Kommunitetslivet leves ut i Ben Israel Fellowship i Minnesota

Ben Israel Fellowship er et sted som står mitt hjerte nært. Det var her den messianske jøden, Art Katz, bygget opp den anabaptistiske kommuniteten i Lapporte i Minnesota. Art Katz døde etter lengre tids sykdom i 2007, men kommuniteten fortsetter å leve videre. Sommerbrevet derfra gjør meg glad. Her bygges det, restaureres, her holdes retreater og her arrangeres barneleire. Og nå i slutten av denne måneden arrangeres det 'gjenforeningsfest' for de som har vært tilknyttet stedet opp gjennom årene med den håpefulle tittelen: 'Remembering the past - reaching for the future'. I oktober i fjor fikk kommunitetens medlemmer et profetisk budskap som lød slik: 'Det er av avgjørende betydning for Herrens hjerte å la alle få vite at Han våker over alt og alle'. Ja, Herren har vært god mot Ben Israel Fellowship gjennom årenes løp. Det har vært mange kamper å kjempe, og Herren har hele tiden stått trofast med.

Det er Herren som har opprettet Ben Israel Fellowship for en tid som denne! Det er veldig interessant å lese om den opprinnelige visjonen for stedet. Kallet gjaldt spesielt det jødiske folk. Det var naturlig siden grunnleggeren, Art Katz, var jøde. Men stedet var også ment som en treningsleir for en endetids-tjeneste, for å hjelpe troende til å forberede seg på Herrens gjenkomst. Og lytter man til undervisningen til Art Katz, så er det tydelig - i hvert fall for meg - at han var en profetisk røst inn i vår tid. Katz gikk aldri på kompromiss med Guds ord.

Jeg håper det skal gå godt for Ben Israel Fellowship også i fremtiden. Noen av støttespillerne begynner å dra på årene, men jeg ber om at nye skal komme til og at den viktige virksomheten skal fortsette. Kona til Art, danske Inger Hava, er fortsatt sterkt engasjert både i kommunitetens liv, og for å hjelpe palestinsk-arabiske barn og deres familier i Israel.

Et apostolisk manifest, del 2

Her følger andre del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Den apostoliska samfälligheten låter sig inte komma i beröring med världen annat än då den måste och då med all reservation. Den ser världen tydligt definierad med dess system och falska värdegrund och den vägrar konstant att erkänna något som tillhör den sfären, den ger sig inte till något som hör dit. Därför är ett sådant sammanhang, i den mån den är fri från världens inflytande och dess värdegrund, en budbärare och i sig självt ett uttalande om det rike som ska komma. Det bär på en försmak av och förebådar den frihet som kommer att kunna upplevas i världen när Konungen regerar, då när allt falskt kommer att vara utraderat.

Den grad av frihet som församlingen upplever bestämmer också den förmåga till befrielse som hon kan erbjuda dem som är snärjda och förslavade av systemet. Hon är kapabel att befria och frigöra dessa världens bedragna offer inte bara genom evangeliets proklamation, vilket i sig är av största vikt, men genom den frihet hon själv kan visa upp, genom det hon är i sig själv. Man fylls av häpnad inför sådana människor och än mer över den gemenskap och samverkan sådana människor uppvisar. Den som förs i kontakt med dem som vilar i denna märkvärdiga frihet från världens inflytande med dess värderingar och all tillgjordhet, denne har funnit en öppen dörr till en verkligt befriande upplevelse, därför att dessa utgör bevis för att det existerar ett alternativ.

Ett tillgodogörande av denna verklighet är inte möjligt utanför en samverkande gemenskap. Denna världens makter, dess mörker, dess gäcksamhet och illfundighet, gör det nödvändigt att hela Kristi kropp håller sig alert. Dessa makters verksamhet måste mötas med den styrka som följer dem som med samstämt sinne ber och söker råd inför Gud. Ett sådant levande samspel, ett sådant integrerat liv, kommer att i grund motarbetas av mörkrets makter. Dessa makter kan bara besegras med en annorlunda vishet, ett folk som har friats från dess inflytande och som förstår hur skändliga och ondskefulla makterna är.

Den sortens vandrande kan inte nås av enskilda individer, oberoende av en gemenskap av likasinnade heliga vilka har slutit sig samman i syfte att nå fram i ett sådant företag. Det är fullt klart att det krävs mer än söndagsmöten och någon veckosamling. Vi behöver en tät gemenskap, ett ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra” – Apg 2:46. Vi kommer att behöva vännernas råd och finnas i ett sammanhang där all slags synd kan identifieras och kännas igen redan i dess begynnelsestadium. Detta kan endast bli en verklighet där det finns ett samspel och en samhörighet uttryckt i praktisk gemenskap utifrån medvetna val och målsättningar.

