Stanley Sjöberg med oppfordring til inderlig forbønn

Jeg vil gjerne videreformidle et forbønnsopprop fra en av nestorene i nordisk kristenhet, Stanley Sjöberg (bildet), kom med her om dagen. Det er svært aktuelt tatt i betraktning den situasjonen verden befinner seg i akkurat nå:

Vi ber om at fyrster og makter, på befaling fra Herren, hærskarenes Gud, nå vil stoppe ondskapens åndskraft. Send oss ​​lysets himmelske hærskarer og driv dem bort som planlegger fortsatt skade og død blant unge og middelaldrende menn tvunget ut for å kjempe der freden skulle råde.

Vår bønn er et nødskrik og vi ber Deg Kristus Jesus om nåde, barmhjertighet og at viljen til fred vil gjelde dem som skal vende hjem til familiene sine.

I 1951 manifesterte freden seg som svar på bønn. Mange av oss husker Birger Classons syn og endringen som kom. La det skje i Jesu navn AMEN

Et sterkt vitnesbyrd om en muslimsk kvinne som kom til tro på Jesus

I går leste jeg noe Stanley Sjöberg (bildet), (85) fortalte om på sin Facebook-profil som grep meg så sterkt at jeg valgte å oversette det til norsk. Jeg tror det vil glede mange av mine lesere også: 

Avisen Expressen hadde en reportasje over to sider. Det var en begravelse i en muslimsk familie. Den sørgende ektemannen var en skredder fra Rawal Pindi i Pakistan. Kona hans hadde vært syk en stund, men døde uventet. Mannen og sønnene ønsket at det skulle være en kristen begravelse. Det hadde vært hennes ønske. De ville at jeg skulle bli prest.

Den muslimske presten i Skärholmen var opprørt. Familien var bestemt. Pastoren i Tumba var raus og kirken fikk brukes. De fleste av de tilstedeværende var muslimer. Noen kristne venner.

Bakgrunnen var at kona hadde lest Bibelen og Koranen lenge. I hennes ungdom hadde en kristen menighet vist omsorg. 

Jeg skrev min preken på urdu og forberedte meg nøye. Siterte Koranen og leste fra Bibelen. Utenfor kirken samlet muslimer seg og var opprørte.

Da vi gikk ut til gravene, gikk jeg til den muslimske presten og takket ham for at han var der i bakgrunnen. Jeg tilbød ham å lede medlemmene sine i bønn ved graven.

Kvinnen som nå var død hadde personlig møtt Jesus ved flere anledninger. Uken som var hennes siste tid på jorden, kom en lysskikkelse til henne og hun ble fortalt hvilken dag hun ville bli ført til sitt himmelske hjem. Mannen hennes trodde hun innbilte seg det. Men han satt ved siden av sengen hennes i flere dager og de snakket om det hun opplevde i møtet med Jesus.

Den dagen hun forlot sitt jordiske liv, ble rommet fylt av et sterkt lys og i forbindelse med det åndet hun ut for siste gang.

Så ble jeg kontaktet av sønnene. De visste at jeg var i Pakistan, og på den tiden snakket jeg urdu ganske godt. Morens siste ønske var en kristen begravelse.

Etter kirken gikk vi ut til stedet der gravleggingen skulle finne sted. Våre muslimske venner var opprørte og fulgte etter på avstand. Så gikk jeg til presten og takket for at han var der og tilbød ham å ta seg av stunden ute på kirkegården. Han takket ja. Jeg tenkte slik at nå var hun i Guds himmel og det vi gjorde her hadde ingen avgjørende betydning. Hun hadde dødd i tro og kjærlighet med takknemlighet og tilbedelse av Jesus.

Expressen skrev en stor artikkel med bilder i sin reportasje, men ingen kristne aviser trakk frem hendelsen. Jeg kan forstå. Det kan være forstått av noen. Ved neste lignende anledning var det stille og rolig.

Hun hadde lest Bibelen hver dag og samtidig lest Koranen. Ved flere anledninger har jeg omfavnet muslimske brødre i vår bønn. Muslimske kvinner har satt seg i t-banen ved siden av meg for å motta forbønn. Men det var lenge siden. På 60-tallet var det en unik kjærlighet i Rinkeby, mellom oss. En stor kjærlighet og slikt som ikke kan fortelles nå.

700.000 har lyttet til bibelundervisningen til Stanley Sjöberg etter at han ble pensjonist

Da den svenske kristenprofilen Stanley Sjöberg (bildet) gikk av som pastor for den forsamlingen han haddde tjent i mange år, var det ikke lenger bruk for ham i forsamlingen. Sjöberg var blitt pensjonist. Men han gravde ikke ned sitt pund. Stanley Sjöberg startet Web-kyrkan.

Siden starten i 2009 har 700.000 mennesker besøkt You-Tube kanalen for å få med seg den nå 85 årige pinsepredikantens tidsaktuelle bibelundervisning. Så selv om foramlingen han hadde vært pastor ikke lenger ville bruke den ressursen Stanley Sjöberg har vært og er, fikk han likevel en mye større talerstol gjennom video og sosiale medier og nådde dermed lenger ut med sitt budsskap. 

Spørsmålet er om mange menigheter går glipp av mye når man ikke ser hvilke ressurser pensjonistene representerer.

