Dåpspørsmålet fortsatt debatt-tema i Sverige

Det er ikke bare i forbindelse med at Det svenske baptistsamfunnet har slått seg sammen med Missionskyrkan og Metodistkyrkan, og skapt et nytt kirkesamfunn at dåpsspørsmålet er blitt aktualisert i vårt naboland. Også i svensk pinsebevegelse er det uro rundt spørsmålet om dåpens innhold og praksis. Den svenske pinsepastoren Sigvard Svärd (bildet), har sett seg nødt til å starte et nytt felleskap - Gullbergsmötet - "där endast bibliskt dop kommer att förkunnas och praktiseras," skriver han i et innlegg i den svenske Dagen.

Pastor Sigvard Svärd som driver nettstedet "Ur baptistisk pingst" hevder at svensk pinsebevegelse har forandret sitt syn på dåpen. I artikkelen i Dagen skriver han:

"Flera pingstledare/teologer/pastorer är inte längre övertygade om att trons dop genom nedsänkning är den enda rätta. Numera menas det att pingstvänner i enhetens och kärlekens anda, ska erkänna olika så kallade "doptraditioner", vilket hade varit läromässigt omöjligt att hävda under "Pingstväckelsens" tid, men också fram till 1990-talet inom "Pingströrelsens" led. Bibliskt dop kunde då och i dessa församlingar endast ske på ett sätt."

Svärd dokumenterer i sin artikkel hvordan denne endringen har funnet sted:

"När barn- och tonårsmaterialet "Leva Med Bibeln" togs fram i samarbete med Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete i början på 1980-talet, var jag ombedd att granska och bearbeta en del faktatexter. I handledningen för 11-13 åringar är undervisningen om dopet kristallklart hämtad från Skriften; med tro på Jesus, ner i mycket vatten. Vilken skillnad mot summan av det skrivna om dopet i ledarmaterialet för tonårsgrupper och konfirmandundervisning "På Spaning", ett samarbete mellan ungdomsförbunden inom Evangeliska Frikyrkan, Baptisterna, Pingströrelsen och Alliansmissionen, utgivet på Libris 2003. Då räckte inte min "gamla" dopförkunnelse till. Tillägg som "dubbel dopsyn", "gammal tradition", samt följande passus kom att skrivas in: "detta studium måste givetvis ske i en ton av ödmjukhet och respekt för kristna som genom bibelstudium och reflektion kommit till en annan övertygelse".

Senere i artikkelen setter Svärd ord på det mange pinsevenner og baptister føler i dette spørsmålet, med disse ordene:

"För mig blir det väldigt märkligt och sorgligt att teologer och pastorer inom dagens pingströrelse, med ansvar för den bibliska läran om tro och dop, vill och vågar träda inför Guds ansikte med förändrad dopsyn, snart kanske också med förändrat sätt att "döpa".

Du kan lese hele artikkelen her:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=278692

Fra Azuza Street i 1907, del 1

Sigvard Swärd som driver nettstedet Ur-Baptistisk Pingst, har lagt ut en ny del av biografien til Henrik Engholms bok om William J Seymour (bildet) og pinsevekkelsens begynnelse i Azuza Street (bildet) i 1907. Det er både spennende, utfordrende og berikende å lese om denne vekkelsens begynnelse. I det som jeg nå skal gjengi fra Engholms bok merker jeg meg enheten som fantes mellom de troende:

"På lägermötet undervisade Herren sitt folk och gav dem praktiska erfarenheter som kommer att vara till god nytta på fältet. Fienden smög sig in som en ljusets ängel och vi kämpade mot mörkrets makter, men utgick med segern till slut. Anden utgöts och många blev döpta. Endast Gud vet antalet. Människor föll till marken runt altaren och i det tält som kallades "övre salen". De kom igenom och talade och sjöng i tungor och gladde sig i Gud. Många blev frälsta och helgade. Över hundra personer döptes i en flod i närheten. Dopgudstjänsterna var ljuvliga och himmelska. Många barn följde Jesus i dopet och kom upp ur vattnet och prisade Gud. Många vittnade om helanden och Herren utförde några verkliga mirakel. Pris ske Gud!

