Noen tanker om kristent lederskap

På nettstedet "Kristenunderjord" har Elof skrevet noe om lederskap, som jeg synes er så bra, at jeg likesågodt har oversatt det til norsk, slik at flere får tilgang til hans tanker rundt dette tema som synes å engasjere mange i vår tid. Han kaller det selv ufullstendige og uferdige tanker rundt det som har med lederskap å gjøre. Jeg kan ikke dele alle synspunktene hans, men jeg synes han er inne på mange sider ved dette som handler om hvordan Kristi kropp skal fungere, og kanskje noen har lyst til å jobbe videre med hans åtte punkter?:

1. Kristent lederskap er alltid knyttet til et fellesskap, og det er ut fra dette fellesskapet som personer kan ha en lederfunksjon.

2. Kristent lederskap er alltid delt. Det finnes ingen tjeneste i menigheten der en leder har all makt. For det første er Jesus lederen, og som best er kristent lederskap en refleksjon av det som Kristus vil og hvordan Kristus leder forsamlingen. For det andre finnes det ingen eksempler på forsamlinger i Bibelen der forsamlingen bare hadde èn leder.

3. Kristent lederskap er underordnet forsamlingen, og ikke omvendt. Lederskap og bestemmelse er ikke en og samme ting. I Guds forsamling er makten hos fellesskapet. Konsensus? Lederskap handler om det å være et forbilde som andre kan velge å følge etter, ulike personer er forbilder/ledere på ulike områder.

4. Kristent lederskap handler ikke så mye om å finne bra ledere, som at kristne fellesskap bør fungere slik at man i prinsipp kan kaste lodd om hvem som skal bli leder, og fellesskapet har en slik fostring at deres ledere kan bli gode ledere.

5. Kristent lederskap er ikke konstant. En gang leder, ikke alltid leder.

6. Ordet leder i lederskap er dårlig. Bare Jesus er leder, ingen andre kan kalles det.

7. Lærer, profet, forsamlingsforstander, ungdomsleder, pedagog, predikant, evangelist, administrator finnes sjelden i en og samme person, så la oss ikke ha disse forventninger til våre ledere.

8. Alle er ledere, men ved ulike anledninger. Alle er kalt til å lede mennesker til Kristus. Alle leder i og med at alle skal peke på Kristus.

Guds rike - alternativt syn på samfunnet

I dag går svenskene til valgurnene. Etter at jeg kom hjem fra gudstjeneste i formiddag, satte jeg meg ned for å lese en blogg jeg følger som heter "Kristenunderjord". Her skriver bloggeren Elolf en meget lesverdig artikkel om kirken og makten, og hvordan hans syn er blitt påvirket av anabaptisten John Howard Yoder. Elolf er presteviet i Den svenska Kyrkan. Han skriver:

"Som en postmodern reggaelyssnande hedning som försöker följa Jesus och som växt upp inom Svenska Kyrkan och tillslut prästvigdes för tjänst i den samme förvånar jag mig själv med vilken kärlek den anabaptistiska traditionen har hjälpt mig att få en teologi för hela livet. Genom denna rörelses bidrag till kyrkohistorien har jag och många vänner funnit hjälp att hitta tillbaka till ett politiskt engagemang som är församlingsbaserat, socialt och samtidigt högst fokuserat på Jesus Kristus."

Dette synes jeg er svært gledelig. I likhet med Eyolf har jeg funnet at den anabaptistiske tradisjonen gir oss del i en teologi som omfavner alle faser av livet, og utfordrer oss til en radikal etterfølgelse av Jesus som det virkelig er behov for i dag.

Elolf skriver videre:

"Frågorna om hur bergspredikan skall läsas och vad som är församlingens roll i världen, var för mig frågor utan tillfredsställande svar. Varken lutherska eller karismatiska varianter av två-regementsläran hade övertygat mig. Inte heller folkkyrkotanken eller pietismen gav mig någon hjälp i orienteringen. Jag var ganska nöjd med att Jesus hade dött för mina synder och en tro på att evangeliet handlade om syndernas. Guds rike var för mig bara en synonym till himlen, och då tänkt som platsen dit de troende kommer efter döden."

Disse problemstillingene er nok ikke ukjente for mange av oss. Elolf ble utfordret av en ny lesning av evangeliene: " Yoders utläggning av Lukasevangeliet fick frågorna att landa i sitt rätta sammanhang. Genom en politisk läsning av evangelietexten, som inte väjde för det politiska språket, fick jag en smäll som fördjupade evangeliet för mig." Og så: "Genom att våga ta Jesus politiska språk på ser vi hur församlingen är kallad att leva ut ett annat rike, ett annat system än världens riken. Och då får mina frågor sin rätta plats. De blir nya utgångspunkter för ett utforskande, istället för hinder på vägen, som måste förklaras bort."

Flere har sammenlignet vår tid med de første kristnes. Så også Elolf. Likhetspunktene er mange.

"Dagens kyrka befinner sig i ett landskap som liknar den tidiga kyrkans mer än vad vi kanske tror. Därför finns det en gnutta hoppfullhet i kyrkans marginalisering i vårt samhälle. För i marginalerna, i öknen, kan vi hitta vår väg igen. Det blir lättare för oss att ta den tidiga kyrkans radikala avståndstagande av makt, våld och rikedom på allvar, jämfört med när vi levde i det så kallade enhetssamhället, där alla som föddes i Sverige blev medlemmar i kyrkan. Vi kan, om vi vågar, ta vår kallelse på ett annat och större allvar. Se att vår roll som kyrka (och då menar jag inte som organisation utan som människor) inte handlar om att ha makt. Vi kan bli befriade från kampen om makten och kan koncentrera oss på att leva ut Bergspredikan. Det kan man aldrig göra utifrån en maktposition."

Jeg anbefaler deg å lese hele kommentaren til Eyolf. Du finner den her:

http://kristenunderjord.wordpress.com/2010/09/14/harskarringen-och-kyrkan-ur-senaste-nod/#comment-1834

Bloggen: Kristenunderjord finner du nå i listen over interessante blogger.