Detta kommer inte att vinna människors uppskattning men vi kommer inte att räknas som maktfaktor inför mörkrets välde om vi om vi inte nekar oss anseende i människors ögon. Dessa makter vet när sådana val görs: ”Jesus känner vi, och Paulus också men vilka är ni”, Apg 19:15. Om vi vägrar att gå i denna riktning enligt denna kallelse dömer vi oss till att spela kristet liv, harmlöst, utan udd och betydelse i det kosmiska drama i vilket församlingen är placerad. Detta drama innebär en medvetenhet om att vi rör oss mot en klimax vilken just står för dörren; ett avslut är nära förestående, en fullbordan kommer.

Den som nått fram till denna insikt, vet och agerar; han har hört upp med att planera för pensionering. Man ser inte längre på existensen här som vore den ”den bästa av alla världar” och där det som händelsevis är galet kommer att kunna rättas till med tiden som hjälp. Man kommer också att kunna förstå därför att mörkrets makter, vilka vet att deras tid är kort, blir allt våldsammare och ondskefullare i sin opposition mot dem som skaffat sig denna medvetenhet. Om vi inte har någon blick för änden kommer våra dagar att vara utan värde, prosaisk monotoni utan betydelse.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 1

I dag begynner en ny serie på bloggen, skrevet av Art Katz (bildet), en jøde som kom til tro på Jesus som sin Messias, og som grunnla den anabaptistiske kommuniteten Ben Israel Fellowship. Denne artikkelserien handler om det apostoliske fundamentet. Selv om den er på svensk, tror jeg alle som virkelig er interessert i nytestamentlig menighetsliv, vil ta seg tid til å lese den:

I denna sena tid är det nödvändigt att församlingen begynner att grundligt fundera över de ting som utgör Himlens rättesnöre, enligt vilket den måste låta sig korrigeras och förändras. Jag är övertygad om att det finns ett apostoliskt särmärke med vilket en sann församling kan urskiljas och efter vilket den formas till att vara ett med sin ursprungsbild, ett formande som tar särskild fart i denna avslutningarnas fas. Ingen människa kan skapa en definitiv och allt omfattande sammanfattning av ordet ’apostolisk’, av dess inre väsen, och ge en uttömmande bild av en församling vilken verkar i detta väsen. Men låt denna text ange riktning, låt den vara ord på vägen, ord som berör vår tanke och som förändrar vårt förhållningssätt och vårt beteende.

Det vi lägger fram kommer att ställa församlingen inför en absolut norm, ett oavvisligt krav. Om vi omfattar och tar det till oss på rätt sätt kommer det att föra oss in i ett motsatsförhållande till många ting. Det kommer att kräva heloffer, därför att det äger ett slutgiltighetens syfte i Gud. Vi kommer inte att nå den verklighet som formar en församling till att vara församling, utan att vi medvetet väljer dessa ting. Om det är så att delar av det som kommer fram verkar främmande och dunkelt, må då dess ande komma oss till del, må själva kärninnehållet nå våra hjärtan och finna väg in i vår tankevärld.

Under lång tid har jag oroats i min själ i fråga om de karismatiska gåvornas bruk i våra församlingar. Vi har satt vårt hopp till att dessa gåvor skulle kunna förnya våra samfund och bygga upp de heliga, som om dessa gåvor vore hjälpmedel för att stärka våra religiösa egenintressen. Dessa gåvor har på många sätt brukats felaktigt, de har utsatts för grovt missbruk och därför har vi tappat bort och förlorat ur sikte det grundläggande syfte vilket Gud angivit när han sände sin Ande. Jag började fundera över det sammanhang i vilket Herren ville att gåvorna skulle brukas och ur dessa tankar sprang en utsaga fram som beskriver den apostoliska församlingens natur.

Dessa gåvor och detta Andens verk måste ses i relation till en tro som är verksam i ett apokalyptiskt, i ett eskatologiskt perspektiv. Med detta menar jag en radikal förväntan om en ände, ett avslutande, ett sammanfattande av denna tidsålder, Konungens återkomst och etablerandet av Riket här på jorden utifrån ett bokstavligt Jerusalem. Den sammanslutning av troende som har tagit tag i den sortens tro, den enda verkliga tron, kommer att märkas ut av mörkrets makter som en grupp vilken måste fruktas, motarbetas och bekämpas. Dessa makter kommer att se dem som ett hot mot det religiösa systemet i dess helhet och kommer att ge luft åt all sin ilska och illvilja gentemot dem.

