Gjennom mange bloggartikler har jeg skrevet om min egen lengsel etter nytestamentlig menighetsliv. Lengselen er ikke blitt mindre med årene, heller tvert om. Jeg har skrevet om den tidlige kirkens historie, om ørken- og kirkefedre, om trosbekjennelsene og apostlenes lære og nå i den senere tid om anabaptismen. I går kom et ord til meg fra Apostlenes gjerninger, som jeg stadig har vendt tilbake til, av ulike årsaker. Vi finner det i Apgj 3,21: "Ham (Jesus) som Himmelen skal ta imot, inntil de tider kommer da ALT SKAL GJENOPPRETTES, det som Herren deres Gud har talt om ved alle sine hellige profeters munn, siden begynnelsen på denne tidsalder."
Det er jo dette det dreier seg om: At Gud skal gjenopprette noe som er blitt ødelagt eller lagt øde, og det er mye som har gått tapt siden den tidlige kristne tiden! "Alt", leste vi i Apostlenes gjerninger, "SKAL gjenopprettes." Akkurat det fryder jeg meg over. Ikke bare en del, men ALT som Gud har talt om. Jeg tror derfor på en gjenopprettelse og en restaurering av menigheten før Jesus kommer igjen.
Mine mennonittiske venner som er på besøk understreker hele tiden: "Alt som skjer og skal skje må være i tråd med Bibelen!" Gerald Coates har sagt: "Vekkelse er ikke det vi ønsker, men det vi trenger for å få det vi ønsker - et samfunn gjennomsyret av Guds rike."
I dag har jeg takket Gud for mange mennesker som i min søken har hjulpet meg til å finne veien. Jeg er ikke minst glad for at jeg rett etter at jeg ble en kristen fikk være en del av et kommunitetsliv i min hjemby, som har satt dype spor i meg, og som nok er en sterk medvirkende faktor til å søke tilbake til røttene mine. Men jeg er også dypt takknemlig for gode venner som har satt dype spor i meg: John Noble, David Matthews, Peter Lyne, og i de senere år: Lance Lambert og ikke minst litteraturen til Watchman Nee, Stephen Kaung, David Pawson, Arthur Wallis. T. Austin Sparks, DeVern F. Fromke, Eberhard Arnold, David W. Bercot og John W. Kennedy. Mange, mange flere kunne vært nevnt, men det er spesielt disse jeg har takket Gud for i dag.
Det er nemlig viktig å høre hjemme et sted, og for meg er det noen brikker som faller på plass disse dagene. Årsaken til dette er den kontakten vi etter hvert har fått med ulike anabaptistiske grupper flere steder i verden, og det er vel ingen hemmelighet at vi dras i den retningen. Det skal bli veldig spennende å se hva vi ender opp med. Jeg tror det er noe rett rundt hjørnet!
Det er jo dette det dreier seg om: At Gud skal gjenopprette noe som er blitt ødelagt eller lagt øde, og det er mye som har gått tapt siden den tidlige kristne tiden! "Alt", leste vi i Apostlenes gjerninger, "SKAL gjenopprettes." Akkurat det fryder jeg meg over. Ikke bare en del, men ALT som Gud har talt om. Jeg tror derfor på en gjenopprettelse og en restaurering av menigheten før Jesus kommer igjen.
Mine mennonittiske venner som er på besøk understreker hele tiden: "Alt som skjer og skal skje må være i tråd med Bibelen!" Gerald Coates har sagt: "Vekkelse er ikke det vi ønsker, men det vi trenger for å få det vi ønsker - et samfunn gjennomsyret av Guds rike."
I dag har jeg takket Gud for mange mennesker som i min søken har hjulpet meg til å finne veien. Jeg er ikke minst glad for at jeg rett etter at jeg ble en kristen fikk være en del av et kommunitetsliv i min hjemby, som har satt dype spor i meg, og som nok er en sterk medvirkende faktor til å søke tilbake til røttene mine. Men jeg er også dypt takknemlig for gode venner som har satt dype spor i meg: John Noble, David Matthews, Peter Lyne, og i de senere år: Lance Lambert og ikke minst litteraturen til Watchman Nee, Stephen Kaung, David Pawson, Arthur Wallis. T. Austin Sparks, DeVern F. Fromke, Eberhard Arnold, David W. Bercot og John W. Kennedy. Mange, mange flere kunne vært nevnt, men det er spesielt disse jeg har takket Gud for i dag.
