det är inte orättvist att säga att inget uppenbarar Gud som Gud bättre än det som kan ses i hans handlande med och i hans dömande av Israel. Att tillåta oss att placeras åtskilda från Israel och dess profeter är att föras utom hörhåll för Guds profeter, vilket påverkar hela vår granskning av vad som menas med det profetiska. Detta dömer oss till ett ytligt betraktelsesätt i förhållande till de ting som vi redan fallit offer för.

Vi borde ställa frågor om vad som utgör skillnaden mellan till exempel Jeremias eller Hesekiels budskap och den moderne profetens. Om vi lyckas skaffa sådan förståelse kommer vi att omedelbart röra vid det som är sant rörande den profetiska kallelsen. Handlar det om ett tröstande utan grund, om välvillighet utan norm vilket är vad folk i allmänhet vill ha? Deras inre skriker ju efter sådant, särskilt i tider av betryck och förfäran.

En verklig profet gnider salt i såren. Han förstärker dilemmat och förtydligar de smärtsamma motsägelserna som präglar tiden och han säger: ”Det finns ingen frid”, ”det står inte väl till”. Han fokuserar dilemmat ytterligare genom att säga: ”Ni kommer inte att finna ro om inte domen får utrymme”. Han kommer med ett ovälkommet budskap som köttet värjer sig för, och det vanligaste sättet att omintetgöra budskapet är att skaffa undan den man som förmedlat hälsningen.

Detta utgör anledningen till vårt sökande efter de klassiska, tidlösa elementen som konstituerat det profetiska i alla tider uttryckt genom en Elia, en Jesaja eller en Jeremia. Finns det alls något som skiljer Samuel, Jesaja, Jeremia eller någon av de mindre profeterna åt? Hur olika de må vara som människor, finns det något centralt som de alla bär på, något som är särskiljande för det profetiska? Oavsett skillnader i det yttre, vad är det gemensamma? Vad är hjärtat i, vad är kärnan i det sant profetiska? Det strikt personliga i dessa profeters karaktär är inte det som först möter oss i det de säger eller skriver, de bär alla etiketten ‘profet’.

Vi försöker nå hjärtat i och definitionen av det profetiska. Om vi inte ännu har fått se den uttryckt i nytestamentlig tid, har vi alls rätt att förvänta att få se den? Jag kan inte tänka mig att tidsåldern kommer att avslutas med omfattande tumult och konflikt i de sista tidernas kollision mellan mörkrets och ljusets riken i en avslutande strid som utmynnar i nederlag för det ena och seger för det andra utan att män av den här sorten har trätt upp för att tala. Vad innebär upprättelsen, åtminstone den delvisa, den förebildande, om den inte innefattar dessa tjänster som vi inte har sett i vår moderna tid?

Vi känner av behovet av återupprättandet, men vi har så bråttom att gripa fatt i allt som bär sken av det profetiska utan att kritiskt bedöma det som erbjuds. Häri ligger kanske ett av våra största misstag. Detta är en återupprättelsens tid, men det är ett tidsavsnitt som kräver vår noggrannaste vaksamhet och svartsjuka.

Jag kände en pastor i Nya Zeeland som såg som sin främsta uppgift att lära församlingen att kunna identifiera och känna igen den profetiska tjänsten och att visa den tillbörlig respekt när den visar sig. Jag tyckte verkligen om den mannen. Jag tror att jag vågar säga att när man talar till en församling blir välsignelsen av det så mycket större när en pastor eller ledare för sammanhanget lämnar bifall till mannen med profetisk kallelse. När man inte låter tjänsten komma till uttryck kommer man ändå att få tag på något men man missar merparten. Det följer en välsignelse med att ta emot den man som Herren sänder.

Om vi skulle företa oss att syna alla profeternas kallelseupplevelser skulle vi genast upptäcka hur många av dem som reagerade med ett ”Jag är bara barnet, kan inte tala”. Efter allt granskande skulle vi ha ett porträtt, en sammanställning som visar fram det som utmärker en profetisk läggning. Hur mycket som än skiljer dessa män åt i kallelse och personlighet så finns det något särskilt och centralt hos dem alla som tillskrivs det profetiska draget och det är detta som vi önskar identifiera därför att ropet efter detta särskilda följer oss i denna sista generation och i dessa sista dagar. Vi kan inte ens tänka oss en församling oberoende av profetrollens återupprättelse.

Till synes oöverlagt och helt plötsligt har detta ärende gjort en inbrytning i församlingens medvetande och ivern rinner på och man far i alla riktningar för att för att få höra på profeter. Dessa profeter tycks ha nått ögonblicklig popularitet. De fanns inte och helt plötsligt är de här. De lyfts fram med vidlyftig annonsering, inte bara som profeter men som det orakel som alla väntat på och behöver just nu. Detta är därför ett fenomen som vi måste granska för att mäta dess legitimitet och för att se om det är av Herren eller om det hela är en efterapning.

De som varit med Herren ett tag vet att när något äkta är på väg, föregås det ofta av en kopia, en efterapning. Jag vill ha sagt att jag har iakttagit detta profetiska fenomen mycket noga och bär på en kraftig varningssignal i min ande – om inte för annat så för dess plötsliga uppdykande och popularitet, vilket inte stämmer överens med min erfarenhet. Profetuppdragets framväxt bär inget av ögonblickskaraktär, det profetiska är i alla avseenden en fråga om mognad. Här finns inget som väcker popularitet, dess motsats, klander och vanära, överflödar.

(fortsettes)

Det er saligere å gi enn å ta imot

2012-01-27T11:01:00.003+01:00

Amerikaneren og antropologen Mark Gruber tilbrakte for noen år siden en tid i Bishoi-klosteret i Egypt. En dag fikk han oppleve noe, som lignet på en av historiene man kan lese om de første ørkenfedrene.

Noen pilegrimer gav en dag abbeden i klosteret en bolle med store, fine druer, fra Nildalen. Anba Serabamon var svært glad for gaven, og takket gjestene. Når de var reist gav han druene til Mark Gruber, siden han var gjest ved klosteret. Etter at abbeden hadde gått, bestemte Mark Gruber seg for å gi druene til Abuna Sidrak, som var verten for klosterets gjester, fordi han hadde tatt så godt vare på Gruber. Abuna Sidrak takket for druene, og gav de videre til sin åndelige veileder i klosteret, i takknemlighet for all den hjelp han hadde fått fra ham.

Den åndelige veilederen takket så hjertelig, og gav de videre til klosterets eldste munk i ærbødighet og respekt for hans høye alder. Han gav på sin side druene til den yngste munken i gave, for å oppmuntre ham som nylig hadde forlatt sitt hjem for å bli en del av klosterets familie.

Og slik vandret druene rundt om i hele klosteret.

En dag åpnet Mark Gruber døren til sin klostercelle. Utenfor var det en bolle rosiner. Fra en anonym giver. Gruber undret seg på om ikke rosinene var druene som pilegrimene hadde gitt til klosteret i utgangspunktet.

På en eller annen måte hadde alle i klosteret hatt gleden av å få og gi videre. De hadde lært det Jesus sa: 'Det er saligere å gi enn å ta imot'. (Apg 20,35)

Axios! Axios! Axios!

2012-01-27T00:08:00.003+01:00

Det var sterkt å lese om den 30 år gamle syrisk-ortodokse presten, fader Basilios Nassar (bildet), som på en brutal måte ble skutt ned og drept onsdag denne uken. Fader Basilios var i ferd med å hjelpe en annen syrier som var skutt av terrorister, da de samme personene gjentatte ganger skjøt presten. Han ble liggende igjen på gaten i en halv time, og blødde ihjel.

Fader Basilios viste seg å være en sann hyrde, som ofret sitt eget liv i forsøket på å redde et annet menneske som var skadet. Han viste i praksis det Jesus underviser om den gode hyrden i Johannes 10:

'Jeg er den gode hyrde. Den gode hyrde setter sitt liv til for fårend'. (v.11)

Litt senere i det samme evangeliet, sier Jesus:

'Ingen har større kjærlighet enn denne at han setter sitt liv til for fårene'. (15,13)

Når en prest blir vigslet til tjeneste i Den ortodokse kirke, og presenteres for menigheten roper menigheten tre ganger:

Axios! Axios! Axios!

Det betyr: Han er verdig!

Det samme kan sies om fader Basileios! Han er verdig til å kalles en sann hyrde. Han stakk ikke av får faren truet flokken han var kalt til å tjene, men forble på sin post. De som skjøt han kunne ikke unngå å se at han var prest. Han var iført sine presteklær. Likevel drepte de han med kalt blod i det han forsøkte å redde et annet menneske.

Under den gripende begravelsen i går var kirken Hama i Kfar Bahm fullsatt av sørgende mennesker. De sørget over en prest de var så glade i og som etterlot seg et så sterkt og levende vitnesbyrd om Jesus.

Axios! Axios! Axios!

Fader Basilios er nå hjemme hos Herren, og vil motta seierskransen for fullført løp her på jorden.

Det står om tjenesten fader Basilios hadde i 1.Pet 5,2-4:

'Vokt den Guds hjord som er hos dere, idet dere har tilsyn med den, ikke for ussel vinnings skyld, men med villig hjerte, heller ikke som herskere over menighetene som er betrodd dere, men slik at dere blir forbilder for hjorden. Når så overhyrden åpenbarer seg, skal dere få ærens uvisnelige krans'.

Disse ordene kan sannelig sies om denne modige presten. Nå tilhører han den utallige martyrskaren hjemme hos Gud.

Syrisk prest drept i det han hjalp såret mann

2012-01-26T11:12:00.004+01:00

OPPDATERT KLOKKEN 11.50. Se oppdatering nederst på artikkelen:

Den syriske kirken har fått en ny martyr.

Fader Basilios (bildet), født i landsbyen Kafrabhoum, og prest i Hama i Kfar Bahm, ble skutt ned og drept i går av en terroristgruppe. Fader Basilios var i ferd med å hjelpe en såret mann i al-Jarajmeh, som er et av nabolagene til Hama, da han på en så brutal måte ble drept.

Fader Basilios (Mazen Nassar), var en høyt elsket prest, svært hjelpsom og et levende vitne om Jesus. Han ble bare 30 år gammel.

Fader Basilios ble liggende en halv time før noen kom han til unnsetning. Han ble skutt mange ganger, og døde av skadene.

Han studerte teologi ved universitetet i Balamand, og var uteksaminert i 2004. Fra det året var han prest i Hama.

Evig ihukommelse!

Et liv i Guds nærvær - ikke svevende åndelighet

2012-01-26T10:25:00.004+01:00

I dag vil jeg gjerne få dele med bloggens lesere noe som bror Roger, grunnleggeren av den økumeniske kommuniteten i Taize har sagt, og noe som sies om denne kommuniteten. Jeg tror mange vil finne det nyttig:

'Vi skal leve våre liv som mennesker i Guds nærvær, ikke søke åndelighet som svever oppe i skyene'. (Bror Roger av Taize)

'Vi håper at vi skaper rom her så folk kan finne Kristus, der alle elementene i evangeliet er tilstede, uten at vi legger press på noen - det er opp til folk å finne veien på egen hånd. Vi forsøker å ligne den udelte kirken slik den var i kristenhetens begynnelse: åpen, men rotfestet i den sanne tro. Vi fremmer ingen bestemt konfesjonel eller teologisk linje'. (Bror Jean Marie, Taize)

Svenske kristne tar initiativ til å kjempe mot våpenhandel

2012-01-26T09:58:00.004+01:00

'Salige er de som skaper fred,' sa Jesus, og la til: 'For de skal kalles Guds barn'.

I dag starter en viktig to dagers konferanse i Thailand. Det er den såkalte Göteborgprosessen som står bak, sammen med Christian Conference of Asia. Deltagerne kommer fra flere land og trossamfunn i Asia, og hensikten er å få satt søkelys på våpenhandelen i regionen og få den stanset. En av drivkreftene bak konferansen er den tidligere svenske erkebiskopen, KG Hammer.

Han synes verden er absurd. Jo rikere et land blir desto mer legger man vekt på å ruste opp sitt forsvar, uansett om det finnes et trusselbilde eller ikke. Og for å kjenne trygghet vil man gjerne ha større våpenarsenal enn naboen, når man egentlig burde tenke motsatt. Til svenske Dagen sier Hammer:

"För att du ska känna dig trygg borde du försöka få din granne att känna sig trygg och det kommer grannen inte att göra om du har en massa vapen".

Han er ordfører for konferansen. Spørsmål om våpenhandel er svært aktuelle i denne regionen. Gøteborgprosjektet beskrives på følgende måte:

Ekumeniskt initiativ som startade 2001 och som samlar kristna kyrkor och kyrkliga organisationer runt frågan om vapenhandel.Tar sin utgångspunkt i den etiska dimensionen av produktion, handel och spridning av militär utrustning. Arbetar för att öka kunskapen om de etiska utmaningarna inom vapenhandel runt om i världen.

Du kan lese mer om konferansen her:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=295244

Bloggen Monastisk er oppdatert

2012-01-26T00:17:00.002+01:00

På bloggen Monastisk finner du nå en artikkel om Gregorios av Nazianz, en av de såkalte 'kapadokiske fedre'. Han er en av de fremste teologer som Kirken har fostret. Det gjelder ikke minst hans bidrag til å kle Treenighetslæren med ord.

Du finner bloggen Monastisk her:

http://www.monastisk.blogspot.com

De bøhmiske brødre - radikale etterfølgere av Jesus, del 4

2012-01-25T18:08:00.004+01:00

Jon Amos Comenius (bildet) er uløselig knyttet til De bøhmiske brødre og moravianerne. Han ble født inn i den moravianske vekkelsen i 1592, og der ble han tidlig berørt av kjærligheten til Jesus som kjennetegnet denne vekkelsen.

Nå hatet Jon Amos Comenius skolen, han led under onde og hensynsløse lærere. Han kom senere i livet til å kalle disse skoleårene for 'sinnets slaktehus'. Men dette til tross klarte han å holde ut til han var i stand til å komme inn på det Calvinistiske i Herborn.

Som en slags skjebnens ironi utdanner Comenius seg til lærer! Og i 1614 begynte han som lærer på en moraviansk skole i Prerau. Det var her han skulle introdusere de nye undervisningsmetodene som han er kjent for, og som skulle forandre en hel verdens måte å tenke skole og undervisning på. Drivkraften bak det hele var troen på at fordi alle ting ble skapt gjennom Kristus og for Ham, kunne Kristus bli sett i alt. Comenius hevdet at all sann kunnskap ville åpenbare Kristi herlighet, og han erklærte at 'naturen er Guds andre bok'. Et kjerneord for Jon Amos Comenius var Kol 1,16:

'For i ham er alt blitt skapt, i himmelen og på jorden, det synlige og det usynlige, enten det er troner eller herredømmer eller makter eller myndigheter. Alt er det skapt ved ham og til ham'.

I 1618 ble Comenius pastor fo en moraviansk forsamling i Fulneck, en stilling som også innebar at han fikk ansvaret for skolen der. Snart ble denne skolen kjent over hele Moravia. Det var også på denne tiden han begynte å skrive.

