Nätverket för Klassisk Baptism och Kristen tro offentliggjør en artikkel om bibelsynet, som jeg synes er så godt skrevet og har et innhold som jeg fullt ut kan gi min tilslutning til, at jeg synes også norske lesere burde få del i den. Den er skrevet på svensk, og den er lengre enn de artiklene jeg vanligvis publiserer på bloggen. Men ta deg tid til å lese den. Kanskje kan den bli deg til hjelp!Ofta i Bibelsynsdebatter delar man upp folk i åsiktsgrupper, som verkar lite grovt tillyxade. Nästan som om de formulerats just för att kunna ”utdefiniera” dem vars åsikt man inte delar. Nämligen fundamentalisterna, dem som ”barnsligt tro på hela Bibelen”, som det står i en gammal sång. Hör man dit, antas det utan vidare att man har en rad andra uppfattningar också, som inte heller är ”politiskt korrekta”. Och, i värsta fall, antas man agera på ett otäckt vis pga dessa uppfattningar.
Man antas vara ”högerkristen” politiskt ungefär i linje med Tea Party-rörelsen. Man antas vara ”homofob” i betydelsen vilja människor som uppfattar sig som homosexuella allt ont, mobba dem som personer eller rentav vilja döda dem. Att det går alldeles utmärkt att ha ett socialt samvete (som kan ta sig vitt skilda (parti)politiska uttryck) OCH samtidigt tro på Bibeln som Guds Ord, det antas vara otänkbart av dem som ”utdefinierar” fundamentalister. Och att man kan vara vänligt sinnad mot homosexuellt utövande samtidigt som man tror att deras sexuella praxis strider mot Guds vilja, är inte konstigare än att man kan vara det mot en tjuv eller rattfyllerist. Nobody is perfect, ”den som är ren, syndfri utan minsta last kaste första sten” (som det står i en annan gammal visa).
De som ”utdefinierar” Bibeltroende människor har inte förstått att vi kan skilja på sak och person, att vi har lärt oss av Herren att hata synden men älska syndaren. Och att i Guds rike är det så syndare blir renade. För dem som inte ännu kommit in i Guds rike gäller sannolikt bara sambandet att synden i syndaren dömer ut vederbörande, punkt. De har ju ännu inte upptäckt befrielsens möjlighet.
Mitt bibelsyn
Nu vill jag beskriva min egen Bibelsyn, som inte är fullt så grovt tillyxat enkelspårig som den brukar vara i Bibelsynsdebatternas kategoriindelning.
Jag tror att det är Guds Ord, både GT och NT, minus Apokryferna.
Jag tror som Luther att ”Kristus är Bibelns kärna och stjärna”, och att den ska ”läsas i frälsningsavsikt”. Vilket innebär att läsaren ser sig själv som underordnad den Gud som gett oss Ordet, och vill ta reda på vad Herren vill med honom själv, och inser att han behöver Guds hjälp för att hamna på rätt spår i livet, både det jordiska och det hinsides.
Jag tror att ”Nya Testamentet är i det Gamla förvarat och det Gamla är i det Nya förklarat”. Dvs man ska läsa Bibeln som när man tittar i en kikare, skruva på mittskruven tills man ser EN bild, om ni förstår hur jag menar. Gamla och Nya Testamentenas Gud är en och densamme. Då ser man djupet i Guds frälsningsplan.
Den som döpte mig, var en äldre pingstpastor, som ända sedan han blev frälst, hela tiden hade läst Bibeln enligt EN princip: från pärm till pärm, och sedan om igen från början. I denne broders dödsruna stod det att han alltid hade haft Kristi försoningsverk som centrum i sin förkunnelse. Och han var en så balanserad och gedigen personlighet. Som kunde predika lika bra från GT som NT.
Jesus predikade ju för Emmauslärjungarna om att det står om Honom och Hans lidande i HELA GT. Han ”öppnade skrifterna” för dem. Det var det ena öppnandet. Det andra som står där i Lukas 24, är att Han även ”öppnade deras sinnen”. Detta behövdes eftersom ”deras ögon var igenklistrade”, som det faktiskt står. Båda sortens ”öppnande” behövs, om man ska kunna läsa ihop hela Bibeln i ”stereo” som i kikaren.