Andens verk, det goda som han är beredd att förmedla, hans vägledning och fostran kommer att vara en verksam, kritisk faktor vilken kommer att väcka dessa makters motstånd. De kommer att tvingas att lägga märke till varje grupp av människor som medvetet och viljeinriktat förstår och tar till sig Guds syften och den plan enligt vilken denna tidsålder kommer att avslutas. Detta är en församling som har tagit sig bortom räckan söndagsmöten och den typ av kristendom vilken är sysselsatt med förmåner och välsignelser. Detta är en församling som medvetet söker att vara en grupp i vilken Guds eviga och slutgiltiga syften får utrymme och når en fullbordan. Detta märker omedelbart ut dem som ett sammanhang som måste motarbetas. Ett sådant motstånd föder behov av Guds visdom och ledning, vilket förmedlas genom Andens närvaro i gåvornas form.

Dessa sammanhang kommer att finna sig själva gå motströms, med världen som motståndare. De kommer att skapa ömmande samveten. De kommer att vara pilgrimer, vandrare på jord vilka är förvånansvärt friade från inställsamhet, från den förförelse och de lockelser som verkar med kraft i världen. De befinner sig i världen men de är inte bundna till den. De ser världen sådan den är, ett system som med all makt verkar mot livet och som reducerar människor till konsumenter och handelsvaror.

Israelske elitestyrker border skip i Middelhavet med stort antall våpen til Hizbullah

Elitestyrker fra den israelske marinen bordet et kontainerskip i Middelhavet natt til i dag. Bordingen skjedde i internasjonalt farvann nær Kypros på bakgrunn av etteretningskilder. Ombord i skipet som var på vei til Syria, med våpen ombord til Hizbullah.

Elitesoldatene gjorde beslag i et stort antall 122 mm Katyusha raketter, etter stor sannsynlighet produsert i Iran, rifler, granater. Elitestyrken, som går under navnet Shayetet, besto av 13 mann. De møtte ingen motstand ombord på kontainerskipet. Dette er andre gangen israelske myndigheter avslører at vanlige kontainerskip brukes til å frakte våpen. Første gang det skjedde var i januar 2002 utenfor kysten av Gazastripen. Båten som den gang ble bordet hadde 50 tonn med militært utstyr ombord, blant annet Katyusha raketter og høyeksplosiver av ulike slag.

Det er tydelig at Israels fiender gjør seg klar for nye dødbringende angrep. I går skrev vi om at Hamas nå har raketter som kan nå Tel Aviv. La oss huske Israel i våre forbønner.

Foto: The Jerusalem Post.

Den anabaptistiske kommuniteten "Ben Israel Fellowship" revitaliseres

Det har lenge vært usikkert hva som ville skje med den anabaptistiske kommuniteten "Ben Israel Fellowship", beliggende i den nordlige delen av Minnesota i USA, og grunnlagt av Art Katz (bildet). Etter Art Katz død i 2007, og hans kones kreftsykdom, visste man ikke om kommuniteten ville kunne fortsette eller måtte legges ned.

Men denne sommeren skjedde det noe positivt. 28. juli kom en liten gruppe sammen på bondegården, hvor kommuniteten holder til, for å be sammen en ukes tid. Som et resultat av denne bønneuken har medlemmene av kommuniteten opplevd en fornyelse av visjonen, de er blitt oppmuntret og de kjenner et kall til å fortsette å be. Hva det så blir videre er det ennå ikke helt klart, men de aner en retning for det videre arbeidet. En nettside er opprettet hvor det er mulig å skaffe seg tilgang til mye av det undervisningsmaterialet som Katz etterlot seg. Hva mere er: enkelte av husene på eiendommen er satt i stand, og noen er flyttet inn i dem. Etter hvert kan de også begynne å ta imot gjester.

Selv om Art Katz, gjennom sin internasjonale tjeneste som bibellærer, var en profilert del av kommuniteten, så står og faller ikke alt med hans bortgang. Det har tatt tid å bearbeide sorgen og savnet, og fordi man kjente seg usikre på hvor veien bar videre, har årene siden Katz døde vært brukt til ulike formål. Medlemmene av kommuniteten har stilt seg selv på valg, om de ville fortsette å være en del av den, eller bryte opp.

