La deg ikke overliste av den onde, del 10

"Vi er midt i en av de viktigste og vanskeligste konfliktene siden 2.verdenskrig, likevel sitter mange kristne inaktive på sidelinja. Den passive ånden som har festet seg til sjelen til mange i kirken er en subtil sykdomsfølelse som har lagt seg som et teppe over andaktslivet til så mange. Ja, de forblir syke i hjertet av den eskalerende volden i samfunnet, men deres forbønnsstemme har forsvunnet stillferdig."

Det var den amerikanske forbederen og pastoren Francis Frangipane som skrev dette, her i min oversettelse, for 17 år siden. Om ordene var aktuelle den gang i 2005, hvor mye mer i dag i 2022! Dette er en skremmende aktuell beskrivelse av den åndelige temperaturen, ikke bare når det gjelder den åndelige situasjonen i Vesten, men i Norge. Kristi brud sover. Det er på tide å vekke henne. Midnattsropet: Brudgommen kommer, gå Ham i møte! - lyder snart. 

Kong David var under innflytelse av denne passive demoraliserende åndsmakten. For det er det den er! La oss ikke pakke den inn i pent silkepapir og forsøke å forklare dette annerledes enn det dette er: en åndsmakt! Guds ord ber oss om å skjelne ånder, avsløre og refse dem: "Mine kjære! Tro ikke enhver ånd, men prøv åndene om de er av Gud!" (1.Joh 4,1) "Ta ikke del i mørkets ufruktbare gjerninger, men refs (avslør) dem heller." (Ef 5,11) Det som vil sløve oss ned, få oss til å kle av oss den åndelige rustningen, hindre oss fra å lese Bibelen og be, er en åndsmakt som vi må avsløre og refse, slik at den ikke får makt over oss! 

Tilbake til David! Vi husker ham som en ung mann, som mens andre skalv, var klar til å gå imot kjempen Goliat. Hans lidenskap og hunger etter Gud var djup, men kong David er også et eksempel på hva om skjer når vi gir etter for den åndelige søvnen og passiviteten. 

"Året etter, ved den tid da kongene pleier å dra ut i krig, sendte David Joab av sted med sine tjenere og hele Israel. De herjet Ammons barns land og beleiret Rabba. Men David holdt seg i Jerusalem." (2.Sam 11,1)

I en tid hvor det var krig, tillot kongen at en passiv ånd fikk innflytelse over hans liv. Mens andre kjempet oppholdt han seg i sin kongelige residens i Jerusalem. Det sulle åpne opp for en hendelse i hans liv, som satte djupe og varige spor. Kongen falt i synd: 

"Så hendte det en kveld at David sto opp av sengen og gikk omkring på taket av kongens hus. Da fikk han fra taket se en kvinne som badet seg, Og kvinnen var meget vakker å se til." (v.2)

Dette var Batseba, hærføreren Urias' hustru. Du kjenner sikkert historien godt. David faller i synd, driver hor med Batseba, sørger for å skjule sin synd ved å få Urias drept på sin post, Batseba er blitt gravid med David, og barnet dør. Jeg skal ikke gå inn i denne dramatiske historien i denne sammenhengen. Bare slå fast dette: det var det faktum at David ga etter for denne passive åndsmakten, at han falt i grov synd. 

"Derfor, den som mener seg å stå, se til at han ikke faller." (1.Kor 10,12)

Ingen av oss er uangripelige, og den som tror at han eller hun ikke kan bli forført og falle, er allerede forført. La oss passe oss for den apatiske passive ånsmakten. Den gjør oss mindre årvåkne, og plutselig har vi falt.

fortsettes

La deg ikke overliste av den onde, del 9

Helt siden David Wilkerson var i Norge i 2004 og talte i forbindelse med et pastorseminar i Filadelfiakirken i Oslo, har det profetiske budskapet han kom med den gangen vært med meg i mine tanker og mine bønner. Jeg var tilstede denne onsdagen i juni måned, og husker det som om det hadde vært i går. Det gjorde et så sterkt inntrykk på meg. Wilkerson sa at han fikk ett ord når han ba for Norges kristenhet der han gikk rundt i Oslos gater: apati. Han sa: "Store prøvelser vil komme over Norge. Herren har ikke behag i de norske kristnes apati og lunkenhet. Gud vil vekke sin menighet i Norge."

Guds hellige Ånd ønsker ikke at vi bare skal tolerere undertrykkelse. Han ønsker at vi skal beseire den. Han har ikke kalt oss til et liv i passivitet. Han har kalt oss til å gjøre motstand, til å gå til krig! Det er derfor Han gir oss kraft midt i vår svakhet og avmakt! "Ikke ved makt, og ikke ved kraft, men ved min Ånd, sier Herren, hærskarenes Gud." (Sak 4,6) Legg merke til hvordan Herren titulerer seg selv: hærskarenes Gud. Han leder englehæren som alltid er med Ham. 