Själv läser jag inte som min dopförrättare från pärm till pärm, utan hela tiden Psaltaren, från början till slut, plus någon annan Bibelbok, från GT eller NT, från början till slut. Och det är också en form jag vill varmt rekommendera. Det finns a l l t i d något att hämta i Psaltaren. Du kan aldrig någonsin komma i ett läge som inte Psaltaren har ord för, den är hela världens bönbok. ( jag har ett bokmanus här förresten, tyvärr maskinskrivet än så länge bara, ”Vad Psaltaren lär om livet”, borde försöka få det utgivet).
En viktig sak att påpeka för nybörjarläsare, är att ”Bibeln öppnar sig för den som öppnar den ofta”. Det vore väl trist om man vid första anblicken av en Bibelpassage alltid genast begrep och liksom uttömde dess innehåll? Nej, i antiken läste man alltid högt, då läser man sakta. Att det finns ett ”tuggmotstånd” är bara bra. Då får man tänka. Man får se ”väggar och tak” för ens annars ohälsosamt gränslösa liv ( jämför om en treåring skulle få allt han pekar på). Då blir det ryggrad och styrsel.
Man får också samtidigt ett mycket vidare, större och H Ö G R E perspektiv, än man skulle haft utan kontakt med Ordet. Ens liv blir inte begränsat av Bibelläsning, tvärtom. Det ”begränsande” gäller att man får hjälp mot det som skadar och bryter ner oss. Det är fördärvsmakterna: synden, döden, världen, djävulen och vårt eget kött. Med ”världen” menar jag den förvrängda människokultur som är en följd av det ursprungliga syndafallet i Eden, alltså inte civilisationen som helhet, utan dess avigsidor. Gud älskar sin fallna mänsklighet och vill vända den rätt igen.
Med Bibeln som följeslagare får man se tillvaron ”från evighet till evighet” dvs från tidens början till dess tiden tar slut, och också en glimt in i evigheten. Man får blicka ut över både himmel och jord och inte uppleva sig främst som svensk utan som människa, man får ”låna Guds ögon” och se samma värde i alla människor, och att vi är skapade till Guds avbild med uppdrag att förvalta jorden, bruka och bevara den, inte förbruka och förstöra den, och jorden är Herrens, inte vår. Och vi har som lärjungar i uppdrag att lärjungisera alla folk.Och eftersom den Helige Ande blivit ”uthälld över allt kött” har vi tillgång till mer kompetens än den vi är skapta med, i detta uppdrag.
Och jag tror att man inte bara kan säga att a n t i n g e n tar man varenda vers i Bibeln på exakt samma sätt ( som ett direktiv, oberoende av sammanhanget som versen står i) e l l e r så har man en ”historisk-kritisk bibelsyn” ( som på teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund) där man smular sönder Skriftens trovärdighet med hjälp av märkliga läror som fyrkällshypotesen för Moseböckerna och litterär tolkning av ”vad är detta för typ av text?” följd av slutsatsen ”eftersom detta avsnitt är skrivet i form av en myt rent litterärt, så ska det inte uppfattas som en beskrivning av något som inträffat i verkligheten”.
Utan jag tror att man kan ha en ”historisk- okritisk” Bibelsyn. Dvs : jag tror att det är sant att Bibeln skrivits av människor, drivna av Guds Ande, o c h att den är Guds sanna Ord.
Jaa men ..vårt profeterande är ju ett ”styckverk”? Varför skulle man då inte kunna avfärda vissa verser med ”på den tiden visste man inte bättre”? Och då behövde man ju inte känna sig bunden av t ex förbud mot homosexuella handlingar, och man kunde glatt viga enkönade par eftersom vi ju idag ”kommit så mycket längre”?
Vårt profeterande är ett styckverk i realtid, ja. Och Jesaja med flera var vanliga människor, och deras profeterande var också ett styckverk, medan de levde. De var inte ofelbara.
Men Jesaja bok är inget styckverk för det. Det är rent guld, alltihop, och det var en man som skrev boken, inte tre. För den är framvaskad genom Guds försorg, bland allt som Jesaja uttalat och skrivit.Genom ett historiskt skeende, som Gud hållit sin hand över och dirigerat. Och jag har ingen anledning att misstro Guds verk GENOM människor i detta avseende.
Det anstår inte en människa att kritisera och misstro Guds Ord. I stället ska jag tillåta Guds Ord att kritisera MIG. Omskapa, skala av, upprätta, förmana (som betyder ”locka fram”) och varna mig. Så jag har en historisk- okritisk Bibelsyn och litar på Bibelns besked, som i olika tider och samhällen ALLTID skurit sig mot det ”politiskt korrekta” just där och då, och därmed utgjort ljus och våra fötters lykta.
Gunnel Norrö
