Mamre - bønnekoia inne på Skumsjøåsen, er et sted som lokker og drar! I går fikk jeg anledning til å være her igjen, og det kjennes godt å kunne tilbringe tid i stilhet her inne på åsen.
Det var en setning fra en Face book venn av meg som fulgte med meg hit opp i går.
John Paul Jackson skriver følgende: "When God seems to be slow, you are the one who needs to slow down. Perhaps, in the doing of less - God does more."
Dette kunne kanskje oversettes: "Når Gud synes å være sen, så er det deg som trenger å slå av på farten. Kanskje, ved å gjøre mindre, så gjør Gud mer."
Å tilbringe tid i Guds nærhet er aldri bortkastet. Gud kaller oss inn i stillheten for å få muligheten, for å kunne få oss i tale. Etter at jeg kom hjem fra Mamre, så jeg på et videoinnslag fra et rumensk kloster. Mannen som oppsøker dette klosteret taler om at vi ikke kan forstå Gud med våre tanker alene, det må noe mer til. Vi må gjøre oss erfaringer med Gud.
Dette er tanker som opptar meg mye disse dager. Hvordan leve troverdige liv, som bærer bud om at Kristus lever i oss? Hvordan skal menigheten bli det Jesus taler om i Matt 5,14:
"Dere er verdens lys! En by som ligger på et fjell, kan ikke skjules."
Strør vi om oss med for mange ord, i mangel på virkelig levd liv?
Får vi i det hele tatt tid til å leve ut liv som bærer bud om Jesus?
Eller er våre liv så preget av stress, kaos, ufred, travelhet, at vi ikke vitner om at Han lever i oss?
Når Gud blir taus, kan det ha sammenheng med at vi bør stanse opp, og leve ut noe av det vi har lært i omgang med Ham - gjennom bønn, bibellesning, stillhet og undervisning?
Jeg tror det.
Og om vi begynte å leve ut dette i praksis - i hverdagen, ville våre liv se ganske annerledes ut, og vi ville påvirke andre, gjennom våre egne levde liv.
Frid Bjornlav!
SvarSlettDet var trevligt att tjatta med dej i förrgår!Tänk nog är det väl trevligt med facebook i allafall!
Så härligt det ser ut här med din bönnekoja!Jag bara tycker att det andas frid omkring den!
Ja så sant det du skriver här om hur viktigt det är att stanna opp en tid och ta det lugnt.
Det är väl annars en risk att man går på i sina egna spår,så att säga och hastar iväg utan att låta Gud få bestämma.
I veckan hoppas jag att få vara till välsignelse för Herren!
Har nyligen ringt till ett servicehus och det lät lovande att få komma dit och spela minns du sången.Vad som är så härligt när man är på såna ställen det är att få sitta ner med en kaffetår och tala med de gamla om Jesus!
Ha det bra BjornOlav och hälsa May.
Karin