Aftenposten kunne i går bringe en liten notis, som egentlig burde ha vært avisens hovedoppslag. Innholdet viser nemlig den kolossale kraften som finnes i evangeliet. Enken etter politimannen Arne Sigve Klungland (bildet), som ble drept i forbindelse med det brutale Nokas-ranet, føler ikke bitterhet overfor ektefellens drapsmann. Etter at hun besøkte Nokas dømte Kjell Alrich Schumann i fengslet har hun tilgitt ham. Søndag kveld stilte Aslaug Klungland opp i Gand kirke i Sandnes for å snakke om hva tilgivelse har betydd for å finne ny livskvalitet etter at ektemannen ble skutt og drept under Nokas ranet i april 2004. Arve Sigve Klungland, som var en meget godt likt politimann, ble bare 53 år gammel. Aslaug Klungland fortalte en fullsatt kirke hvordan hun med prest til stede møtte mannens drapsmann på cella. - Jeg var spent før dette møtet. Hva som skjedde, vil jeg ikke si noe nærmere om. Men da jeg kom ut igjen, vendte jeg ansiktet mot himmelen og tenkte: Jeg ønsker ikke hevn. Jeg kjenner ingen bitterhet. Jeg tilgir, fortalte Aslaug Klungland. Det er sterkt å lese dette, og det er virkelig grunn til å takke Gud for hva kraften i evangeliet kan utrette av under i et menneske som helt overlater seg i Guds hender.
Sterkt å lese om denne enken, og det verk som Gud har gjort i hennes liv, slik at hun har vært i stand til å tilgi. Det går jo langt ut over den menneskelige forstand dette. Men Gud er mektig til å hjelpe oss til å tilgi. Tenker mye på Corrie ten Boom, som det er skrevet en del om på bloggen her, som tilgav ham som forvoldte dem så mye smerte i konsentrasjonsleiren Ravensbrück under krigen. Han var lederen der. Hun møtte jo ham igjen senere. Jeg mener å huske at han kom til hennes møter, og rakk frem hånden. Og hun grep den, idet hun tilgav ham av hele sitt hjerte. Bare Guds Ånd kan gjøre noe slikt med et menneske.
SvarSlettJa det är stort,när en som har förlorat sin make kan så helt förlåta!Det kan man bara göra,när man varje dag ber Jesus att han skall bli ALLT i ens eget liv.
SvarSlettDet var ju det som Jesus bad när krigsmännen spikade fast Honom vid korset;"Fader förlåt dem".Och vill vi helhjärtat följa Jesus i Hans fotspår,då måste även vi be om Kraft att från hjärtat be denna bön, att Jesus ska hjälpa oss att även vi kan förlåta dem som gjort oss illa. Återigen tänker jag på Pelle Karlssons bok ;under korsets princip,att lägga allt där under korset, sitt eget stora jag,och ens kött.
Det är en sång som lyder
" Ett stilla barna hjärta man får ej hur som helst,det går ej utan smärta att bli så genomfrälst.
Det kostar tårefloder förrän man helgats så,att alla mina tankar i Jesu hjärta gå!"
Jag tänker på jer: 18 kap.om krukmakaren som om och om måste börja om.Det står där att "när leret som krukmakaren höll på med gick sönder i hans hand började han om igen.Kan det inte vara så,att vi går ofta sönder i Herrens hand,så att Han måste gång på gång börja om även med oss?
Och prisat vare Jesus,att Han gör det!
Gud välsigne dej BjornOlav,och även ni andra som skriver i hans blogg.
Hälsar Karin
Så flott at du siterer Emil Gustafsons ord: "" Ett stilla barna hjärta man får ej hur som helst,det går ej utan smärta att bli så genomfrälst.
SvarSlettDet kostar tårefloder förrän man helgats så,att alla mina tankar i Jesu hjärta gå!" Her ligger det en dyp hemmelighet. Vi må overgi til Jesus vår bitterhet, og alt vi bærer på, og ta korset opp og følge Ham,