Denne artikkelen burde leses av alle som er opptatt av hva som skjer med de frikirkelige menighetene. Har de en fremtid?Det burde vekke berettighet oppsikt når en av Sveriges mest markante frikirkelige skikkelser tar bladet fra munnen og sier:
Frikirkeligheten holdt ikke mål! Nå er han tilbake som medlem av Den svenska kyrkan, den han meldte seg ut fra da han var 17 år. Sigfrid Deminger (bildet) er ingen hvemsomhelst. Han er dr.theol og tidligere rektor ved Örebro Missionsskola og forstander for Betlehemskyrkan samme sted.
Hva ligger bak hans snuoperasjon? La oss høre hva han har å si. Hans kritiske bemerkninger mot svensk frikirkelighet ligner mye på mine egne, som jeg har satt ord på her på bloggen. Deminger mener frikirkeligheten har mistet mye av det den tidligere hadde å gi. Her er hans egne ord for dette:
"Främst märks det i den frikyrkliga gudstjänsten. Vördnad är i dag en bristvara. Framtoning, språk och klädsel visar att respekten klingat av. Ingenting tycks heligt längre. Människor och deras framträdanden står i centrum.Bibelns texter har en undanskymd plats. Egentlig textläsning förekommer alltmer sällan. Predikan utgår ofta från ett ämne eller ett uppslag som är predikantens eget. Läses en text kommenteras den knappast. Andra infallsvinklar ter sig intressantare. Inte heller privat läser dagens frikyrkomedlem särskilt ofta sin bibel.
Gudstjänsten saknar därmed nödvändig klangbotten. Själva kyrkorummet har i många kyrkor genomgått en förvandling. Ofta utan hänsyn till vad arkitektur och symboler velat säga. Predikstolen kan vara borta. Man förstod inte att den var en del av en helhet och ett uttryck för Ordets plats i gudstjänsten. Nattvardsbordet kan också vara borta. Det fick inte plats på den "scen" som behövde bli allt rymligare. Orgeln kan vara låst eller såld. Variationen av musikaliska uttryck har på många håll ersatts av en bedövande enformighet.På plattformen framträder man. Det hela ger intryck av uppvisning. Det är inte längre församlingen som firar gudstjänst. Den förblir passiv och benämns allt oftare "publik". De symboler som finns kvar i kyrkorummets främre del skyms av människor som uppträder. Att de bakom sig har en Kristusbild eller ett kors tycks inte stämma till eftertanke. Det emotionella dominerar. Reflektionen kring livets djupare frågeställningar har inte samma aktualitet som förr.
De böner som förekommer är ofta fragmentariska, slarvigt formulerade och vittnar knappast om någon djupare inlevelse. Världen utanför gör sig sällan påmind. Det hela har blivit alltmer internt".
I et innlegg i den svenske avisen Dagen redegjør han også for hvorfor han er blitt medlem av Den svenske kyrkan igjen. Du finner en link til hele innlegget nedenfor, så du også kan lese denne begrunnelsen.
Men jeg spør: kjenner vi oss igjen i denne beskrivelsen her i Norge? Av norsk frikirkelighet? Opplever ikke også vi samme krise? Våger vi ta debatten, eller går vi i skyttergravene?
Her finner du hele innlegget:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296277
7 kommentarer:
HEJ! En liten korrigering. Han var föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg. För övrigt har också jag skrivit om Demingers artikel: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2012/02/har-frikyrkan-en-framtid.html
Jeg har delt linken på facebook og lagt til etpar kommentarer, For dette er ikke bare et frikirkeproblem.
Interessant. At dypere refleksjon savnes,ja. Og hvor finnes forum for refleksjon? Noen få utvalgte er med i styrer, råd og seminarer, ja, men refelkteres det der? og vi tar det ikke seriøst i bredden..Vi synger lette "lovsangskor" og digger oss selv i stor grad...Men...når det er sagt, den enkelte frikirkemedlem som tar sitt liv seriøst, og er i verden med sin gudsrelasjon...er mer verd enn.....
Må si at jeg har meget god erfaring med frikirken generelt, Thomas bjerkholt som er pastor i frikirkirken i trondheim har vært mentor for meg i noen år. Det som kjennetegner han, er enorm bibelkunnskap og samtidig kjennskap til Jesus i eget liv, og veldig god forkynnelse, i tillegg praktiserer frikirken generelt Guds ord slik det er, noe som også er sjeldent nå om dagen...Møtte også for noen år siden en gjeng fra frikirken i vennesla, og de skilte seg veldig ut i overgivelse til Jesus, dette var tydelig da jeg fikk se hvilke flotte liv de levde..Fek. i trondheim der det er mange store menigheter så skiller frikirken seg ut i form av tydelig og grundig bibelforkynnelse og praktisering av den..Jeg har ike oversikt i det hele tatt på frikirken sitt virke på landsbasis men må si at den erfaringen jeg har med frikirken er meget god..Ledere som thomas bjerkholt og Jan gossner har banet vei for frikirkens gode rykte hvertfall i de kretsene der jeg er kjent..Nå vet jeg at innen frikirken er det litt forskjellig praksis på en del teologiske ting, som fek. hvem som får nattverd, ha tjeneste i menigheten mm. Jeg er uansett av den oppfatning at frikirken er tydelige på guds ord i forhold til andre organisasjoner som imf og normisjon..
4:05 PM
Jeg har selv svært god erfaring med Den evangelisk lutherske frikirke, Gossner og Bjerkholt, men denne artikkelen handler ikke om Frikirken spesielt, men frikirkeligheten generellt. Da snakker vi om lutheranere, pinsevenner, baptister, frie venner, trosmenigheter etc
ok, da har jeg lest litt for fort..uansett fint å få skrevet noen gode ord om frikirken :)
En interressant kommentar til denne saken
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=298177
kanskje til ettertanke også for norske "forhold"
Legg inn en kommentar