Det er nemlig viktig å høre hjemme et sted, og for meg er det noen brikker som faller på plass disse dagene. Årsaken til dette er den kontakten vi etter hvert har fått med ulike anabaptistiske grupper flere steder i verden, og det er vel ingen hemmelighet at vi dras i den retningen. Det skal bli veldig spennende å se hva vi ender opp med. Jeg tror det er noe rett rundt hjørnet!
20 kommentarer:
-inntil de tider kommer da ALT SKAL GJENOPPRETTES-
- underlig. Ja, dette ordet har også vært sentralt i mitt liv siden begynnelsen av 70-tallet. Vi var kommet til den tid - eller rettere sagt denne tiden kom med Jesus og var i aposteltiden og den fortsetter ikke mindre nå når vi er nærmere den absolutte slutt.
--de navnene du nevner (unntatt noen få) har vært absolutt sentrale i mitt liv også - helt grunnleggende. I 1967 møtte jeg Austin Sparks og Lance Lambert.
(Og Roger Forster som du ikke nevner). Jeg spurte både Roger og Lance om de ville være med meg til Norge - men de hadde ikke tid. Lance anbefalt da Peter Lyne. Og Peter Lyne ble det. Jeg hadde kontakt med Peter før jul. Han er på New Zealand
Jeg husker noen møter på Hallford House - Peter var en talerne - huset nesten dirret av en lovsang og jubel - som ville sprenge taket. (70?) Min kone fikk nesten sjokk - hun hadde aldri sett noe slik - og undret seg på om hun var kommet til himmelen. Det forandret livet hennes.
Men når vi forstår tiden - og kjenner jubelen og proklamasjonen i dette verset
-inntil de tider kommer da ALT SKAL GJENOPPRETTES -
da kan alt skje. Jeg vil tro at det evige Guds rike og Jesu gjenkomst vil ønskes velkommen av et et jublende folk som forstår den profetiske betydningen her.
Jeg husker møter fra 70-tallet hvor vi gråt og ropte: "Kom Herre Jesus!" Vi veltet ut av våre trange stuer ropende "Halleluj - syngende" etter møtende.
Våre sosialistiske og til dels antikristelige naboer husker også dette - og utrykker lengsel om det må komme tilbake. Det la en en herlighetsky over området.
Bruden gjorde seg rede.
Hver fiber, hvert atom i kroppen var levende, dirrende av glede, spenning og forventning. Hvor jeg har ønsket at jeg før mitt liv var over her - at jeg skulle få oppleve det samme - men sterkere og dypere.
Det stiger et MARANATA -rop opp fra den gjenløste forsamlingen. Tiden er kommet. Bruden har gjort seg rede - og vi roper i et mektig kor: "Kom Herre Jesus"
Og vi faller på våre kne, vi gir Ham våre kroner, vi gir Ham vår ære og pris. For verdig er Han som kjøpte oss med sitt blod av alle stammer og alle folk til å få ære og pris.
Jeg husker gamle Anton Eik, hvordan han ropte og gråt og jublet på en gang. "Du har gjort meg rede!"
"Kom Herre Jesus"!
Tiden er kommet!
Jesus tok boken, Luk 4.18 og leste og satte seg. Han innvarslet jubelåret.
Tiden var kommet.
Hvordan stiller dagens anabaptister seg, som du har kontakt med, til nådegavene? Åndsfylde og tungetale?
Du får det til å boble i meg igjen, Tore! Jeg kjenner på den spesielle følelsen fra det Åndens vær som Gud sendte på 70-tallet. Den nye vinen. Lovsangen, fellesskapet, den veldige Jesusbegeistringen. Gud - send din Ånd på nytt!!!!!!
Det var spesielt det vi fikk være med på. Det innevarslet noe som lå så sterkt på Guds hjerte. I dag er mye av dette borte, men det bobler her og der. Det skjer noe nytt, og sikkert også annerledes. Jeg begeistres over det jeg hører fra enkelte små grupper og sammenhenger. Og det er klart at dette vil skje: For bruden gjør seg jo rede til å møte brudgommen! Det er en herlig brud Jesus skal presentere for Faderen.
Jeg nevnte ikke Roger Forster, fordi jeg ikke kjente til ham på dette tidspunktet. Men jeg burde ha nevnt at Dietrich Bonhoeffers bøker var svært viktige for meg da, som nå.
Jeg skulle så gjerne ha møtt Austin Sparks! Hvordan var det å møte ham, Tore? Hva husker du av det?
