Evangelisten Matteus forteller en historie om Jesus som viser hvor revolusjonær Jesus var. Du finner den i Matt 12, og handler om Jesu forhold til den jødiske sabbatsfeiringen og det jødiske templet.
En sabbat ble Jesu disipler sultne, og mens de vandrer gjennom en kornåker, plukket de noen aks og spiste dem. Da fariseerne anklaget dem for å ha overtrådt sabbatsbudet, minnet Jesus dem om hva David en gang hadde gjort, da han gikk inn i helligdommen og spiste skuebrødene som lå der. Så sier Jesus følgende, og vi må forsøke å sette oss inn i denne situasjonen som nå oppstår. Se på dagens bloggillustrasjon, som skal vise hvordan Templet i Jerusalem så ut på Jesu tid og lytt så til Jesus som sier: "Her er det som er større enn templet." Det må ha vært et stort sjokk for de som hørte det. Større enn templet, selve sentrum for den jødiske gudsdyrkelsen - hva kunne vel være større?
"Større" er jo et ord vi stadig støter på i Den Hellige Skrift, så det er et bibelsk ord, som først og fremst taler om det guddommelige. Jesus sier i Joh 10,29 at Hans Far, "er større enn alle", så Gud er større enn templet, selv i all sin jordiske prakt og herlighet. På forklarelsens berg vitner Faderen om sin Sønn, og sier: "Hør ham!" (Matt 17,5) og apostelen Johannes skriver i sitt brev at "dette er Guds vitnesbyrd, at han har vitnet om sin Sønn." (1.Joh 5,9), så Sønnen er også større enn templet.
Begge disse momentene er med i det Jesus uttaler, når Han sier: "Her er det som er større enn templet." Men jeg tror også at det er en tredje ting Jesus tenker på i denne sammenhengen. Jeg tror Han tenkte på den eneste helligdommen hvor Gud har sitt bosted, foruten himmelen, og det er menigheten! Menigheten er større enn dette tempel bygd i døde steiner. Guds hus, eller Guds hvilested, består av levende steiner!
Kirkens første martyr, Stefanus, sier i sin tale: "Men Salomo bygde ham et hus. Men Den Høyeste bor ikke i hus som er gjort med hender, som profeten sier: Himmelen er min trone, og jorden er en skammel for mine føtter. Hva slags hus kan dere da bygge meg, sier Herren, eller hvor er stedet hvor jeg kan hvile?" (Apgj 7,47-49)
Det som er større en det storslagne jødiske tempel, er dette lille og i menneskers øyne ubetydelige som kalles Kristi menighet! Menighetens virkelige storhet ser vi åpenbart i det apostelen Paulus skriver til forsamlingen i Efesus: "Til meg, den minste av alle de hellige, ble den nåde gitt å forkynne hedningene evangeliet om Kristi uransakelige rikdom, og å opplyse alle om hvordan husholdningen er med dette mysteriet som har vært skjult fra evige tider i Gud, han som skapte alt ved Jesus Kristus. Slik skulle Guds mangfoldige visdom nå gjennom menigheten bli kunngjort for maktene og myndighetene i himmelen. Dette var hans forsett fra evige tider, som han fullførte i Kristus Jesus, vår Herre." (Ef 3,8-11)
Det huset som er større enn templet har apostelen Peter beskrevet med disse ordene: "Kom til ham, den levende stein, som vel ble vraket av mennesker, men er utvalgt og dyrebar for Gud. Og bli også selv oppbygd som levende steiner til et åndelig hus, til et hellig presteskap til å bære fram åndelige offer, slike som er Gud til behag ved Jesus Kristus. For det heter i Skriften: Se, jeg legger i Sion en hjørnestein, utvalgt og dyrebar. Den som tror på ham, skal ikke bli til skamme." (1.Pet 2,4-6)
1 kommentar:
Guds frid BjornOlav.
Så sant det du skrev i dag.Det är ju så att vi som har tagit emot Jesus vi är det tempel som Gud vill bo i.Därför är det så viktigt att vi låter Jesus varje dag och stund rensa oss,så att inget från världen fastnar i oss,eller hur?
Tack för dina förböner BjornOlav,och jag är tacksam att även i fortsättningen få räkna med dina böner för mej och min make!
Han mår mycket bättre idag!
Igår var jag till kyrkan,och LP-vänerna var där.Dom brukar vara hos oss varje nyårsdag.Och det var så härligt.Jag tycker att det är en sådan underbar tacksägelse att höra på dom!Tänk vad Gud har gjort underbara saker i deras liv!
Vet du BjornOlav,jag har fått tag på en dikt av Nils Bolander,en biskop född 1902 i Västerås.Han var biskop i Lund i skåne.Här är dikten.
För eldens skull.
Den dag jag har slutat att brinna,
Slå mig, till stoft och mull.
Jag ville ju bara leva
för eldens,eldens skull.
När längtan har funnit sitt fäste
och fällt sina vingars par,
då önskar jag inte dröja
en timme på jorden kvar.
Ett hjärta som inte blöder,
en själ som är utan sång,
en fackla som inte flammar
är vigd åt undergång.
En fattig, flämtande låga
bland ljus av bländande glans,
O,låt mej ändå få värma
en frusen någonstans.
Jag ville få vara trogen
elden som Kristus tänt,
så länge jag lever och andas
i detta väntans advent.
Ha det så bra ,och Guds frid!
Hälsar Karin
Legg inn en kommentar