Nå er Stanley Sjöberg i ferd med å gjøre ferdig mye bibelstudier som kan lastes ned gratis via You Tube.

Vær barmhjertige mot hverandre

Den svenske pinsehøvdingen Stanley Sjöberg (bildet), 83 år tar et kraftig oppgjør med den dømmende holdingen enkelte kristne har til andre kristne. Han gjør det på sin Facebook-profil.

'En del personer er så dømmende når de nevner dem som tilhører det kristne fellesskapet, men som ikke har samme kirketilhørighet som de selv er en del av. Negative bedømninger kommer fra de som er 'karismatiske'. De mest urettferdige er de angrepene som kommer fra 'pinsevenner'  som i dømmende ordvalg retter sine angrep mot katolikker og ortodokse kirker og deres medlemmer,' skriver Sjöberg.

Stanley Sjöberg bekjenner åpent at han har vært en av de som har dømt andre kristne. Han har vært både 'tankeløs og urettferdig i min holdning i slike sammenhenger,' slik han selv uttrykker det.

'Men,' sier han, 'glem ikke at det var syrisk-ortodokse kristne som døde som martyrer fordi de holdt fast på sin tro på Jesus. Mer enn en million armenske kristne ble henrettet av tyrkiske muslimer. Enda flere ble drept sv kommunistene i det gamle Sovjet og Kina.'

Så legger han til:

'Når slike ting som dette har skjedd har kristne fra ulike kirker stått sammen i sin bekjennelse og møtt døden i felles troskap. Selv i vår tid skjer dette i for eksempel Nord-Korea og når islamister viser forakt mot sine kristne medmennesker. Vær klar over at det finnes troende kristne som av ulike årsaker har et taust, hemmelig Kristus-fellesskap, slik det også var under det første århundret under Romerriket. De hadde hemmelige tegn som vitnet om deres tro og ingen kan dømme dem for dette.'

'Døm ikke,' skriver Stanley Sjöberg, 'de som med sin tro og Kristustilhørighet har mislykkes i viktige veivalg der de ikke var tilstrekkelig sterke i sin tro, men som hadde en vilje til å følge Kristus. Bare Gud vet om akkurat dine feilsteg og om du har fått nåde, bør du også gi nåde til dine medmennesker. La oss være barmhjertige mot hverandre.'

En gratulasjon på dagen

På hans 84 års dag vil jeg så gjerne få benytte anledningen til å takke Stanley Sjöberg (bildet), for hans troskap mot Guds ord og den kristne forsamlingen. Som årene går får jeg bare større og større respekt for denne kristne åndshøvdingen. Det er snakk om åndelig rakryggethet. Stanley Sjöberg er hel ved.

Det var hans bror, Kjell Sjöberg, Nordens bønneapostel jeg har hatt mest å gjøre med, gjennom mange år. Stanley Sjöberg har jeg truffet to ganger. Den ene gangen hørte jeg ham tale i Citykyrkan i Stockholm, hvor jeg tror han var pastor. Den andre gangen var i Baltikum. Jeg tror det var i Riga, men det jan også ha vært i Tallinn. Gudfeldigheter ville ha det til at jeg bodde på samme hotell som  Stanley Sjöberg, og når jeg så at han satt ved frokostbordet i restauranten tok jeg mot til meg og fikk en god personlig samtale. Det var oppmuntrende for en ung predikant, og satte spor hva angår tjenesten i Guds rike.

Stanley Sjöberg er født i Brooklyn 17.februaar i 1936. Foreldrene var svenske pionermisjonærer. En tid var han andrepastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm og arbeidet side om side med selveste Lewi Pethrus.

Stanley og broren Kjell var bare tenåringsgutter da de reiste ut som evangelister. Sammen med faren Tage dro Stanley til Tyrkia, og språkmektig som han er lærte Stenley seg tyrkisk på kort tid. Den som har hørt Stanley tale engelsk vet hvor utrolig dyktig og korrekt han taler. Man skulle knapt tro at han er svensk. Stanley Sjöberg virket også i Pakistan og snakker flytende urdu.

Stanley Sjöberg grunnla også Centrumkyrkan i Sundyberg, og som er økumenisk. Den er ikke en del av pinsebevegelsen. Sjöberg var også formann for den komiteen som sto bak den første store Jesusmarsjen i 2008 som samlet 12.000-15.000 mennesker i Stockholm.

Året etter startet han Webkyrkan som han drev frem til 2015. Fremdeles legger han ut bibelundervisning på nett.

Stanley Sjöberg er en fremragende apologet, en hjertevarm evangelist og en mann med sine meningers mot. Det har stått strid rundt ham, men hans radikale forkynnelse har også ført mange mange mennesker til tro.

Gratulerer med dagen, Stanley Sjöberg. Måtte Herren på en spesiell måte velsigne den og måtte Herren gi deg mange gode år.

Kvinne startet 2469 menigheter på 25 år

Stanley Sjöberg (bildet) forteller så gripende på sin Facebook-side om det som skjer i India, at jeg bare måtte oversette det til norsk og dele det med mine lesere:

"For 25 år siden fikk en ung kvinne en visjon om å engasjere seg for å nå byer ute på avsidesliggende øyer i Det indiske hav. Hun ville gi dem evangeliet og samtidig lære barna å lese og skrive. I dag snakket vi sammen på telefon og jeg fikk rapport om at 2469 forsamlinger hadde blitt grunnlagt de siste 25 årene. Og da var det mennesker som tidligere aldri hadde hørt om Jesus og fått kunnskap om Guds kjærlighet, forsoningens betydning og Bibelens budskap. Det er snakk om små forsamlinger med 15-30 personer.

