lørdag, mai 03, 2008

Vær ikke redd for helligheten, del 2



Hellighet er ikke bare noe som iaktas eller studeres. Om vi skal forstå hva hellighet er, må man oppleve den. Og for å kjenne til hellighet, må man leve den - vi må bli hellige. Gud har skapt oss til sitt avbilde og derfor gitt oss mulighet til å bli delaktige i Hans hellighet. Apostelen Peter skriver:

"Spenn derfor beltet om livet, vær våkne, beredt i tanke og sinn! Sett håpet fullt og fast til den nåde dere skal få når Jesus Kristus åpenbarer seg. Som lydige barn skal dere ikke lenger la dere lede av lystene dere fulgte den gang dere levde i uvitenhet. Han som kalte dere, er hellig. Slik skal også dere være hellige i all deres ferd. For det står skrevet: Dere skal være hellige, for jeg er hellig. Dere påkaller Gud som far, han som ikke gjør forskjell på folk, men dømmer enhver etter hans gjerninger. Da må dere også leve i gudsfrykt den tiden dere ennå er her som fremmede." (1.Pet 1,13-17)

Ettersom hellighet bærer med seg en egen beven på grunn av dens storhet, kan den være skremmende. Moses kjente på denne hellige, og sunne, frykt når Herren talte til ham fra den brennende busken på berget Horeb. Du kan lese om dette i 2.Mos kapitel 3. Selv Jesu etterfølgere viste den samme gudsfrykten når Herren viste seg som forklaret på Taborfjellet. Når de hørte Guds røst tale om Kristus som sin Sønn, så leser vi i Matt 17,6: "Da disiplene hørte det, kastet de seg ned med ansiktet mot jorden, grepet av stor frykt." Hvor annerledes dette er enn det kjekkaseri vi av og til opplever i enkelte møtesammenhenger, hvor Jesus presenteres som en "kul fyr".

Når vi overveier å tre inn i helligheten, gripes hele vårt vesen av gudsfrykt. Vi forstår at livet kan ikke forbli det samme. Hellighet er i sitt vesen en kjærlighetsrelasjon med Gud som forandrer oss fullstendig. Når vi trer inn i denne relasjonen er vi aldri mer den samme. Vi oppdager at "vår Gud er en fortærende ild." (Hebr 12,29) Det er snakk om alt, eller ingenting. Vår vilje, vårt intellekt, våre følelser - alt dette skal underlegges Gud, og Guds hellighet skal gjennomsyre oss - helt igjennom. Vårt gamle jeg må dø - daglig.

5 kommentarer:

Anonym sa...

o,hur viktigt är inte detta,att leva i Gudsfruktan!Jag tror också att det är mycket viktigt att varje dag överlämna sig med allt vad i oss är till Gud!Ja, att med Herrens hjälp dö bort från sitt jag,och sitt kött,och låta Jesus mer och mer ta över i ens inre!
Tills att Han Jesus blir livet i mitt eget liv!
Idag BjornOlav är det Jesusmanifestation i Stockholm.Jag vill be dej om BjornOlav att du hjälper mej och sänder en bön opp till Herren för Stockholm och Sverige.Jag har inte tillfälle att själv vara med,men i bön så kan man vara med,var man än är.
Ha en bra dag,och fridshälsningar till dej och familjen!
Karin

Bjørn Olav sa...

Så godt å høre fra deg igjen!

Ja, i dag er våre øyne vendt mot Sverige og Stockholm. Vi ber for våre gode naboer om vekkelse og fornyelse, at land og folk må finne Herren, at "vekkelsesbrønner" med friskt vann må graves opp igjen, og at man må ta vare på den åndelige arven Sverige har.

Dessverre er jeg ikke i Stockholm - for å si det slik, men jeg er med i bønn som deg, og jeg ber også for deg og dine.

Anonym sa...

Tack för förbönerna BjornOlav!
jag såg i aktuellt om ett reportage från Jesus manifestationen i Stockholm,och där var en buss som det stod skrivet på sidan: "Jesus är Herre"
Och Hjärtat tog ett skutt av glädje,samt en bön som kommer till mej nu:"Jesus låt mej få gå med Dej,och tala om för människorna hur högt du Älskar oss,och den frälsning som Du berett!
Vet du BjornOlav,jag tror så starkt på en väckelse både för Norge och Sverige"Vi har en mäktig Far i Himmelen,som förmår!" Ja Amen!

BjornOlav,jag skulle vilja ha ett råd av dej.Det är så att jag har listor där den som vill kan skriva sitt namn för äktenskapets bevarande.
Tycker du att jag kan gå ut med listan och fråga om det finns dom som skriver på?För jag känner att jag vill göra något för min Jesus!
Vad tror du?
Ha en bra kväll käre broder!
Karin

Bjørn Olav sa...

Så dette rett før jeg skal til gudstjeneste, så jeg svarer senere i dag.

Bjørn Olav sa...

Måtte Gud gi deg frimodighet til å gå med de listene, og visdom til hvordan du skal gjøre det! Dette er viktig.

Jeg tror det er viktig også å finne frem til den evangeliseringsmetoden som kjennes mest naturlig for oss. For noens vedkommende er det greit å dele ut traktater, eller selge bøker. For andre er det bedre å bake en kake og stikke over til naboen, eller besøke en av våre nye landsmenn. Kanskje invitere dem inn på te. Du vet mange av dem har aldri vært inne hos en nordmann eller en svenske.

Den beste metoden synes jeg er å følge det som står i Joh 1,9: "Det sanne lys, som opplyser (eller lyser for) hvert menneske..."

Med dette ordet som bakgrunn ber jeg Gud lede meg til mennesker som Jesus allerede lyser for gjennom sin Ånd. De er allerede under påvirkning av Helligånden, og dermed mye lettere å tale til.I riktig gamle dager snakket man om at mennesker ble "vakt". De var ikke frelst, men de var "vekket", med andre ord under påvirkning av Guds Ånd. Det er mye lettere å vitne for et slikt menneske, enn for en som ikke er det.

En bønnevandring rundt i nabolaget er en fin evangeliseringsmetode. Da slår man sammen både en spasertur og evangelisering. Jeg pleier da å be for de naboene jeg passerer underveis. Kanskje merke meg deres navn, og be konkret for dem. Kanskje jeg etter noen ukers "marinering" med bønn, får anledning til å hilse på noen av dem mens de driver i hagen. Begynne forsiktig med å bli litt kjent, og så be om en anledning hvor det kjennes naturlig å snakke om Jesus?