"Vi er blitt paralysert av nåden"

Det du er i ferd med å lese er noe av det viktigste jeg har oversatt på lenge. Hos noen vil det vekke reaksjoner, ingen tvil. Hos andre glede.

"Vi er ikke bare frelst av nåde, vi er blitt paralysert av den! Vi har mistet en sammenhengende oppfatning av hvordan åndelig vekst oppstår. Våre kirker domineres av en forbruker-religion som ikke har noe å gjøre med åndelig vekst. 

Men innenfor disse kirkene er det et stort antall mennesker som sultne på åndelig vekst. Vi er blitt fortalt at nåde betyr: 'du kan ikke gjøre noe for å bli frelst.' Slike tanker er blitt utvidet med: 'du kan ikke gjøre noe for å vokse åndelig.' Så åndelig forvandling oppstår, i henhold til denne tankegangen, på en av to måter: inspirasjon eller informasjon.

Inspirasjon betyr at du i et gyllent øyeblikk, i en stor opplevelse, vil bli forvandlet. Nå skal jeg ikke kritisere erfaring. Jeg har hatt mange fantastiske opplevelser med Gud, men de forvandler deg ikke. Det andre synet, informasjonen, er det middelet der du heller sannheten inn i hodet ditt og plutselig blir du forvandlet. 

Men inspirasjon kommer ikke til å gjøre det, heller ikke informasjon. Den eneste måten menneskelig karakter blir forvandlet ved nåde, er gjennom disiplin og aktivitet. Hvilket betyr å praktisere stillhet og ensomhet."

- Dallas Willard (bildet), 1935-2013, sørstatsbaptist og filosof, skrev mye om bønn, de åndelige disipliner og åndelig dannelse. Han var professor i filosofi ved University of Southern California i Los Angeles. Der underviste han fra 1963 til sin død i 2013. Hans teologiske tenkning var influert av blant annet Thomas a Kempis, Charles Finney, Dietrich Bonhoeffer, E. Stanley Jones, Andrew Murray, Teresa av Avila, Broder Laurentius, Frank Laubach og Benedikts regel.

Om det å skrive - for å redde dagen og livet

"Å skrive kan bli en sann åndelig disiplin. Det kan hjelpe oss til å konsentrere, til å komme i berøring med de djupere bevegelsene i vårt hjerte, klarne sinnet, behandle forvirrende følelser, reflektere over våre erfaringer og gi kunstneriske uttrykk for levd liv og å fargelegge viktige hendelser i vårt sinn.

Ganske ofte kan en vanskelig, smertefull og frustrerende dag kan bli "forløst" ved å skrive om den. 

Ved å skrive kan vi gjøre krav på det vi har levd og dermed integrere det på en djupere måte i vår livsreise. Så det å skrive kan bli livreddende for oss og noen ganger også for andre."

- Henri Nouwen. Norsk oversettelse (C) Bjørn Olav Hansen

Jeg arbeider frem en stor rikdom i ditt indre

"Jeg føler at dette ordet er til noen spesiell i dag:

Et lettvint liv, selv om det er praktisk, er ikke alltid til det beste for deg. Stol på Min integritet og vit at Jeg vet best, din modenhet er Mitt mål. Når målet skal nås er Jeg mer interessert i din karakter enn din komfort - Jeg skaper et mesterverk som er fylt med en voldsom besluttsomhet som våger å gjøre store ting for Meg. Ikke nøy deg med den letteste veien, men arbeid hardt og omfavn kampen for foruten den vil du aldri bli sterk nok til å leve ut din bestemmelse. Enten du innser det eller ikke, så er det en evig fylde av herlighet i dine kamper.

Når du må tåle de prøvelser du står overfor får Jeg frem en indre rikdom i deg som langt overstiger andre store rikdommer. Når du tillater Meg å beskjære deg, frivillig korsfester kjødet og overgir din vilje til Meg, så vil Jeg åpenbare Meg selv på måter du aldri kunne drømme om. Kommer du hit vil Jeg være ditt alt, slik at du ikke vil bytte Min gave mot noe annet."

- Steve Porter 2016. Norsk oversettelse (C) Bjørn Olav Hansen/2016

Å leve evangeliet

Jesus vet at i det øyeblikket vi tror evangeliet så er det begynnelsen på reisen til å bli evangeliet.

"Det var jo dette dere ble kalt til. For Kristus led for dere og etterlot dere et eksempel, for at dere skulle følge i hans fotspor'. (1.Pet 2,21)

Gi Gud rom

Jeg fikk lyst til å dele denne betraktningen av Henri Nouwen med bloggens lesere:

'Disiplin er den andre siden av det å være en disippel. Å være disippel uten disiplin er omtrent som så løpe maraton uten å ha trenet. Disiplin ute disippelskap er som å alltid trene for maraton uten noen sinne å delta i løpet.

Men det er viktig at man har klart for seg at disiplin i det åndelige livet ikke er samme sak som disiplin når det gjelder sport. Det er snarere en konsentrert anstrengning for å få kontroll over kroppen slik at den kan lyde viljen bedre. Disiplin i det åndelige livet er den konsentrerte anstregningen ved å skape rom og tid slik at Gud kan bli vår mester og vi ta imot Guds ledelse.

Disiplin er altså å skape grenser som stiller tid og rom til Guds disposisjon. Ensomhet krever disiplin, andakt krever disiplin, omsorg for andre krever disiplin. I alt dette fordres det at vi avsetter tid og rom slik at vi kan oppleve Guds kjærlighetsfulle nærvær og gi Ham vårt gjensvar.

(Oversatt fra Bread for the Journey)

Gap ikke over for mye

I går leste jeg noen visdomsord av kopternes forrige pave, Shenouda III (bildet), som vi alle gjør vel i å tenke gjennom. Derfor har jeg valgt å oversette dem:

'Hvis du tar fatt på et åndelig arbeid og finner at du ikke fortsetter det du påbegynte, finn ut hvorfor og hva du kan gjøre med det.

Kanskje begynte du på et nivå høyere enn dine evner? 

Dette er årsaken til at de hellige sa: Et lite arbeid som fortsetter, er bedre enn et stort arbeid som stopper opp etter en stund'.

Det minner meg om et ord fra 2.Pet 1,10: "Vær derfor desto mer ivrige, brødre, etter å gjøre deres kall og utvelgelse fast! For når dere gjør dette, skal dere aldri noen gang snuble."

Edin Løvås skriver så klokt: 'Kristne mennesker trenger et personlig andaktsliv. Men det er klokt å bestemme seg for en minimumsdisiplin på noen minutter, og så øke tiden når inspirasjonen kommer. Alt for mange har endt i skyldfølelser som de ikke behøvde å ha, fordi de ga løfter om et altfor krevende program'. (Edin Løvås: Minutter med Jesus. Verbum 1986, side 5)

Mens vi venter på fastetiden

VG kom med en god påminnelse i går. På førstesiden et stort oppslag om 'fastemat'.

For vi nærmer oss fastetiden i det hellige kirkeåret! Tenk om årets fastetid virkelig kunne bli det! En ny innvielsestid med Gud.En tid hvor man levde enklere, fikk bedre tid. Ja, det er mulig! Det handler om tre ting:

1. Prioritering. 2. Prioritering. 3. Prioritering.

Fastetiden setter fokus på det ene nødvendige: vårt forhold til Gud. Spørsmålet er jo om det forholdet har prioritering for oss eller ikke? Eller om Gud er den som får 'slumpen' - resten, av oss. Når alt annet har fått sitt?

Av og til må vi stille oss de litt ubehagelige spørsmålene. Noen trenger å senke skuldrene, og for dem vil fastetiden kunne bli et møte med Guds favnende kjærlighet, for de kan bruke tiden til å glede seg over Hans uendelige kjærlighet til oss. Andre trenger en påminnelse fra Den Hellige Ånd om områder av deres liv, hvor de rett og slett trenger å omvende seg!

Andre trenger hjelp til å forenkle livet, og fastetiden kan bli en god hjelp til å ta tak i livet sitt og gjøre noe med tidstyven. Få bedre tid til familie, venner, menighet.

La oss ta med oss ordene apostelen Paulus gav unggutten Timoteus:

'Øv deg heller i gudsfrykt' (1.Tim 4,7b)

Kristenliv handler om disippelliv og som en disippel av Jesus trenger vi øvelser. Fastetiden er en slik øvelse.

Frukten av Helligåndens arbeid i den troendes liv, del 30

Da har vi kommet til den siste av Åndens frukt som omtales i Galaterbrevet. I den bibeloversettelsen jeg bruker heter den: selvtukt. I andre oversettelser står det: selvkontroll, avholdenhet.

Når jeg tenker etter har jeg sjeldent hørt disse ordene brukt i noen preken. Når hørte du sist en preken om avholdenhet, selvkontroll eller selvtukt?

Men det er altså en Åndens frukt!

I det hele tatt er det umoderne å snakke om disiplin, og det å leve et disiplinert liv. Det har sikkert å gjøre med det enorme forkus på den menneskelige frihet. Ingen skal bestemme over oss. Men slik er det ikke for en kristen. En kristen skal ha Jesus som Herre, og da er det ikke likegyldig hva en foretar seg.

I 2.Tim 3,1flg forteller apostelen Paulus om noe av det som skal særprege tiden før Jesu gjenkomst:

"Men vit dette, at i de siste dager skal det komme harde tider. For da skal menneskene være slike som elsker seg selv, elsker penger, skryter, er stolte, spotter, er ulydige mot foreldre, er utakknemlige, vanhellige, uten naturlig kjærlighet, utilgivelige, baktalere, slike som er uten selvtukt ..." (v.1-3)

Endetidsmenigheten skal altså bestå av det motsatte av dette. Og her inngår altså selvtukten. Når man eier Åndens frukt, betyr det at vi er behersket, både når det gjelder temperament, livsførsel og livets goder. Å eie selvkontroll betyr å disiplinere seg selv og ha kontroll over sitt liv, slik at man har måtehold i alt. Der dukket det opp enda et umoderne ord: måtehold.

