Konferansen "Christ at the checkpoint' i Betlehem som nettopp er avsluttet reiser en rekke viktige problemstilliger.Det positive med konferansen er at kristne sionister og palestinske kristne møtes for samtaler, og for å lytte til hverandre. Det utfordrende er at arrangørene legger premissene for samtalene, og slår fast at 'ethvert eksklusivt krav til Bibelens land i Guds navn er ikke i tråd med Skriftens undervising' (Punkt 5 i konferansens manifest). Dermed har man lagt seg på en erstatningsteologisk linje som åpenbart er i konflikt med Bibelen. Samtidig må det sies, som Jürgen Bühler, lederen for Internasjonale Kristne Ambassade Jerusalem, også gjør at Israels venner ikke alltid er like opptatt av de arabiske kristnes problemer:
'Vi må erkjenne at at mange kristne Israelvenner har forsømt våre arabiske brødre i og utenfor Det hellige land. Vi må derfor øke våre anstrengelser for å bevise at proisraelisk ikke betyr antiarabisk'.
Samtidig med konferansen skal palestinske selvstyremyndigheter ha stengt en baptistkirke i Betlehem. Årsaken til dette skal være at denne arabiske menigheten ved flere anledninger ha uttalt seg med støtte til Bibelens løfter til Israel og det jødiske folket. I følge avisen Israel Today Magazine skal heller ikke de messianske deltagerne på konferansen være kjent med at det forelå et manifest. De kjente ikke til innholdet før det ble offentliggjort. Verken det faktum at en baptistmenighet som er Israelsvennlig stenges, eller at det skrives et manifest som deltagerne ikke blir gjort kjent med innholdet av, lover bra. Tvert imot, og om disse opplysningene stemmer bør de som står bak konferansen gå i seg selv og ta avstand fra det som har skjedd med baptistmenigheten i Betlehem. Hva angår innholdet i manifestet så må arrangørene selvsagt få stå for det de mener er rett, men for de som tror at Guds løfter til Israels folk gjelder til evig tid og at Gud holder hva Han lover, så er det ikke mulig å skrive under på det.
Ved konferansen i Betlehem var en rekke kjente talere deltatt: Shane Claiborne, Ron Sider, Tony Campolo og John Ortberg - samtlige evangeliske talsmenn med et sterkt engasjement for rettferdighet og fred. Og absolutt verd å lytte til. Blant messianske ledere som deltok var Wayne Hilsden, Evan Thomas og Richard Harvey, hvilket mange betegner som oppsiktsvekkende.
Men som kristne venner av Israel er det en del tøffe spørsmål vi må våge å stille oss selv:
1) Hva gjør vi med de harde ordene som enkelte bruker i omtalen av palestina-arabere? Er de ordene i tråd med Kristi kjærlighet?
2) Tar vi inn over oss den lidelsen som sivilbefolkningen på Gazastripen utsettes for når Gaza bombes? Ikke minst traumene mange barn og kvinner opplever? Jeg vet mange med rette er opptatt av de som lider i Sderot og andre jødiske byer, men har vi like stor medlidenhet med de lidende på den andre siden?
3) Hvordan kan vi støtte messianske og arabiske menigheter bedre, og lytte til de smertefulle erfaringene de gjør seg i en verden hvor de presses fra alle kanter? Kan vi lytte bedre til begge sider, uten å gå på kompromiss med Guds ord?
Du finner mer om konferansen her:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=301473
http://www.christatthecheckpoint.com/
3 kommentarer:
Hej! Du ställer några viktiga frågor. Jag blir alltid ganska illa berörd när kristna vänner uttalar sig tvärsäkert i den här frågan, åt ena eller andra hållet... Jag har blivit utskälld för att vara kärlekslös och våldsälskande när jag hävdat Israels rätt til sitt land, men också Israelfientlig och mindre bibeltrogen när jag hävdat att vi måste värna den svage i den här och att vi har en palestinsk befolkning som lider, klämda mellan sina egna ledare och Israels intressen. Det är inte lätt och ibland tänker jag att det enda vi kan göra är att faktiskt våga känna smärtan som uppstår i oss när vi ärligt försöker förstå. Kanske är det bara till korset vi kan gå med det här... Därför blev jag ändå hoppfull när jag läste om den här konferensen. Kanske inte perfekt, men ett steg på vägen...
Vet du vilken baptistförsamling som fått stänga? Jag träffade ett pastorspar från Betlehem när jag var i Israel i november som hade det rätt tufft och jag undrar om det är deras församling. Pastorn där hette Naim Khoury.
Det er vanskelige spørsmål, Signe, ingen tvil om det. Til ditt spørsmål så er det forsamlingen til Naim Khoury. Jeg husket ikke hans navn da jeg skrev artikkelen.
På mange måter føler jeg på det samme dilemma som du beskriver: Jeg har en ekte kjærlighet til Israel og jødene, og tror at Gud står ved sine løfter til landet og folket. På den andre siden opplever jeg at jeg ikke har vært opptatt nok av palestina-arabernes lidelser. Jeg slites litt mellom dette, og derfor tror jeg at denne konferansen er viktig. Dessverre har den fått noen slagsider, som jeg nevner. Dessuten opplever jeg at det blant en del av de som støtter palestina-araberne er mye hardhet mot andre. Denne hardheten finnes altså på begge sider.
Du gir det beste rådet: korset.
Det er ved foten av det vi alle må møtes.
Vad ledsamt att höra att det var deras församling. Det kändes som om de verkligen gjorde ett stort arbete för att förmedla hopp i en svår situation i Betlehem. Särskilt berörd blev jag när de beskrev sin oro för barnen och hur de i skolan lär sig att hata och hur de försökte motverka det, men hur det inte finns pengar till att låta barnen gå i de kristna skolorna. Vi samlade in en del pengar till dem och jag vet att det är några i vår grupp som fortsatt hjälpa dem även efter resan. De kristna i mellanöstern känns överhuvudtaget som ett stort och viktigt böneämne just nu. Allt Gott!//Maria (som egentligen är mitt tilltalsnamn, Signe är ett av mina andra förnamn som jag använder när jag själv bloggar. Jag är med i kommuniteten på Bjärka, men jag tror inte vi träffats.)
Legg inn en kommentar