Kristuskransen eller Frälsarkransen som den heter på svensk er laget av den tidligere biskopen av Linköping, Martin Lönnebo. Han fikk ideen mens han var strandet på en øy i Middelhavet, etter et skikkelig ruskevær. Han tegnet perler i en liten notatbok. Perlene skulle bli til en krans og med ett var et godt pedagogisk hjelpemiddel til bruk i ens bønneliv skapt. Selv har jeg brukt Kristuskransen i flere år nå, og den er etter hvert også blitt en del av det jeg underviser om i mine bønneseminarer. Mange har gjennom Kristuskransen funnet hjelp til å finne stillheten og vedbli i den, eller fått satt ord på viktige prosesser i ens liv. Noe av det flotte med denne fargerike kransen er at man kan gjøre den svært personlig. Selv om hver perle har sitt eget navn, så kan man lett omgjøre disse til personlige perler for den livsfasen - den åndelige årstiden - man selv befinner seg i. Noen tar den frem under dagens løp, og bruker den aktivt i sin 'stille stund', andre mer tilfeldig. Noen lar Kristuskransen følge dem livet ut, selv i den siste skjelvende fasen av livet. Noen bruker den i 'evangeliserings øyemed', som en fin måte å introdusere den kristne tro på. Og barna - ja, de elsker den. En ide er å kjøpe perlene du trenger - de kan kjøpes hos den kristne bokhandlerkjeden Vivo - og invitere venner til å lage Kristuskransen sammen med deg, og så introdusere dem for hver av perlene. Kransen kan også brukes i en studiegruppe hvor man kommer sammen for å gå igjennom den.
Nesten en million mennesker over hele verden bruker den. Den lages i den lille byen Purdilur utenfor New Dehli der den ikke bare forsørger 45-50 familier men også bekostet byens skole.
Kristuskransen består av 18 perler, som sagt, hver med sitt navn. Her finner du Gudsperlen, Jeg-perlen, Dåpsperlen. Ørkenperlen, Bekymringsløshetens perle, Kjærlighetsperlene, Hemmelighetsperlene, Nattens perle og Oppstandelsesperlen. Mellom disse finner du også Stillhetsperlene. Det er flere av dem.
Og det er dem Martin Lönnebo anbefaler å begynne med om du tar i bruk Kristuskransen for første gang. I intervjuet med Svenska Dagbladet sier han:
'Berør en av stillhetsperlene. Det er nettopp bristen på stillhet som truer vår tro'.
Bruker så biskopen selv Kristuskransen?
Ja, men han bærer den ikke rundt hånden, slik man også kan gjøre, han har den i lomma.
'Lite generat säger han att han har den i byxfickan. Kommer man från en västerbottnisk småbondesläkt, som han gör, är man inte van att karlar har armband', skriver journalisten i Svenska Dagbladet.
Journalisten knytter møtet med Lönnebo an til en morsom historie som er så karakteristisk for den tidligere biskopen av Linköping:
'Och så är det jo det där med hans mamma; det blir en parentes men den är vikig. För Martin Lönnebo vet att hans mamma Hildur står där vid himmelens port och väntar ut sina barn, alla åtte. Bare två fattas. När alla är samlade, han ler förväntansfullt åt tanken, ska de vandre som en liten kycklingsflock efter henne för att överlämnas åt Herren. Vad som sen sker bekymrar honom föga. Hans barnatro är stark, hans gudsbild öm och kärleksfull. Att han tar med sin Frälsarkrans in i döden, som så många andra, är en rimlig hypotes.
- Men jag tror inte mamma skulle tycka om att man bär den som ett smycke. Därför gömmer jag min i ficken'.
Jeg har dvelt ved de ulike perlene i ulike faser av livet. Det er sjelden jeg går gjennom hele kransen når jeg bruker den. Jeg stanser gjerne ved en av stillhetsperlene og blir stille så lenge det kjennes godt. Så går jeg videre til en av de andre perlene. I sykdomsfasene mine stanser jeg gjerne ved Guds kjærlighetsperle eller Gudsperlen. Så ber jeg Gud tale til meg. Og jeg lytter.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar