fredag, juli 01, 2011

Baptister i Nord-Afrika og Midt-Østen bekymret for det muslimske opprøret

Opprøret i Midt-Østen og Nord-Afrika bekymrer baptister som bor i området. De frykter den fremvoksende muslimske bevegelsen og forverringen av levekårene til folk flest. Hva vil fremtiden bringe? Vil den begrense muligheten for å spre Guds ord? Ser vi konturene av en gryende forfølgelse?

Dette kom tydelig frem på en konferanse som Den europeiske baptistføderasjonen holdt i Elstal Undervisningssenter tilhørene Den tyske føderasjonen av Evangeliske frimenigheter utenfor Berlin denne uken. På konferansen deltok personer fra muslimdominerte land i Midt-Østen, Nord-Afrika og Sentral-Asia.

Hovedsaken på konferansen handlet om evangelisering i muslimske land. Baptister i Egypt og Libanon fortalte om de positive resultatene de har sett gjennom barmhjertighetsarbeid de utfører. Uselviske uttrykk for kristen tro gjennom praktisk nestekjærlighet blir satt stor pris på, og åpner opp for evangeliets forkynnelse.

Michael Kisskalt uttrykte særlig bekymring over det faktum at i Europa så er den religiøse friheten er blitt begrenset for baptister i områder med muslimsk flertall, som foreksempel i Bosnia-Herzegovina.

I forbindelse med konferansen ble to baptistmenigheter besøkt som driver et aktivt arbeid for å nå Berlins muslimske befolkning med evangeliet.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Förra veckan var jag på ett seminarium om den arabiska våren på Torp-konferensen som Evangeliska Frikyrkan ordnar. Flera missionärer och även en egyptisk kristen man (pastor?) talade. Dom gav en helt annan bild än den du ger här, och menade att kristna initialt var tveksamma till upproren, men efterhand blev alltmer övertygade om att detta var något gudagivet, varför många också engagerade sig. Dom visade också bilder från Tahrir-torget där kristna leder lovsång och där kristna ungdomar står i en ring runt bedjande muslimer för att försvara dom mot angrepp. Det finns en oro för att muslimsk fundamentalism ska kapa upproren, men egyptiern tyckte att det kunde botas genom att dom kristna tog ledningen i skeendet.

Bara för att ge en mot-bild till din bild. Det finns vissa områden som du skriver om där jag tycker det känns som du är mer intresserad av att upprätthålla en höger-kristen ideologi/teologi än av sanningen. (Israel, islam, homosexualitet tex) Ibland kan det vara nödvändigt att försöka se saken från olika sidor då verkligheten ofta är mer komplex än vi ibland önskar.

Du skriver mycket som är uppmuntrande och intressant också, förstås!
/Jonas Lundström

Bjørn Olav sa...
Denne kommentaren har blitt fjernet av forfatteren.
Bjørn Olav sa...

Det jeg har gjengitt er en nyhetsartikkel. Jeg har ikke gitt uttrykk for mitt personlige syn. Deltagerne på denne konferansen jeg henviser til er alle bosatt i land hvor flertallet av befolkningen er muslimer, og de gir altså uttrykk for sterk bekymring. Det er også en side av saken. Jeg var den første norske bloggeren som berettet om det som skjedde på Tahir-plassen mellom kristne og muslimer, før noen norsk avis hadde oppslag om dette. Så jeg har også berettet om at andre har et annet syn i saken. jeg har også fortalt om den evangeliske menigheten som holder til midt på Tahir-plassen, og som mottok profetiske budskap i forkant av det som skulle skje i forbindelse med en 40 dagers bønn og fasteaksjon. Det har heller ingen annen norsk blogg skrevet om.

Du må heller ikke glemme angrepene som har skjedd mot både koptere, klostre og kirker hvor flere er blitt drept i forbindelse med opprøret. Ingen a oss vet hvor dette bærer hen. Det er naivt å tro at ikke ekstreme islamister vil utnytte situasjonen. Det sier da også en rekke koptiske og evangeliske kristne.

Ligger sannheten mer til venstre, mener du? Du tar feil om du setter meg i bås med noen politisk ideologi. Men det er riktig at jeg ikke deler ditt syn på homofili. Jeg ser ikke at det har noe med denne saken å gjøre.

Anonym sa...

-Ok, då ber jag om förlåtelse och tar tillbaka kritik om brist på nyanser, jag har uppenbarligen missat en del du skrivit i ämnet.Förlåt.