Men mørke skyer begynte å samle seg over Europa, og disse kom radikalt til å forandre retningen på livet til Jon Amos Comenius. I 1620 seiret katolikkene ved slaget om Hvitfjellene og Moravia ble offisielt romersk-katolsk. Comenius fikk beskjed om at han fortsatt kunne beholde skolen. Men det var knyttet en betingelse til dette som Comenius ikke kunne godta. Han måtte forlate sine moravianske overbevisninger. Dermed ble han nektet adgang til skolen, og mistet ikke bare sin stilling, men også sitt svært dyrebare bibliotek og alle sine arbeider.

Mord, vold og sult reduserte befolkningen i Moravia fra tre millioner til en million. Comenius mistet sin kone og deres eneste barn.

Den store tragedien drev Comenius i Frelserens favn. Han forstod mer hvilket enormt offer Faderen hadde vist ved å gi sin Sønn for verdens synd. Og Comenius visste at var det noe verden trengte, så var det å få del i åpenbaringen om Guds kjærlighet til menneskeheten. Han bestemte seg for å bruke resten av sitt liv til å åpenbare Ham.

(fortsettes)

Å gjøre Guds kjærlighet for verden praktisk

2012-01-25T10:36:00.004+01:00

Den europeiske baptistføderasjonen ønsker å oppmuntre sine mer enn 13.000 medlemsmenigheter i 58 nasjonale baptistunioner, til å ta et større samfunnsansvar.

28 representanter fra 20 av de nasjonale baptistunionene som er medlem av Den europeiske baptistføderasjonen, møttes 11.14. januar, for å drøfte dette temaet. Det var International Baptist Seminary i Praha (bildet) som innbød til konferansen: 'Kirken og sosialt ansvar'. En av de som underviste var presidenten for Den rumenske baptistunionen, Otniel Bunaciu. I sine bibelstudier understreket Bunaciu behovet for en holistisk tilnærmelse til samfunnet:

- Å bygge Guds rike handler ikke bare om å adlyde misjonsbefalingen som er gitt oss av Jesus Kristus, men også om å adlyde det store budet om å elske sin neste.

Han utfordret de menighetene som har valgt å forkynne evangeliet alene, og utelatt den delen som består i praktisk nestekjærlighet. Bibelen er krystallklar når det gjelder begge deler.

- Men kristne må ikke handle ut av en form for forpliktelse, men heller drevet av kjærlighet til sin neste, sa Buniaciu.

Otniel Buniaciu var også tydelig på at slike praktiske omsorgshandlinger ikke skulle bli sett på som et middel for å få nye medlemmer. De skal gjøres fordi de har en egenverdi:

- Å bygge Guds rike handler om en pågående teologisk refleksjon for menigheten i hvordan den skal forkynne de gode nyhetene, så vel som hvordan den kan finne frem til praktiske handlinger for å elske sin neste.

Representanter for Den spanske baptistunionen gav eksempler på hvordan selv små menigheter kan drive suppekjøkken. Dette er blitt svært aktualisert i forbindelse med den økonomiske krisen landet opplever.

Presten havnet på sykehus - fikk lede politisjef til tro

2012-01-25T00:10:00.004+01:00

I siste nr av Ljus i Öster fant jeg denne gripende historien:

Alekseij Aljoskin (bildet) er prest i Den ingermanlandske kirken i Saransk i den russiske delrepublikken Mordvinia. For noen år siden ble han akutt syk og måtte innlegges på sykehus.

- Jeg hadde store smerter i ryggen og klarte ikke å komme meg ut av senga. Jeg ringte etter sykebil, men så viste det seg at jeg hadde låst døren fra innsiden, og jeg bodde i femte etasje. De måtte derfor ringe etter brannvesenet, som firte ned en brannmann og som tok seg inn i rommet gjennom vinduet. Med hjelp av ambullansen kom jeg meg til sykehuset, hvor jeg ble satt i en rullestol, forteller Aljoskin.

Han synes selv det så nokså håpløst ut det hele, og var svært nedfor. Han gråt og spurte Gud: hvorfor?

- Da kom jeg til å tenke på noe som står i Johannes evangeliet: ' ... og en annen skal binde opp om deg og føre deg dit du ikke vil'. (Joh 21,18)

Noe senere kommer det inn en bevisstløs mann til sykehuset. Han må dele rom med Aljoskin. Når han kom til seg selv begynte han å fortelle om sitt liv. Han holdt på nesten hele natten:

- Han fortalte at han var en pensjonert politisjef som hadde trakassert kristne på ulike måter, forteller Aljoskin, som oppdaget at mannen var svært ulykkelig.

- Jeg spurte om han noen gang hadde lest Bibelen? Det hadde han ikke, så jeg gav ham en Bibel. Han leste og gråt. Etter en stund spurte han:

- Kan Gud elske meg også? Jeg har brutt alle Hans bud.

Alekseij Aljoskin kunne fortelle den pensjonerte politisjefen om syndernes forlatelse, og siden kunne de to be sammen. Politisjefen gav sitt liv til Jesus. Etter at han var frisk nok til å kunne forlate sykehuset begynte han å gå regelmessig i kirken hvor Aljoskin er prest. Han var alltid så beveget over å ha blitt frelst og kunne få komme til kirken at han ba sine venner om å bli med. Dessverre døde politisjefen en tid etter dette.

- Men det var herlig å se hans liv mot slutten, forteller Aljoskin.

De bøhmiske brødre - radikale etterfølgere av Jesus, del 3

2012-01-24T14:19:00.006+01:00

I 1467 bestemte De bøhmiske brødrene seg for å etablere en apostolisk styringsmodell. De opplevde vekst, til tross for forfølgelse. Gjennom loddtrekning valgte de tre pastorer. De tre som ble prester var Matěj sønn av en bonde, Eliáš en møller og Tůma Přeloučský en skredder som kunne latin. Matěj, som kun var 24 år ble på grunn av sin gode moralske vandel valgt til biskop. Etter valget av ledere, som skjedde i Lhotka, ble sannsynligvis alle medlemmene av De bøhmiske brødrene døpt. Årsaken til dette var at de ikke aksepterte at romersk-katolske prester skulle forvalte sakramentene.

Etter hvert skulle det bli brytninger blant brødrene. Lukáš Pražský sluttet seg til Brødrene, og ble involvert i organiseringen av dem. I 1494 overtok en gruppe under ledelse av Lukáš Pražský mer eller mindre ledelsen av De bøhmiske brødrene. Han var født i 1460 og ble etter hvert kjent for sine skrifter - om blant annet nattverden, og forsvar av Den Hellige Skrift. Lukáš Pražský eller Lukas fra Praha på norsk, ble en viktig person for utviklingen av De bøhmiske brødrene. Det regnes også som Lukáš' fortjeneste at De bøhmiske brødre oppgav sin negative holdning til verdslig utdannelse, noe som førte til at flere høyt utdannede personer ble medlem av broderskapet.

Brytningene førte til Lukas fra Praha ble valgt til biskop i år 1500, og 18 år senere ble han leder av presbyterne (eldste) i brødreskapet. Han døde 11.desember i 1528 i Mlada Boleslav (bildet) i Tsjekkia.

Martin Luther

Til tross for mange forsøk på å få lokket De bøhmiske brødrene tilbake til Den romersk-katolske kirken, lykkes ikke dette. Martin Luther forsøkte også å få dem over på sin side, men heller ikke han lykkes med det. Men etter at Lukáš Pražský døde mistet De bøhmiske brødrene sin særegne karakter, og nærmet seg mer og mer lutheranerne. Martin Luther skrev faktisk et forord til De bøhmiske brødrenes bekjennelse fra 1535.

På grunn av nye forfølgelser måtte de emigrere til Polen og til Hertungdømmet Preussen. Under trevdeårskrigen ble de nesten fullstendig utslettet, og måtte møtes i djupeste hemmelighet.

I neste artikkel skal vi se nærmere på Jon Amos Comenius, som ble en viktig skikkelse i det vi kan kalle den moravianske vekkelsen.

(fortsettes)

Fremdeles uvisst hva som har skjedd med fire iranske kristne

2012-01-24T09:45:00.003+01:00

En måned etter at sikkerhetspolitiet stormet en pinsemenighet i Ahwaz i det vestlige Iran - to dager før jul - og arresterte hele forsamlingen, barna inkludert, er det fremdeles usikkert hva som har skjedd med menighetens pastor og tre av medlemmene. De andre er blitt løslatt fra fengselet.

De fire som fremdeles holdes fengslet er pastor Farhad Sabokroh, hans kone Shahnaz og Naser Zamen-Dezfuli og Davoud Alijaniare. Vi oppfordrer bloggens lesere til spesielt å huske disse i deres bønner i tiden fremover.

Det var på lille-julaften at sikkerhetspolitiet i en vel organisert aksjon slo til mot pinsemenigheten. Samtlige som deltok på gudstjenesten ble transportert vekk fra menighetens lokale til ukjent sted. Sikkerhetspolitiet bar masker, og det rapporteres at de oppførte seg svært dårlig overfor barna som ble arrestert. De ble svært skremt av dette.

Både pastoren og hans kone lider av en blodåresykdom som gir store smerter. De skal ellers være ved god helse. De fire ble holdt i samme fengsel frem til 28. desember. Etter det holdes de adskilt på hemmelige adresser.

Stadig flere ønsker å følge Jesus i Nasaret

2012-01-24T09:21:00.005+01:00

Hjemmet til Jesus - Kongen, baptistmenigheten i Nasaret, som jeg har skrevet om ved flere anledninger, fortsetter å vokse.

Fem nyfrelste ble tatt opp som medlemmer sist søndag, og under gudstjenesten bestemte også en kvinne som var tilstede at hun ville følge Jesus, hun også!

I dag teller den nystartede menigheten over 40 medlemmer. I forbindelse med julehøytiden besøkte menigheten flere fattige familier med pakker. Også sykehus fikk besøk. Mange arabere er blitt svært grepet av den omsorg og kjærlighet, som menigheten har vist dem gjennom disse julegaveaksjonene. Julegaveaksjonene har vært mulig å gjennomføre takket være økonomisk støtte gjennom den humanitære organisasjonen 'Ny start i Øst', med tilholdssted på Gjøvik.

Bildet er fra gudstjenesten sist søndag.

Svensk baptistpastor med i sivil ulydighets aksjon

2012-01-24T00:15:00.003+01:00

Den svenske baptistpastoren Stefan Swärd (bildet) er med i gruppe kristne, som sammen med andre demonstranter, er villig til å ta ibruk sivil ulydighet når svenske myndigheter i dag planlegger å utvise en gruppe irakere. De vil, med hjelp av ikke-voldelige midler, forsøkte å stanse utvisningene.

- Jag kommer att vara med i Märsta. Vårt kristna engagemang för utsatta människor behöver ta sig olika konkreta uttryck, sier pastor Stefan Swärd til Dagen.

Stefan Sward har vært med på tidligere demonstrasjoner mot utvisninger, men det er første gang han deltar aktivt i sivil ulydighet ved å forsøke å forhindre at utvisningene finner sted. Menigheten han er pastor for, Elimkyrkan i Stockholm, har engasjert seg i saken ved å samle inn mat til flyktningene. Men Stefan Swärd mener at det ikke er nok:

- Som kristna behöver vi göra mer för att hjälpa människor som har det svårt. Detta är ett konkret sätt att visa vad vi tycker, sier han.

Det skal være opptil 60 irakiske flyktninger som skal utvises fra Sverige.

Personlig synes jeg det er flott at kristne engasjerer seg på denne måten. Vi burde være flere som gjør som pastor Swärd. Jesus sier i Matt 25,35: 'Jeg var fremmed, og dere tok imot meg.' Og: 'Alt det dere gjorde mot èn av disse mine minstre brødre, det gjorde dere mot meg'. (v.40)

Du kan lese mer om saken her:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=294855

Vil du være med på å be for Guinea-Bissau - et av verdens fattigste land?

2012-01-23T13:56:00.004+01:00

I går startet en bønneaksjon for Guinea Bissau, som varer frem til 28. januar.

Republikken Guinea Bissau, som grenser til Senegal i nord og Guinea i sør, er en av de fattigste landene i verden. Landets befolkning sliter med sykdom, analfabetisme og arbeidsløshet. Flesteparten av landets innbyggere - 1,5 millioner - lever på eksistensnivå.

Det finnes over 27 etniske grupper i Guinea Bissau. I 1860 ble Mandinka-folket tvunget til å konvertere til Islam. Siden da har Islam blitt blandet sammen med tradisjonell folketro, hvilket også innebærer tilbedelse av ånder. I dag er det ikke uvanlig å se folk gå til moskeen for å be, for så å ofre en kylling til landsbyens ånder. Mange mennesker søker råd hos muslimske 'hellige' menn for helbredelse, beskyttende amuletter, eller for å bli spådd om deres fremtid. Dessverre er det få av dem som kan lese.

Misjonsorganisasjonen World Evangelism Crusade (WEC), grunnlagt av legendariske C.T Studd, ble startet opp i 1940, av en kvinne. Denne pionermisjonen var i de neste 50 årene den eneste protestantiske misjonsorganisasjonen som var tillatt i landet! Etter 1990 har flere startet opp et arbeid her.

The Evangelical Church of Guinea Bissau, som ble grunnlagt av WEC, har nå omlag 120 menigheter med ca 20.000 medlemmer, og over 60 aktive pastorer. Den nasjonale kirken inkluderer folkegrupper som Mankanha, Bijago, Felupe og Bayote. Visjonen til WEC er å starte opp arbeid blant Fula-folket, og folkegruppene Mandinka, Nalu og Sasu. De arbeider allerede blant disse folkegruppene, men mangler flere misjonærer. Bærer du på et misjonskall?

Utadrettet arbeid skjer gjennom kristne radiosendinger. Disse programmene går hver uke. Nytestamentet på kreolsk er tilgjengelig på kassetter, og det finnes opptak på 26 språk og dialekter. Jesusfilmen finnes også tilgjengelig på 14 språk, og brukes ofte i evangeliseringsarbeidet.

Vil du være med på å be for Guinea Bissau? Her har du konkrete bønne- og takkemner:

* Takk Gud for utviklingen av DVD program som inkluderer stammespråk, kreolsk og portugisisk.

* Be om at disse programmene skal bli lettere tilgjengelige, og at de skal føre til menighetsvekst.

* Be for det nasjonale bibel instituttet som tilbyr fire års trening for pastorer og evangelister.

* Be Herren sende ut arbeidere til Guinea-Bissau.

* Be om at Herren reiser opp bønneteam som vil være med på å åpne opp for evangeliet gjennom lovprisning og forbønn.

* Be om at Jesusfilmen vil få stort gjennomslag blant Mandinka-folket.

* Be om at Jesus åpenbarer seg gjennom drømmer og visjoner for Mandinka-folket.

* Be om at Herren reiser opp en seirende menighet blant Mandinka-folket, til sitt navns ære.

