Fredag og deler av lørdag har jeg vært på reise. En av bloggens lesere inviterte meg til Ål i Hallingdal for å preke på et møte i regi av Normisjon. Mange hadde funnet veien til fredagens kveldsmøte, og det var fint å møte Guds venner på dette stedet. Og det var godt og åpent å forkynne Guds ord. Artig og berikende også å møte flere av de som leser denne bloggen jevnlig. Jeg talte om overgivelsen til Kristus, med utgangspunkt i Davids bønn: "Far, i dine hender overgir jeg min ånd." Med i ryggsekken hadde jeg en forholdsvis ny biografi om trosmannen George Müller, mannen som startet barnehjem i Bristol i England og som levde av tro. Når jeg er ute og reiser liker jeg å benytte meg av toget. Den litt langsomme rytmen, med muligheten til å se landsskapet gli forbi, slumre litt og kanskje lese passer meg godt. Og boken til Roger Steer om Müller ble til stor velsignelse. Apostelen Paulus skriver i Rom 1,17 at "den rettferdige skal leve av tro," og jeg trener at Gud forøker min tro! Nå er det slik at troen bare kan tas imot når den blir gitt oss av Herren selv. Så det er mitt bønneemne for tiden: Herre, øk min tro på deg! På troens område er det mer land å innta, og her har jeg mye å lære. Derfor er det så spennende og utfordrende å lese om en troens mann som George Müller, og se hvordan Gud sørget for ham og hans kone helt ned til minste detalj. Også det kan vi vitne om, hvordan Gud i sin trofasthet aldri har sviktet når vi har stått uten penger til livsopphold, eller vi har hatt trengende behov for Hans inngripen på andre livsområder. Marie Monsen brukte å sitere Salme 46,2: "Gud er vår tilflukt og vår styrke, en hjelp i trengsler, funnet overmåte stor." Vi har funnet at det ordet er sant. Du kommer til å høre mye om George Müller og om tro i dagene som kommer. Jeg har tidligere annonsert dette som et tema på bloggen, og nå kommer den. I kveld skal jeg forberede meg til å preke i Toten Frikirke i morgen. En stor takk til vennene i Ål som inviterte meg. Jeg kommer gjerne igjen ved en anledning.
Frid BjornOlav.
SvarSlettJag blev lite orolig när jag inte hörde något från dej,men så såg jag att du hade varit ute och predikat.Du skrev igårdagens blogg om Frank Mangs.Jag hade ett inlägg där till dej.Vi har ju kommit hem från NewYork nu,och det känns skönt det med.
Ang.dagens inlägg så håller jag totalt med dej om att varje dag så borde denna bön vara på våra läppar,och i våra hjärtan
;" Herre föröka vår tro,"
För ibland så synes det som om den är som en tynande veke,speciellt när vi möter problem.
Det kommer återigen till mej sången
;"Jag är svag,men Du är stark
Jesus Du bevarar mej,jag vill stå på löftets mark
Jesus kär håll mej tätt intill Dej....."
Vi får fortsätta att be för varandra BjornOlav.
Vet du föresten vad min lilla Ellen ville att jag skulle skicka till henne till Amerika?
Jo hon ville att jag skulle skicka en barnbönbok.Är det inte underbart? Så liten som hon är,så upplever jag att hon och jag har något gemensamt,och det är Jesus som bor i våra hjärtan.
Ja ha en bra kväll,och en bra söndag BjornOlav,hälsar karin
Godt at dere nå er hjemme i Sverige, så: velkommen hjem!! Tusen hjertelig takk for det flotte kortet. Det har fått sin plass i bønnekoia mi. Takk for alle dine oppmuntringer, sanger, dikt og bibelvers. Jeg lever på dem i perioder - de er som himmelhilsener.
SvarSlettOg du: Så herlig med lille Ellen. Jeg takker Gud for henne. På vei hjem med toget idag, opplevde jeg noe morsomt. En afrikansk mor med sin tre år gamle datter, var i samme kupe som meg. På en stasjon kommer det to eldre kvinner og setter seg ved siden av dem. Den lille jenta krabber opp på fanget til en av disse damene, og lurer på om de kunne synge en sang for henne! Tenk det. Så setter disse t damene seg ned og synger: "Min båt er så liten, og havet så stort, men Jesus har grepet min hånd," så høyt at alle i kupen hørte det. Barnet smilte og gjorde håndbevegelsene, det samme gjorde mora og det ble veldig stille i kupeen. Hvilket herlig vitnesbyrd og jeg satt og takket Gud for de to damene som var så frimodig! Litt senere hoppet den lille jenta opp på fanget mitt, og lurte på om hun kunne kjenne på skjegget mitt. Da hun fikk se korset mitt, spurte hun hva det var. Så kunne jeg fortelle henne om Jesu kors.
SvarSlettBjornOlav:
SvarSlettTack för hälsningen,och alla förböner,och även uppmuntringar som du har gett mej!Och så herligt att kortet som jag skickade till dej kom fram,och att det fick sin fina plats i din bönekoja! Och de gånger du är där,och ber,så kanske att jag ödmjukt får be om förbön för min familj,och även för mina underbara barnbarn! Det kom tårar när jag läste det du skrev om det som hände på tåget
om den lilla flickan!Så underbart BjornOlav!Och vet du en underbar sak till? Jo den sången brukar Ellen sjunga.Hon sjöng den sista morgonen, vi var där när hon kom och kröp ner i min bädd!Det är märkligt BjornOlav,just den sången!
Ja min käre broder, ha en bra dag! Du finns alltid med i mina böner!
Fridshälsningar Karin