Jeg har skrevet om biskop Ireneus av Lyon på bloggen tidligere, og da spesielt om hans bok: "Bevis for den apostoliske forkynnelsen". . Biskop Ireneus, som døde omkring år 200, var den mest betydningsfulle kristne forfatteren under det første århundre. Han var en av disiplene til martyren Polykarp, som igjen var en disippel av apostelen Johannes. Derfor har Ireneus en autoritet som få andre når det gjelder forståelsen av hva som ligger i ordene, "apostlenes lære", som vi leser om i Apgj 2,42. Her er et lite utdrag av hva biskop Ireneus har å si om frelse og fortapelse. Ordene hans levner ingen tvil om at de første kristne understreket at Jesus er den eneste veien til Gud, og at ingen kommer til Faderen uten gjennom Ham:
"For bare en eneste vei leder oppad, opplyst av det himmelske lyset, for alle dem som ser. Men for dem som ikke ser er veiene mange, dunkle og vanskelig fremkommelige. Den ene leder til himmelen for å forene menneskene med Gud, men de andre leder ned til døden gjennom å skille menneskene fra Gud. Derfor er det nødvendig både for deg og for alle som bekymrer seg om sjelenes frelse å vandre den veien med troens hjelp og med mot og fasthet, uten å vike av, slik at ingen sløvt og overgitt skal falle for jordisk begjær eller fare vill fra den rette veien."
Det er tydelig at de første kristne ikke sa at "alt er relativt", eller "enhver blir salig i sin tro." Godt å vite, og bør kalle på vår oppmerksomhet i dag. I dag er det forvirringen som råder grunnen.
SvarSlettJeg tok disse ord til mitt hjerte
SvarSlettmen de andre leder ned til døden gjennom å skille menneskene fra Gud.
Jesus led på korset å la sitt blod på det d
Han steg ned av det så vi kunne spikre vårt fallene Adam bilde på det.
Å spikre min synd på korset er å se på med følelsen at jeg Nå er klar til forvandlingen til ett nytt menneske i kristus etter å ha begravet mitt gammle legeme i graven.
I graven renses mitt legeme igjennom mørket møter jeg mitt indre lys som er kristus, eneste vei til Gud som tar frem det rene bilde som jeg var ved faderens når han først skapte meg.
Jesus viser meg i mørket at jeg inne i meg har noe som er rent og hellig som aldri har syndet.
Det er den delen som er i Kristus som er den eneste frelse det hellige Gud har lagt i meg fra starten som er i kristus.
I gravens mørke kommer det rene fra kristus frem mens det gammle dør.
Oppstandelsen kommer når det gode som er legemet i kristus står opp som en ny skapning i Kristus.
Veien til Jesus som er den eneste for den fører oss til det vi opprinlig er i Gud uten fallet.
Først må vi bekjenne vår fallene grådige natur å sette den på korset som Jesus har gjort klart for. så må Guds rike vokse frem som frøet som ligger i jorden som er graven.
Så må vi bli en ny skapning i kristus som er oppstandelsen.
Da er den kristene reise fulbrakt for man har tatt del i Jesus etterfølgelse og er med han som røveren til himmelen.
Den som ikke elsker Jesus vil bare spikre alt på korset uten å elske han.
Det blir som å gå på butiker å kjøpe varer å sende regningen til far uten å ta hensyn til hans dyrebare offer for å skaffe løsepengene.
Fulendelsen på den kristene reise er å leve i gldede for Gud har tatt sin rene bolig i oss så vi alltid skal være hos han.
La ditt slitene hjerte vile i vishet om at guds hellige lys bor i det og nærer det så du står løpet ut for herren.
Seierskransen venter dem som bringer oppstandelsen av det riktige bildet Jesus kristus som han lar bli vårt indre vakre bilde.
Ingen kan se faderen uten å se sønnen.
Jesus kom for mye mere en våre synder.Han kom for å føre oss inn i oppstandelsen der vi får tilbake vårt sønne kår i vår himmelske far:
Når man kjenner Jesus blir han større og større til mere man ser amen.
Venn i jesus
När jag läser din blogg idag BjornOlav,så kommer jag att tänka på en gammal sång som finns i gamla psalmboken från år 1819.
SvarSlettHar en känsla att många kristna idag vill göra
Himlavägen lite smalare.
Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå vår salighet hänger.
Porten kallas trång,och vägen heter smal!
Hela Herrens nåd,är ställd uti ditt val!;
Men här gäller tränga ja tränga sig fram,annars är Himlen förlorad!
Hindren äro många gör motstånd min själ,
satan dej nåden ej unnar!
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,övergiv värdenes brunnar!Lyd ej hennes röst,
som ropar "följ med oss"!
Ty min dyra själ,
du måste då förgås!
Nej; för Jesus Kärlek,jag råder och ber!Strid i Guds Kraft,för din Krona!
Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan!
Ingen ångrar sig,som har väl hunnit dit,Kronan förtjänar din trängtan!Därför Vakna opp!
å se dig flitigt om!
Laga dig till reds,till Herrens stora dom!
Bröllops kläder fodras av var och en själ,
som in i Staden skall komma!
Aldrig blir du insläppt i Himmelens Land,
tro mej o själ vad jag säger!
Aldrig kastas ankar på Himmelens strand,om du sann tro icke äger!
Tron skall rädda dej,så framt du räddas skall!Därför käre hör,och res dig från ditt fall!
Bättra dig och tro,Jesus ljuvliga ord!Detta,ja, detta är vägen!
Hela vida världen,Gud bjuder och ber:"Kämpa för Sällhetens Krona!
Herren dig av nåde den skatten visst ger!;sträva därefter i trona!
HimlaFaderns Hand,är utsträckt till din själ;Frälsarn Klappar på!
Han ömmar för ditt väl!;
Nådens Helge Ande,vill störa din sömn!
Salig är du,om du vaknar!
Denna gamla psalm,det var min Käre pappas mest älskade psalm.
Karin