Spennende misjonsreise til mitt elskede Pskov

2012-01-23T11:54:00.003+01:00

Siden jeg har reist en del i Pskov-distriktet i Russland, og besøkt menigheter ute på landsbygda, så er det spennende å lese denne rapporten, som jeg har forsøkt å oversette:

15. januar startet to misjonsekspedisjoner til nordvest-regionen av Russland. Misjonsteamet består av åtte personer fra ulike baptistmenigheter i St.Petersburg.

Pskov-distriktet er stort, med et areal på hele 55.300 kvadratkilometer. Mange av byene, tettstedene og landsbyene her har ingen evangelisk menighet i det hele tatt. Pskov-distriktet har grenser til både Estland, Latvia og Hvite-Russland. Det grenser også til St.Petersburg fylke, Novgorod, Tver og Smolensk. Den er den vestligste av alle Russlands føderale enheter. Byen Pskov, med sine 202.780 innbyggere, er administrativt senter for hele fylket. Den ligger ved eleven Velikaja, rundt 20 kilometer øst for grensen til Estland. Byen dekker et areal på 95,5 kvadratkilometer.

Misjonsteamet delte seg i to grupper når de ankom Pskov. Det første teamet besøkte steder som Pskov, Zaplyuse Plyussa, Struga, Velikie Luki før de vendte tilbake til Pskov. De besøkte også et sted som kalles Røde øya, som ligger helt på grensen til Hvite-Russland. Her har jeg selv vært. Dette var en av de såkalte 'hemmelige byene' under kommunist-tiden. De stod ikke på kartet. Dette var militære byer, som ofte skjulte store troppeansamlinger. Da vi besøkte stedet var vi inne på det militære området, og i et tjern der ble de første kristne på dette stedet døpt. Det var en sterk opplevelse å være vitne til. Teamet besøkte også et sted jeg ikke har vært, nemlig Pavlovsk, hvor det finnes en baptistmenighet.

Mirakelhuset i Lopatova

Det andre teamet dro til landsbyen Lopatova. For tre måneder siden ble det opprettet et rehabiliteringssenter her med åtte plasser. Historien bak dette stedet er nokså spesiell. Huset hvor rehabiliteringssenteret holder til er et vanlig bolighus. Eieren bor i den ene delen, den andre har han gitt bort til å kunne brukes 'til Guds ære'. Lokalbefolkningen likte ikke dette stedet. For tre år siden brant det ned. Og folk sa til eieren: 'Ja, nå kan du se, det skyldes nok at du gav det til baptistene!'

Men så bygget baptistene huset opp igjen, og i byggeprosessen endret folk oppfatning av både baptistene og eieren. I dag er de stolte av å ha et rehabiliteringssenter i landsbyen sin. De er vitne til de under som skjer med forkomne alkoholikere der. Og de er det mange av i Russland. Nå kaller de det Mirakelhuset.

I byen Porkhov finnes det et bedehus langs elva Shelon. Her er det så vakkert. Nesten hele byens befolkning kom hit når teamet kom på besøk. Men menigheten her har det vanskelig. Den står for tiden uten pastor, og medlemmer av baptistmenighetene i Pskov reiser hit for å hjelpe til med gudstjenestene. Kanskje du vil være med på å be om at Gud vil kalle noen til å bli pastor for menigheten her? Høsten er sannelig stor, arbeiderne få. Jeg ber om at Gud skal gi meg helse til å reise tilbake til Pskov for å hjelpe menighetene her. Jeg har lagt igjen mye av mitt hjerte i denne delen av Russland.

Bildet er fra møtet i Lovpatova.

Historiker sammeligner kampen for ekteskapet med kampen mot nazismen

2012-01-23T10:15:00.004+01:00

Baptist-historikeren, Timothy George (bildet), sammenligner dagens kamp for livets hellighet, det tradisjonelle ekteskapet og religionsfrihet med den heroiske motstandskampen mot nazistene i Tyskland.

Timothy George, som er dekan ved Samford University’s Beeson Divinity School, sa i forbindelse med et pastorseminar 17. januar, at den såkalte Manhatten deklarasjonen, som han skrev i 2009 sammen med Charles Colson of Prison Fellowship og Robert George of Princeton University, var inspirert av Barmen deklarasjonen fra 1934. Barmen deklarasjonen var ført i pennen av Karl Barth og Bekjennelseskirken som en respons på Hitler's nasjonale kirke. Hovedbudskapet i Barmen-deklarasjonen er Jesus som Herre. Du finner en link til denne deklarasjonen nederst i denne artikkelen.

I forbindelse med seminaret, som ble sponset av Judson College and the Alabama Baptist State Board of Missions, delte Timothy George ut kopier av Manhatten deklarasjonen, som blant annet innholder en oppfordring til sivil ulydighet mot fosterdrap og samkjønnede 'ekteskap'.

'Denne deklarasjonen handler ikke om politikk, men om moral', sa Timothy George og la til: 'Den er et eksempel på hvordan kirken tar et standpunkt i viktige anliggender på tvers av skillelinjer for å søke støtte fra mennesker fra ulike politiske og religiøse overbevisninger. Jeg tror at det er dette kirken både kan og skal gjøre.

Manhatten-deklarasjonen, som er undertegnet av nesten en halv million mennesker, ble skrevet i forbindelse med 70 års jubileet til Barmen-deklarasjonen. Barmen-deklarasjonen var en respons på den sterke nasjonalistiske og antisemittiske 'Tysk-kristne'-bevegelsen som støttet Hitler.

Timothy George sa i forbindelse med seminaret at begge disse to deklarasjonene 'appellerer til Bibelens autoritet'. Han la til: 'Begge erkjenner at den kristne tro kan bli, og ofte er blitt fordreid av tilpassningen til de nåværende ideologiske og politiske overbevisinger i dag'.

I sin tale kom Timothy George også inn på de som mener at kristne ikke bør blande seg inn i disse problemstillingene:

'Enkelte hevder at kirken skulle ta et friår fra å tale til samfunnet. Hitler var lykkelig, i det minste for en tid, for å la de kristne være for seg selv, så lenge de holdt seg innenfor kirkeveggene, og avsto fra å blande seg inn i spørsmål relatert til den offentlige politikk og det ordninære livet til det tyske folk. Men både Barmen- og Manhatten deklarasjonene avviser påstanden om at det finnes områder som ikke angår Jesu herrevelde. Begge disse deklarasjonene viser til at det koster å etterfølge Jesus'.

Her er Barmen-deklarasjonen:

http://www.sacred-texts.com/chr/barmen.htm

Her er Manhattan-deklarasjonen:

http://www.manhattandeclaration.org/the-movement/leaders-list.aspx

Et apostolisk manifest, del 5

2012-01-23T00:13:00.003+01:00

Her er femte og siste del av artikkelen til Art Katz (her sammen med sin danske kone Inger):

Om vår överlåtelse endast är ytlig och tillfällig, om vi har ställt oss utanför dess verkan, om det finns områden vilka vi inte vill placera under Guds hand, då uteblir den apostoliska karaktären, den församlingens styrka som fordrar respekt och erkännande bland fiendens härsmakt. Vi måste låta riskera en överlåtelse till varandra, till varandras liv, sådana vi nu är i all svaghet och till den auktoritet som Herren vill låta uttrycka mitt i denna svaghet. Ett ledarskap kommer alltid att uppvisa svaghet, men gemenskapen förser med aspekter av verkligheten vilka kompenserar denna svaghet hos får såväl som hos herdar. Vi kommer inte att kunna finna några ursäkter för att undandra oss överlåtelsen till gemenskapen och till den auktoritet som Gud har lagt ner i den genom de människor han samlat i den.

Det verkliga provet, viket visar om vi har omfattat den verklighet till vilken Gud har kallat oss består i den attityd som våra barn intar till den. Känner barnen att det vi representerar är värt deras uppmärksamhet och deras deltagande? Eller håller de fast i våra kjolar och bälten bara för att vi kräver det? Har vi nått en ställning där den verklighet vi hävdar verkligen gör intryck som något som är värt deras deltagande, istället för att vara en vuxenkultur som vi åtnjuter på deras bekostnad?

I avsaknad av denna verklighet har det blivit alltför enkelt att skapa barn- och ungdomsprogram med dess mångfaldiga uttryck i hopp om att hålla kvar dem in någon slags relation därför att den verklighet som innefattas i Guds syften och som skulle ha fört dem till verklig gemenskap undanhålles dem. Vi har inte varit villiga till den helöverlåtelse som en sådan gemenskap fordrar. Våra barn visar oss genom sitt missnöje och sin irritation att vi inte har nått fram till Guds mått och att vi inte har någon ambition att göra så. De erkänner, respekterar och reflekterar den verklighet och den närhet familjen har bestämt och gett sig till.

Om vi fattar beslut i den riktning och av den sort som angivits kommer vi att få uppleva avklädanden av det ena eller andra slaget. Vi förs in i en himmelsk verklighet som känner till ett belönande vilket gör våra förluster lätta att bära – ’vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet’, 2 Kor 4:17. Gud kommer att låta oss bli prövade i vårt yrke, vad gäller vårt rykte och på många andra områden.

Församlingen befinner sig i ett upprättelsens skede, in i sådant som hörde till dess första tid. Vårt studerande av Bibeln håller på att förändras från att ha varit ett förnöjande och mentalt stimulerande intresse av uppenbarelsen. Bibelläsandet och studerandet finner ett allt rikare mått av omedelbarhet, brev och texter skrivna direkt för oss, därför att vi finner oss leva i den knivskarpa ytterligheten i den yttersta tiden på samma sätt som den första församlingen kände den.

Bibelstudier som en harmlös sysselsättning en kväll mitt i veckan – om vi nu ens uppehåller en sådan rutin – är ett mått på hur långt bort från det apostoliska sammanhanget vi förts, hän mot något av betydligt vekare karaktär. När vi återvänder till den verklighet som den första församlingen kände, då kommer gudsordet att äga övertygande styrka, förmåga att tränga igenom och ha en omedelbarhet vilket det för närvarnade inte har i våra liv. Vi kommer att föras från de traditionella bibelstudierna till att bli instruerade för ett vandrande på Herrens vägar och i ett handlande styrt av hans syften. Allt detta grundas i och utformas enligt våra val.

Den gemenskap som jag beskriver är en samfällighet som strävar efter det evigas lön och krona, som inte anser martyrskapet värt att frukta, som tvärtom ser det som ett privilegium. Om inte denna tidsålder får sitt slut i ett martyrium, tillhör vi de mest bedragna av alla. Att vänta detta springer inte upp ur ett romantiskt drömmande men utgör en realistisk beredskap inför de konsekvenser vilka följer den överlåtelse som hör ändtiden till. Den livsstil en sådan gemenskap väljer, följer ur ett realistiskt bearbetande av dessa tankar.

En gemenskap av denna sort måste i verklig mening ha skiljt sig från världens sätt och uppehålla detta avskiljande i dagligt liv. Den måste vara en medveten kontinuitet av gångna tiders apostoliskhet. Den måste bära med sig en medvetenhet om den sky av vittnen, dessa som uthärdade under allt motstånd, till och med till döds, dessa som inte fann någon lön under sin livstid, dessa som inte når fram till fullheten oss förutan. Detta är apostoliskt tänkesätt, apostolisk förståelse, apostolisk tro och apostolisk förväntan.

De bøhmiske brødre - radikale etterfølgere av Jesus, del 2

2012-01-22T15:04:00.003+01:00

Petr Chelčický var fascinert av eiendomsfellesskapet som ble praktisert i urkirken. Han lærte at det måtte være absolutt likhet i menigheten. Der skulle det ikke være noen fattige eller rike, og årsaken til det lå i at man oppgav all eiendom og status. Dette var svært radikale toner den gang - som nå. Men Petr Chelčický holdt fast ved at denne var vanlig praksis i urkirken. Han gikk så langt at han mente kun fattige kunne være kristne.

Petr Chelčický var også tilhenger av en streng menighetstukt. Han mente at onde mennesker skulle støtes ut av menigheten. Det var gjennom å elske mennesker og se på dem som sin neste, at man ville vinne dem for Guds rike. Han fastholdt at alle typer av tvang var av det onde, og at kristne ikke skulle delta i politiske maktkamper. I boken: Om det tredelte samfunn kritiserer Chelčický adelskapet, presteskapet og middelklassen. I den beskriver ham hvordan de undertrykker vanlige folk og behandler dem "som om de var dyr". Han mest omfattende verk, skrevet i 1443 og et av hans siste, var "Troens nett". I det viser han hvordan den første menighet behandlet alle mennesker som likeverdige, og betraktet Kristus som det eneste hode for menigheten. Det var i denne boken han argumenterte med at keiseren og paven var to store hvaler som ødela troens nett, som jeg skrev om i forrige artikkel.

Chelčický la vekt på at Det nye testamente var den endelige autoritet for å få rede på hva som var Guds vilje. I motsetning til hva den offisielle kirken lærte, mente Chelčický at det fantes bare to sakramenter: dåp og nattverd. Han oppfordret alle til å lese Bibelen på egenhånd, og tolke den selv.

De bøhmiske brødrene, som først ble kalt Chelčický-brødrene skulle senere ta avstand fra Petr Chelčický' sterke understrekning av fattigdomsidealet. Kong Georg av Podiebrad (1420-1471), som var tsjekkernes eneste husittiske konge, gav Chelčický og hans trosfeller eiendommen Kunvald (bildet) som fast tilholdssted. Og det er her at De bøhmiske brødre blir stiftet i 1457. Blant stifterne var broder Řehoř og den husittiske biskopen Jan Rocycana.

(fortsettes)

Ørkenens lampe

2012-01-22T14:31:00.002+01:00

Bloggen Monastisk er oppdatert med en artikkel om Makarios av Egypt, eller Makarios den store.

'Jeg leste homiliene til Makarios og sang,' skrev John Wesley.

Han er ikke en eneste som er blitt velsignet og inspirert av å lese Makarios.

Du kan lese mer om ham på bloggen Monastisk, som du finner her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 13

2012-01-22T09:24:00.005+01:00

Det begynner å bli tid for å trekke noen konklusjoner av denne artikkelserien. Den har vært et forsøk på å beskrive noe av den trosvandring jeg selv har gått de siste årene.

Ganske tidlig opplevde jeg et kall til bønn. I første omgang handlet dette om mitt eget personlige bønneliv. Så ble dette utvidet til et bønneengasjement for Norge, og så for Europa. Jeg ble etter hvert knyttet til European Prayer Link, et nettverk av ulike nasjonale bønneorganisasjoner rundt om i Europa. En bønnekonferanse i Praha kom til å få stor betydning for mitt liv og tjeneste. Her møttes nasjonale bønneledere til dager i strategisk og målrettet forbønn for de ulike landene som var representert. Et møte med den internasjonale bønnelederen Brian Mills, kom også til å få avgjørende betydning for meg. Han ble som en åndelig far for meg. Sammen med Arne Borgersen, grunnleggeren av Bønnetjenesten for Norge, tok vi initiativet til de første nasjonale bønnekonferansene i Norge. Den første ble holdt i Østre Frikirke i Oslo. Både kontakten med det europeiske bønnearbeidet og det nasjonale bønnearbeidet her i Norge, gjorde at kontakten mellom de ulike kirkene og kirkesamfunnene vokste frem. Jeg fikk gode venner for livet i flere av disse sammenhengene. Etter hvert ble de nasjonale bønnekonferansene lagt til Grimerud, og jeg ble en del av innbydergruppen for disse konferansene. Jeg har også gjennom årenes løp talt på ulike nasjonale bønnekonferanser i flere europeiske land. Det har vært gode opplevelser gjennom møte med mange bedere, som har betydd mye for meg.

