Det er interessant å følge debatten i Sverige med utgangspunkt i Sigfrid Demingers brannfakkel om frikirkelighetens utfordringer. Noen lignende samtale pågår ikke i det offentlige rom i Norge - dessverre. En av de som har bidratt med viktige innlegg er biskop emeritus Biörn Fjärstadt. I sin siste artikkel snur han litt på Demingers problemstilling, og skriver: 'Betyder Sigfrid Demingers signal till uppbrott något för de andra kyrkorna? Säkert för frikyrkligheten men för Svenska kyrkan och de riktigt traditionella, den katolska, den ortodoxa och de nyhitkomna orientaliska?'Så skriver den pensjonerte biskopen, som også er visiterende biskop for den økumeniske kommuniteten i Bjärka Säby:
'För att Demingers uppbrott ska bli mer än ett enskilt val och ta skruv i den avstannade ekumeniken behövs något mer, en övertygande färdriktning framåt för fler'.
Og han peker på hva vi har felles som kristne: 'Tecken på sådan, och som kan förena, är dopet, de bibliska skrifterna, trosbekännelserna, bönen Fader vår, fridshälsningen och välsignelsen.'
Biskop Biörn, som han kalles blant venner, mener at det finnes en eklesial virkelighet, og at vi må bestrebe oss på å 'återvända till källflödet i den kristna tron'. Og i den sammenhengen holder biskop Biörn frem eukaristien: 'Det var till den de troende kom samman, "epi to auto", till ett, som termen var. De kom till den levande stenen, hörnstenen, och blev levande stenar i ett andligt husbygge, som S:t Petrus skrev, ett heligt prästerskap som byggde "ecklesia" på ort efter ort, kyrkan i Korint, Efesos, Filippi, Rom och så vidare'.
Men det er ikke bare en tilbakevending til nattverden, men til den tjenestegave som forretter natttverden, biskop Biörn vil at vi skal vende tilbake til: 'kring den som presiderade, "proistamenos" eller "hegoumenos", som de först benämndes växte uppgifterna, att hålla ordning på sammankomsterna och även övervaka troheten mot det apostoliskt överlämnade'.
Våger vi å føre denne samtalen videre? Og ta på alvor de spørsmålene biskop Biörn reiser?
Hele innlegget til biskop Biörn Fjärstedt kan leses her:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=301425
(Foto: Dagen.se)
De første kristne var jo ukentlig samlet om nattverden ( i hjemmene)
SvarSlettMen ut fra denne art. Hvem leder nattverdfeiring i husgrupper ? I vår gruppe har vi velsignelse fra biskopen, men mener du det er en nødvendighet ?
Mvh. Otto
Det er tydelig at nattverdfeiringen mer og mer ble flyttet til fellesgudstjenesten. Det ser man av de tidlige kristne skriftene. Årsakene til dette er nok mange. For det første er jo nattverden et måltid som uttrykker enhet, og hva er vel da mer naturlig enn at alle husgruppene feirer det samtidig. For det andre var man bekymret for en del av de omreisende profetene, og deres undervisning. Dette er en av årsakene til at bispeembetet vokser frem. For å hindre vranglæren fra å spre seg. Til ditt spørsmål: Jeg vet ikke. Jeg er i en prosess hvor jeg arbeider med å avklare hvor jeg lander.
SvarSlett