Rus
Jeg tror det er en del forskjeller ute å går, litt avhengig av hvilke grupper vi snakker om, for også den nye anabaptistiske bevegelsen er sammensatt, slik også deres forgjengere var.
De mennonittene som er på besøk hos meg er veldig åpne for Helligånden og gavene. De tror ikke at de er blitt borte med tiden, og at de bare tilhørte en spesiell epoke i menighetens historie. Mennonittene er ikke dispensjonalister, og de avviser også læren om "en gang frelst, alltid frelst" som en del baptister står for.
Mitt eget ståsted er at jeg tror Åndens gaver er for vår tid, og jeg tror heller ikke på læren om "en gang frelst, alltid frelst".
Björn Olav,
Jag delar din längtan efter denna upprättelse. Speciellt efter återkopplingen med våra judiska rötter. Den kristna nattvardens bakgrund i sabbatsmåltiden framgår t ex ganska tydligt i Didache.Har du funderat kring detta?
Austin Sparks,
mitt møte med ham var kort. Det var faktisk bare på jernbanestasjonen Honor Oak. Jeg var ung og han var en eldre distingverte herre. Jeg kjente ham mest fra omtale av venner - og jeg hadde lest noe. For meg var det stort bare å få hilse på han. Tror at han døde ikke så lenge etter?
Roger Forster og Lance Lambert hadde jeg lengre samtaler med. Roger hørte jeg også tale på på flere møter. Både Roger og Lance var åpne for den karismatiske fornyelse. Austin Sparks var nok mer reservert?
Men vi hadde samme Kristus-åpenbaring om løftets oppfyllelse og alle tings gjenopprettelse.
Gjenopprettelsen skjedde for 2000 år siden - og de som skjer nå er eller bør være en fortsettelse av det.
Gene Edvards tror jeg har hentet mye inspirasjon fra Austin Sparsks - Gene har også vært reservert til moderne karismatikk. Men det som han har sett er nok mest den amerikanske "power-varianten"? Ikke så rart han blir skremt?
For meg er ikke spørsmålet karismatisk eller ikke-karismatisk så viktig. Det handler om Kristus-åpenbaring.
Det handler om den hemmelighet som har vært skjult gjennom alle tider, den hemmelighet profetene så i Ånden og lengtet etter. Det handler om menigheten som ble født - at Gud på en speseill måte ble nærværende, tilstedeværende og synlig på jorden.
Og den menigheten må ikke besudles - den må være ren og autentisk og skilt fra den verden. Den er ikke av denne verden.
Ja, det vi opplevde for noen 30-40 år siden - oppleves i små grupper her og der. Men jeg opplever at så mye er sprikende, og lite fokusert - det er så mange lærevær som flyr i luften. Fokus blir ofte diffust.
PS
Jeg husker en speseill konferanse på Tranberg, Gjøvik. Vet ikke om du var der?
Tore:
Jeg deltok på konferansen på Tranberg. Den ble en viktig milepæl i mitt liv. Jeg har tenkt på en ting, Tore, og det er at jeg tror åpenbaringen av Menigheten var sterk på denne tiden. Det var ikke bare et fokus på husmenighet kontra "tradisjonell" menighet, eller samtaler om lederskap kontra tjenerskap. Det var også fokus på menigheten ut fra Guds evige hensikt, menigheten før verdens grunnvoll ble lagt, mysteriet som Paulus taler om. Jeg savner dette idag. Det er veldig få som snakker om menigheten slik det ble snakket om den på 1970-tallet. Det er sikkert mange årsaker til dette. Kanskje er det snakk om et manglende lys over Skriften? Vi leste Nehemja og Esra og Sakarja og tolket dem også som profetiske skrifter som omhandlet Menigheten. Vi lyttet til gedigen undervisning av våre engelske brødre, og vi leste vel alle Watchman Nee med stor interesse. Jeg gjør det fremdeles. Og siden Lars Enarson skriver her, minnes jeg også sterkt JUTATORPET i Sverige med stor glede og takknemlighet. Jim McInnes, og mannen som introduserte kassettbanden: "Dette er band U43 från Jutatorpet..." Det var ingen ringere enn nettopp Lars Enarson!
Lars:
Velkommen til bloggen! Jeg har studert Didache eller De 12 apostlers lære av flere grunner, og holder på med ett nytt studium med tanke på en bok jeg skriver om anabaptistene. Der kommer jeg naturlig nok til å skrive om brødsbrytelsen slik de så den. Det kunne være veldig interessant å lese mer av det du har skrevet om det jødiske påskemåltidet og ditt syn på brødsbrytelsen. Du må gjerne dele med bloggens lesere.