Citykyrkans forsamling i Stockholm var med fra begynnelsen av denne virksomheten. Jeg var da forstander, men det var min kollega i samarbeidet, pastor Daniel Ciszuk, som sammen med en broder Olle Ågren, formidlet økonomisk hjelp og som oppmuntret til initiativ.

De siste ti årene har jeg vært engasjert ut fra Centrumkyrkan i Sundbyberg og vi har renovert og bygd på Bibelskolens lokaler, vi har gitt støtte til pionerer, enkle kirker som er blitt bygd, med mer.

Den kvinnen som leder akkurat dette arbeidet er en pastordatter som nå er i 45-50 års alderen. Jeg nevner ikke hennes navn her da hun skal inn i et område der hun risikerer sitt liv.

Gjennom henne har jeg også hatt regelmessig kontakt med Senyati - hun som ikke kan gå men som sleper seg frem på marken, og som går til områder som ingen andre har tenkt på.

Jeg har aldri møtt henne, men så henne en gang bakfra og opplevde Guds tiltale om å bli hennes støttepartner.

En forunderlig historie om tilgivelse og Guds inngripen

Stanley Sjöberg (bildet) fortalte nylig en historie på sin Facebook-profil som har grepet meg så sterkt at jeg må gjenfortelle den for bloggens lesere.

Det handler om en kvinne den profilerte kristenlederen og evangelisten møtte oppe i fjellene på øya Sulawesi i Det indiske hav. Hun slepte seg rundt. Hennes ben ville ikke bære henne. Stanley Sjöberg mistet kontakten med henne men opplevde at Den Hellige Ånd oppmuntret ham til å støtte henne økonomisk.

Etter å ha lett etter henne i to år fant hans medarbeidere henne igjen på Sumatra. Der arbeidet hun som evangelist i skogene der. Men hun var redd for kobraslangene, nattemørket og ensomheten. Sjöberg og hans medarbeidere skaffet en moped til henne, som ble ombygd til en trehjuling slik at hun lettere kunne forflytte seg. Hun fikk også to hunder så hun skulle ha selskap.

For et år siden ble denne kvinnen overfalt og ranet. På dette tidspunktet hadde hun litt penger med seg. Raneren forsvant med alt sammen. Den kvinnelige evangelisten ble djupt fortvilet. Stanley Sjöberg fikk føre om dette, og sendte noen penger til henne som skulle dekke hennes tap. Pengene kom fra Webkyrkans venner, som støtter Sjöberg i hans misjonsarbeid.

For noen uker siden arresterte politiet raneren. Saken ble brakt for retten og kvinnen fikk anledning til å fortelle om det som hadde skjedd med henne denne dagen. Hun satt på gulvet i rettslokalet. Da vender hun seg til raneren og sier:

"Jeg tilgir deg og har ingen krav!"

Når folk så dette, og visste hvor funksjonshemmet hun er, så ble de så grepet at de ville vite mer om denne Jesus hun snakket om og som var årsaken til at hun klarte å tilgi. Resultatet er at alle i byen nå sender barna sine til søndagsskolen hun driver, til bibelundervisning, og det er blitt et gjennombrudd for evangeliet blant folk som for første gang har fått høre om Ham.

Stanley Sjöberg forteller at han ble så grepet at han gråt når han fortalte sin kone om dette. Det forstår jeg godt. Det gjorde jeg også. La oss be for Stanley Sjöberg, som i en alder av 81 år fremdeles er en ivrig forkynner, som brenner for at folk skal få høre om Jesus.

Stanley Sjöberg 80 år

En av Sveriges mest profilerte kristenledere, Stanley Sjöberg (bildet) fyller 80 år i dag. Hans tydelige Kristus-hengivelse, solide bibeltroskap, hans evangelist-gave, hans djerve stillingstagen overfor Islam, har satt djupe spor etter seg, ikke bare i Sverige, men i Skandinavia og i verden forøvrig.

For noen år siden hadde jeg gleden av å treffe Stanley Sjöberg i Tallinn, Estland. Det var rett etter at Estland igjen var blitt en fri nasjon. Stanley Sjöberg var der i evangeliets øyemed. Han var glødende opptatt av hvordan evangeliet på nytt kunne spres i de Baltiske nasjonene. Det var inspirerende å høre ham dele fra sitt liv, der vi satt sammen på en kafe i Estlands hovedstad.

Familien Sjöberg har betydd mye i pionerarbeidet for Guds rike. Det gjelder både Stanley, hans bror, hele Nordens bønneapostel Kjell Sjøberg, og Bengt, som kalles Sveriges 'flyktningepastor'.

Sammen med broren Kjell arbeidet Stanley mange år som misjonær i Pakistan og grunnla mange menigheter. Han har vært pastor for pinsevennenes 'flaggskip' i Sverige, Filadelfiakyrkan i Stockholm, og senere også pinsemenigheten i Sundbyberg. I mange år var han en viktig bidragsyter til bladet Hemmets Vän, og har skrevet en rekke bøker. Stanley Sjöberg var også initiativtager og formann for gruppen som sto bak den store Jesusmanifestasjonen i Stockholm 3.mai 2008 som samlet 12.000-15.000 mennesker!

Selv som pensjonist har han arbeidet utrettelig for Guds rikes sak. I 2009 startet han Web-kyrkan, men har nå på grunn av sin høye alder måtte legge denne ned. Gjennom Web-kyrkan ble svært mange mennesker nådd med evangeliet gjennom Stanley Sjöbergs inderlige og lettfattelige forkynnelse.

Stanley Sjöberg har vært en uredd brobygger mellom kristne fra ulike kirkesamfunn. Han brøt også isolasjonslinjen til svensk pinsebevegelse overfor Aril Edvardsen, og er mannen bak den berømte annonsen i svenske Dagen. Aril Edvardsen var nemlig utestengt fra svensk pinsebevegelse og Dagen annonserte ikke hans møter i Sverige. Da var det at Stanley Sjöberg satte inn en annonse i Dagen hvor han annonserte evangelisten LIRA NESDRAVDE som skulle tale på hans møter. Mange trodde nok det var en indisk eller pakistansk taler som kom på besøk!

I dag sier vi en rungende halleluja for Stanley Sjöberg og takker ham for hans store bidrag for evangeliet i Norden. Forsatt taler han der han slipper til. La oss be om at dagen i dag og alle dager av hans liv må være velsignede dager, fulle av nåde og kraft.

Gratulerer med dagen, Stanley Sjöberg.

Armensk kvinne valgte Jesus fremfor Islam

Jeg ble så inspirert av noe den svenske pinsenestoren Stanley Sjöberg (bildet) deler med sine lesere i dag, at jeg bare måtte dele det med bloggens lesere:

Han forteller at han har fått et brev fra Armenia. En ung kvinne ville ha hans råd om hun skulle bli døpt med full neddykkelse, eller om hennes barnedåp var nok. Kvinnen var et barnbarnsbarn fra til en av de overlevende fra massakren på kristne i Tyrkia under første verdenskrig.

Under en lengre tid hadde hun vært påvirket av en muslim som hadde gjort alt for å overbevise henne om Islam og heller lese Koranen enn Bibelen. Hans siste anstrengelse hadde vært å ta frem en video hvor en muslimsk professor, Ahmed Deedat, angriper Stanley Sjöberg.

Kvinnen lyttet til videoen og funderte. Svarene Stanley Sjöberg gav på angrepet fra Deedat i videoen overbeviste henne om å tro på Jesus og ha ydmykhet for Bibelen. 'Nå har kvinnen overgitt seg helt til Jesus og hun er blitt overbevist om at hun skal tilhøre en forsamling i Armenia og skal nå ta imot dåpens velsignelse,' skriver Stanley Sjöberg og så legger han til:

'Dette er det største i livet, å få være en link i en sammenheng der enkeltmennesker forstår hvem Jesus er og overlater sine liv i Herrens hender. Min fredagsmorgen ble rikt velsignet når jeg rett før 0500-tiden fikk en slik mail som denne'.

Stanley Sjöberg truet på livet

I følge den svenske avisen Världen i dag har den kjente svenske pastoren Stanley Sjöberg (bildet) de siste dagene opplevd å få flere dødstrusler og antisemittiske hatmailer.

Det har skjedd etter at han på en YouTube video har talt om Sverigedemokratene, homoseksualitet og Israel.

- Men jeg sover godt om natten, sier Sjöberg.

YouTube videoen er fjernet, men i følge Världen i dag har ikke Stanley Sjöberg tenkt å slutte å engasjere seg i de spørsmålene han tar opp i videoen.

- Vi må ikke kapitulerer i taushet, sier han.

La oss huske Stanley Sjöberg i våre forbønner. Han er en uredd person som våger å stå opp for Bibelen i en tid hvor det gjelder å tone rent flagg.

I morgen samles svenskene på kne i Kungsträgården

Det er i Stockholm man burde ha vært i morgen, for å stå sammen med våre svenske trossøsken i den store Jesus-manifestasjonen, som siden 2008 har funnet sted i svenskenes hovedstad. Da kommer tusenvis av svensker fra alle trossamfunn sammen i Kungsträgården for å bøye kne i bønn for Sverige.

Til den første Jesusmanifestasjonen kom det 13.000, de senere årene har antallet ligget mellom 15.000 og 25.000.

Jeg undres på hvorfor vi ikke klarer å gjøre noe lignende i Norge. Det vil si: vi har gjort det, men så ble det stille. Veldig stille. Er det fordi vi liker å være 'kongen på haugen' og har så store markeringsbehov hver for seg, at vi ikke klarer å gå sammen om noe? La oss stå sammen med våre svenske trossøsken denne dagen og be om en vellykket Jesusmanifestasjon! Jesus for Sverige!

Det er en som  ikke blir med i Stockholm: Göteborgs biskop Per Eckerdahl. Han velger heller Pridefestivalen.