Nå ser det ut til å bli en løsning, og for oss som har fulgt det hele utenfra, er det som nå skjer veldig gledelig. Ben Israel kommuniteten har på mange måter vært et forbilde for en del av de som har søkt seg tilbake til nytestamentlig kommunitetsliv. Nå kan vi dra fordeler av den erfaringen som flere av kommunitetsmedlemmene har gjort seg, samt ta del i den nye prosessen videre. For meg personlig har denne kommuniteten vært en inspirasjonskilde, og jeg er veldig glad for den grundige bibelundervisningen jeg fikk del i gjennom Art Katz. Det har også vært spennende å følge Inger Hava's - Art Katz hustru - sitt arbeid i de palestinsk-arabiske områdene av Israel, hvor hun har gjort en stor innsats for å hjelpe trengende familier.

En av de tingene Ben Israel kommuniteten føler seg ledet til videre er å fokusere på relasjonen mellom Israel og menigheten. Nettopp fordi de evner å holde frem Guds løfter for både Israel og menigheten, er deres bidrag av så viktig karakter i vår tid. En del av fokuset på Israel fører nemlig til at man glemmer at vi fremdeles lever i menighetens tidsalder.

Du vil garantert høre mer om Ben Israel Fellowship i tiden fremover her på bloggen.

Velkjent arabisk pastor er død

En profilert skikkelse i de evangeliske kretser i Israel, pastor Suhail Ramadan (bildet), døde etter en lang tids kronisk sykdom, 74 år gammel. Han ble begravet i Nasaret den 23. april.

Suhail Ramadan var pastor for Toraan Baptist Church i mer enn 30 år, inntil han for få år siden ble pensjonist. Han etterlater seg sin kone Fida og tre barn som alle er aktive i kristen tjeneste. Hans sønn, Saleeem, har i mange år drevet med undervisning i menighetene i Galilea området. Hans andre sønn, Fadi, leder Children Evangelism Fellowship i Israel. Datteren Samia arbeider som sykepleier i Haifa.

Pastor Ramadan fikk i de mange årene han var i aktiv tjeneste bety mye for mange kristne, og han var en uredd evangelist som vant mange for Jesus.

Husk de sørgende i deres bønner.

Baptistkirken i Gaza truffet av bomber

Baptistkirken i Gaza fikk store skader i forbindelse med et israelsk flyangrep 1. nyttårsdag. Målet for bomben var en palestinsk politistasjonen som ligger i nærheten av baptistkirken. Det var i forbindelse med angrepet på denne politstasjonen at baptistkirken også ble truffet. Ut fra den rådende situasjonen finnes det ingen flere opplysninger om eventuelle skadede, eller kirkebygget. Menighetens pastor, Hanna Massad, ble tvunget til å flykte da Hamas kom til makten. En annen baptistleder i Gaza, Rami Ayyad, som blant annet hadde ansvar for den eneste bibelbutikken på Gaza, ble kidnappet og myrdet i oktober 2007.

Samme år som Rami Ayyad ble myrdet ble Baptistkirken i Gaza overtatt av soldater fra Fatah og ble brukt som utkikkspost i forbindelse med borgerkrigen mellom Fatah og Hamas.

Den humanitære krisen i Gaza er katastrofal, og vi oppfordrer bloggens lesere til å be for alle de som lider, enten det er palestina-arabere som holdes i jerngrepet til Hamas, eller våre kristne venner eller det er israelere i Sderot, Askalon og andre byer som utsettes for terroren som rakettene fra Hamas representerer.

Vil du være med på å be for Inger Hava Katz?

28. juli var ett år siden den jødiske bibellæreren og anabaptisten Art Katz døde. Arthur Katz ledet en liten kommunitet som kalles Ben Israel. Denne kommuniteten ligger i Minnesota. Hans kone, Inger Hava Katz, er opprinnelig dansk. I et nyhetsbrev fra hennes datter får vi nå vite at Inger er svært alvorlig syk. Hun har kreft, og det er nå et spørsmål om kreften kan ha spredt seg til beinmargen. Inger ønsker ingen behandling lenger. Alle medisinene hun har fått har tært slik på kroppen, at hun orker ikke mer. Hun har lagt sitt liv i Herrens hender. Herren kjenner også de store utgiftene hun har til den behandlingen hun har fått. Jeg vil gjerne oppmuntre bloggens lesere til å be for denne trofaste Herrens tjenerinne. Inger Hava Katz har drevet et humanitært arbeid i Israel, spesielt for å hjelpe palestinsk-arabiske barn. Det er et viktig arbeid for å hjelpe noen av de fattigste av de fattige. Selv har jeg fått mye hjelp og inspirasjon gjennom den grundige bibelundervisningen til Art Katz, ikke minst hans undervisning om den apostoliske og profetiske tjenesten, og om Guds plan for menigheten. Mye av hans undervisning om dette finnes på Internett og er absolutt verd å lytte til. Søk på Sermon Index og du vil finne mye der.