Både kontakten med europeiske og nasjonale bønneledere har betydd veldig mye for meg. Dette har vært et strategisk arbeid, hvor man også er blitt kjent med den åndelige situasjonen i de ulike landene. Gjennom dette åndelige kartleggingsarbeidet, har det vært lettere å kunne arrangere bønnekonferanser og ta del i ulike bønneinitiativ på både europeisk og nasjonalt plan. Jeg holder fortsatt god kontakt med disse bønnelederne, og vi møtes også jevnlig.

Det skjer noe med deg når du ber sammen med et menneske! På mange plan. Og murer bygget mellom oss brytes ned. På tvers av kirkesamfunnene kjenner vi på et djupt åndelig fellesskap. Vi bærer på mange av de samme lengslene, ser de samme nedbrytende tendensene i samfunnet og i kirkelivet, og ønsker det samme: vekkelse og nytt liv!

Gjennom vårt bønnearbeid bringer vi også forsoning mellom ulike grupper i Kristi kropp. Vi lærer å lytte til hverandre, se hverandre og høre på hverandre. Dermed oppdager man brødre og søstre fra ulike konfesjoner. Jeg undrer jeg ofte på de som går så hardt ut mot sine trossøsken i andre kirker og kirkesamfunn, om de noensinne har satt seg ned for å snakke med noen fra denne sammenhengen? Har de noensinne bedt sammen med dem? Eller har de kun hørt på hva deres motstandere sier om dem?

Med meg har det skjedd noe i møte med andre kristne fra en annen sammenheng enn min egen. Jeg er gang på gang blitt overrasket over Gud! At Han virker i sammenhenger hvor jeg har trodd at Han ikke gjør det - ja, hvor det har vært helt utenkelig at Gud skulle kunne velsigne! Det har vært ydmykende opplevelser hvor jeg har sett mitt eget åndelige hovmod.

På grunn av dette bønnearbeidet har vi i de siste årene opplevd at Gud har utvidet denne tjenesten, til å gjelde relasjonsbygging med ledere fra ulike kirkesamfunn. Dette kallet handler om å være støttespillere for ledere som står alene i tjenesten, som medvandrere og forbedere. På forunderlig vis har Gud åpnet dører som vi ved Guds nåde har gått inn i.

(fortsettes)

Kjent russisk baptist svartelistet av kommunistene - fikk utmerkelse av Putin

2012-01-22T00:10:00.004+01:00

Rett før jul ble det utgitt en bok i Russland, som på mange måter er symptomatisk på den store endringen som har skjedd i dette veldige riket siden kommunismens fall. Boken er skrevet av Viktor Semenovitsj Ryaguzov (bildet), baptistpastor fra Samara. Første delen er en selvbiografi, andre delen en samling prekener. Utgiverne har gitt boken undertittelen: 'Sannheten om de russiske baptister'.

Ryaguzov kom til tro på Jesus i 1973, og han ble øyeblikkelig ekskludert fra Kuibyshev medisinske institutt, og svartelistet. Hans protestbrev til Leonid Brezhnev ble aldri besvart. I mange år arbeidet han som elektriker, og ved siden av var han presbyter (eldste) i baptistkirken i Samara. For tiden er han pastor for denne menigheten, som teller flere tusen medlemmer. I 2002 fikk han en fortjenestemedalje for sin trofaste tjeneste av selveste Vladimir Putin. Rygaguzov's navn og prekener er kjent langt utenfor landets grenser.

Et apostolisk manifest, del 4

2012-01-22T00:03:00.002+01:00

Her følger del fire, og nest siste del, av 'Apostolisk manifest', av Art Katz (bildet):

Kan du se vad det är vi hittills har visat upp och haft till salu? Vi är inte ens på det klara med om en profetia kommer från Anden eller om den har hemort i en människas fantasi. Denna diffusa hållning kan inte accepteras i den tid som nu kommer, då Guds allvar når högsta nivå i hans församling. För vår kallelses skull, i kriser och vid vägskäl, måste vi höra från Gud genom profetiskt tal, genom tungotal och uttydning och genom visdomens ord. Vi behöver dessa Guds Andes gåvor i verksamhet, satta i sitt sammanhang så som Gud ämnat och tänkt. Den församling som placeras i detta hörande är den församling vilken medvetet låtit sig föras till denna allvarets plats i honom; vilkens lemmar har prövats och lärt känna varandra tillräckligt för att kunna avgöra om det ord som kommer har sitt ursprung i Gud eller om det kommer ur en människas tankevärld.

Det är inte en tillfällighet att bönen och tillbedjandet i en sådan gemenskap speglar sanningshalten i denna verklighet, därför att andakt, gudfruktighet och bedjande inte är lyxartiklar – de tillhör alla den andliga vapenarsenalen. Dessa verktyg bär aldrig på en större verklighet än vi själva äger. De har inte större betydelse än den sanning vi står i inför Gud. Det är inte teknik eller metod som fordras, men ett uttryck för tillbedjan vilken härleds ur erfarenheten av Guds återlösande handlande i våra liv.

Vi skäms inte över att bli tillrättavisade, och när vi tar emot sådan från en broder eller en syster gläds vi över den befrielse och den frihet som följer helgelsens verkningar vika legat färdiga i väntan på sitt tillfälle. Gud verkar inte i våra liv på våra villkor. Han spelar inte med i våra spel. Han väntar in det som är sant, verkligt och uppriktigt, han väntar på att man gör upp med synd och korruption, väntar på att man känns vid sina behov. Endast i sådana omständigheter kan vi erfara Herrens nåd.

Vårt bedjande står i direkt förhållande till det mått av verklighet vilket vi har nått, och den sorten har styrka nog att röra vid Himlen. Den har flyttats ut från den ytliga, blandade skara av kristna vilkas främsta fokus ligger på dem själva och vilkas andliga egocentricitet aldrig har brutits sönder. Vi kan föra in egoismen i församlingen och låta den vara lika djup som någonsin i världen. Allt vi gjort är att byta objekt. I världen handlade det om köttslig förnöjelse och materiella ting. I kyrkan är det fortfarande själv-centrering och jag-fixering: ’Vad tyckte du om mötet?’ ’Hurdan var talaren?’ Denna själviskhet är en inrotad kraft som endast kan krossas när vi själva har flyttats undan som mål för vårt intresse och omsorg och ersatts med Gud, Gud i den apostoliska meningen.

Denna gemenskap är inte tanklös eller naiv, den vet att församlingen måste gå genom lidanden innan den når fram till härligheten. Svårigheter och prövningar är nödvändiga för denna typ av gemenskap. Så förhåller det sig, men inte därför att vi skulle vilja såra varandra eller vara varandras hot eller irritationsmoment. Det är så, därför att gemenskapens medlemmar alla befinner sig i olika skeden av sin mognad och alla har olika bakgrund. Det som särskiljer en sådan församling som jag talar om är dess vilja att bära en sådan vånda.

Denna gemenskap bär en medvetenhet om evigheten. Dess hållning och beteende har sitt fäste i det eviga, i insikten om domar som står för evigt och om den lön som väntar. Denna samfällighet är på det klara med att Herren kommer, han som belönar och som ger åt var och en efter deras gärningar. Den vet att den har sitt liv och sitt hopp i denna förväntan inför evigheten. Det som oroar dem är att de ofta försöker komma undan med något mindre, något annat än det som ger rum för Guds härlighet och är benägna att välja en livsstil i bekvämlighet vilken varken utmanar eller blir andra till tjänst.

Dessa församlingars förbön bär autenticitet därför att den är ett uttryck för troheten och sannfärdigheten i det gemensamma livet. Denna verklighetsförankring, detta liv i gemenskap påverkar inte bara dess tillbedjan, det verkar också fram en förmåga att se klart, en förmåga att bedöma och döma. Deras bedömningsförmåga är betydligt mera distinkt, de kan sära på och skilja bort sådant som en ytlig kristen låter sig luras av. Denna gemenskap förstår att identifiera mörkrets makter och dess verk och lär sig att föra strid mot dem. Denna brottningskamp är en konfrontation av den oundvikliga sorten och en lika oundviklig och slutgiltig överlåtelse till Gud är det enda sättet att segra i denna kamp. Denna kamp hör inte den enskilde kristne till i dess främsta uttryck. Den engagerar församlingen, den församling som kan se dessa makters sammangaddning och som kan ta upp den andliga striden med hjälp av ett bedjande förankrat i gemenskapens inre verklighet.

En sådan gemenskap låter sig formas genom ömsesidig disciplin, den förs till balans, den är offervillig. Den låter sig böjas för Andens ledning vilken kommer till uttryck i dess mitt, bekräftad inför alla i ett aktivt igenkännande. Denna ledning, detta ledande, står oberoende av yttre stöd men visar sin äkthet i verklig mognad. Verklig auktoritet vilar på ett igenkännande, en ömsesidighet, och relaterandet till sådan ledning är ett kritiskt moment i fråga om gemenskapens karaktär och andliga verklighet. Om vi fortsätter att vara, självständiga, självsvåldiga individualister som dyker upp på söndagar, men som väljer våra egna vägar utan att verkligen rådgöra med andra, utan att ens vilja vara öppna, om vi fortsätter så kommer ingen att ta oss på allvar. All andlig härsmakt, god såväl som ond, förstår om vi har gett oss till Herren.

I dag - for 487 år siden - ble den anabaptistiske bevegelsen født

2012-01-21T17:52:00.005+01:00

På dagen i dag - for nøyaktig 487 år siden - ble den anabaptistiske bevegelsen født. Med trusler om forvisning og forfølgelse hengende over seg, valgte de å handle på den tro og overbevisning de hadde fått, og la seg døpe. Det skjedde i et hjem i Zürich. Med denne handlingen begynte en bevegelse som skulle bli kjent som reformasjonens tredje gren, den radikale. Tusener på tusener skulle bli berørt av den. Menn og kvinner fra ulike samfunnslag kom til en levende tro på Jesus, og svært mange av dem skulle følge Jesus like inn i martyrdøden. Disse mest fredsommelige av alle, som ønsket å leve i pakt med Bergprekenens ord, ble en slik fare for Romerkirken, Den lutherske- og Den reformerte, og samfunnet forøvrig, at grusomme forfølgelser brøt løs: menn, kvinner og barn ble fengslet, hengt, brent, lemlestet, eller druknet. Ene og alene på grunn av sin tro.

Hvor mange martyrer vet bare Gud. Gjennom bibelstudier holdt skjult i hjem, i skogen og i huler, ble de overbevist om at menigheten skulle bestå av gjenfødte troende, uten innblanding av statlige myndigheter, medlem ble man ved å bli døpt på bekjennelsen av sin tro, de trodde på at medlemmene skulle leve atskilt fra verden, leve fredelig med alle og ikke iføre seg våpen og noen av dem levde også i eiendomsfellesskap.

Anabaptistene (gjendøperne) - et skjellsord gitt dem av deres motstandere - eksisterer fremdeles. I mange land. Det finnes forskjellige grupper, men de fleste har prinsippene jeg har beskrevet ovenfor, felles.

I år kommer boken jeg har skrevet om dem:

"En tro verd å dø for?"

En bok som tar for seg deres historie og deres teologi. En lignende bok har ikke vært utgitt på norsk tidligere. Jeg kommer tilbake til når den kommer ut på Frihet forlag.

Maleriet viser Georg Blaurock, en av forgrunnsskikkelsene i den anabaptistiske bevegelsen.

Se også:

http://barnabasbloggen.blogspot.com/2012/01/idag-firar-vi-anabaptismens-fodelsedag.html

hvor du finner noen interessante 'film-snutter'.

De bøhmiske brødre - radikale etterfølgere av Jesus, del 1

2012-01-21T10:19:00.006+01:00

Gjennom kirkehistorien finner vi en rekke eksempler, på kristne som har gått en radikal vei for å følge etter Jesus kompromissløst. En av disse gruppene er De bøhmiske brødre. De ønsket å vende tilbake til apostolisk kristentro, hentet mye av sin inspirasjon fra Bergprekenen, var tydelige pasifister, opptatt av nattverdens- og det kristne fellesskapets betydning.

Begynnelsen til De bøhmiske brødre går tilbake til Petr Chelčický (ca 1390-ca 1460). Man antar at han var født syd i Bøhmen, en historisk region i Sentral-Europa, og et tidligere kongerike som i mange århundrer var en del av det tysk-romerske rike og Habsburger-riket. Den viktigste byen og hovedstaden var Praha. Veldig lite er kjent om hans liv. Historikerne er usikre. Noen kaller ham livegen, andre godseier eller adelsmann! Noen mener han var skomaker, andre at han var prest. Selv kalte han seg jordarbeider. Men han fremstår som en gåte. For han var både lese- og skrivekyndig, og han hadde gode elementærkunnskaper i latin.

Det vi vet er at han etter 1421 levde og dyrket jorden i sin fødeby Chelčice. Her produserte han 56 skrifter. Det er tydelig at han var påvirket av John Wycliffe, Jan Hus og valdenserne. Både anabaptistene og kvekerne og baptistene har senere latt seg påvirke av Petr Chelčický. Han var den første pasifistiske forfatter i renesansen, og var nesten 100 år forut for Menno Simons.

Forholdet til Pavekirken

Petr Chelčický kalte paven og keiseren for “hvaler som har revet i stykker troens nett”, fordi de etablerte kirken som overhode for et sekulært imperie. Chelčický trodde at kristne skulle følge kjærlighetens lov, og de skulle ikke tvinges av staten til å gjøre det. Han lærte at troende ikke skulle akseptere verdslig øvrighet, eller appellere til dets autoritet, og for sanne troende å ta del i verdslig øvrighet var syndig.

Petr Chelčický argumenterte også mot dødsstraff, og andre former for voldelig straff. Det er interessant å merke seg at Leo Tolstoj senere omtaler Petr Chelčický som en slags læremester i sin bok 'Guds kongerike inni deg', som kom ut i 1894.

Et kjent utsagn av Petr Chelčický er dette: "Mennesket som adlyder Gud trenger ingen annen autoritet (over ham)"

Chelčický var også av den overbevisning at vold heller ikke skulle brukes i religiøse saker. Han henviste til Matt 13,24-30, om ugresset i åkeren, og mente at både syndere og hellige skulle tillates å leve sammen inntil høsten kom. Chelčický lærte at det var synd å drepe de syndige, og at kristne skulle nekte militærtjeneste. Han argumenterte med at dersom de fattige nektet ville adelskapet ikke ha noen som kunne krige for dem. Ingen menneskelige makt kunne tilintetgjøre ondskapen, og kristne skulle akseptere forfølgelse uten å ta igjen. Han var også motstander av defensiv krig. Han levde i pakt med Jesu ord i Bergprekenen.