En profetisk røst i Sverige, pastor Stanley Sjöberg, skriver om dette på sin Facebook profil i dag:

"Världen Idag berättar om hur Göteborgs biskop Per Eckerdahl planerar att vara med i Pridefestivalen, men inte i Jesusmanifestationen. Han "kommer ut" med detta i en tid när kristendomen i Norden behöver kyrkoledare som vågar bekänna sin tro med övertygelse. I samma tidning idag (13 maj) redovisas en opinionsundersökning i alla muslimska länder, där i genomsnitt 80% av befolkningen vill införa sharialagar med brutala straff för människor som begår moraliska felsteg och med dödsstraff om någon blir kristen. Jesusmanifestationen på lördag, den 18 maj i Stockholm, borde ha större uppslutning än Pridefestivalen. Men just nu triumferar de som nedväderar Jesus, ifrågasätter Bibeln och hellre ger sitt stöd till antikristna idéer."

Foto: Världen i dag

Stanley Sjöberg og nære familiemedlemmer mirakuløst reddet i bilulykke

Stanley Sjöberg (bildet), den kjente svenske pinsepastoren, ble sammen med andre familiemedlemmer mirakuløst reddet fra den visse død i dag.

Sjöberg var på vei til begravelsen etter Birgitta Almeby som ble myrdet av taliban i Pakistan, da en trailer kjørte inn i bilen hans. Veibanen var glatt på grunn av isdekke. Sannsynligvis er det hengeren som har kommet borti bilen til Sjöberg. Bilen til Sjöberg havnet i grøfta opp ned. Vinduene var knust, og familien Sjöberg satt fastspent i sikkerhetsselene.

Ved siden av Stanley satt hans kone Kerstin, og i baksetet satt Lena, kona til den nå avdøde Kjell Sjöberg, kjent som Skandinavias bønneapostel. Ambulanser kom raskt til, det samme gjorde brannvesenet og andre redningsmannskaper. De tre ble raskt reddet ut av bilvraket. Stanley Sjöberg forteller på sin Facebook side at han var redd for at bilen skulle begynne å brenne.

Kerstin Sjöberg ble raskt brakt til akutten i Västerås, Lena til Avesta. Det ser ut til at det har gått bra med alle tre. Jeg vil oppdatere bloggen om denne saken så snart vi vet noe mer. Be for Stanley, Kerstin og Lena,. Hadde de kollidert med selve traileren hadde de neppe overlevd.

Stanley Sjöberg med visdomsord om den pågående debatten om frikirkeligheten

Den svenske pinsenestoren, Stanley Sjöberg, kommer med noen visdomsord i forbindelse med den pågående debatten i vårt naboland, etter Ulf Ekmans uttalelser om bispeembetet. Som så ofte før treffer Stanley Sjöberg spikeren på hodet. Jeg merker meg hans ydmykhet når han sier han godt forstår de som søker seg til de historiske kirkene, på grunn av tilstanden i frikirkeligheten. Og jeg merker meg hans tro på husmenigheten. Men les selv!

Helgens kommentar med anledning av det som händer i Sveriges kyrkor just nu.

Jag lyssnade till den koptiske biskopen Fader Zacharias som fängslats, torterats, hotats i hemlandet Egypten och nu bor i USA som flykting. Han tillhör alltså den ortodoxa kyrkotraditionen och berättade om hur han upplevde dopet i den helige Ande på samma sätt som lärjungarna på Pingstdagen. För att predika om Jesus för muslimer, måste man ha den helige Andes kraft, förklarade han. Hans vittnesbörd beskrev hur en ortodox kyrkoledare närmat sig pingstväckelsen i teologi och erfarenhet!

Den karismatiska väckelsen inom den katolska kyrkan innebar att flera hundra tusen katoliker upplevde dopet i den helige Ande och fick därmed en förnyad kärlek till Jesus. Många katoliker är mer ”pingstvänner” än de som tillhör den numera etablerade Pingströrelsen.

För en tid sedan framträdde f.d. missionsförbundaren Sigfrid Deminger och menade att han ville lämna frikyrkans gemenskapsform och söka sig till Svenska Kyrkan som är förankrad i den lutherska reformationen. Sievert Öholm gav uttryck för en liknande inriktning. De hade tröttnat på estradörernas slarv, ytlighet och respektlöshet. Jag har djup förståelse för känslan av hemlöshet i en hel del av Frikyrko-Sverige. Förmodligen har de nu mött präster som är troende kristna.

Många lokala församlingar inom Svenska Kyrkan fungerar som troendeförsamlingar och har ofta en kyrkoherde som verkligen tar sin kallelse på fullt allvar. Det sker i motsats till Svenska Kyrkans biskopar, som gjort sig kända för att överge Bibeln som trons värdegrund. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett sådant steg!

Det andliga läget i Sverige är mycket splittrat och motsägelsefullt. På många platser pågår en andlig förnyelse. Men det finns också en ytlighet med religiös underhållning. Predikan har ersatts av en retorik utan förankring i Guds Ord. Det är stå-upp-komik, psykologi och mänsklig filosofi. Därför söker sig många till gudstjänster med liturgiska former och symboliska uttryck som inbjuder till stillhet inför Gud. Ikoner, sakramentalism, levande ljus, rökelse och korstecken formar stillhetens gudstjänst.

Pastor Ulf Ekman talade nyligen om behovet av biskopsämbetet. Hans ord kunde tolkas som ett erkännande av påvens betydelse och med biskopar för olika förgreningar. Det är viktigt att inte dra för snabba slutsatser av en sådan öppenhjärtlig och djärv tanke. Han ”ser” samma problem som Sigfrid Deminger uppmärksammade.

