Til daglig er han etikklærer ved St.Johns College i Nottingham, der kommende prester i Den anglikanske kirken utdannes. Han har også vært forskningsassistent til John Stott. For 10 år siden kom han med en bok som beskriver en kristens syn på funksjonshemminger. På engelsk kalles det 'disability theology' - om det skulle oversettes direkte til norsk får vi 'funksjonshemmings-teologi'. Et veldig kronglete ord. Et bedre uttrykk er 'svakhetens teologi'.
Apostelen Paulus er den første som lanserer begrepet: 'når jeg er svak, da er jeg sterk'. (2.Kor 12,10) Og det er ikke en teori den godeste Paulus taler om, men en erfaring. Ved ulike ganger skriver han om at han opplever svakhet og blottlegger også sin skrøpelighet. Han fremstiller ikke seg selv som et åndelig supermenneske. Samtidig som han omtaler sin skrøpelighet skriver han også: 'Bli mine etterfølgere'. Han bruker altså seg selv som eksempel, og gjør det mulig for andre å våge å blottlegge sitt eget liv.
Ray McCloughry ser på sin egen funksjonshemming som en gave til Kristi kropp. Han sier det slik: 'Epilepsi er ikke noe jeg vil lide av men Gud har gitt meg sykdommen for at jeg kan bruke den for Hans hensikt'.
Avisen Dagen i Sverige hadde for en tid tilbake et intervju med McCloughry hvor han utdyper dette slik:
"– Du kan leva ett bra liv och se framtiden an med tillförsikt. Men så händer något som förvandlar allt till aska. Du kan välja att försöka bortse från vad som hänt eller att fastna i det och bli bitter. Men det sundaste sättet är att du försöker lära dig något, att du omvandlar din askerfarenhet till något gott. På det viset kan den jobbiga erfarenhetenbli en gåva, till dig själv och till hela kyrkan. Det är en del av försoningsprocessen".
(fortsettes)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar