mandag, august 25, 2008

Munker opprettet 24 timers bønnesenter i Georgia, del 1


Kirkehistorien gir oss mange eksempler på at den kristne tro er blitt styrket, bevart og fornyet gjennom klostrene. Det er også tilfelle når det gjelder kristendommens historie i Georgia. Det var den hellige Ioane av Zedazeni og hans 12 disipler: Abibos av Nekresi, Anton av Martqopi, Davit av Gareji, Zenon av Iqalto, Tadeos av Stepantsminda, Ise av Tsikani, Ioseb av Alaverdi, Isidore av Samtavisi, Mikael av Ulumbo, Piros av Breti, Stepane av Khirsa og Shio av Mgvime - assyriske asketer - som var de grunnleggende fedrene for det monastiske livet i Georgia. I det sjette århundre får den hellige Ioane fikk sin åndelige opplæring i Antiokia. Allerede som en ung mann opplevde han Guds kall til å bli munk, og trakk seg tilbake til stillheten i ødemarken. Herren, som så til denne mannens hengivelse, ydmykhet, hans vilje til forsakelse gjennom faste, og hans våkenhet gav sin trofaste tjener helbredelsens nådegave og gaven til å skille ånder. Mange mennesker søkte hans råd og mange ble helbredet for sine sykdommer. Besatte ble satt fri. På grunn av den store pågangen av mennesker som trengte seg rundt fader Ioane trakk han seg lenger inn i ødemarken. Han tok med seg flere av sine disipler, valgte et svært avsidesliggende område og etablerte seg der som eneboer. Hans disipler bodde i egne celler i det nærliggende området.

Det var en åpenbaring fikk Ioane kallet til å reise til Georgia. Kallet lød slik: "Ta 12 munker med deg og reis til Georgia, nasjonen som er blitt opplyst av den hellige Nino, og styrk de kristne der." Ioane fortalte om synet til sine disipler og etter mye faste og bønn valgte han ut 12 av sine disipler. De øvrige lot han bli igjen i ødemarken, og gav den åndelige veilederen Ekvtime ansvaret for dem.


Kongen i Georgia på den tiden, Kong Parsman, fikk høre om at de 12 mennene var på vei til hans kongedømme og reiste for å møte dem. Det skjedde da de var i ferd med å nå stedet Mtskheta. Før de 12 slo seg ned i Zedazeni fjellene, reiste de for å besøke ulike hellige steder i Georgia. I Zedazeni etablerte Ioane og hans 12 disipler et bønnesenter hvor det ble bedt 24 timer i døgnet.
Etter hvert som de kristne i Georgia begynte å høre om fader Ioane og hans 12 menn og bønnesenteret i Zedarzeni begynte de å komme dit i stort antall. Mange av dem bar på sterke lengsler om å leve som disse munkene gjorde, og tok konsekvensen av det ved å slutte seg til kommuniteten der.
(fortsettes)

3 kommentarer:

  1. Anonym9:34 p.m.

    Härligt å läsa om dessa munkar,och vad bönen förmår!
    jag måste få tala om nåt underbart som jag har varit med om i kväll.
    Vi var några stycken i kyrkan som åkte runt Västerås i en särskild buss,och bad.Vi stannade till på vissa ställen,och bad intensivt för dessa. Medan busschauffören körde,så var vi i bön alla.Ja det var så underbart.
    Första stället som vi stannade till i var vid Statshuset.
    Och där hände något stort.
    När Birgit å jag gick där,så stannade en man lite påstruken,och frågade om vi hade en cigarett,nä,sa vi,men vi har nåt annat å ge dej,och det är Guds frid!Då började den här mannen att gråta och sa att han tackade Jesus varje morgon för varje ny dag. Jag frågade vad han hette,och han sa att hans namn var Kennet.
    Vi frågade om vi fick be för honom och han sa ja.Men eftersom vi var tvugna att gå så sa vi att vi ber för dej.Å de sista vi såg var att han lyfte sin hand och grät och sa Bed för mej!
    Ja, det var starkt att vara med om.
    Skulle du vilja hjälpa mej att be för denne Kennet, BjornOlav?

    Å,min bön är att vi ska få vara i Guds hand,och att Han ska leda oss där vi går bedjande fram!
    Guds välsignelse!
    Karin

    SvarSlett
  2. Herlig å lese, Karin. Du får sannelig oppleve mye i din vandring med Herren.

    Skal be for Kennet.

    Guds fred.

    Stener

    SvarSlett
  3. Kennet er med i våre bønner.

    SvarSlett