Lars:
I mitt svar til Tore har jeg også nevnt deg og Jutatorpet!
Käre Björn Olav!
Tack för ditt välkommen till bloggen! Du har en fin blogg. Jag skumläste på den i morse och använde lite av ditt material från David Wilkersson i mitt senaste inlägg på Aletheia. Vilken profetisk träffsäkerhet av det som pågår just nu! Jag häpnar och tackar Gud för Wilkerson som fick förmedla detta för 35 år sedan.
I mån av tid vill jag gärna delta i din blogg med mer kommentarer om detta med Didache och nattvarden. (Hoppas att min svenska går bra.) Jag har just skrivit lite grann om detta i min bok om skökan där ett helt kapitel handlar om just nattvarden. Det är ett spännande ämne. Jag har också talat in en del undervisning på CD om detta.
Jag tror att vi som var med på Jesusfolktiden som unga har en liten annan bakgrund till allt det här än sådana som bara tillhört en traditionell menighet hela sitt liv. Vi såg och upplevde något i början på 70-talet som inte hade sitt ursprung i traditionell församkingsverksamhet. Men vi VAR församlingen tillsamnmans. Den här erfarenheten sitter fortfarande i än i dag och påverkar mig mycket. Jag tror att vi kommer att få se något liknande snart igen. George Barna förutsa i boken Revolution för några år sedan att inom en generation så kommer de flesta kristna i USA inte att tillhöra någon traditionell församling. Hans senaste bok som kommit i dagarna heter Pagan Christianity. Där påpekar han att det mesta som sker idag på en traditionell kristen söndagsgudstjänst har sin bakgrund inom hedendomen. Jag ser fram emot att läsa den.
Jag kommer till Hamar nästa vecka. Kan vi träffas? Det skulle vara väldigt kul.
Fokus er/var Kristus,
Det er ikke det å være alternativ.
Det er ikke det å være i motsetning til det det etablterte.
Det er ikke det å være eller ikke være karismatisk...
Det handler om menighten sett fra evighetsperspektiv...
Menigheten som Guds svar.
Helvetes porter skal ikke få makt over den!
La islamistene rase!
La verden rase!
Vi er det gjenløste
Som har seiret over verden og det onde
I kraft av blodet!
Og det ord vi vitner.
Hvor er vi så vantro?
Hvorfor lar vi oss skremme når hav og brenninger bruser?
Ingen isme - ingen ideologi - ingen makt hverken i tiden som var eller tiden som kommer skal knuse Guds menighet...
som lever i kjærlighet
Alt annet blir perifere detaljer.
Bjørn Olav, du nevnte at det snakkes lite om dette i dag?
Det tror jeg er fordi vi tolker Bibelen utfra dagens system - og institusjonsforståelse.
Og selv om en ser det klart i Skriften, så får en det ikke til å stemme med praksis. En får ikke kartet til å stemme med terrenget.
Og hvis en skal forklare Ordet - slik at det stemmer med dagens praksis, så blir det kollisjon.
Vi får et regnestykke som går ikke opp.
Derfor forbilir de herlige sannheter om menigheten dunkle og tvetydige - uten kraft. Tror jeg - noe sånn.
Jeg tror Lars Enarson er inne på noe svært vesentlig. At vi "var" forsamlingen "tilsammans". Her ligger hemmeligheten. Det var et utrolig liv som ble frigjort disse skjellsettende årene på begynnelsen av 1970-tallet. Det var snakk om "body-life". Mye av dette gikk tapt - kanskje det aller meste - med trosbevegelsens ankomst, hvor man dyrket den ene lederen, hvor vi fikk de strømlinjeformede menighetene med sine dresskledde menn.
Om du har krefter til det Tore, skriv mer om menigheten sett fra evighetens synsvinkel. Det er denne åpenbaringen vi så sårt trenger.
Dette høres jo utrolig bra ut! Finne folk en passer sammen med og har felles forståelse med. Begynner etterhvert å savne et sted å høre hjemme sjøl, der man føler seg velkommen som man er, møter forståelse og respekt. Litt misunnelig nå kjenner jeg! Hehe!
Vi deler den samme lengselen, Knut Anders, men noe er på gang. Det gjenstår å se hva det blir.