Påven Johannes Paulus och nuvarande påven Benedictus är fast grundade teologer i tron på Jesus och i försvaret av Guds Ord i motsats till liberalteologin.

Samtidigt är det min övertygelse att väckelserörelserna har räddat de historiska kyrkorna från korruption och kyrkoledarnas maktmissbruk genom historien. Reformationen under 1500-talet med Martin Luther och John Calvin innebar inte endast en separation från den katolska kyrkan, utan på sikt även en förändring inom den katolska kyrkan.

Den karismatiska väckelsen under 1970-talet påverkade hela den katolska kyrkan. Vid ett besök i Rom var jag med om gudstjänster med lovsång, tungomålstal, bön för sjuka och inbjudan till frälsning och upplevelsen av en andlig pånyttfödelse.
Kristendomen utmanas i vår tid av en aggressiv ateism, ett strategiskt ”anfallskrig” av Islams företrädare, en historiskt omfattande materialism, som både filosofisk företeelse i konflikt med teologin och i en nyliberal livsstil utan hänsyn till andliga värden.

Vid sidan av alla trender inom kyrkornas ledarskap finns en längtan hos många att mötas i enkelhet i bibelsamtal, bön och gemenskap. Jag tror att vi kommer att få en ny husförsamlingsrörelse som samlar grannar och vänner i mindre grupper. Det var så den andliga krisen genomkämpades i Sverige på 1800-talet och i Kina och i Sovjet på 1900-talet. Det är så kristendomen växer i Mellersta Österns nationer i all tysthet, med enorm kraft.

Många upplever en andlig hemlöshet i spretigheten. Ambitionen att auktoritärt vilja styra verksamheten skrämmer. Vi ser exempel på ledarskap som inte vill lyssna till församlingsfolkets vilja. Då blir alternativet mötesplatser i hem och privata former, som både vårdar det andliga livet och fungerar i evangeliserande syfte.
STANLEY SJÖBERG

Bekvemmeligheten må motarbeides!

Den svenske pinseprofilen, Stanley Sjöberg (bildet), har et meget interessant debattinnlegg i svenske Dagen i dag. Det er et ord i rette tid - ikke bare for Sveriges kristne - men også for oss her i Norge. Jeg håper det kan vekke til ettertanke og debatt, for det trengs. Da David Wilkerson var på besøk i Norge, talte han om at apatien lammer oss. Stanley Sjöberg - selv mangeårig pionermisjonær og pastor - setter fingeren på vår bekvemmelighet. Det er på tide at Kristi forsamling våkner og ser sitt ansvar for en verden som er i ferd med å gå fortapt, mens vi lever våre gode dager og er opptatt med vårt. Her følger Sjöbergs, ja jeg vil si, profetiske ord:

"På de platser i världen där det finns väckelse satsar människor helhjärtat på sitt sammanhang. I Sverige är det bekvämligheten som styr.

Pingströrelsens medlemsantal är ända sedan år 1945 oförändrat! För sextiofem år sedan fanns det då som nu cirka 76 000 medlemmar. Dessutom tillkommer nu närmare sju tusen med dubbelanslutningar till näraliggande samfund.

1985 var det drygt 100 000 medlemmar och sannolikt finns många nu inom Trosrörelsen, som förr tillhörde Pingströrelsen. Bland övriga kyrkor och samfund finns ingen tillväxt att uppmärksamma, med undantag för invandrarkyrkorna.

Sveriges befolkning ökar, medan de troendes antal minskar. Islams inflytande ökar tillsammans med österländska religioner och en aggressiv ateism som påverkar många.

Pingstväckelsen i ett globalt perspektiv växer med miljontals nya medlemmar år efter år. Därför är det viktigt att förstå vad som medverkat till vår stagnation och omvärldens framgångar. En församlingspastor i Indonesien, Kina, Vietnam och på Sri Lanka arbetar mer operativt än administrativt. Erfarenheten är också att en afrikansk eller latinamerikansk predikant arbetar mer än en svensk pastor. Följden blir fler människors frälsning och större församlingar.

En vanlig kyrka i Sydostasien och i Fjärran Östern har både fyra och fem gudstjänster varje söndag. Dessutom hålls offensiva möten varje veckokväll. Samlingarna till bön samlar en majoritet av medlemmarna regelbundet. I Sverige begränsas verksamheten till en gudstjänst i helgen, förutom några mindre grupper och samlingar i veckan.

Jag hade nyligen kontakt med Colombo, Sri Lanka där det finns en församling med ursprung i svensk pingstmission. Varje söndag är det fem fullsatta gudstjänster och församlingen har nu 70 utposter! Tusentals människor möts och tillväxten är stark. Den globala pingstväckelsen samlar extra mycket folk till jul, påsk, pingst och varje söndag samlas alla till gudstjänst. I Sverige tar många pastorer ledigt under de stora helgerna och låter folket koppla av. På söndagarna möts ofta halva antalet medlemmar i Sverige. En svensk pastor har regelbundet lediga helger och går då inte i kyrkan. En sådan idé är otänkbar i de växande församlingarna.