-I rubriken skrev du om "det muslimska upproret", utan att ange att det skulle vara ett citat eller liknande. Det får det att framstå som om du menar att det är ett muslimskt uppror. Jag tycker det är en missvisande beskrivning, då kristna varit aktiva och då det handlar i mycket om en kamp mot ekonomiskt och politiskt förtryck, mer om en kamp för en viss trosuppfattning.

-Jag tror också det finns många kristna i regionen som är orolig för vart utvecklingen går (det är jag också), och det uttrycktes också på seminariet jag var på. Det kan absolut gå i islamistisk riktning, och det är ju inte så kul. Själv är jag ju anarkist, men det är svårt att se att det skulle fortsätta i någon slags pågående kamp mot staten, så från mitt perspektiv går det troligen överstyr hur som helst...

-När det gäller höger-vänster så finns det många som vill vara neutrala, men vi påverkas alla av och är en produkt av vår samtid och den världsliga politiken, och det är risk att man inte ser det om man tror att man är neutral. I vissa stycken är du ganska förutsägbar vad jag skulle kalla höger-kristen eller konservativ på ett sätt som jag har svårt att få ihop med tex din anabaptistiska tendens och som inte känns så reflekterat som en del av dina andra texter. Men visst, det hör kanske inte riktigt till saken, jag ville bara berätta hur det ser ut från mitt perspektiv (och därmed säkert från åtminstone vissa andra läsares också).
/Jonas

Bjørn Olav sa...

Igjen: jeg har publisert en nyhetsartikkel som altså handler om en konferanse arrangert av Den europeiske baptistføderasjonen, hvor deltagerne gir uttrykk for sin bekymring.

Jeg tror de fleste journalister og analytikere - i hvert fall de jeg har lest - ser på det som skjer i Midt-Østen, og da i særlig grad det som skjer i Nord-Afrika som både et folkeoppør mot korrupte ledere og fattigdom, og som en strid hvor ulike grupper (f.eks Det muslimske brorskapet) er premissleverandør til en del av de ytterliggående kreftene. Vi har jo sett eksempler på voldshandlinger, ikke minst rettet mot kristne. Det er vel ikke så underlig at kristne bosatt i området uttrykker sin berettigede uro og bekymring over dette. At vi sitter trygt i Norge eller Sverige og synser er en ting, deres virkelighet er annerledes. For dem kan utviklingen ende i forfølgelse og den visse død.

At det likevel er positive følger av dette som skjer er hevet over en enhver tvil. Men jeg er fornbauset over hvor raskt vi sympatiserer med en del av de som står som ledere. Faktum er at vi jo ikke vet hva de virkelig representerer. Flere koptere har allerede betalt den mest optimale pris: døden.

Kanskje er vi like forutsigbare? Anabaptismen er ingen enhetlig størrelse i moderne tid. Det vet du. Jeg har regelmessig og god kontakt med mange i USA, Canada, Australia og England. De eer like tydelige mht til spørsmål vedrørende det du selv trekker frem - homoseksuell praksis - som det jeg har gitt uttrykk for. Her tror jeg det er du som representerer en rimelig liberal retning.

Bjørn Olav sa...

Til opplysning tilhører jeg selv ingen anabaptistisk gruppe. Jeg har siden slutten av 1970-tallet hatt stor glede av å ha kontakt med anabaptister, og hentet mye inspirasjon fra både historisk kildemateriale og enkeltpersoner. Forhåpentligvis blir min bok "En tro verd å dø for", som er en bok om anabaptistisk historie og teologi, ferdig og utgitt i høst. Jeg har hatt - og har - stor glede og nytte av å lese og studere kirkehistorie, og har likeledes hentet mye inspirasjon fra både den tidlige monastiske bevegelsen og den nymonastiske.

Anonym sa...

Jo, jag förstår att kristna är oroliga, jag ville bara förtydliga att kristna också varit utsatta och förtryckta innan, och att åtminstone en del varit inblandade i upproret, och att det därför inte bör beskrivas som ett "muslimskt" uppror.

Själv sympatiserar jag inte med någon ledare i upproret, ledare tror jag är det största hotet mot befrielse, oavsett vad dom har för religion.

När det gäller anabaptismen så känner jag till det du säger, även om jag också känner till att det det finns mennonitiska grupper och ny-anabaptister som har en öppen syn på homosexualitet.

För egen del är jag inte heller del av någon anabaptistgrupp och kallar mig inte längre anabaptist.

Det jag tänkte på när det gäller dig är att du exempelvis kan skriva om icke-våld och verkar ha en ganska anabaptistisk syn på "svärdet", samtidigt som du (som det ser ut) hejar på staten Israel. (Men som sagt, det är ju en annan fråga.)

Fred

/Jonas