"Å bli satt utenfor og glemt,oppleves for noen som en ekstra belastning i tillegg til me annet som en pastor må bære"
Sitat: Baptistpastor Einar M Stensland i dagens Vårt Land 9.2.09
Det er en så tragisk historie at jeg krymper meg og gråter.
Stensland forteller at han opplevde totalt fravær av personalomsorg fra ledelsen i baptistsamfunnet da han ble rammet av kreft. Han har vært pastor sammenhengende i 45 år.
Jeg forstår hans nød. Jeg har selv hatt kreft i snart 2 år og vært gjennom de mørkeste daler.
Men jeg har opplevd en rørende omsorg fra menigheten - helt fantastisk - og vet hva det betyr. Og så har jeg opplevd en utrolig omsorg fra min arbeidsgiver: Stavanger Kommune.
Nå forstår jeg ikke helt hva ledelsen i Baptissamfunnet kunne ha gjort.
Men hva med menigheten han tjenestegjør - og menightene han har vært i?
Generalsekretær Magnar Meland forklarer at det er begrenset hva de kan gjøre utover landet - de har en liten og overarbeidet sentraladministrasjon. Det forstår jeg faktisk.
Men hvis kjærligheten er "suksesskriterium" nr 1 - så er dette et vitnesbyrd om total fallitt.
Du har skrevet om menonittene - anabaptisene.. og du er imponert av den praktiske kjærlighet og ansvarlighet de viser for hverandre.
Ja, viss vi ikke har det, har vi på en måte ikke begynt i vår disippelgjøring. Det menighetslivet vi lever er en fornektelse av evangeliet.
At en pastor opplever dette vitner om total krise. Det er også en systemkrise. Jeg tror ikke han er den eneste som har opplevd dette - langt i fra.
Hvordan kan vi være "verdens lys"?
Hvordan kan vi være salt?
Jeg anklager ikke, men som en bror går jeg inn i smerten - og smerten er at vi har mislykkes. Vi har bygget med høy, halm og strå og verket brenner opp når prøvelsens ild kommer.
Jeg er fortvilet.
Jeg kjenner igjen smerten som Einar har kjent på. Jeg kjenner godt den smerten selv. Han er forøvrig i familie med oss, han er onkel til min kone.
Det Einar har kjent på, er nok dessverre ikke unikt for Det norske Baptistsamfunn. Men at det er et problem innen dette kirkesamfunnet, er det ingen tvil om. Jeg har selv kjent på smerten av fraværet av omsorg i min sykdomsperiode. Med unntak av den forrige og nåværende generalsekretæren, er det ingen som har ringt eller tatt kontakt av baptistsamfunnets ledelse. Det smerter å oppleve å være så alene.
Heldigvis har jeg en god venn, en pastorkollega, som ikke lenger er medlem av Baptistsamfunnet, han har evnen til å lytte og forstå.
1000 kroners spørsmålet er hva vi gjør med dette, og hvordan vi kan forhindre at noe slikt ser.
Bjørn Olav spør:
Hvordan kan vi forandre dette?
Jeg tror ikke at institusjoner kan forandres i særlig grad, men vi må begynne med oss selv - og i det små legge stein til stein og følge Jesus. Tror jeg.
Björn Olav,
Jag lovade återkomma om Didache. Här är ett utdrag från min bok Den stora skökan
Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 11:20-22: "När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas. Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte."
Det är helt uppenbart att Herrens måltid här, precis som påskmåltiden, var en del av en regelrätt måltid. Likadant läser vi också i Judas brev vers 12 om falska ledare: "De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig." Och i 2 Petrusbrevet 2:13: "De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider festar och frossar tillsammans med er."
Inom judendomen är en måltid en viktig gudstjänsthandling. Matbordet i ett judiskt hem är ett altare. Varje familjefar är en präst i sin familj. Det är detta som är själva bakgrunden till den nytestamentliga brödsbrytelsen. Den första församlingen hade inga kyrkor som man samlades i för brödsbrytelse. Man träffades i hemmen och åt i hjärtats enfald och glädje.
"De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. ...Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje." Apg 2:42, 46
Fil. Dr Magnus Zetterholm skriver i boken Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och Judendomen "När någon från den kristna kulturen läser om "välsignelsens bägare", "brödet som vi bryter" och "Kristi kropp" i 1 Kor 10:16, är det inte orimligt att erfarenheter från det kristna nattvardsfirandet påverkar förståelsen av texten. En judisk läsare skulle kanske snarare dragit paralleller till sabbatsfirandet, vilket troligare är närmare sanningen."