(fortsettes)

Bildet viser en statue av Petr Chelčický.

Et apostolisk manifest, del 3

2012-01-21T00:03:00.002+01:00

Her er tredje del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Här har vi det som bestämmer en apostolisk samfällighet, en apostolisk gemenskap. Den är en sändande gemenskap, därför att den äger den enda verklighet som Gud anförtror någon med i syfte att förmedlas vidare. En sådan gemenskap har något att kommunicera och förmedla utifrån sitt eget gemensamma liv. Det är bara i ett sådant sammanhang som handpåläggning blir något mer än ceremoni och ”biblisk” rutin. Med utsändandet tar de utsända med sig verklighetens och auktoritetens dimension.

Andens gåvor är därför funktionell utrustning mitt i ett svallande hav av aktiv fientlighet; församlingens uppgift är brådskande och inbjuder världens motstånd. Den autenticitet och verklighetsförankring som dessa makter är tvungna att erkänna har att göra med vårt sanna avskiljande – den är den enda auktoritet som de behöver böja sig för. När det enda vi har att komma med är en serie tanklösa knäfall vid en botbänk och lite krokodiltårar gäspar dessa makter oss i ansiktet. De är fullt på det klara med när någon i sanning har överlåtit sig och ett liv slutgiltigt och fullständigt har lagts ner inför Gud. Ett sådant folk lever medvetet och offervilligt som utvalt frälsningsverktyg i Guds hand för Israels folks sak.

Allt detta är grundläggande i den apostoliska synen på församlingen. En församling som passar in i den beskrivning jag nu gjort, klarar att känna igen och omfatta sin kallelse och uppgift i relation till Israels upprättelse mitt i dess ändtidsvånda. Detta seende utesluter varje tanke på att församlingen skulle kunna fly undan den tid då den behövs allra mest, då när dess närvaro är ämnad att innebära frälsning för judarna i ’Jakobs nöd’, Jer 30:7. Detta synsätt kan inte förvisas som ett betydelselöst bihang till församlingens lära. Det finns med som centralt tema i Guds primära ändamål med församlingen.

När vi nu kommer till insikt om dessa perspektiv, förstår vi behovet av en uppoffrandets livshållning. Israels återupprättelse är Konungens sak. Israels återupprättelse är herradömets sak. Gud upprättar inte Israel för att de förtjänar ett hemland efter alla dessa år i diasporan, i förskingringen, men därför att deras återupprättelse hör till Konungens ankomst, så att ”lag må utgå från Sion och Herrens ord från Jerusalem – Jes 2:3; en återlöst och återupprättad nation. Detta är anledningen till att mörkrets makter uppträder med ohejdad aggression och galenskap mot allt som har att göra med det judiska folkets räddning, frälsning och återlösning i dessa sista dagar.

Det judiska folkets upprättelse är ett och det samma som Guds Rikes sak och dessa mörkrets makter är falska, inkräktande herrar över denna värld. De vill inte avstå och ge upp det de vunnit genom sitt intrång, det de utan avbrott njutit av under långa tidsåldrar. Konungens återkomst, som den som sitter på Davids tron på Sions berg i det återlösta och återupprättade Israel, gör en ände på dessa makters välde.

Vi måste lära känna detta slutdrama annars kommer vi inte att kunna förstå det raseri som vältrar sig in över judarna i ändens tid. Dessa mörkrets makter kommer i sin förvrängda vishet att inse att det enda sättet att avvända hotet mot deras vanstyre är att radera ut judarna, dessa vilkas återvändande till hemlandet gör slut på deras välde.

”Jakobs nöd”, Jer 30:7, det tidsavsnitt som utgör slutet på denna tidsålder och som öppnar för Israels Konung och hans styre över nationerna kommer att innebära en sållning och ett näpsande. Församlingen måste skaffa sig insikt om och låta sig beredas i enlighet med de optimala krav som denna uppgift ställer och med hela sin vilja omfatta detta skeende som det centrala i hennes existens. Vi måste medvetet, med all vår vilja gripa oss an denna uppgift. Man når inte fram till detta genom att flyta med strömmen.

Vi måste arbeta oss fram till insikt om vad dessa sista dagar innebär för Israels folk och den roll och funktion församlingen innehar i relation till dem. Det är så att människors evighetsdestination till stor del bestäms av vad vi gör med ”dessa mina minsta bröder”, Matt 25:40. Judarna kommer att vara ”de minsta” i de dagarna. De mest framstående och framgångsrika judar vilka just nu lyfts och bärs av denna värld kommer att finna sig vara utslängda i bara skjortan bland folken i de kargaste och bedrövligaste omständigheter.

Vi måste få tag i profetisk förståelse och sedan fälla ett avgörande huruvida vi ska vara verksam faktor till befrielse i den tiden. Detta val, denna ståndpunkt, omfattandet av detta mandat bär med sig omvandlande potential in i församlingen. Varje del av tron förs till en helt ny klarhet, en ny nivå av medvetenhet, till en förnyad verklighet när detta nyckelsammanhang passats in i församlingens medvetande som en del i dess primära varande.

Allt som har att göra med antisemitism, varje skugga av antijudiskhet som vi trodde att vi hade gjort oss av med kommer att spolas upp till ytan. En grundlig genomsköljning kommer att äga rum med djup och intensitet i Guds helgande arbete. Gud säger till Israel: ”Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.” Hes 20:35, 37.

Något händer med en kvarleva, en återstod av judar i de sista dagarnas sållning som verkar som faktor i deras återvändande till Sion som Herrens förlossade; evig glädje skall kröna deras huvuden, deras sorg och suckan har flytt bort. Det blir inget sådant återvändande om det inte finns en församling som redan nu väntar detta och förebereder sig för att kunna verka som Guds frälsningsverktyg för detta folk i de dagar som strax är här. När detta ska äga rum kommer det att ske plötsligt.

Det är nödvändigt att detta perspektiv befinner sig centralt i vårt varande och verkande. För detta behöver vi Herrens strategiska direktiv, vilka förmedlas av Anden via betrodda lemmar i kroppen, vilkas profetior inte hör hemma bland allsköns själiska övningar för att dra uppmärksamhet till dem själva. Istället låter dessa sig göras till pålitliga uttryck för Herrens visdom och vilja i avgörande moment i beslutsfattandet.

Dansk prest deltok aktivt i krigshandlinger

2012-01-20T17:31:00.003+01:00

Den danske folkekirkepresten, Victor Greve (til høyre på bildet), har vært feltprest i Afghanistan. Han innrømmer nå å ha deltatt aktivt i krigen, og har dermed brudt Geneve-konvensjonen og reglene for feltpresttjenesten.

I sine egne dagboksnedtegnelser skriver han:

'Nå står jeg her som en annen soldat, og forsvarer leiren med automatvåpen og håndgranater'. Det skriver han i sin dagbok 4.mai i fjor, ifølge den danske avisen DK. I dagboken beskriver også den danske presten et tilfelle hvor han er med i et angrep mot Taliban utenfor den danske leiren, en leir som lå i den krigsherjede Helmand-provinsen. Han beskriver i detalj flere situasjoner hvor han bruker tunge våpen.

Et av de viktige prinsippene i Geneve-konvensjonen er å skille mellom stridende og ikke stridene for å kunne beskytte de som ikke deltar i krig. Hvis man som prest har brukt våpen på den måten feltprest Greve har gjort, så strider det med denne internasjonalt anerkjente konvensjonen. Greve kan nå risikere rettssak for sine handlinger.

For meg er det ubegripelig at en prest i det hele tatt kan iføre seg våpen. Og det er ubegripelig at man kan velsigne våpen som skal drepe et annet menneske. Et menneske som kan gå evig fortapt, uten noensinne å ha hørt om Jesus.

Foto: Den danske folkekirke.

Anabaptister fra Asia vil styrke sin identitet som fredsskapere

2012-01-20T11:26:00.004+01:00

Å styrke den anabaptistiske identiteten er en av de prioriterte oppgavene til anabaptister i Asia. Det er konklusjonen etter et møte hvor representanter for 18 nasjonale kirker nylig møtte hverandre i Kolkata. Vietnam og Australia var de eneste landene som ikke deltok.

Mennonite World Conference har sin samling i Sveits i mai, og anabaptister i Asia arbeider nå med sine prioriterte mål for mennonitenes verdenskonferanse i Harrisburg i Pennsylvania i 2015.

Det er et sterkt ønske om lære mer om anabaptistisk identitet og teologi. Tidligere i år har Robert J Suderman og Bert Lobe fra Canada vært i Indonesia og India for å holde seminarer med dette tema, og på konferansen i Kolkata ble det gitt uttrykk for at dette ble svært høyt verdsatt av de som hadde vært med på disse samlingene.

En av disse særtrekkene som de ønsker å styrke identiteten som fredsskapere. Derfor vil de nå undervise i Bergprekenen i sine menigheter, og sette søkelyset på bekjempelsen av kastesystemet og korrupsjonen i flere av de asiatiske samfunnene.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 12

2012-01-20T09:28:00.007+01:00

Denne våren er det ganske nøyaktig 40 år siden jeg bestemte meg for å bli en kristen. Mye har forandret seg på de årene - ikke minst teologisk. Ting frimenighetene holdt for sant, er visst ikke like sant lenger. Ting som var utenkelige i 1972, er ikke bare tenkelige, men også rett teologi. Og godtatt i mange sammenhenger.

Jeg ble flasket opp med at vi har ingen trosbekjennelser, vi holder oss til Bibelen. Og i de første årene som kristen var det ingen diskusjon om hva det innebar. Alle visste det. Når man i dag sier: 'Jeg tror på Bibelen', så kan det bety hva-som-helst. Ordet 'kristen' har heller ikke samme betydning.

I vår iver etter å være relevante, ikke-konfronterende, inkluderende leser vi de bibelske tekstene annerledes, eller har parkert disse tekstene som kulturelt betingede. De gjelder med andre ord ikke vår 'opplyste' tid. I noen tilfeller ser det ut til at vi vet mer enn Jesus og apostlene gjorde.

For meg har det vært en stor sorg å oppdage at mennesker jeg holdt for å være bibeltroende, ikke er det lenger, og at det kirkesamfunnet jeg tilhørte beveget seg i en svært liberal retning. Og det i en sammenheng hvor mennesker gjennom historien var villig til å gi sitt liv for de bibelske sannhetene. Ikke slik lenger. Man vil ikke være anstøtelig, man vil konsentrere seg om å forkynne at Gud er kjærlighet. Og bare det. Det legges ikke vekt på at Han er hellig lenger.

I visse sammenhenger har man solgt førstefødselsretten sin for en tallerken med varm omfavnelse av de man tror man skal nå med et avskåret evangelium. Og man er blitt stueren og akseptert av det gode selskap (media, politikere, samfunn). Saltet har mistet sin kraft.

Det har forundret meg og skuffet meg at så få har stått opp for Bibelens radikalitet, og jeg har lett etter de som ville gå motstrøms. Jeg har også fundert på hvordan det er mulig å endre Guds ord, slik man har gjort. Den apostoliske læren er - i følge Judas brev - noe vi skal 'stride for' fordi det er 'en tro som èn gang for alle er overgitt de hellige' (Jud v.3)

Men i vår tid endres den - og det skjer også i de sammenhengen hvor man minst skulle kunne tro at det ville skje.

Min lengsel de siste årene har vært å finne noe som ikke endres, noe som blir stående, uansett motstand, uansett hvilket lærdomsvær som blåser, som ikke kan endres med et vedtak på et årsmøte, eller en synode, eller etter eget forgodtbefinnende.

Hvor finnes disse sammenhengene?

Det har også forundret meg hvor lite bevisste mange er når det gjelder lærespørsmål. Det undervises lite om dem i menighetene også. Dagens forkynnelse handler for det meste om hvordan jeg kan få bedre selvbilde og hvordan jeg kan lykkes i livet. Hvordan jeg kan bli velsignet. Og den nye nådeforkynnelsen gjør at man stort sett kan leve som man vil med sitt liv, uten at det skjer noen endring i livsstil eller væremåte. Alt er jo bare nåde likevel.

Så langt jeg kan se handler livet med Jesus om å ta sitt kors opp, og følge Ham - hver dag. Det handler om forsakelse og tro, om at sinnet vårt fornyes, om erkjennelse av egen synd og om syndernes forlatelse. Og om et liv levd i Guds nærhet. Og det handler om en kirke som står om enn tårnene faller, som ikke gir opp med å være kirke - det vil si salt og lys - uansett hva den møter. Hvor læren er den samme i dag - og i morgen - ja, til Herren kommer igjen.

Hvor finnes denne kirke i dag? For meg har det vært en befrielse å møte kristne tfra tradisjoner hvor det man lærer ikke har endret seg, men at man trofast har holdt seg til den - ofte med store kostnader for eget liv.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 2

2012-01-20T00:07:00.003+01:00

Her følger andre del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Den apostoliska samfälligheten låter sig inte komma i beröring med världen annat än då den måste och då med all reservation. Den ser världen tydligt definierad med dess system och falska värdegrund och den vägrar konstant att erkänna något som tillhör den sfären, den ger sig inte till något som hör dit. Därför är ett sådant sammanhang, i den mån den är fri från världens inflytande och dess värdegrund, en budbärare och i sig självt ett uttalande om det rike som ska komma. Det bär på en försmak av och förebådar den frihet som kommer att kunna upplevas i världen när Konungen regerar, då när allt falskt kommer att vara utraderat.

Den grad av frihet som församlingen upplever bestämmer också den förmåga till befrielse som hon kan erbjuda dem som är snärjda och förslavade av systemet. Hon är kapabel att befria och frigöra dessa världens bedragna offer inte bara genom evangeliets proklamation, vilket i sig är av största vikt, men genom den frihet hon själv kan visa upp, genom det hon är i sig själv. Man fylls av häpnad inför sådana människor och än mer över den gemenskap och samverkan sådana människor uppvisar. Den som förs i kontakt med dem som vilar i denna märkvärdiga frihet från världens inflytande med dess värderingar och all tillgjordhet, denne har funnit en öppen dörr till en verkligt befriande upplevelse, därför att dessa utgör bevis för att det existerar ett alternativ.

Ett tillgodogörande av denna verklighet är inte möjligt utanför en samverkande gemenskap. Denna världens makter, dess mörker, dess gäcksamhet och illfundighet, gör det nödvändigt att hela Kristi kropp håller sig alert. Dessa makters verksamhet måste mötas med den styrka som följer dem som med samstämt sinne ber och söker råd inför Gud. Ett sådant levande samspel, ett sådant integrerat liv, kommer att i grund motarbetas av mörkrets makter. Dessa makter kan bara besegras med en annorlunda vishet, ett folk som har friats från dess inflytande och som förstår hur skändliga och ondskefulla makterna är.