Noe av det aller første Jesus lærer sine disipler handler om åndelig krigføring! "De sytti kom glade tilbake og sa: Herre, til og med de onde åndene adlyder oss i ditt navn!  Da sa han til dem: Jeg så Satan falle ned fra himmelen som et lyn. Se, jeg har gitt dere makt til å trå på slanger og skorpioner OG OVER ALT FIENDENS VELDE, og ingen ting skal skade dere." (Luk 10,17-19) Så følger vers 20 som sier at vi ikke skal glede oss over dette, men over at navnene våre er skrevet i himmelen! Dette verset tas ofte ut av sammenhengen, for å si at vi ikke skal være så opptatte av tegn og under og åndelig autoritet, så mye at vi glemmer innholdet i de andre versene jeg har sitert. Jeg tror jeg vet hvem som har hatt størst interesse av dette. 

Vi har fått autoritet over alt fiendens velde! Det er ikke mine ord. Det er Jesus som sier dette! Denne autoriteten, som HERREN har gitt oss, er ikke bare for beskyttelse alene, som en defiensiv manøver. Den Hellige Ånd ønsker også at en Kristi etterfølger tar opp sine åndelige våpen og kjemper mot ondskapen! "For ved deg stormer jeg løs på fiendeskarer. ved min Gud springer jeg over murer." (Salme 18,30)

Jeg har tidligere i denne artikkelserien sitert ordene fra vers 35 i denne salmen: "Han lærer opp hendene mine til krig..." Hva handler  dette om? At vi løfter hellige hender i bønn. Stridsvåpenet vårt er først og fremst bønnen!

Enten jager vi fienden eller så jager fienden oss! >Vi må bryte ut av den åndelige passiviteten! Vi må ikle oss styrke. "Bli sterke i Herren og i hans veldige kraft," lyder ordene til apostelen Paulus før han beskriver den åndelige rustningen! (Ef 6,10)

fortsettes

Det apatiske Norge

I disse dager går jeg rundt å tenker på noe David Wilkerson sa på en pastorsamling i Filadelfiakirken i Oslo for noen år siden. Mens han var i inderlig bønn til Gud for Norge, hadde Gud gitt ham et ord som karakteriserer den åndelige situasjonen i vårt kjære fedreland. Det var orde 'apati'.

Jeg likte ikke det jeg hørte, men som årene har gått, og særlig de siste månedene, har jeg funnet at budskapet David Wilkerson formidlet er svært treffsikkert og relevant.

Jesus ba oss om å 'våke og be', så det er helt klart at vi har et stort behov for åndelig årvåkenhet. Gud har reist opp 'vektere på muren', som David Wilkerson, til å vekke oss opp når vi sover i timen! I dag går det ut et kall fra Guds trone om å be for den 'mulighetens dør' som Gud har åpnet for å gjøre endringer i abortloven i Norge, som kan redde liv. Hvordan reagerer så Norges kristenhet?

Noen ber.

Andre møter det som nå skjer med en forbausende vantro. I deres øyne er dette umulig, som om noe skulle være umulig for Gud.

Kristenlederne i Norge er med få unntak tause. Det kommer ingen oppfordringer om å be derfra.

Den åndelige situasjonen i Norge er preget av, ja, nettopp: apati.

Store Norske Leksikon definerer apati på følgende måte: "Apati, mangel på synlige følelser eller følelsesmessige reaksjoner, sløvhet, upåvirkelighet og likegyldighet overfor inntrykk."

Protesterer vi, og sier at slikt vil vi ikke ha på oss og reagerer med sinne?

Eller vender vi om?

Det er mye sinne der ute. Det mobiliseres kraftig mot endringer i abortloven. Man tar til gatene. Hvordan reagerer kristenfolket??

Med apati - eller tar vi frem kneologien??

"Hvis da dette folket som mitt navn er nevnt over, YDMYKER  SEG OG BER, SØKER MEG OG VENDER SEG BORT FRA SINE ONDE VEIER, SKAL JEG HØRE DEM FRA HIMMELEN, TILGI DEM SYNDENE OG LEGE LANDET." (2.Krøn 7,14)

Skal vi vinne dette slaget, må vi bøye våre knær, eller skal vi nok en gang svare med apati.  Skal vi vil slått på målstreken, nok en gang?? Måtte apatiens grep om vårt land brytes.

Bekvemmeligheten må motarbeides!

Den svenske pinseprofilen, Stanley Sjöberg (bildet), har et meget interessant debattinnlegg i svenske Dagen i dag. Det er et ord i rette tid - ikke bare for Sveriges kristne - men også for oss her i Norge. Jeg håper det kan vekke til ettertanke og debatt, for det trengs. Da David Wilkerson var på besøk i Norge, talte han om at apatien lammer oss. Stanley Sjöberg - selv mangeårig pionermisjonær og pastor - setter fingeren på vår bekvemmelighet. Det er på tide at Kristi forsamling våkner og ser sitt ansvar for en verden som er i ferd med å gå fortapt, mens vi lever våre gode dager og er opptatt med vårt. Her følger Sjöbergs, ja jeg vil si, profetiske ord:

"På de platser i världen där det finns väckelse satsar människor helhjärtat på sitt sammanhang. I Sverige är det bekvämligheten som styr.

