Jeg sitter med en følelse av djup takknemlighet overfor de mange jeg er blitt kjent med gjennom denne bloggen, og gjennom Facebook. En av dem er biskop Kyrillos (bildet). Vi har hatt anledning til å skrive til hverandre ved flere anledninger, og forhåpentligvis går det ikke så veldig lenge før vi også kan møtes. Biskop Kyrillos er åndelig leder for Apostoliska Ortodoxa Kyrkan og Gudsmoderens Ortodoxa Kyrkoförsamling i sør-Sverige. Gjennom årenes løp - fra 1988 - har jeg vært beriket med å møte og samtale med ortodokse kristne. De har ofte et helt annet perspektiv på livet og troen, enn de man mer eller mindre er flasket opp med siden man ble en kristen i 1972.Nå skal jeg være forsiktig, så jeg ikke skaper et fortegnet bilde av den protestantiske eller for den saks skyld katolske forståelsen, men det er en tendens i hvert fall til at man vektlegger sterkt Jesu lidelse og død - kanskje på bekostning av oppstandelsen. Våre ortodokse venner er virkelige påskevenner - de betoner både Jesu lidelse og død, men også Hans seierrike oppstandelse. En liten kuriositet i denne sammenhengen er at det er få krusifikser å se i en ortodoks kirke. Jesus er jo ikke lenger på korset, ei heller i graven, men Han er levende og oppstanden. Og dette feirer de ortodokse! Ikke bare minnes, men feires!
Jeg har vært til stede under ortodokse gudstjenester hvor jeg har kjent saltsmaken fra mine egne tårer når jeg har lyttet til liturgien:
"Med døden nedtrampet Han døden."
De ordene har løftet meg, og båret meg, i dager som ikke har vært så lette.
Jeg er også takknemlig for den sterke understrekningen våre ortodokse venner har av at det er Gud selv som er sentrum for gudstjenesten. Med årene blir man trett og lei av alle disse menneskefokuserte sammenkomstene. Jeg har vært igjennom noen runder når det gjelder gudstjenestens innhold og ikke minst lengde. I de siste årene har det kommet stadige krav om at gudstjenestene må bli kortere og kortere. Det er jo så mye annet vi skal rekke! Da kommer også argumentene som handler om hva jeg skal få ut av gudstjenesten. Og vi må ha litt for alle. Barna, de unge, de middelaldrende, de gamle. Prekenen skal være så kort som mulig, og får vi det hele unna på under en time - så hurra på jorda!
Så annerledes med våre ortodokse venner. Som synger, ber, leser fra Bibelen, kneler, tenner lys, svinger røkelseskaret, bøyer seg, lytter, og har tid. Hos dem endrer ikke ting seg i takt med trender eller en eller annen amerikaner som har fått en særskilt åpenbaring.
Takk til biskop Kyrillos som trofast har holdt seg til dette, og som tar seg tid til å svare og lytte til en middelaldrende baptist som har gått lei av alle meningene, og som vil tilbake til våre trosrøtter.
Det er spennende å følge den veien du går.
SvarSlettEtt chockerande svek !
SvarSlettMed stor sorg läser jag idag i konferenshandlingarna inför Metodistkyrkans konferens i Örebro att en motion är inlämnad, undertecknad av en mycket lång rad metodister (pastorer, distriktsföreståndare och lekmän), som i praktiken kräver att Metodistkyrkan ska anpassa sig till den syn på sexualitet som idag är allmänt rådande i samhället. Jag citerar ett stycke ur motionen:
” Våra Sociala Principer utestänger alla icke gifta ungdomar, alla som lever i sambo- eller särboförhållanden, alla ensamlevande hetero-, homo-, bi- och transsexuella och alla homosexuella par från att leva ut denna ”Guds gåva till alla människor”. För inte så länge sedan blev alla dessa nekade medlemskap eller uteslutna ur församlingsgemenskapen. Idag finns de i våra församlingar. Samtidigt förnekar vi dem officiellt, genom våra Sociala Principer, deras mänskliga rättighet att leva som sexuella varelser.” SLUT CITAT.
Detta är som jag ser det chockerande, sorgligt och ett stort svek mot vår kyrka och framför allt mot Bibeln. Men likväl är jag inte förvånad och jag har länge anat att detta skulle komma. Jag skulle gissa att denna motion kommer gå igenom i omröstningen i Metodistkyrkans årskonferens. Att detta handlar om att förbereda inför den kommande kyrka man hoppas ska bli till 2012 är uppenbart, och att man vill att den kyrkan ska, precis som Svenska Kyrkan, bli en politiskt korrekt kyrka i synen på sexualitet i allmänhet och i synen på homosexualitet. Motionärerna inleder nämligen motionen med dessa som jag anser avslöjande ord:
” Under det senaste decenniet har samhället genomgått en hel del stora förändringar när det gäller människosyn och synen på människors sexualitet. Även Sverige riksdag har antagit en del nya lagar som på olika sätt påverkar kyrkans vardag och som idag står i ett motsatsförhållande till de Sociala Principer som Metodistkyrkans Generalkonferens antagit, men kanske inte till den förståelse och verklighet som är rådande inom Metodistkyrkan i Sverige. ” SLUT CITAT.
Alltså vad man i praktiken säger är att när landets lagar står i motsatsförhållande till vad kyrkan anser så ska kyrkan vackert anpassa sig. Så tolkar jag motionärerna.
Nu hoppas jag bara en enda sak – att bibeltroende inom dessa tre samfund ska vakna upp över vilken slags kyrka som ett stort antal av dem som idag har inflytande skissar på. Glöm alla vackra formuleringar som man draperar det hela med, för samtidigt är det en extremt liberalteologisk kyrka som det nu med stor kraft verkas för. Vad säger exempelvis alla ”goa” härliga bibeltroende riksevangelister inom Missionskyrkan? När ska de vakna upp över att det sammanslagningsprojekt som kallas Samfundskyrkan kommer bli ett extremt liberalteologiskt sådant?
Motionen i fråga kan läsas i sin helhet på länken här under, vilken leder till Metodistkyrkans konferenshandlingar som nu är offentlig handling och ligger ute för envar som önskar att läsa. Motionen finns på sidan 40-41.
http://www.metodistkyrkan.se/artiklar/Konferenshandlingar_2010_version_100403.pdf
Berndt Isaksson
Metodistpastor