Den sortens vandrande kan inte nås av enskilda individer, oberoende av en gemenskap av likasinnade heliga vilka har slutit sig samman i syfte att nå fram i ett sådant företag. Det är fullt klart att det krävs mer än söndagsmöten och någon veckosamling. Vi behöver en tät gemenskap, ett ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra” – Apg 2:46. Vi kommer att behöva vännernas råd och finnas i ett sammanhang där all slags synd kan identifieras och kännas igen redan i dess begynnelsestadium. Detta kan endast bli en verklighet där det finns ett samspel och en samhörighet uttryckt i praktisk gemenskap utifrån medvetna val och målsättningar.

Detta kommer inte att vinna människors uppskattning men vi kommer inte att räknas som maktfaktor inför mörkrets välde om vi om vi inte nekar oss anseende i människors ögon. Dessa makter vet när sådana val görs: ”Jesus känner vi, och Paulus också men vilka är ni”, Apg 19:15. Om vi vägrar att gå i denna riktning enligt denna kallelse dömer vi oss till att spela kristet liv, harmlöst, utan udd och betydelse i det kosmiska drama i vilket församlingen är placerad. Detta drama innebär en medvetenhet om att vi rör oss mot en klimax vilken just står för dörren; ett avslut är nära förestående, en fullbordan kommer.

Den som nått fram till denna insikt, vet och agerar; han har hört upp med att planera för pensionering. Man ser inte längre på existensen här som vore den ”den bästa av alla världar” och där det som händelsevis är galet kommer att kunna rättas till med tiden som hjälp. Man kommer också att kunna förstå därför att mörkrets makter, vilka vet att deras tid är kort, blir allt våldsammare och ondskefullare i sin opposition mot dem som skaffat sig denna medvetenhet. Om vi inte har någon blick för änden kommer våra dagar att vara utan värde, prosaisk monotoni utan betydelse.

(fortsettes)

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 11

2012-01-19T10:02:00.004+01:00

Jeg har levd i en sammenheng med brødrasjonering. I de sammenhengene jeg har stått har nattverden vært feiret en gang i måneden. Og noen overvettes stor vekt på betydningen av Herrens måltid var det heller ikke. Ikke rundt noen av de store kristne høytidene heller. I andre land og i andre sammenhenger hvor påsken er den store høytiden, og folk flokkes rundt kirkene for å ta del i feiringen, drar vi til fjells og holder oss borte fra menigheten. Det er jo blitt slik i mange sammenhenger her til lands at enkelte menigheter bare kommer sammen 2. påskedag. I løpet av en kort preken skal altså pastoren la menigheten få del i påskens store og dramatiske begiveheter! Om han i det hele tatt taler om påsken. Kristi himmelfartsdag er nedlagt for lenge siden. Mange kristne tenker ikke over hva den dagen betyr i noen vesentlig grad. Pinse er likedan. Mange har begynt å komme sammen på 2. pinsedag. Menighetens medlemmer har noe annet å bedrive enn å komme sammen disse dagene. Argumentet er jo at vi har påske og pinse året rundt. Vi er ikke avhengig av disse markeringene.

Så fattige vi er - selv om vi synes selv at vi er så rike.

Så annerledes den første menigheten var.

For meg ble det en sterk opplevelse å lese om den første menighetens gudstjenester. Vi finner spor av den i Det nye testamente. Den var både Ordets og Brødets gudstjeneste. Mye av innholdet bar preg av å være hentet fra synagogegudstjenesten. Men jeg var i en sammenheng hvor man blåste av ordet 'liturgi'. Nei, det var for 'de religiøse', vi var fri fra slikt. Men vi tenkte ikke på at vi selv hadde vår liturgi. Vi brukte bare ikke ordet. Men møtene våre var stort sett like de også, de fulgte sin faste rytme. Og det var ikke så lett å endre på det. I dag møter jeg de samme reaksjonene hos folk som står i 'frie' sammenhenger. De snakker også med forakt om det 'de andre' gjør. 'De' i motsetning til 'de andre' holder seg jo til Bibelen!

Men gjør de det? Bærer virkelig deres møter og gudstjenester preg av nytestamentlig menighetspraksis, slik vi kjenner denne praksis fra både Det nye testamente og fra skrifter fra nettopp denne tiden?

Jeg tror ikke det. Selv ikke i våre mest 'karismatiske' sammenhenger. Selv ikke hos de som liker å komme sammen i husmenigheter.

Nå er ikke denne artikkelserien ment å være en teologisk redegjørelse for de ulike temaene jeg tar opp. Dette er ment å være en beskrivelse av min egen trosvei. Så det får bli en annen serie hvor jeg begrunner dette nærmere, men så mye kan sies at det i den første menighet både var spontanitet, men også orden og en fast liturgi som ble fulgt. Og i de senere år er det nettopp i den gode rytmen som en liturgi gir oss, jeg har funnet hvile og ikke minst åndelig fornyelse. Her har møtet med - ikke minst - Den ortodokse kirke - vært meg til stor hjelp, og velsignelse.

Jeg kommer fra en sammenheng hvor det meste skal forklares, nesten ned til aller minste detalj. I dag er jeg glad for at jeg ikke føler så stor trang til det, men i møtet med de bibelske tekstene, og ikke minst i nattverdfeiringen, vil jeg beholde mysteriet. At ikke alt kan forklares eller forstås. Undringen er blitt viktigere for meg. Ikke slik at man blir teologisk bevisstløs, nei - læren er viktig - men fordi den kristne tro ikke først og fremst er lære, men liv.

Gud kunne jeg forklare - for noen år siden. Teologisk.

I dag sier jeg: Hvor underlig er Du i alt hva Du gjør, men kan dine veier forstå?

I dag kjenner jeg meg fattig når jeg bare kan delta i en nattverdgudstjeneste en gang i måneden. Jeg kjenner på savnet. Noe har endret seg i mitt liv. Og jeg kan ikke vende tilbake til det som en gang var.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 1

2012-01-19T00:03:00.003+01:00

I dag begynner en ny serie på bloggen, skrevet av Art Katz (bildet), en jøde som kom til tro på Jesus som sin Messias, og som grunnla den anabaptistiske kommuniteten Ben Israel Fellowship. Denne artikkelserien handler om det apostoliske fundamentet. Selv om den er på svensk, tror jeg alle som virkelig er interessert i nytestamentlig menighetsliv, vil ta seg tid til å lese den:

I denna sena tid är det nödvändigt att församlingen begynner att grundligt fundera över de ting som utgör Himlens rättesnöre, enligt vilket den måste låta sig korrigeras och förändras. Jag är övertygad om att det finns ett apostoliskt särmärke med vilket en sann församling kan urskiljas och efter vilket den formas till att vara ett med sin ursprungsbild, ett formande som tar särskild fart i denna avslutningarnas fas. Ingen människa kan skapa en definitiv och allt omfattande sammanfattning av ordet ’apostolisk’, av dess inre väsen, och ge en uttömmande bild av en församling vilken verkar i detta väsen. Men låt denna text ange riktning, låt den vara ord på vägen, ord som berör vår tanke och som förändrar vårt förhållningssätt och vårt beteende.

Det vi lägger fram kommer att ställa församlingen inför en absolut norm, ett oavvisligt krav. Om vi omfattar och tar det till oss på rätt sätt kommer det att föra oss in i ett motsatsförhållande till många ting. Det kommer att kräva heloffer, därför att det äger ett slutgiltighetens syfte i Gud. Vi kommer inte att nå den verklighet som formar en församling till att vara församling, utan att vi medvetet väljer dessa ting. Om det är så att delar av det som kommer fram verkar främmande och dunkelt, må då dess ande komma oss till del, må själva kärninnehållet nå våra hjärtan och finna väg in i vår tankevärld.

Under lång tid har jag oroats i min själ i fråga om de karismatiska gåvornas bruk i våra församlingar. Vi har satt vårt hopp till att dessa gåvor skulle kunna förnya våra samfund och bygga upp de heliga, som om dessa gåvor vore hjälpmedel för att stärka våra religiösa egenintressen. Dessa gåvor har på många sätt brukats felaktigt, de har utsatts för grovt missbruk och därför har vi tappat bort och förlorat ur sikte det grundläggande syfte vilket Gud angivit när han sände sin Ande. Jag började fundera över det sammanhang i vilket Herren ville att gåvorna skulle brukas och ur dessa tankar sprang en utsaga fram som beskriver den apostoliska församlingens natur.

Dessa gåvor och detta Andens verk måste ses i relation till en tro som är verksam i ett apokalyptiskt, i ett eskatologiskt perspektiv. Med detta menar jag en radikal förväntan om en ände, ett avslutande, ett sammanfattande av denna tidsålder, Konungens återkomst och etablerandet av Riket här på jorden utifrån ett bokstavligt Jerusalem. Den sammanslutning av troende som har tagit tag i den sortens tro, den enda verkliga tron, kommer att märkas ut av mörkrets makter som en grupp vilken måste fruktas, motarbetas och bekämpas. Dessa makter kommer att se dem som ett hot mot det religiösa systemet i dess helhet och kommer att ge luft åt all sin ilska och illvilja gentemot dem.

Andens verk, det goda som han är beredd att förmedla, hans vägledning och fostran kommer att vara en verksam, kritisk faktor vilken kommer att väcka dessa makters motstånd. De kommer att tvingas att lägga märke till varje grupp av människor som medvetet och viljeinriktat förstår och tar till sig Guds syften och den plan enligt vilken denna tidsålder kommer att avslutas. Detta är en församling som har tagit sig bortom räckan söndagsmöten och den typ av kristendom vilken är sysselsatt med förmåner och välsignelser. Detta är en församling som medvetet söker att vara en grupp i vilken Guds eviga och slutgiltiga syften får utrymme och når en fullbordan. Detta märker omedelbart ut dem som ett sammanhang som måste motarbetas. Ett sådant motstånd föder behov av Guds visdom och ledning, vilket förmedlas genom Andens närvaro i gåvornas form.

Dessa sammanhang kommer att finna sig själva gå motströms, med världen som motståndare. De kommer att skapa ömmande samveten. De kommer att vara pilgrimer, vandrare på jord vilka är förvånansvärt friade från inställsamhet, från den förförelse och de lockelser som verkar med kraft i världen. De befinner sig i världen men de är inte bundna till den. De ser världen sådan den är, ett system som med all makt verkar mot livet och som reducerar människor till konsumenter och handelsvaror.

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 5

2012-01-18T18:01:00.005+01:00

Her kommer siste delen av julebrevet til fader Jens, medlem av den monastiske kommuniteten Deir Mar Musa i Syria:

På vegne av kirken i hadde biskopen en estetisk sans lik vår kommunitet: For noen få dager siden, overrasket han meg, ved å fortelle meg at han gjerne ville ta ut benkene i kirken og legge tepper på gulvet som vi kunne sitte på når vi ba. Det ville ligne Deir Mar Musa! For å være ærlig, så hadde jeg allerede tenkt på en slik endring ved å fjerne benkene en eller en - diskret! Det er to store rom til å kunne sitte i og en stor hall i huset. Vi skal se nærmere på hvordan vi kan organisere dette. Til å begynne med vil det ikke være så lett å lage plass for besøkende, men i Orienten er det alltid måter å tilby gjestfrihet på.

Hvordan skal vi så kunne klare å finansiere denne avleggeren? Frem til nå har Mar Musa gitt meg muligheten til å disponere donasjonene som jeg mottok i forbindelse med min reise i Europa, sammen med en viktig deltagelse i seg selv. Biskop Sako har vært veldig generøs og har dekket nesten alle mine utgifter. Men vi trenger en permanent måte å finansiere dette på. Biskopen foreslår at en eller to av oss ser oss om etter en jobb, for eksempel i en engelsktalende skole som drives av noen nonner, eller i en statlig kulturell institusjon. Det er også flere humanitære organisasjoner i Sulaymaniya, og enkelte av disse tar seg av prosjekter som er i samsvar med vår spiritualitet. Uansett, en av våre første prioriteter er intensive studier av kurdisk. Så, med kunnskap i kurdisk og arabisk, burde jobbmulighetene være mange.

Kjære venner, vi takker for deres bønner, spesielt de som handler om forsoning i Syria. Irak trenger også dem. Spesielt i dag, etter at de amerikanske styrkene har trukket seg tilbake. I stedet for ønsket om at vi skal forsones, kan vi dras inn i en ny voldsbølge. Selv i Nord-Irak, i Kurdistan, er det tvetydige signaler. Det er mye håp, men det er også mange skygger. Dialog mellom samfunn er essensielt. I dette kan de lokale kristne spille en viktig rolle, fordi de etnisk er knyttet til alle lag av det irakiske samfunnet. Mgr Luis Sako forstår dette svært godt og kommer med viktige bidrag for å oppmuntre representanter for ulike grupper til konstruktiv dialog.

I Syria, til tross for mulighetene for en borgerkrig, vi setter vårt håp til kapasiteten som finnes i den syriske befolkningen for dialog - en kostbar gave til denne nasjonen, verd å bli gjenoppdaget.

Vi, medlemmer av al-Khalil kommuniteten, ber for dere alle og hver enkelt av dere.

God jul og et lykkelig nytt år

Broder Jens

Bildet er fra Deir Mar Musa kommuniteten i Syria. I krybben ligger Bibelen.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 10

2012-01-18T09:34:00.004+01:00

En av de tingene som har betydd mye for meg de siste årene, er de gangene jeg har feiret gudstjeneste sammen med venner fra de østlige og orientalske kirkene. Man føler seg hensatt til aposteltiden, og man gripes av historiens kontinuitet. Ærbødigheten for det hellige, hengivenheten, - dette gjør inntrykk.

Det var en periode av mitt liv hvor jeg anså dette for å være antikvert, religiøst og noe man burde vende seg bort fra - for Gud var jo ikke i dette, om Han noen gang hadde vært det! Vi derimot - vi var med våre samværsformer, så mye nærmere originalen. Dessuten trodde jeg på en form for kristen darwinisme. Jeg trodde at jo nærmere vi kom Jesu gjenkomst, jo mer ville vi ha fått del i Guds åpenbaring, slik at vi som lever nå har en større oversikt og åndelig dybde enn de som levde den gangen! Skrevne bønner, liturgi, - hva var dette annet enn hindringer for Åndens frie liv! Kirkeåret så jeg på som en tvangstrøye, for vi måtte være åpen for Guds ledelse, og det å holde seg til oppsatte tekstrekker kunne ikke være annet enn et sidespor. Det jeg derimot holdt på med - var midt i Guds store plan med mitt liv, og ikke minst den sammenhengen jeg stod i.

Men så hadde Herren noen overraskelser for meg!

De møtte jeg i form av mennesker som stod i en helt annen kirkelig tradisjon enn min, og som feiret gudstjenester på en måte som var meg helt fremmed. Og det mest overraskende av alt: der møtte jeg Gud! Sterkere og mer overveldende enn i noen annen sammenheng jeg hadde vært før.

Det ble vanskelig, og veldig utfordrende, fordi det satte spørsmålstegn ved de fleste av mine motforestillinger. Jeg forsøkte meg med alle mine 'men'. Så begynte en lang tid med granskning av Guds ord. Jeg var sikker på at den ville hjelpe meg til å bygge opp under de argumentene jeg hadde for å forsvare mitt eget ståsted.

