Guds ild over Sverige

I Sverige pågår det flere nasjonale bønneaksjoner for tiden. Initiativene kommer fra ulike hold. Blant annet har vårt naboland besøk av en gruppe forbedere fra Tanzania. De har også besøkt Sverige ved tidligere anledninger. I det hele tatt har bønnetrykket og bønneintensiteten økt de siste årene, med stadig større opwslutning om den nasjonale bønnedagen, som holdes på Sveriges nasjonaldag, 6.juni.

Jeg gleder meg over det som skjer i Sverige, og ber om at bønneilden også må brenne kraftigere i Norge.

Sommeren 2001 har en mann ved navn Daniel Viklund et syn, som jeg straks skal gjengi, men bare nevne dette først: Når jeg skulle finne et bilde for å illustrere denne artikkelen, søkte jeg på gratistjenesten:: Pixabay. Det første bildet under rubrikken: Sweden, er dette: et flammende bål. Det er en gudfeldighet!

Her er det profetiske synet til Daniel Viklund:

Eld över Sverige
Under sommaren 2001 fick jag se någonting som skakade mig. Jag hade lyssnat på budskapen som Steve Hill framburit När jag började söka Herren så flyttades jag in i en överväldigande syn.

Jag stod som en jätte mitt i Finland och såg in över Sveriges gränser, jag kunde urskilja det vackra landskapet från syd- till nordspets. Högt över markytan såg jag en brinnande massa, den brann med en sådan intensitet att den var vitglödgad. Den låg över hela landet, jag förstod att det var en manifestation av Guds härlighet, hans närvaro. Det var väckelsens eld.

Under det att jag stod och iakttog detta eldstäcke tänkte jag på orden som Birger Skoglund fick med sig hem från Jordanien ”Jag har tänt en eld från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder från Stockholm i Öster till Göteborg i väster.”

Orden ’jag har tänt’ fick en helt ny betydelse. Jag fylldes av en våldsam smärta i anden och tänkte: “Vad gör elden där uppe? Den borde vara nere bland folket!”

I samma stund som den tanken slog igenom mig så hördes ett rop. Det var inget jubelrop utan ett utdraget smärtsamt rop. Ropet kom från någonstans i mellersta Småland. När ropet ljöd släppte en stor del av eldsmassan från sitt fäste och föll ner över platsen varifrån ropet ljudit och hela markytan omvälvdes av elden.

Nästa rop kom högt uppifrån Norrland, samma sak hände och elden föll över platsen som ropet kom ifrån. Sedan kom ropen så tätt att jag inte hann att urskilja platserna. Innan synen bleknade bort kunde jag se att största delen av Sverige brann i Guds eld.

Så hörde jag Herren tala: ”det är de som ropar om elden som får den”. Sedan gav han mig orden ifrån Psalm 42 ”Djup ropar till djup.” Jag förstod att det inte handlade om röstvolym, utan om djupet av engagemang och självuppoffring i ropet.

Kom!
Kom och ropa om Guds eld över Sverige 🔥🔥🔥! Den faller när vi ropar!

Myndighetene på Zanzibar rev kirkebygg tilhørende en pinsemenighet

Myndighetene på Zanzibar har revet et kirkebygg. Rivingen av kirkebygget fant sted 7. januar i år, men er først blitt kjent nå. Menigheten ble ikke varslet om rivingen. Kristne i Zanzibar utgjør en prosent av befolkningen. De møter stor og hard motstand fra den muslimske majoriteten.

Kirkebygget tilhører en pinsemenighet og menigheten har nå ikke noe sted å samles.

Det er Moring Star News som skriver om dette. Kirkebygget lå inne i Zanzibar by. Menighetens pastor, Charles Madama, forteller at myndighetene har sagt at tomten skal brukes i forbindelse med utvidelsen av Universitetet.

Pastor Madama forteller  at 'det er ekstremt vanskelig for menigheten å kunne samles til gudstjenester.'

Zanzibar er en autonom øy tilhørende Tanzania. La oss huske våre hardt prøvede trossøsken i våre forbønner.

Sverige er et kristent land - og slik skal det forbli

Assisterende professor ved universitetet i Uppsala og president for Skandinavisk Teologisk Høgskole, Anders Gerdmar, har skrevet en artikkel hvor man forteller om kristne i Tanzania som ber for Sverige. Gerdmar har et svært viktig anliggende som også gjelder Norge. Jeg møter stadig og hører stadig om mennesker i de fjerneste avkroker som ber for Norge. Artikkelen som har stått på trykk i Världen i dag er gjengitt med velvillig tillatelse av Anders Gerdmar:

Den trettioåriga kvinnan i den lilla tanzaniska staden förra veckan berättade hur hon under ett bönemöte för Sverige gått så djupt in i bönen, att när hon efter lång tid öppnade ögonen var det tomt i kyrkan.

