Ild behøver man ikke å annonsere. Folk tiltrekkes av den. Døperens tilholdssted var ødemarkene i Judea. Men folk fant veien hit. Tiltrukket av mannens radikale budskap. En røst som ropte i ulendt terreng. "Og hele Judea-landet og alle i Jerusalem drog ut til ham, og de ble døpt av ham i elven Jordan idet de bekjente sine synder." (Mark 1,5) Han var ikke en som sa det folk ønsket at han skulle si. Ikke hadde han noen egen agenda. Hele Romerhæren var imot ham, det samme var både fariseerne og sadukeerne, han hadde ingen penger. Ikke hadde han noen mirakelkraft heller. Han åpnet ikke blindes øyne, så ingen lamme gå, vekket ingen opp fra de døde. Men alene vekket han en død nasjon! Hans budskap skar gjennom all religiøs fasade, det var brutalt enkelt: "Omvend dere, for himlenes rike er kommet nær!" (Matt 3,2) Han pakket det ikke inn i pent papir, han brydde seg ikke om hvilken reaksjon han fikk: "Ormeyngel! Hvem lærte dere å flykte fra den kommende vrede? Så bær da frukt som er omvendelsen verdig. Øksen ligger allerede ved roten av trærne. Hvert tre som ikke bærer god frukt, blir hogd ned og kastet på ilden." (Matt 3,7b-10) Hvor hører vi slik forkynnelse idag? En slik predikant hadde vi ikke invitert, og i hvertfall ikke igjen. Han ville krenke mennesker, være til anstøt, han ville uroe oss i vår trygghet. Han ville virke fordømmende, vi kunne risikere at folk gikk igjen fra våre møter, kanskje skrive stygt om oss i avisen eller på blogger. Nei, Døperen ville vi definitivt ikke annonsere som taler.
Men han trengte ingen reklame. Han ryddet vei for Herren, og 400 års åndelig tørke gjorde at han kom som et åndelig vårvær som vætet tørr mold.
Døperens budskap var et oppgjør med synd. "Han (Jesus) har sin kasteskovl i hånden og skal rense sin treskeplass. Hveten vil han samle i låven, men agnene skal han brenne opp med ild som ikke kan slokkes." (Matt 3,12) Har du noensinne hørt dette forkynt om Jesus? Er ikke Jesus bare kjærlighet da? Dagens forkynnere forvrenger hans budskap. De forkynner deler av sannheten i det de sier: "Heller ikke jeg fordømmer deg", men de hopper elegant over resten av budskapet: "gå bort og synd ikke mer." Døperen klødde ingen bak øret. Han sa det rett ut, så kompromissløs var han at han fikk fiender. De krevde til slutt hans hode på et fat.
Slik har det alltid vært, og slik vil det alltid forbli. Profeter omtales pent først etter sin død. Deres daglige brød er prøvelsenes og lidelsenes brød, men de gir Livets brød til dem som lytter til deres budskap og tar det imot.
Og som regel er de ensomme og baktalt.
Herren har alltid lett etter den siste rest, og handlet med den.
Her om dagen tenkte jeg på de 500 som var vitne til Kristi oppstandelse. Vi leser om dem i 1.Kor 15. Men det var bare 120 samlet da ilden falt på pinsefestens dag. Hvor var de 380? Det er noe merkelig dette: Bønnemøter tiltrekker seg ikke så mange. Men de 380 gikk glipp av at ilden falt.
Jeg spør meg selv: Trenger vi ildprofeter som Johannes, menn og kvinner utsendt av Gud? Jeg lar det spørsmålet stå åpent. Jeg vet hva jeg ville ha svart.
Bare et personlig spørsmål Bjørn. Hvor mye av dagen bruker du på bloggen.
SvarSlettJeg syntes det er vanskelig å balansere tiden. Går alltid helhjertet inn i ting, derfor har jeg så lett for å bruke for mye tid alt mulig annet. Har du noen måte du planlegger og gjennomfører tiden din på. Tenker spesielt da på tid til herren, bibel osv.
Mitt hovedproblem er rett og slett å balansere tiden, og bruke den effektivt nok til at de viktige ting blir gjort, uten å forsømme de mindre viktige.
Har du noen tanker rundt dette?
Ja,BjornOlav;detta är nog något som jag och nog säkert fler behöver höra!Att stå med Jesus på avstånd från sitt eget hjärta,och titta djupt in i det och låta Jesus kommentera vad som finns där!
SvarSlettI dag speciellt när både det ena och det andra går an att ta in i våra kyrkor!