Storstockholm har nu två miljoner invånare och har ökat med en halv miljon sedan 1980-talet. Det finns ingen jämförbar tillväxt i församlingarna. Tusentals medlemmar från mindre orter har förlorat församlingskontakt i nya förorter och storstadens annorlunda tempo.

Satsa på flexibla gudstjänster! Äldre människor vill sjunga de klassiska sångerna och vara med om fördjupad bibelundervisning. Yngre medelålder måste erbjudas mötestider som stämmer med jobbet, barnens vanor och nya sociala mönster. Ungdomar är uppe sent och samlas helst på söndagseftermiddagar eller nattmöten då musik och estradteknik kan anpassas till den nya kultur som präglar vår tid. Halva svenska befolkningen finns på Facebook och surfar omkring på Internet. Församlingarnas hemsidor syftar generellt till att ge intern information, medan utmaningen är att använda nya sociala medier till evangelisation.

Globalt byggs stora pingstkyrkor som rymmer 10 000-tals besökare. Ekonomin bärs av tiondegivandet och Guds välsignelse i medlemmarnas framgångsrika vardag. I Sverige vädjar pastorn om större kollekter och blir allt mer beroende av statliga bidrag, uthyrning av kyrkan och annan affärsverksamhet. Verksamheten är på sparlåga, men kostnaderna skjuter i höjden.

Begränsa arbetstiden på expeditionen. Jobba operativt och intensivt med människors frälsning som mål. Ge tid för församlingens uppbyggelse med fördjupad bibelkunskap. Våga karismatisk tillämpning av Guds löften. Ta tid för den strategiska form av bön som kan leda till väckelse i vårt land.

Våga krismedvetande och en ärlig analys. Tillåt folkets delaktighet i processen. Utestäng inte oss som är gamla från rätten att finnas med. Det gäller mer än vår församlings framtid. Det gäller kristendomens existens eller förintelse. Djupast sett handlar det om varje människas räddning inför evighetens allvar. Jesus offrade sitt liv. Martyrerna gav sitt blod. Vi måste vara beredda att offra oss och med lidelse kämpa för förändring."

Nødvendig å forlate organisert økumenikk

Stanley Sjöberg er en mann hvis tjeneste jeg lenge har satt stor pris på. For noen år siden traff vi hverandre i Riga. Vi var på hvert vårt oppdrag. Det var like etter de baltiske statens nye frihet fra kommunismens despotiske styre. Over et måltid mat fikk vi en god samtale. Stanley Sjöberg har aldri vært redd for å si sin mening. Nå har han igjen tatt bladet fra munnen og uttaler seg om organisert økumenikk. Synspunktene vil nok vekke oppsikt, og debatt. I en artikkel for Hemmets Vän skriver Sjöberg:

Ett stort ekumeniskt möte skulle hållas. Mitt under förberedelserna var det en av predikanterna som ställde frågan om i vilken mening Jesus är Herre. Alla hade varit överens om att det som förenar alla kristna är just tron på att Jesus är Herre. Det skulle också bli temat i det ekumeniska mötet.

En av föreläsningarna skulle ge ett historiskt perspektiv på den ekumeniska rörelsen. En representant för Kyrkornas Världsråd skulle beskriva global samverkan för social rättvisa. I ett seminarium planerades en dialog om nattvardens betydelse. Det samtalet skulle ske mellan en katolik och en pingstvän. "Nu är vi på väg mot den enhet Jesus bad om", konstaterade någon. Det var i det ögonblicket frikyrkopredikanten frågade kollegorna om de ville säga något om i vilken mening Jesus är Herre.

"Det är ju inte så att han kan bestämma hur vi ska tänka i relation till kyrkans syn på äktenskapet", svarade en av prästerna snabbt. Han var känd för sin återkommande iver att alltid försvara de homosexuella. "Jesus är Herre som idé och en god tanke", förklarade han. "Det troliga är att han föddes i Betlehem av en kvinna som hade haft en hemlig relation till någon eller kanske hade blivit våldtagen och inte vågade berätta sanningen. Då fick hon idén med änglauppenbarelsen och jungfrufödelsen som inte ens Josef trodde på från början", menade prästen. "Jesus är Herre i en filosofisk mening, som ges i berättelserna om vilka ideal han representerar", menade prästen.

"Hur tänker ni andra", undrade frikyrkopredikanten och såg bekymrad ut.

"Jag tror att Jesus är en visionär idé som sammanfattar alla drömmar och förhoppningar som finns om en bättre värld", sa den kvinnliga deltagaren i samtalet. "Han kanske aldrig har funnits. Det som berättas i Bibeln är nog mest legender och symboliska skildringar av det man ville och hoppades skulle vara sant. Men det är ändå något bra att tro på".

"Men tänk om muslimerna har en mer trovärdig bild av vem Jesus är", menade en nyinstallerad komminister. "Enligt Koranen föddes Jesus av en jungfru genom att Gud skapade honom ungefär som när Adam blev till första gången. Muslimerna tror också på de under som Jesus gjorde, men att han var en vanlig man som framträdde som en profet, innan Muhammed kom och gav människorna mer ljus i de andliga frågorna", förklarade han som såg ut som en diakon i en av stadens kyrkor.

"Tror vi på ekumeniken måste vi också få med muslimerna i Sverige. De står oss lika nära som olika kyrkor och samfund med sina speciella områden för hur man ska tro", menade han.