Över två hundra sovtält hade rests på området och flera större tält: det stora tabernaklet där Gud mötte oss nådefullt, den "övre salen" där många sökte och fick pingsten, samt barntältet där de fick undervisning i Ordet och många fann Herren.En morgon när vi bad efter frukosten kom Guds kraft över oss så att tio medarbetare föll till marken och blev kvar till middagstid. Det var en försmak av himlen.Det var en syster från Hermon som såg eld utgå från tabernaklet , likt en eldstunga. Hennes dotter såg det också. Och en liten pojke i tabernaklet som var under Andens kraft såg ett eldklot högst upp i tabernaklet som uppfyllde hela platsen med sitt ljus. Gud sände verkligen eld. Många himmelska hymner sjöngs av Anden genom hans folk. Herren gav också många underbara budskap på okända tungomål och talade om sin snara återkomst, samt inbjöd människor till sig och gav uppmuntran från Ordet.

Vi hade underbara möten då de heliga fick äta sig mätta på Ordet. En välsignad sak var den enhet som rådde bland predikanter och medarbetare över Bibelns lära, såsom den undervisades av vår Herre. Herren hade satt sitt sigill på det. De som inte var närvarande hittar undervisningen från mötena i den här tidningen. Kraften i evangelium vi predikar är i linje med Ordet. Så underbart det är när vi förblir i apostlarnas lära och gemenskap. Det finns sorgligt nog de som inte är villiga att betala priset."

1500 personer dukket opp for å overvære dåp i Sverige

At 1500 personer i et lite lokalsamfunn dukker opp for å se noen døpes, er ikke hverdagskost. Så skriver vi også 1930-tallet. Kunne det samme skjedd i dag? Kanskje. Kanskje er vi for redde når det gjelder å bruke slike anledninger som en dåp er, til å vitne om Kristus overfor ikke-kristne? Dåpshandlingen er jo en særdeles sterk bekjennelse, og mange er de som har kommet til tro ved å overvære en slik høytidelighet.

Det er Sigvard Swärd, som driver nettstedet "Ur baptistisk-pingst" som i en nylig publisert artikkel forteller om baptistpastoren og pioneren Gunnar Jansèn, som vi her ser døpe. I 1982 ble boken "Banbrytaren", skrevet av Leif Löwengren, utgitt på daværende FM-förlaget. Boken handler om Gunnar Jansèn, som var virksom både i Skåne og i Chicago. I forbindelse med en møteserie Jansèn hadde i Örkellunga på begynnelsen av 1930-tallet skulle man døpe de som var kommet til tro. På den tiden var det ingen i Örkellunga som noensinne hadde sett noen døpes med full neddykkelse på sin bekjennelse av troen på Jesus Kristus. Löwengren skriver om dette i boken:

"Två i samhället kända och respekterade män skulle döpas. Dopförrättningen skulle hållas nere vid den vackra Pinnån som flyter sakta genom samhället på sin väg mot havet. Redan en halvtimme innan dopförrättningen skulle äga rum tvingades man sända bud efter ordningsmakten. Det hade nämligen infunnit sig så mycket folk att man riskerade att tränga ner varandra i ån. Polisen fick därför spärra av ån med linor. Från alla håll hade folk kommit för att övervaka "spektaklet", som dopförrättningen kallades i folkmun. Allt ordnade sig till en riktig folkfest. För att bättre kunna se klättrade en del smågrabbar upp i träden vid strandkanten. Dopakten tog sin början. Man var just i färd med att sänka ner den första dopkandidaten då plötsligt en av grenarna som pojkarna satt på brast. Med ett plask föll allesammans ner i Pinnåns vatten under publikens våldsamma jubel och gapskratt. Talar man med äldre människor i Örkelljunga idag (alltså 1982, min anm.) så minns de "di där" pojkarna som också blev döpta i Pinnån när den stora dopförrättningen hölls i början på 30-talet. På måndagen skrev lokaltidningen om den stora dophögtiden i Örkelljunga. I artikeln uppgavs att 1500 personer varit närvarande. Lokalbefolkningen hade tydligen gått man ur huse för att övervakta dopet."