Vet du BjornOlav vad som hände mej idag?Jo,jag var på en second hand butik,och jag kom i samtal med en obekant dam.Vi började tala om ungdomar och att dom inte har det så lätt.Och jag svarade att det finns bara ett sätt att åtgärda deras problem,och det är att ta emot Jesus,för dom sa jag.Så var samtalet igång,och hon frågade mej vilken kyrka jag till hörde.
Ja,sedan började hon tala om sej själv.Hon hade en gång tillhört pingstkyrkan,men inte nu.Och så tala hon om att hon blivit misshandlad av sin man,och bodde inte längre hemma,och sonen (16 År)
bodde inte hos henne.Ja det var bara så tragiskt allt!
Jag frågade om jag fick be för henne,och det fick jag.jag gav henne mitt namn och telefonnr.,och jag fick hennes.
Så nu till frågan BjornOlav!Vill du åter ställa upp och hjälpa mej att be för denna dam? Hon heter Lisbeth.
Vet de BjornOlav jag tror att Herren har hört mina böner när jag sagt till Honom att "Jesus här är jag,är det någon som behöver min hjälp!Jag tror att det är bland det underbaraste som finns när man får gå med Jesus och så att säga dra upp någon drunknande själ,och med Herrens hjälp få föra denne i hamn!
Det blev långt detta inlägg,så hoppas du har tid över till att läsa det!
Guds välsignelse!
Karin
Karin:
SvarSlettSå sterkt å lese om! Det er så fint å lese om hvordan Gud leder deg til konkrete mennesker, som er åpne for Gud og for at du kan be for dem. Dette er ikke tilfeldig, dette er å leve i Guds ledelse. Forsett med å være frimodig, Gud vil lønne din frimodighet! Du kommer til å se mye spennende framover, og Gud vil stadfeste sitt ord med medfølgende tegn.
Vi skal huske å be for Lisbeth. Vi hadde en nabo med det navnet, så det er lett å huske.
Jeg gleder meg veldig over det Gud gjør med og i livet ditt.
Karin.
SvarSlettTakk for å du ville dele med oss det du har opplevd i dag. Det var sterkt å lese. Må Herren bruke deg rikelig i tiden framover. Jeg vil også være med å be for Lisbeth.
Guds fred ønsker jeg deg og din mann.
Stener
Morten Tobias
SvarSlettEtter at sykdom har satt sitt preg på mitt liv, så er også hverdagene mine blitt annerledes. Det handler derfor mye om dagsformen min. Enkelte dager går ganske greit, andre er tildelds veldig vanskelige og utfordrende.
Nå er jeg et skrivende menneske, har arbeidet som journalist i norsk dagspresse i ni år, og som redaktør i fire for et tidsskrift. Ved siden av det har jeg skrevet fire bøker, og holder på med tre andre. I tillegg skriver jeg fast en gang i måneden for Dagen/Magazinet, ved siden av Forbederen. Jeg er derfor vant med å skrive, og ser på bloggen som en del av min tjeneste. Som regel produserer jeg en hovedartikkel for bloggen rundt midnatt, slik at bloggen er oppdatert hver dag. Bloggen sjekkes om morgenen, og jeg oppdaterer kanskje med en ny artikkel. Men det er ikke alltid jeg klarer å leve opp til dette. Det kommer som sagt an på dagsformen.
Som regel er dagsrytmen min slik:
Jeg forsøker å følge en tidebønnsrytme, som består i at jeg har tre bønnetider i løpet av dagen. En morgen, en ved lunsjtider og en på kvelden. Av og til blir det bare en, avhengig av dagsformen.
Jeg sover ganske dårlig pga de medisinene jeg tar, og pga hjerterytmeforstyrrelser. Før klarte jeg å stå opp tidlig, men nå har jeg noen heller trege morgener. Det tar tid å ta de medisinene jeg må ta. Så jeg gjør unna medisineringen og frokosten, før jeg tar min stille stund. Har jeg en god dag drar jeg som regel til bønnekoia mi, i hvert fall på denne tiden av året.
På kvelden tar jeg meg tid til å lese.
Jeg tror det er viktig man finner sin dagsrytme, og holder seg til den. Kanskje må den endres, for alt har sin tid. Vi lever i ulike livsfaser, og rytmen bør innstilles deretter.
BjornOlav och Stener,
SvarSlettTack för att ni är med mej i bön för Lisbeth! Det känns bara så underbart att få gå med Herren Jesus och få rädda någon stackars lidande medmänniska,som håller på att "drunkna"! Jag tackar Gud för er mina vänner här på bloggen! Och låt oss också be för den här Amerikanske missionären i Norge,att han får stanna.
Må Vår Himmelske Fader Verkligen välsigna er!
Karin