"Framför allt de protestantiska traditionerna är illa ute, de som på ett eller annat sätt lät sig knytas till de statliga systemen. Men inte heller de anglosaxiska frikyrkorna tycks känna av någon förlig vind."
Mot slutten av innlegget peker han på en vei videre, det som er bevart i apostolisk tradisjon, og her henviser han til de kirker som har vokst fram i Midt-Østen:
"Många har fått upp ögonen för vad de förvaltat från äldsta tid, ofta under svåra prövningar. Det visar sig att det trots en viss brokighet finns en fascinerande entydighet vad gäller gudstjänstens ordning, dess "ordo", sakramenten, de kyrkliga ämbetena, de heliga skrifterna, den nicenska tron, kyrkorummets symbolik med dopfuntens och altarets funktion, bönetjänsten i psaltarläsningens form och rökelsen som bönens symbol, även de liturgiska dräkternas symbolik och den monastiska traditionen. Detta återfinns ju också i bysantinskt ortodox och i latinsk tradition."
Ikke alle vil være enig i den konklusjonen biskop Fjärstadt kommer med, men det er verd å tenke igjennom det han skriver. For hvor går veien videre - ut av det uføret vi har kommet i? En stadig større spilttelse av Kristi kropp?
Hele innlegget finner du her:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=231982
Foto: Dagen.se
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar