Det er interessant å merke seg at flere av de tidlige anabaptistiske lederne støttet nattverdens liturgiske sentralitet i gudstjenestefeiringen. Dette er nok for enkelte, som kjenner til den anabaptistiske bevegelsen, kanskje både ukjent og oppsiktsvekkende. I trosbekjennelsen som ble utformet i forbindelse med den store døperkonferansen i Sleitheim i 1527 heter det:
"Brødsbrytelsen er for sanne troende døpte, slike som har èn Gud, èn tro, èn dåp og èn ånd, og er forenet i ett legeme som er menigheten. Kristus er hodet for for menigheten og brødsbrytelsen er et minnemåltid."
Conrad Grebel mente for eksempel at Kristus hadde stiftet Herrens måltid. Dette måltidet skulle holdt, i enkelhet, som et måltidsfellesskap, som et uttrykk for broderlig kjærlighet som han mente skulle karakterisere alle kristne og alle kristne fellesskap.
En annen sentral skikkelse i den anabaptistiske bevegelsen, Michael Sattler, trodde også at nattverden var viktig for å skape menighetens identitet. Han skrev at "nattverden proklamerer hvordan hvordan Kristus gav sitt liv for oss - slik at vi også kan gjøres villige til vår kropp og vårt liv for Kristi skyld, som betyr at vi gir våre liv for våre brødres skyld." (Frank C. Senn: Christian Liturgy: Catholic and Evangelical. Minneapolis, 1997, side 360).
(fortsettes)
1 kommentar:
Ja. När jag skrev min tiopoängsuppsats om församlingsfostran enligt Mt 18 i den historiska anabaptismen, så upptäckte jag att Herrens måltid allmänt uppfattades som en av församlingens tre baspraktiker (dopet, Herrens måltid, församlingsfostran). Många uppfattade också måltiden mer i sin gemenskapsaspekt (måltiden ska inte firas "i templet" enl. Schleitheim osv). Samtidigt blev jag besviken över att inte fler grupper firade en full måltid, med mat och måltidsgemenskap. Det förekom bland radikala evangeliska grupper i Italien (Camillo Renato), men annars verkar man oftast ha förespråkat den kyrkliga formen med bara (pyttelite) bröd och vin. Eller hur har du uppfattat det?
Sen undrar jag också hur du ser på kyrkornas nattvard där gemenskapsaspekten och måltiden negligeras eller bara finns i form av symboliska handlingar. Du har inget problem med att stödja en sån praktik?
/Jonas
www.jlundstrom.se
Legg inn en kommentar