Igjen ble jeg overrasket. Jeg fant tydelige spor etter mye av det jeg opplevde i disse sammenhengene i det jeg leste i Det nye testamentes skrifter. En dag møtte jeg en koptisk biskop. Biskop Thomas underviste på et seminar om det å lese Bibelen. Det blåste meg av stolen! Mens jeg lyttet til ham, kom jeg til å tenke på den første tiden som kristen. Da jeg var aktivt med i skolelagsbevegelsen. Gjennom den lærte jeg å avsette tid til 'en stille stund', til å granske Skriften. Denne grunnleggende undervisningen setter jeg veldig stor pris på at jeg fikk del i. På den har jeg bygget mitt kristne liv. Nå møtte jeg av alle en koptisk biskop som underviste om det samme! Hans understrekning av Skriftens betydning, av å lese Guds ord, studere det, granske det, spise det - ! - var som å være tilbake på Sagavoll Folkehøgskole og lytte til noen av Norges Kristelige Student- og Skoleungdomslags sekretærer. Men dette var en biskop fra en av de orientalske kirkene!

Han fortalte om bibelvekkelsen i Egypt, om alle søndagsskolene, om betydningen av at alle som gikk i dåpsopplæring i Den koptiske kirken, skulle ha sin egen personlige Bibel. Han fortalte hvordan han selv leste den, som et kjærlighetsbrev fra sin himmelske Far.

Så feil jeg hadde tatt. I min åndelige arroganse, i min åndelige blindhet. Øynene mine ble åpnet for et åndelig liv som forvandlet mennesker i tusentalls i Egypt. Og de jeg møtte hadde en åndelig dybde og modenhet, som jeg sjeldent hadde sett i min frikirkelige tradisjon-

Så satte jeg med ned og studerte gudstjenestelivet i den første kristne tiden. Mer om det i morgen.

(fortsettes)

Trofasthet som varte hele livet

2012-01-18T00:40:00.002+01:00

Jeg ble så grepet av å lese hva Hank Wurz, et medlem av den anabaptistiske kommuniteten, Rocky Cape Christian Fellowship, Australia, skrev om sin bestefar Jacob Wurz (bildet), som døde 1.nyttårsdag i år. I en kort setning har han rammet inn et helt liv:

'Født 8. mars 1925 tilbrakte han 86 år på denne jorda, oppdro 15 barn, og ble funnet trofast til Gud, sin kone, sine barn, helt til han sovnet inn denne morgenen'.

Tenk det! Hvilket sterkt vitnesbyrd om trofasthet, og levd liv. Jeg kjenner på en djup takknemlighet når jeg leser slikt som dette. En for meg ukjent mann, men gjennom disse linjene fortelles det en livshistorie om hengivelse, kjærlighet, forsakelse, tro og tydelige livsvalg.

Barnebarnet skriver:

'Det er en underlig følelse inne i meg i dag fordi en som har stått meg så nær hele mitt liv, ikke lenger er i live. Jeg har så mange minner om det å vokse opp rundt min bestefar, men det jeg setter aller mest pris på i dag, og som imponerer meg, er at jeg helt fra min barndom var vitne til en som fryktet og æret Herren. Når jeg tenker på min bestefar, tenker jeg på en mann som uansett hva andre måtte tenke om ham, gjorde det han mente var rett, uansett hva det kostet. Han var en elskelig og medfølende mann, men hans kjærlighet til sannhet og ærlighet førte ofte til at han stod opp mot det som han trodde var falskt og hyklersk. Vi vokste opp ved siden av hans hus, og jeg huset at dette hjemmet alltid var åpent for fremmede og gjester, uansett hvilken dag det måtte være. Venner og naboer kom ofte over, og visste at de alltid var velkomne til mine besteforeldre. 'Little Jack', som de kalte ham hadde en måte å være på blant folk som var respektfull, gjestfri og varm, og alle som møtte ham visste at han var en mann med en stor karakter og integritet.

I dag mens jeg skriver dette korte inntrykket av min bestefar, ser jeg på meg selv som en rik mann, som har en slik arv som jeg har. Jeg vil alltid verdsette det å huske hans eksempel av trofast å holde ut til enden, som noe som skal æres og leves opp til.

Min bestefar kom ofte over til vårt hus og da ville han spørre oss om å synge: "The Far Side Bank of Jordan", og da vi kom til der hvor det heter: "When I see you coming I will rise up with a shout, and come running through the shallow water reaching for your hand", var det ofte tårer i øynene hans. Jeg ble alltid så berørt av å se min bestefar så beveget på den måten. I dag er denne sangen blitt en realitet. Han har steget i land på den andre siden. Må Gud gi meg nåde til å møte ham der'.

Min tro, del 13

2012-01-17T14:38:00.005+01:00

I det andre leddet av Den apostoliske trosbekjennelsen heter det:

'stod opp fra de døde tredje dag ...'

I den kristne tro står alt og faller med Jesu oppstandelse.

Apostelen Paulus skriver:

'Men er ikke Kristus reist opp, da har dere en unyttig tro, og da er dere ennå i deres synder ... Har vi bare i dette liv satt vårt håp til Kristus, da er vi de ynkverdigste av alle mennesker...' 1.Kor 15,17 og v.19)

Det er sterke ord, men sanne, fordi den kristne tro ikke er en teori, og heller ikke en lære, først og fremst, men en levende person! Det er dette som skiller den kristne tro fra religionene.

Det var en sterk opplevelse første gang å besøke Jesu grav i Jerusalem. Den er et hellig sted. Men det mest herlige er at graven er tom! Jesus brøt dødens lenker, døden er ikke lenger den samme etter at Jesus lå i graven.

I Den ortodokse kirkes liturgier heter det:

'Med døden nedtrampet Han døden ...'

Graven er tom! Jesus lever!

Det feirer vi hver påske, men hver eneste søndagdag er en påminnelse om påskens store under, og hver eneste dag kan vi fryde oss i det faktum at den Frelser vi tror på, lever i beste velgående.

(fortsettes)

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 4

2012-01-17T12:38:00.002+01:00

Her følger den fjerde delen av julebrevet til broder Jens, som er medlem av klosterkommuniteten Deir Mar Musa i Syria. Siste delen publiseres i morgen:

Jeg oppdaget at etnisk, og ikke minst lingvistisk, så er Irak i langt mindre grad homogent, enn Syria. Forskjeller blir tydeligere lagt merke til her. Den Khalkedonske kirke har ikke en unik etnisk identitet, og er bevisst sin forskjellighet. Den omfatter en stor menneskelig variasjon, fra turkomanere til arabere, assyrere til kurdere. Det er derfor et perfekt sted for dialog, i det den er i slekt til hvert etnisk-kulturelle samfunn i regionen.

For eksempel: Kristne som opprinnelig kommer fra Kirkuk snakker turkomanisk (en tyrkisk dialekt) hjemme, mens de som kommer fra Sulaymaniya snakker kurdisk. Det er fremdeles et betydningsfullt antall kristne som snakker Sorteh (en khalkedonsk dialekt). Mennesker som lever i Sulaymaniya må lære kurdisk for å ha noen virkelig utbytte av kulturell utveksling. Arabisk vil alltid være nyttig når man reiser og for kommunikasjon mellom det store antallet kristne som faktisk er flyktninger fra Baghdad og andre steder i Sør-Irak. Og enda mer: arabisk er det liturgiske språket i Islam og vil derfor alltid være et viktig element i vårt kall til å være en kirke for den islamske verden.

Før jul ble en leilighet ledig helt i nærheten av Jomfru Maria-kirken ledig. Jeg vil slå meg ned der og bli frem til slutten av februar. Det blir et eneboer-liv, og jeg skal forberede huset for de som snart skal komme; til å begynne med bare munker, men jeg tenker også at dette kan bli et fint husvære for nonner.

Det er stor interesse for et sted for bønn. Dette er en av årsakene til at det er så viktig at det er et nærvær av nonner, ikke minst for å skape relasjoner til kvinnene i Kirken, for gjestfrihet, retreater og for forholdet til nabolaget. Men det vil jo også virke underlig om vår monastiske kommunitet skulle mangle munker og nonner.

(fortsettes)

På bildet ses biskopen i Kirkuk, Louis Sako, som har vært så interessert i at Deir Mar Musa kommuniteten skulle få en avlegger i byen.

La oss brenne med din egen himmelild

2012-01-17T10:06:00.002+01:00

i Norsk Salmebok finnes det en salme av grev Ludwig Nicolaus von Zinzendorf (1700-1760), hvis sterke innhold har grepet meg:

Kristne, la oss søke sammen,
tent av Herrens egen ild.
Kjærlighets- og enhetsflammen,
la den lue klar og mild!
Han er den som oss forener,
han er solen, vi dens glans,
han er treet, vi dets grener.
han er vår og vi er hans.

Kjærlighet som favner alle,
lær du oss å elske slik!
Frels oss fra det lunkne, halve,
gjør vår enhet sann og rik!
Tenn du kjærlighetens flamme,
sett din kirke slik i brann
at vi fra hvert folk, hver stamme
blir til ett i alle land!

Vi som er så vidt forgrenet,
er i deg hverandre nær.
La oss bli så dypt forenet
som du med din Fader er!
Ja, i sannhet, la oss brenne
med din egen himmelild,
slik at verden klart kan kjenne:
Det er deg vi hører til!

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 9

2012-01-17T00:05:00.004+01:00

En av de som har betydd mye for min egen trosvei er Eberhard Arnold (bildet), tysk filosof, teolog, forfatter og grunnlegger av den anabaptistiske kommuniteten Bruderhof. Jeg leste hans bøker tidlig på 1970-tallet, og hans tanker, ikke minst hans tenkning om Guds rike og menigheten, har fulgt meg siden.

I en møte i september 1933 i Rhön Bruderhof, sier Arnold følgende i en tale han holder: 'Det er et vidunderlig faktum at opp gjennom århundrene har vitnesbyrdet om Det levende ord gjenlydt igjen og igjen i kristenheten ... Det må bli sagt så tydelige som vel mulig: Det originale kristne vitnesbyrd og liv har aldri opphørt å eksistere og at det i mange bevegelser og i mange land igjen og igjen har søkt etter uttrykk'.

Slik tror jeg også det er. Jesus sa om sin menighet at 'dødsrikets porter ikke skal få makt over den,' og selv om det virkelig har sett svært mørkt ut, så har Kristi forsamling alltid overlevd og har et eller annet sted hatt sitt uttrykk. I flere land snakker vi om en kontinuitet siden aposteltiden.

Det var dette med gudstjenestefeiringen jeg ville si noe om. I dag snakker en del om husmenigheter, og mener at om de vender tilbake til å samles i dem, så er man tilbake til originalkristendommen. Som jeg har skrevet så har jeg selv vært en del av en husmenighet i 10 år, så jeg ser absolutt betydningen av å kunne samles på denne måten. Men vi får ikke del i originalkristendommen bare fordi vi samles i et hus, i stedet for en kirkebygning! Det er ikke dette som gjør at menigheten er menighet. Dessuten er det et faktum at de første kristne sammenkomstene, hentet mye fra synagogegudstjenesten. Vi finner allerede i NT spor etter hvordan de første kristne feiret sine gudstjenester. Dette støttes også av de skriftene som finnes fra tiden rett etter apostlene. Disse gudstjenestene så garantert ganske annerledes ut enn å samles i ei stue, til en uformell samtale rundt et måltid mat, selv om måltidsfellesskapet var viktig den gangen, som nå.

I de protestantiske sammenhengene jeg kjenner til, og som jeg har vært en del av, er det også en stor forskjell fra de gudstjenestene som feires der, og de som ble feiret i urkirken.

Jeg har begynt mer og mer å snakke om å feire gudstjeneste, og det blir mer og mer fremmed å skulle 'gå på møte'. Ikke det at jeg har imot møter som sådanne, men for meg er mange av dem blitt fremmedartede. Mange av dem bærer preg av å skulle underholde de som kommer. Alt legges opp til at folk skal trives, at de ulike gruppene skal ha et godt tilbud, at man ikke skal holde på for lenge, og det sentrale er at man skal høre på en preken, for så å gå hjem og ikke gjøre så mye med det! Vel, det siste er satt litt på spissen, men om vi er helt ærlige, så er det ikke så veldig mye som kommer ut av alle disse prekenene.

De første kristnes gudstjenester var nåde Ordets og Brødets gudstjenester! De bar preg av en liturgi, ikke ulik synagogegudstjenesten, med Skriftlesninger, bønn, lovsang og nattverd. Nattverden - eller eukaristien - var ikke noe som ble feiret en søndag i måneden, men hver eneste gang de kristne kom sammen. Vi lever i brødrasjoneringens tid! En søndag i måneden får man del i nattverden. Og i mange sammenhenger er det nokså stusselig og intetsigende. Det er ingen høytid rundt det hellige måltidet.

For meg personlig har dette skapt mye frustrasjon de siste årene. Nattverden er blitt viktigere og viktigere for meg, og jeg synes det er trist og leit at jeg så sjeldent får ta del i den. Jeg har opplevd gudstjenester i andre sammenhenger hvor nattverdfeiringen er en fest. Hvor alt er ladet av symbolikk, av et fortettet Gudsnærvær, av hellighet, ærefrykt, verdighet. Jeg har opplevd det i klostere, og på Øvresalen i Bjärka Säby.

Det har vært en smertefull, og ikke minst ensom vandring, frem til der jeg befinner meg i dag. Egentlig vet jeg vel ikke helt om jeg er kommet frem, og har funnet hjem? Av og til er det en fristelse i å gi opp det hele. Men for meg er det umulig.

Jeg lengter tilbake til originalen. Det handler ikke om føleri eller svermeri, men om en djup, djup lengsel, som i midt tilfelle har vart og blitt holdt ved like siden 1980-tallet, da jeg fikk øynene opp for den kontinuitet som de østlige kirkene representerer. Jeg blir kritisert for at jeg liker røkelse, slik røkelsen fyller kirkerommet i østlig tradisjon. Hva røkelsen angår, så undres jeg hvordan det vil bli i himmelen for den som ikke setter pris på den? Der ligger jo Guds trone innhyllet i røkelse!

Jeg elsker min Bibel, men jeg elsker også Kirken. Og det er nå en gang slik at Kirken kom før vi fikk våre kanoniske skrifter. Det finnes en tradisjon vi ikke bare kan se bort fra, og så gjøre et enormt hopp frem til vår tid, og tro at vi er de som har sett alt og forstått alt. Og at man ikke forstod så mye i den tidlige kirken. Jeg kan ikke se bort fra det som de syv økumeniske kirkemøtene bestemte, og heller ikke hva våre trosbekjennelser representerer. Det handler om historien vår.

