Det enda som bär

Det finnes noen sanger som i ulike faser av mitt liv har betydd veldig mye for meg. De har båret meg gjennom sorg, tap, smerte og prøvelser, ikke minst gjennom sykdom. En av disse sangene er "Det enda som bär". En annen er "Flyttfäglarna", med sin sterke himmellengsel. Og en tredje: "Jag har hørt om en stad",

Nå har disse tre sangene fått fornyet betydning i en for meg svært vanskelig livsfase etter at jeg fikk vite at jeg har Parkinsons. Da er det sterkt og det gir en spesiell mening å synge disse tre sangene.

Jeg har ikke tenkt så mye på hvem som har skrevet dem, men for noen år siden ble jeg klar over at disse tre sangene er skrevet av en og samme person: Lydia Lithell - og at jeg kjente hennes eldste datter, Anita, gift Eggum, en bønnens kvinne som jeg har lært å sette stor pris på. Etter å ha lest om Lydia Lithell forstår jeg enda mer av hvilken arv Anita er bærer av!

6. desember i år vil det være ganske nøyaktig 60 år siden Lydia Lithell flyttet hjem til Herren, og sangen "Det enda som bär", ble skrevet like før oppbruddets time. Sangen beskriver virkelig den djupe sannheten om at det er bare en ting som holder, bare en ting som bærer oss gjennom livet, og det er Guds nåde. Jeg blir så djupt rørt når denne sangen synges.

Lydia og hennes mann Daniel og deres barn tilhørte Kumla baptistmenighet. Jeg er glad og kjenner på en djup takknemlighet for å tilhøre Brumunddal baptistmenighet. Det er en liten baptistforsamling, men med så mange varme, flotte medlemmer. Jeg er så heldig å få tale der en gang i måneden, og har gjort det i flere år nå. En av de tingene jeg setter pris på er at de synger disse gode, slitesterke sangene, som for eksempel de som er skrevet av Lydia Lithell. En av de som ofte synges er nettopp: Det enda som bär.

I den siste tiden har også sangen: "Har du hørt om en stad" betydd mye for meg. Etter år med sykdom har himmellengselen blitt sterkere. Den ble til i 1947 etter at Lydia Lithell og hennes mann hadde vært i Örebro og hørt på koret til en gruppe kosakker fra Don i Russland. De sang en nydelig sang med en veldig karakteristisk russisk melodi som Lydia ble veldig glad i. Mange oppfordret henne til å skrive en svensk tekst til melodien.

Det skulle gå litt tid før hun fikk det til, men en dag kom ordene: 'Jag har hört om en stad over molnen', til henne og inspirasjonen kom til henne, blant annet etter å ha lest ordene fra Åpenbaringen 21. En av de som synger denne så vakkert er den russiske sangeren Victor Klimenko.

Lydia Lithell skulle senere beskrive bakgrunnen for denne sangen slik:

"Är det inte så, att våra heligaste minnen har vi svårt att kläda i ord, vi vill helst bevara dem i ödmjuk tacksamhet som en gåva ovanifrån. Därför är det svårt att berätta om den stunden där vid symaskinen. Men aldrig har jag känt himlen så nära och förnummit glansen och härligheten så påtagligt som då. Hjärtat blev så fullt av tacksamhet och glädje över att jag, just jag, fick vara med bland dem, som "går till den staden", till ett land utan sorg, utan nöd, utan strider."

Her finner du en innspilling av "Det enda som bär" hvor barna til Lydia Lithell synger:

https://www.youtube.com/watch?v=khQjwww3vM0

Her er en innspilling av Victor Klimenko hvor han synger: Jag har hört om en stad:

https://www.youtube.com/watch?v=Kkf_PM9o7P0

Her er en artikkel i Lydia Lithell i svenske Dagen:

http://www.dagen.se/livsstil/vemodig-begravningssang-skrevs-i-gladje-1.190958

Her er teksten til Jag har hört om en stad:

1. Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder,
jag har hört om de solljusa stränder
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag högt måste sjunga!
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.


2. Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strider,
och där ingen av sjukdom mer lider
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Där fröjdas vi alla!
Halleluja! Vart tvivel försvunnit!
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja, hemma hos Gud.


3. Jag har hört om den snövita dräkten
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag fröjdas i anden!
Jag kan höra den himmelska sången
och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet, jag skall snart vara där.

Det kan også nevnes at Lydia Lithell skrev sangen: Om jeg er liten eller stor.