"Men för islam är det ju dödsstraff om någon säger att Jesus är Guds Son och att Fadern, Sonen och den helige Ande är en gudomlig treenighet i vår tro", kommenterade han som var pingstvän och hade suttit tyst ganska länge.

Nu märktes det i atmosfären att det fanns en djup oro. Frikyrko­predikanten kom från en karismatisk miljö och kunde inte acceptera en ekumenik som inte erkände Jesus som Guds Son och Herre i den mening evangelierna klargör hans betydelse. "Det här samtalet måste leda till att jag går tillbaks till min församling och frågar om vi kan vara med i det ekumeniska mötet över huvud taget."

Ungefär på det här sättet pågår de ekumeniska samtalen i vårt land. Ekumeniken har fått större betydelse än enheten i tron på Guds ord. Enheten är viktigare än sanningen. Ekumenik blir allt mer en fråga om kompromisser och förkvävd övertygelse.

Det har gått så långt att det nu är nödvändigt att lämna den organiserade ekumeniken, men däremot fördjupa den personliga gemenskapen med kristna vänner från olika kristna traditioner. Men då måste Jesus vara Herre i den mening som Bibeln fastställer!

Stanley Sjöberg

(Hemmets Vän, 17.juni 2010)

Svensk pastor sår tvil rundt evangeliens beretning om Jesu korsfestelse

Takket være Karin fra Sverige er jeg blitt gjort oppmerksom på et innlegg som pastor Stanley Sjöberg (bildet) har hatt i Hemmets Vän forleden.

En av sommerens tradisjonelle samlinger for kristne i Sverige er Hönökonferansen. Dette er en konferanse som samler kristne fra ulike sammenhenger. På årets konferanse deltok pastor Gunnar Samuelsen som holdt et eget seminar. I forbindelse med seminaret hevdet pastor Samuelsen at Jesus sansynligvis ikke ble korsfestet, og at det er mer sansynlig at Jesus ble henrettet ved at en romersk soldat hugg et spyd inn i Jesu side.

Stanley Sjöberg kaller dette med sitt rette ord: "et teologisk svik mot vår Frelser Jesus Kristus og korsfestelsens forsoningsoffer."

Jeg siterer fra Stanley Sjöbergs artikkel:

" Det var i en föreläsning av forskaren och pastorn Gunnar Samuelsson som Johannesevangeliets tydliga vittnesbörd angreps. Så här står det i den heliga texten om det sätt Jesus dog på korset:

”Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom (Jesus), först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning” (Joh 19:32-35).

Kan det sägas mer tydligt?! Efter sin uppståndelse ville lärjungen Tomas få se hålen efter spikarna i Jesu händer och själv röra vid såren för att försäkra sig om att den uppståndne verkligen var och är Jesus, han som blev korsfäst. Det är ett ovanligt trotsigt högmod i Jonas Gardells anda som nu vinner inflytande och sedan en tid tillbaka bekräftas genom olika uttalanden inom svensk kristenhet. Akademiskt utbildade inom teologiska högskolor, som hellre läser bibelkritisk litteratur än ger tid för att studera Guds Ord, kommer ut som pastorer och medverkar till en förkvävd tro.

En av dem är nu Gunnar Samuelsson som efter att ha angripit Bibelns vittnesbörd ändå avslutade sitt seminarium med att påstå att ”jag tror faktiskt att det gick till ungefär som vi tror. Det var ju faktiskt kristna på plats när Jesus dog och även om det inte står i bibeltexterna kan de ha påverkat traditionen”, detta enligt referatet av Jonatan Sverker i Dagen.

Sjöberg er også inne på debatten rundt Jonas Gardell:

"På det här sättet skrev Jonas Gardell och kunde både attackera evangeliernas vittnesbörd för att i nästa ögonblick mena sig tro som en kristen. Nu citeras Jonas Gardell flitigt med de påståenden han har om att Jesus var tandlös och analfabet. Enligt Gardell är ingenting av evangeliernas vittnesbörd historiskt pålitligt. Risken är nu att ekot från Hönökonferensens seminarium den här gången medverkar till ytterligare nedbrytning av trons innersta kärlek. I vår materialistiska kultur, med för-kvävd andlighet, finns nämligen en tendens att yngre medelålders kyrkomedlemmar hellre vill vara ”intellektuella” och fascineras då av möjligheten att ha en självständig tro utan förankring i Guds Ord. Man inser inte att man samtidigt låser in sig i ett rum av ensidighet och avstänger sig från historisk kunskap, bibeltroende forskning och den kristna kyrkans gemensamma erfarenhet av Jesus.

Det är här i Nordeuropas döende samfund som akademisk teologi, finansierad av staten, ger oss förnekelsens verktyg för att på sikt ödelägga församlingarna och bereda rum för islam och ateismens humanism. Det är avslöjande att forskarens doktorsavhandling främst studerat antikens korsfästelse-straff och hämtat sin kritiska hållning i sådant material, medan bibeltexterna lämnats åt sidan för att anses mindre trovärdiga."

Jeg er glad for at Stanley Sjöberg viser teologisk mot til å ta avstand fra de påstandene pastor Samuelsen kommer med. I dag trenger vi mer enn noen gang å være tydelig på hva Guds ord sier.