(fortsettes)

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 3

2012-01-16T16:09:00.007+01:00

Her følger tredje del av julebrevet til broder Jens, som tilhører kommuniteten Deir Mar Musa i Syria:

I Irak besøkte vi Sulaymaniya, Kirkuk, Qaraqosh og klosterene i Mar Bahnam, og Mar Matta et Rabban Hormoz. Over alt ble vi ønsket velkommen med generøs gjestfrihet. Allerede ved vårt første møte, uttrykte biskop Luis Sako, håpet om at vår kommunitet kunne hjelpe den lokale kirken til å nærme seg spørsmålet om Islam i sin dybde.

Han ønsket å ha i sin Eparchy (som sogn er kalt i den orientalske kirken) et for bønn og åndelig retreat, åpent for alle, i den hensikt å forme en dialog mellom de troende, katekumenene og diakonene. Han tilbød oss å kunne slå oss ned i Sulaymaniya, i Jomfru Marias gamle sogn, lokalisert på det historiske stedet, hvor bare en håndfull kristne fremdeles lever.

Sulaymaniya er en moderne by. Det er lite som er igjen av det historiske senteret, men selve kirken er veldig fin og med hagen som omgir den så er den som en oase i de travle omgivelsene (bildet). Plassen synes umiddelbart ut til å passe oss godt.

Når vi kom tilbake, avgav vi full rapport fra vår reise til de andre medlemmene av kommuniteten. Samtalen etterpå konkluderte med en avgjørelse om å danne en monastisk kommunitet i Sulaymaniya som skal tilhøre al-Khalil-sammenslutngen (hvor Deir Mara Musa er moderklosteret, min tilføyning). Etter en tid av felles refleksjon, ble jeg sendt ut til et pilot-prosjekt, i den hensikt å sondere terrenget og forberede et sted for tre eller fire av oss. Jeg reiste den 24. oktober.

Biskop Sako tok imot meg som en far i familien til hans Eparchy. Dette Eparchy i Kirkuk er veldig lite - med rundt 20.000 kristne og fem prester, biskopen inkludert. Tradisjonen med diakoner er svært levende her; forutenom liturgien spiller de en viktig rolle i ulike sider ved arbeidet i sognet.

(fortsettes)

Kun to prosent kristne i Israel

2012-01-16T14:57:00.003+01:00

Nye statistiske opplysninger viser at det pr årsskiftet finnes 154.000 kristne i Israel. Det betyr at kun to prosent av landets befolkning er kristne. 80,4 prosent av disse er arabere, og de er enten ortodokse, romersk-katolske, anglikanere, armenere, lutheranere. Noen få er baptister eller pinsevenner.

Antallet messianske jøder er noe stigende. År 2000 var var det bare noen få tusen. I 2010 var tallet steget til mellom 10.000-15.000. Det finnes nærmere 150 menigheter i Israel, de fleste av dem i Jerusalem, Haifa eller Tel-Aviv.

De fleste av de arabiske kristne bor i Israels nordlige områder, som Nasaret, Haifa og Shafaram. Kun 9,5 prosent bor i Jerusalem.

Det er først når mennesket blir seende, at troen fødes

2012-01-16T10:40:00.004+01:00

Noen ord av Peter Halldorf, prior for den Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka Säby, som jeg tilhører, kommer meg i hu denne mandagen:

'Gud kan oppleves på to måter ifølge våre åndelige fedre og mødre. Som en rensende ild eller som et lys som opplyser. Det vekker i oss en forferdelse og forundring.

Forferdelse når alt det i vårt liv fortæres som ikke er en avglans av den rene kjærligheten. Forundring, når lyset fra den eveige verden strømmer inni oss som en uventet gave. Begge erfaringer gis oss av Ånden, den kjærlighetens ild som Jesus kastet inn i menneskenes sjel på pinsedagen.

Når tunger likesom av ild 'delte seg og satte seg på hver enkelt av dem' (Apg 2,3), skjedde det noe uhørt. Den Hellige Ånd ble gitt til hver og en som om Ånden var blitt gitt til bare henne eller ham. Ilden som viste seg for øynene deres var et synlig tegn på en usynlig virkelighet. Disiplenes brennende lengsel forente seg med den himmmelske ilden. De ble renset, og de ble seende.

Det er først når mennesket blir seende, at troen blir født. 'Før hadde jeg bare hørt om deg, men nå har jeg sett deg med egne øyne,' vitner Job (Job 42,5) Troen hviler ikke på rykter. Vi tror fordi 'vi har sett', sier evangelisten Johannes (1.Joh 1,2)

Hva er det vi har sett? Det uskapte lyset, Jesus Kristus, det lys som lyser i verdens mørke og som formidles av Ånden. Nå forstår vi hvorfor Åndens gaver er av en så uendelig verdi. Som fedrene sier: Hver sann gave som Den Hellige Ånd gir, er ingen ting annet enn en kjærlighetsild.

Når lyset går opp i hjertene våre, begynner vi også å se verden med nye øyne, slik Gud ser på den, med en uendelig ømhet. Den ild som tiner opp de kalde hjertene våre, opplyser vårt indre, så vi ser Guds skjønnhet i hvert menneske. Finnes det noe større under? Hver gang det skjer, vet vi at Åndens gave er gitt; ingen behøver å overbevise oss om at vi ikke i egen kraft makter å elske menneskene slik Gud gjør'.
(Fra Du brennende kjærlighetsild. Ni betraktninger om Den Hellige Ånd. Luther 2004)

Bildet er tatt av Peter Halldorf og meg i forbindelse med at jeg ble tatt opp som medlem av kommuniteten på Bjärka Säby, 6.juli 2011. (Foto: May Sissel Hansen)

Irans etterretningssjef kaller evangelisk kristendom 'den mest forferdelige etterretningstjeneste i verden'!

2012-01-16T09:14:00.003+01:00

After Heidar Moslehi (bildet), som er sjef for etterretningstjenesten i Iran, kaller evangelisk kristendom 'den mest forferdelige sikkerhets- og etterretningstjeneste i verden'!

I følge iranske medier skal uttalelsen ha kommet på en konferanse i Varamin nylig, med tittelen: 'New Age sekter'. Her ble Irans sikkerhetssjef presentert som en 'fremstående ekspert på kirkesamfunn'!

På konferansen, som skal ha vært for universitetsstudenter, sa Moslehi:

'Vi skulle ikke tillate disse sektene å stille spørsmål ved iransk rettsvitenskap under dekke av mystisisme. De forteller våre ungdommer at Islams Gud er full av vrede og grusomhet, men at kristendommen er full av kjærlighet. I tillegg svarer kristne forkynnere på spørsmål og tvil våre ungdommer har ut fra egeninteresse og forsøker å få dem interessert'.

Han ba også studentene om å studere 'sektenes mystisisme' for å 'avsløre dem og forklare hva sann Islam er'.

Den iranske etterretningssjefen har annonsert en rekke tiltak for å slå ned på husmenighetene i landet, og knuse den kristne tro. Dette til tross - vekkelsen blant iranere brenner som aldri før, både i Iran og mange andre steder i verden.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 8

2012-01-16T00:16:00.004+01:00

La meg få minne om en ting før du leser videre: Jeg følger ikke alltid en kronologisk rekkefølge for det som skrives i denne serien. Det blir vanskelig av flere grunner. Blant annet fordi en del av de tingene jeg skriver om griper inn i andre, og enkelte sammenhenger trenger en forklaring for å finne det som eventuelt er en rød tråd. Dessuten: mange ting forstår man ikke før man ser det litt på avstand, og her spiller tidsaspektet en viktig rolle. Jeg gir glimt fra det jeg opplever som en utvikling av mitt trosliv.

Når jeg ser tilbake er det to åndelige strømmer som renner side om side i mitt liv. Begge har sin bakgrunn i lengselen etter autentisk kristent liv:

Radikalt disippelskap slik det kommer til uttrykk i urkirken, og urkirken definert som tiden før keiser Konstantin, og den rolle anabaptistene, og senere restaurasjonsbevegelsen har spilt i mitt liv. Hva restaurasjonsbevegelsen angår så har inspirasjonskildene vært personer som Watchman Nee, Stephen Kaung, T.Austin Sparks, DeVern F Fromke, Arthur Wallis, John Noble, med flere. Enkelte forkynnere knyttet til de såkalte Plymouth Brethren må også nevnes i denne sammenhengen. Felles for denne strømmen er den sterke vekten på hva menigheten er, sett fra Guds synsvinkel.

Den andre strømmen representeres ved den arven som særlig Østkirken, ørkenfedrene og den tidlige klosterbevegelsen representer.

Enkelte vil si at disse to strømmene står i et motsetningsforhold til hverandre, men det finnes også klare tilknytningspunkter og fellesstrekk. For meg har denne strømmen representert en større dybde, en tilkobling til de lange, historiske linjene, til kampen for å bevare den overleverte troen.

Den nymonastiske bevegelsen, som har vokst frem de siste årene, har klart å trekke veksler på begge disse to åndelige strømmene. Den har hentet frem igjen tidebønnene, fordypningen i den daglige bibellesningen, nattverdfeiringen, satt inn i en sammenheng hvor man ønsker å leve ut en kristen tro i et hverdagsliv, i et nært og forpliktende fellesskap. Et fellesskap som ønsker å involvere seg i praktiske handlinger av solidaritet med de lidende, kamp for sosial rettferd og ikke minst ved å vise kjærlighet og gjestfrihet til alle.

For meg personlig har det vært en stor glede å se noen av disse nye kommunitetene vokse frem, i USA, Europa, og etter hvert også i Skandinavia. Det er i denne sammenhengen jeg føler meg mest hjemme. Noe av det som skjer i disse sammenhengene tar jo frem igjen noe av det som jeg selv var opptatt av og levde i på 1970 og 1980-tallet. Det er gode nyheter for en gammel radikaler.

Jeg møter en del kritikk for dette. Noe av den er helt sikkert berettiget, og den er godt ment. Noen lurer sikkert hvor alt dette ender, og hva jeg egentlig holder på med. Samtalene med disse er interessante og givende, synes jeg. Men jeg møter også de som avfeier dette med det samme, og vil ha alt definert som 'katolisisme', 'religiøsitet', etc. Jeg hører stadig fra disse at jeg er på vei mot Rom. Jeg pleier å svare: ikke det jeg kjenner til!

Det mest utfordrende synes jeg kommer fra de som uttaler seg med skråsikkerhet om andres tro og overbevisning, uten egentlig å kjenne den. Mange av de som kritiserer katolikker og ortodokse, har aldri satt seg ned for å snakke med dem. Men de vet likevel så inderlig godt hva de står for! Mange har også liten kjennskap til kirkehistorien. Med disse er det vanskelig å samtale. De har bestemt seg på forhånd om hva jeg tror, og hva jeg mener. Noen av mine sterkeste kritikere, har aldri snakket med meg.

Lengselen jeg bærer på i dag om å vende tilbake til Kirkens røtter har ikke kommet plutselig. Den har vokst frem over lang tid, og har fordypet seg gjennom årene. Det skyldes ikke minst kontakten med Østkirken, og med den mener jeg både Den ortodokse og Den koptiske kirken. Ikke minst har jeg opplevd hvordan nattverden har fått en fornyet betydning for meg. Det gjelder også gudstjenestelivet. Jeg lengter etter et annerledes gudstjenesteliv – som har Gud i sentrum, ikke mennesket. Så mye kan jeg røpe at jeg er sliten av en del av disse gudstjenestene som handler om et program som skal fylles, av alle behovene som skal møtes, av alle hensyn som skal tas. Alle aldersgrupper må få sitt, og gudstjenesten må for all del ikke bli for lang. Vi har da annet å gjøre - også! For meg blir Gud borte i mye av dette. Jeg er glad i lovsangen, det har jeg allerede skrevet om, men mange av de nye karismatiske sammenhengenes liturgi, handler mest om hvordan man skal bli velsignet, ikke om hvordan Gud skal æres, opphøyes og tilbes. Når jeg tar del i f.eks Den guddommelige liturgien i en ortodoks kirke, så er tyngdepunktet flyttet - fra meg - til Ham. Jeg skal skrive mer om det i morgen.

(fortsettes)

Mennesker lever for å få i eie Den Hellige Ånd

2012-01-15T18:28:00.002+01:00

På bloggen Monastisk kan du nå lese om Serafim av Sarov, mannen som tilbrakte 31 år av sitt liv djupt inne i Sarov-skogene i bønn. Da han trådte ut av stillheten søkte en stor mengde mennesker ham opp for å få del i hans åndelige veiledning. Hundrevis av mennesker kom til en levende tro. Han betjente dem gjennom Åndens gaver, og mange ble helbredet av alvorlige sykdommer.

Bloggen 'Monastisk' finner du her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 2

2012-01-15T14:26:00.003+01:00

Her fortsetter julebrevet fra Kirkuk i Nord-Irak. Julebrevet er skrevet av broder Jens, medlem av den syriske klosterkommuniteten Deir Mar Musa:

Byen Kirkuk har en kirke - Den røde kirke - hvor 3000 kristne ble drept under Det persiske imperiet. Under massakren skjedde det noe ekstraordinært: himmelen ble åpnet, og den persiske kommandanten så Jesus, som ønsket martyrenes sjeler velkommen. Kommandanten omvendte seg, og ble selv en av martyrene. Så mye blod for et fortapt får! Jeg tror likevel at den generøsitet vist ved majoritetens villighet til å risikere deres sikkerhet og beskyttelse for minoritetens eller for en eneste persons frelse, er en integrert del av den kristne spiritualiteten inspirert av de første evangeliske kommuniteter. En slik spritualitet kan overbevise muslimer til å ta ansvar for å beskytte det kristne fellesskapet og være stolt av å ha det midt i blant seg. Ved å gjenoppdage sin evangeliske arv, skulle Kirken også overbevise på ny Vesten om oppriktigheten og ærligheten til Jesu disipler, spesielt i en tid hvor kristendommen er blitt en minoritetsbevegelse, og hvor dens institusjoner og fellesskap blir sett på med dyp mistenksomhet.

For omlag et år siden sendte Mgr.Louis Sako, den khaledonsike biskopen i Kirkuk, sammen med sin og vår venn, den libanesiske maronite-munken, fader Maroun Atallah, en epost til fader Paolo (prioren for Deir Mar-Musa kommuniteten), og ba ham komme til Kurdistan for å grunnlegge et kloster i al-Khalil føderasjonen. Etter å ha brevvekslet, ble det planlagt at fader Paolo skulle komme på besøk rett etter påsken 2011. Som dere allerede vet oppdaget han ved denne anledningen at den syriske regjeringen hadde suspendert hans oppholdstillatelse. Siden da har han ikke kunnet reise utenfor Syria. Allikevel, kommuniteten ville dra fordel av denne invitasjonen, og sendte andre medlemmer dit. Tre postulanter - Fabiana, Frederike og Luis - novisen Carol, og en munk (meg).

Vi brukte anledningen til å besøke Antakya (det historiske Antiokia), og en innviet legkvinne som, inspirert av Taize kommuniten i Frankrike, driver et hus for gjestfrihet i denne byen, dedikert til inter-religiøs harmoni. Vi i Deir Mar Musa føler et dypt åndelig slektskap til henne.

(fortsettes)