I 1.Kor 6,12 skriver Paulus, inspirert som han er av Den Hellige Ånd:

"Jeg har lov til alt, men ikke alt gagner. Jeg har lov til alt, men jeg vil ikke at noe skal få makt over meg."

(fortsettes)

Det åndelige menneske har lært å stå stille

"Halleluja! Pris Herrens navn! Syng lovsang, dere Herrens tjenere." (Salme 135,1)

Hvilken fordel er det ikke å få lov å stå for Herren og lovprise Ham! Det virker på meg som vi i dag bare har det travelt med å komme oss fremover, vi har rett og slett ikke evne til å stanse opp og stå stille. Det er så mange ting som krever vår oppmerksomhet at vi ustanselig befinner oss på farten.

Men det åndelige menneske har lært å stå stille.

Han kan stå fremfor Gud i tilbedelse og vente på at Han gjør ham kjent med sin vilje. Han kan stoppe opp og ta imot nye ordrer.

Får jeg lov til å spørre deg, kjære med-kristne, følger ikke alt ditt arbeid et nøye oppsatt skjema? Og må det ikke utføres i all hast? Kan du overtales til å stanse opp en stund og stå fremfor Ham i lovprisning?

Du ville kunne lære mye ved det.

(Watchman Nee, 1903-1972, kinesisk husmenighetsleder)

Noen tips for å overleve åndelig

På bloggen sin: www.ulfekman.se har Ulf Ekman offentliggjort noen praktiske og gode åndelige råd for hvordan man kan vedlikeholde sitt kristenliv. Jeg finner rådene så gode og nyttige at jeg gjerne gjengir dem her. Ikke minst når sommeren kommer trenger vi å leve disiplinerte liv!

Her er hva Ekman skriver:

Många lever ett aktivt, krävande och stressat liv och har svårt att utveckla sitt andaktsliv. Visst skulle man vilja åka på en retreat eller leva mer i stillhet med mer bön och bibelläsning men det verkar inte gå. Istället kapitulerar man och går med dåligt samvete. Samtidigt känns det hur det inre livet tunnas ut. Vad skall man göra?

Vi har alla olika vanor, temperament och sätt att göra saker. Det som skall fungera i längden måste vara anpassat efter min personlighet. Samtidigt kan vi inte bara gå på känslor och impulser utan måste, sakta men säkert, bygga upp heliga vanor. Vi får vara så disciplinerade det går utan att falla i lagiskhet. Lagiskheten är en riktig glädjedödare. Det är så viktigt att veta att andaktslivet inte är andliga gymnastikövningar eller en bantningskur som måste genomlevas utan att Jesus står där varje morgon och längtar efter att tala med oss. Han vill ha några minuters kärleksfull gemenskap med oss och han ger så otroligt mycket tillbaka till oss.

För den som inte orkar med en timmes andaktsstund på morgon och långa bönestunder på kvällen finns här några tips:

När du vaknar, säg “Jesus”. Upprepa sakta hans namn när du går ur sängen.

Sträck dig efter Bibeln direkt efter att ha stängt av väckarklockan och läs genast ett eller två bibelord, inte mer. Detta klarar alla.

Be tyst i tungor i ditt inre på väg in i duschen. Det får ditt inre att bli lovsjungande istället för att börja meditera över dagens alla bekymmer.

Be alltid för maten. Inkludera kort dagens händelser i frukostbönen så att du lägger dagen i Herrens händer.

Försök om det går att ha en tio minuters bön och bibelläsning innan du rusar iväg. Ha ett litet NT i fickan, läs på toa, på bussen, i korta pauser på jobbet. Lägg in Bibeln på datorn så du kan läsa någon vers då och då.

Försök, om det går, att läsa igenom Bibeln åtminstone vartannat år. Även om du inte skulle hinna igenom så har du ändå hunnit en god del. Själv försöker jag numera att sträckläsa den vartannat år och det andra året går jag mer på djupet i en bibelbok som jag då ständigt återvänder till. För två år sedan var det Johannesevangeliet. I år är det Efesierbrevet.

Insistera på att, åtminstone själv, alltid be bordsbön. Vi kastar oss inte över maten som djur utan tackar Herren för varje gåva vi får.

Be kort, riktade böner, ofta tyst, för speciella situationer på jobbet och för speciella personer. Be direkt, vänta inte, men du behöver inte be så länge.

Försök att gå på din församlings bönemöten och var med i en cellgrupp.

Försök att ha aftonbön, gärna tidigare på kvällen, med några av familjemedlemmarna. “Den familj som ber tillsammans förblir tillsammans.”

Om du tycker om att läsa i sängen, sluta då det hela med Bibeln så att du somnar med bibelord i ditt sinne, inte romaner och nyhetsartiklar.

Upprepa tyst för dig själv namnet Jesus tills du somnar.

Gör inte allt detta på en gång utan ta några saker i sänder, pröva dig fram och bli inte missmodig om det inte fungerar bra genast. Du skall se att hela din dag mer och mer blir omgärdad av Guds närvaro. Bön är samtal med Gud och han är alltid där för att ha gemenskap med dig. Bön är något underbart just därför att Jesus är underbar.