Detta djärva påstående bekräftas i dokumentet Didache också kallat "De tolv apostlarnas lära" som förmodas vara skrivet runt slutet av det första århundradet. Detta dokument ger en intressant inblick i den ursprungliga församlingsgemenskapen. Bödsbrytelsen (eukaristin) beskrivs på följande sätt:
"Och beträffande tacksägelsemåltiden - tacka Gud på detta sätt. Först beträffande kalken: Vi tackar dig, vår Far, för din son Davids heliga vinstock, som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.
Sedan beträffande det brutna brödet: Vi tackar dig, vår Far, för livet och kunskapen som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid. Liksom detta brutna bröd, som var spritt över bergen, samlades ihop och blev ett, må också din församling samlas från jordens ändar in i ditt rike; ty härligheten och makten är din, genom Jesus Kristus, för alltid.
När ni är mätta skall ni tacka på detta sätt: Vi tackar dig, helige Fader, för ditt heliga namn som du har låtit ta sin boning i våra hjärtan, och för den kunskap och tro och odödlighet som du har låtit oss lära känna genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid. Du, allsmäktige Mästare, skapade allt för ditt namns skull och gav människor mat och dryck att njuta av, så att de ska tacka dig; men oss välsignade du med andlig mat och dryck och evigt liv genom din son. Framför allt tackar vi dig för att du är mäktig. Din är härligheten, för alltid.
Minns, Herre, din församling; fräls den från allt ont, fullkomna den i din kärlek och samla den från de fyra vindarna, denna församling som har helgats, in i ditt rike som du har förberett för den; ty din är makten och härligheten, för alltid. Må nåd komma och må denna värld förgå. Hosianna till Davids son! Om någon är helig, må han komma! Om någon inte är det, må han ångra sig. Maranatha. Amen."
Dessa böner har ju helt tydliga kopplingar till en vanlig judiska måltid eller brödsbrytelse speciellt sabbatsmåltiden. Enligt judisk sed är tacksägelsebönen efter måltiden då man ätit sej mätt längre än före måltiden. Lägg också märke till att här, precis som Paulus skriver i 1 Kor 10:16, så välsignas också enligt den judiska måltidstraditionen bägaren först och därefter brödet. I nattvarden är ju ordningen den omvända. Vidare så har bönerna som finns i Didache ingen direkt koppling till nattvardens påskbudskap att göra utan handlar snarare om en eskatologisk uppfyllelse av sabbatsmåltiden.
Det vi idag kallar för nattvarden beskrivs av Paulus i 1 Kor 11:23-26. Här är ordningen enligt påskmåltidsfirandet med brödet först och därefter kommer "bägaren efter måltiden". Den vanliga brödsbrytelsen däremot handlade förmodligen om en regelrätt måltidsgemenskap utifrån judisk förebild och framför allt då sabbatsmåltiden. Vi ser här hur långt dagens nattvardsfirande hamnat från den första församlingens dagliga brödsbrytelse i hemmen (Apg 2:42).
I våra dagar firas normalt inte nattvarden som en del av en regelrätt måltid. Det är dock väldigt viktigt att ha klart för sig ursprunget och den bibliska förebilden till nattvarden, för att inte hamna snett. Kjell Sjöberg skrev i boken Guds plan för upprättelse: "Att fira Herrens måltid blir mycket rikare för en kristen som deltagit, när en judisk familj inleder sabbaten på fredgaskvällen med att bryta bröd och dricka vin."
Her er du inne på noe svært vesentlig, Lars Enarson. Jeg har skrevet flere artikler om dette. Jeg deler ditt synspunkt på at vår nattverdsfeiring er tatt helt ut av sin sammenheng. Det er interessant at ordet "nattverd" egentlig betyr kveldsmåltid. Det er ingen tvil om at utgangspunktet er selve måltidet. Det står jo i Guds ord at "mens de holdt måltid, tok Han et brød, takket og brøt det..." (Matt 26,20) Det er også interessant å merke seg at de "satt til bords" da Han sa dette. Dette er opplagt noe annet enn "brødrasjoneringen" i enkelte menigheter.
Vi må tilbake til feiringen av kjærlighetsmåltidet, slik de første kristne feiret dette, og det hadde selvsagt sine røtter i den jødiske tradisjonen!
For meg personlig blir det mer og mer unaturlig å feire nattverd løsrevet fra måltidsfellesskapet. Jeg mener også å kunne påvise at nattverden ble feiret som måltidsfellesskap blant anabaptistene.
Legg inn en kommentar