Under bönekonferensen i Tan­zania, som varade måndag till fredag, hade vi sjutton möten – flera av dem fyra timmar långa, det första klockan fem på morgonen. Av dessa ägnades 14 åt – Sverige!

Kvinnan är typisk för de hundratals bedjare som var samlade. Det var påtagligt att alla bad, inte bara några specialister eller pastorer.

Men varför dessa böner?

Ett skäl är att dessa troende känner en tacksamhetsskuld gentemot Sverige eftersom de är frukten av svensk mission. Missionspionjären Ingegerd Hedström ledde resan.

Ledare för den växande bönerörelsen, pastor Jackson Sangiza, beskriver Sverige: "Sverige var en fantastisk åker, med levande församlingar i varje stad och by, som skickade missionärer till Indien, Afrika, Sydamerika. De predikade Ordet, sjuka blev botade och det blev en stor skörd.”

"Men den åkern är förstörd", fortsätter pastor Sangiza.

Därför känner tanzanierna en djup nöd för vårt land och jag fick en tydligare bild på ”varifrån vi har fallit”. De ser ärligt talat klarare än vi, både hur läget är och vad det beror på.

När vi berättar för dem att varje dag dödas 104 barn i abort, blir de skräckslagna och ber under rop och tårar att Gud ska förlåta denna blodskuld.

När vi berättar om könsförvirringen som breder ut sig, om homosexualitet i kyrka och frikyrka, om ”andliga” ledare som lever i uppenbar synd, har de svårt att ta in det och ber emot förvirringen som drabbar barn och unga.

När vi berättar om behovet av andliga ledare som står upp för sanningen och för den andliga nivån, stiger ropen.

Men så kommer också profetiska tilltal: "Jag ska börja ett nytt arbete, något helt annorlunda i Sverige!”; ”Guds Ande ska falla igen; Herren ska göra något nytt, glöm det som har varit!"; "Den sådd svenska församlingar och missionärer sådde ska ni få skörda i Sverige; Herren kommer aldrig att glömma den sådden."

Den kanske mäktigaste bönen var för väckelse i Sverige, och då upplevde vi ett genombrott i bönen – plötsligt började hela kyrkan jubla!

Tänk att Herren mobiliserar hundratals bedjare drygt tusen mil härifrån och att de har en helt annan styrka i bönen än jag sett någon annanstans.

Bönen begär väckelsens Sverige tillbaka! I bönen bär de afrikanska syskonen fram Sverige till Jesus, såsom vännerna bar fram den lame mannen och firade ner honom genom taket. För de tror att Jesus kan: Sverige ska bli ett nytt Sverige och satan kan inte hindra våra böner, säger de.

Och vi behöver hjälp för att kunna stå emot de andemakter som vill ta över i vårt land. Könsförvirring, islamism, den dödens ande som fortsätter att döda ofödda.

Jag tror tanzaniernas böner är ett profetisktwake-up callför att säga: Svensk kristenhet, res er upp och ta ansvar i uthållig bön för Sverige! Men deras bön är bara tänkt som startmotorn i bilen, för att få i gång bönemullret från alla oss troende i landet. Att be varje dag, enskilt och tillsammans hemma, i församlingar och bönegrupper – och så se vårt land botas igen.

För Sverige är ett kristet land och ska så förbli.

Anders Gerdmar

Forfølgelsen mot kristne i Tanzania eskalerer

Det er snart ikke det land hvor ikke kristne blir forfulgt! Nå står Tanzania for tur. Anti-kristen fiendtlighet har eskalert et dramatisk nivå de siste årene. Det gjelder i særdeleshet Zanzibar, hvor 90 prosent av befolkningen er muslimer.

Kristne på øya Zanzibar blir angrepet på gata, i deres hjem og i rettssystemet. Volden har eskalert så mye at kristne ledere er blitt myrdet utenfor sine kirkebygg. Gjerningsmennene er ukjente, men de er mest sannsynlig medlemmer av islamistiske ekstreme grupper som opererer på øya.

