Ordene tilhører Lewi Pethrus (bildet). I dag er det ganske nøyaktig 40 år siden han døde.
Herrens måltid, Brødsbrytelsen, skulle få enorm betydning for pinsehøvdingen Pethrus. Han skriver: 'Denne sannhet er for meg som en diamant, lik en perle som gnistrer, stråler, blinker og fryder min sjel, og jo mer jeg ser på den, jo skjønnere og herligere blir den'. Når Lewi Pethrus kommenterer nattverdens vesen, konstaterer han hvorledes de lærde ivrig diskuterer om det som skjer med brødet og vinen i nattverden.
'Det spørsmålet vil vi ikke diskutere med dem, la oss bare si som Skriften sier: - Vi blir delaktige i Kristus ved at vi nyter dette måltid'.
At dette er vanskelig for mange å forstå, er han meget bevisst:
'Hvordan kan det at jeg spiser en liten bit brød og drikker litt vin meddele meg Kristus, sier du. Ja, det kan jeg ikke forklare, akkurat som jeg ikke kan forklare mye annet i Guds ord'.
4. september 1974 dør Lewi Pethrus. Det var som en en statsminister skulle vært gravlagt. Etter begravelseshøytideligheten ble kisten ført i kortesje gjennom Stockholms gater. Tusenvis av mennesker fulgte kisten, og 90 utplasserte politimenn sto i stram givakt rundt det blomsterdekkede ekipaget.
Men slik var ikke begynnelsen. Den var preget av forakten, sjikanen, latterliggjøringen. Sågar forfølgelsen.
Du undrer deg kanskje på hvorfor jeg begynner denne artikkelen med Lewi Pethrus' syn på nattverden? Det er ikke så underlig som det høres ut som. Først og fremst handler det jo om at nattverden var særdeles viktig for Pethrus. Det i seg selv er oppsiktsvekkende all den stund baptister og pinsevenner har et reformert syn på Herrens måltid. Men hovedsaken er at det bruddet som skjedde mellom Det svenska Baptistsamfundet og Pethrus ikke hadde med Åndens dåp og tungetalen å gjøre - som mange kanskje vil tro.
Pethrus og nattverden
Det hadde med synet på nattverden.
Lewi Pethrus var nemlig pastor for den syvende baptistmenigheten i Stockholm: Filadelfiaförsämlingen fra 9.januar 1911 til 7.september 1958. Denne forsamlingen ble utelukket fra det svenske baptistsamfunnet 29.april 1913. Årsaken var at Fildelfiaförsämlingen hadde åpnet sitt nattverdbord for andre enn medlemmene av baptistmenigheten.
Håkan Arenius, som er lederskibent i den svenske Dagen, skriver innsiktsfullt om dette i en artikkel publisert 3.august 2013:
'1913 fruktade samfundsledarna stor oreda genom att uteslutna skulle kunna delta i nattvarden utan att göra upp med sin synd, och att medlemmar i barndöparförsamlingar skulle få tillträde till nattvardsbordet, vilket då var uteslutet. Att Filadelfia påpekade att vem som helst inte alls fick delta i nattvarden, utan bara kända personer som genom dopet har iklätt sig Kristus hjälpte inte. Inte heller att Lewi Pethrus hade använt denna praxis redan i Lidköping, och att den förekom i flera församlingar.
John Ongman försökte under åren som följde efter uteslutningen att medla mellan Filadelfia och samfundet. Men samfundsledarna ville inte ha tillbaka Filadelfiafolket, och Lewi Pethrus lanserade med framgång en teologi om full och härlig frihet från samfundsväsendet.
Forskning tyder på att detta synsätt föddes hos Pethrus i den här processen. Ordvalet var ofta aggressivt och uppfattades som ett ohemult dömande av andra troende, för att citera Svenska Morgonbladet.
Filadelfia uteslöts på grund av nattvarden
Pingstväckelsen kom till Sverige 1907 och drabbade Elimförsamlingen i Stockholm med kraft.
Enligt pressen var människor som berusade. En man påstods ha begått självmord efter att ha besökt Elim.
Pressen krävde att polis och läkare skulle ingripa, om inte samfundsledarna gjorde det. Ledarna i sin tur, förklarade med hänvisning till församlingens självständighet att de ingenting kunde göra. När de senare försökte ta upp frågan i sin konferens teg Elimfolket och hävdade att ingen hade med församlingens inre liv att göra. Elim fick alltså hållas.
Två år senare upprepade sig mönstret i den nya Filadelfiaförsamlingen med en viss ung ledare. Nu tänkte man inte göra om misstaget. Men församlingen hade framgång och hade varken tid eller lust att lyssna.
Ett helt år levde den med uteslutningshotet utan att agera. I det avgörande mötet med distriktet ställde just ingen upp för Filadelfia, inte ens vännerna från Elim.
Från att första dagen ha talat om att söka det bästa sättet att åstadkomma samförstånd vände Lewi Pethrus andra dagen och angrep skarpt baptisterna för deras villfarelse i samfundsfrågan. I ryggen hade han församlingens bönemöte som varit dagen innan, under rubriken: Herre led oss rätt.
Redaktör Edhelberg på Svenska Tribunen menade att beslutet gick i trötthetens tecken, många hade troppat av. Han menade också att klubban hade fallit innan någon kommit sig för att begära votering, trots en del nejröster. Men beslutet var fattat.'
Men det er selvsagt så mye, mye mer å skrive om Pethrus: om pinsevennen, redaktøren, politikeren, radiopioneren. Det skal jeg da også gjøre. Det kommer en artikkelserie om Lewi Pethrus med tittelen: Løftene kan ikke svikte, om litt, på bloggen, så følg med!
3 kommentarer:
... men då skall det vara vanligt bröd och vanligt vin, och inte sockerkaka och saft.
Den forstod jeg ikke helt, Cyril. I Kristi himmelfartskapellet baker vi eget nattverdbrød, og vi benytter vin.
Ja det var det jag menade.
Legg inn en kommentar