Men nå når forfølgelsen også innlandet i Tanzania. 5. mai gikk en bombe av utenfor St. Josef, en romersk-katolsk kirke i Arusha, og drepte en 45 år gammel kvinne, en 16 år gammel gutt og en 12 år gammel jente. To fra Tanzania ble arrestert, sammen med fire utlendinger - nå identifisert som borgere av Saudi-Arabia. Men bare en av disse - en mann fra Tanzania - sitter i fengsel mistenkt for ugjerningen.

I oktober i fjor ble flere kirkebygg satt i brann flere steder i landet. Den evangelisk lutherske kirken i landet rapporterer om at flere av deres kirker er ødelagt av påsatte branner. Det gjelder steder som Mdaula, Mto wa Mbu, Tunduru og Rufiji. Pinsevennene forteller at muslimer fører rettsaker mot dem om å få råderett over eiendommer pinsevennene har.

La oss føre Tanzania opp på bønnelisten vår og be for våre lidende trossøsken der.

Fra 0 til 64.000 medlemmer på 76 år

I 1934 plantet en delegasjon fra Lancaster Mennonite Conference et fikentre i Shirati i Tanzania, og holdt sitt aller første møte under bladkronen av dette treet. 76 år senere har Mennonite-kirken i Tanzania vokst til 64.000 medlemmer! Men historien slutter ikke her. Menighetsplantingen i Tanzania fikk også en avlegger i Kenya. Her finnes det nå 33.000 anabaptister.

I tiden 24. august til 1. september dro en ny delegasjon fra Lancaster til Tanzania for å besøke menigheter i Shirati og Musoma og Kisumu i Kenya. Overalt ble de svært godt tatt imot. I begge landene føler de en dyp takknemlighet overfor de første misjonærene som kom for å gi dem evangeliet.

Lutheranere i Tanzania bryter ethvert samarbeide med kirker som velsigner samkjønnede

Verdens mest hurtigvoksende lutherske kirke - Den lutherske kirken i Tanzania - har nå tatt beslutningen om å bryte alt samarbeide med kirker som velsigner eller vier mennesker av samme kjønn.

Endelig er det noen som setter foten ned og sier tydelig fra! Og de som våger er barn av de som i dag fronter den politisk korrekte liberalteologien. Mens mange av Vestens kirker er blitt frafalne og har mistet den første kjærligheten til Jesus, brenner lyset klart og tydelig i Afrika. Den lutherske kirken i Tanzania er blant annet grunnlagt av svenske misjonærer. Nå sier lutheranerne i Tanzania nei takk til svenske misjonærer som vil vie eller velsigne samkjønnede par. De vil rett og slett ikke ha dem i landet sitt så de kan spre vranglæren der. Slikt står det virkelig dyp respekt av. Noen svenske og norske lutherske biskoper burde virkelig tenke seg om og skamme seg. De burde ha stått klart og tydelig i mot dette frafallet fra Guds ord som "vigsel" eller "velsignelse" av samkjønnede representerer. men de sviktet når det virkelig gjaldt.

Budskapet fra Tanzanias luthersk kirke er klart og tydelig:

"Denne kirken oppmuntrer og støtter alle rundt om i verden som opponerer mot kirker som har tatt beslutningen om å godkjenne samkjønnede ekteskap," lyder det i formuleringen som kirkens eksekutivkomite nylig vedtok.

Videre heter det: "De som støtter samkjønnede ekteskap gjør alt de kan for å ødelegge det ene bibelverset etter det andre, alt for å kunne legalisere homoseksualitet og bestemt påstå at et ekteskap ikke nødvendigvis er mellom en mann og en kvinne. Det gjør så for å få frem en ny og feilaktig tolkning, en tolkning som viser en holdning og en forståelse som skiller seg fra den som har eksistert så mange år i kirken, om ekteskapets plass i forhold til hva Guds ord underviser."

Den lutherske kirken ikke bare fordømmer de kirkene som legaliserer det Guds ord sier er synd, men den bryter også et hvert samarbeide med kirker som gjør slikt:

"De som befinner seg i samkjønnet ekteskap, og de som støtter slike ekteskaps legitimitet, skal ikke innbys til samarbeide med Evangelisk-lutherske kirken i Tanzania."

Kirkens ledelse ber sine medlemmer om å være på vakt mot vranglæren, "slik at de ikke skal risikere å miste sin tro i møte med denne merkelige læren som lett kan forføre folk i globaliseringens tideverv."

Tenk om alle var like tydelige som disse kristne fra Tanzania!

Les mer her:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=211407