Pingströrelsens medlemsantal är ända sedan år 1945 oförändrat! För sextiofem år sedan fanns det då som nu cirka 76 000 medlemmar. Dessutom tillkommer nu närmare sju tusen med dubbelanslutningar till näraliggande samfund.

1985 var det drygt 100 000 medlemmar och sannolikt finns många nu inom Trosrörelsen, som förr tillhörde Pingströrelsen. Bland övriga kyrkor och samfund finns ingen tillväxt att uppmärksamma, med undantag för invandrarkyrkorna.

Sveriges befolkning ökar, medan de troendes antal minskar. Islams inflytande ökar tillsammans med österländska religioner och en aggressiv ateism som påverkar många.

Pingstväckelsen i ett globalt perspektiv växer med miljontals nya medlemmar år efter år. Därför är det viktigt att förstå vad som medverkat till vår stagnation och omvärldens framgångar. En församlingspastor i Indonesien, Kina, Vietnam och på Sri Lanka arbetar mer operativt än administrativt. Erfarenheten är också att en afrikansk eller latinamerikansk predikant arbetar mer än en svensk pastor. Följden blir fler människors frälsning och större församlingar.

En vanlig kyrka i Sydostasien och i Fjärran Östern har både fyra och fem gudstjänster varje söndag. Dessutom hålls offensiva möten varje veckokväll. Samlingarna till bön samlar en majoritet av medlemmarna regelbundet. I Sverige begränsas verksamheten till en gudstjänst i helgen, förutom några mindre grupper och samlingar i veckan.

Jag hade nyligen kontakt med Colombo, Sri Lanka där det finns en församling med ursprung i svensk pingstmission. Varje söndag är det fem fullsatta gudstjänster och församlingen har nu 70 utposter! Tusentals människor möts och tillväxten är stark. Den globala pingstväckelsen samlar extra mycket folk till jul, påsk, pingst och varje söndag samlas alla till gudstjänst. I Sverige tar många pastorer ledigt under de stora helgerna och låter folket koppla av. På söndagarna möts ofta halva antalet medlemmar i Sverige. En svensk pastor har regelbundet lediga helger och går då inte i kyrkan. En sådan idé är otänkbar i de växande församlingarna.

Storstockholm har nu två miljoner invånare och har ökat med en halv miljon sedan 1980-talet. Det finns ingen jämförbar tillväxt i församlingarna. Tusentals medlemmar från mindre orter har förlorat församlingskontakt i nya förorter och storstadens annorlunda tempo.

Satsa på flexibla gudstjänster! Äldre människor vill sjunga de klassiska sångerna och vara med om fördjupad bibelundervisning. Yngre medelålder måste erbjudas mötestider som stämmer med jobbet, barnens vanor och nya sociala mönster. Ungdomar är uppe sent och samlas helst på söndagseftermiddagar eller nattmöten då musik och estradteknik kan anpassas till den nya kultur som präglar vår tid. Halva svenska befolkningen finns på Facebook och surfar omkring på Internet. Församlingarnas hemsidor syftar generellt till att ge intern information, medan utmaningen är att använda nya sociala medier till evangelisation.

Globalt byggs stora pingstkyrkor som rymmer 10 000-tals besökare. Ekonomin bärs av tiondegivandet och Guds välsignelse i medlemmarnas framgångsrika vardag. I Sverige vädjar pastorn om större kollekter och blir allt mer beroende av statliga bidrag, uthyrning av kyrkan och annan affärsverksamhet. Verksamheten är på sparlåga, men kostnaderna skjuter i höjden.

Begränsa arbetstiden på expeditionen. Jobba operativt och intensivt med människors frälsning som mål. Ge tid för församlingens uppbyggelse med fördjupad bibelkunskap. Våga karismatisk tillämpning av Guds löften. Ta tid för den strategiska form av bön som kan leda till väckelse i vårt land.

Våga krismedvetande och en ärlig analys. Tillåt folkets delaktighet i processen. Utestäng inte oss som är gamla från rätten att finnas med. Det gäller mer än vår församlings framtid. Det gäller kristendomens existens eller förintelse. Djupast sett handlar det om varje människas räddning inför evighetens allvar. Jesus offrade sitt liv. Martyrerna gav sitt blod. Vi måste vara beredda att offra oss och med lidelse kämpa för förändring."

De kristne marginaliseres i Europa - må bryte seg ut av apatien

Kristne i Europa blir mer og mer marginalisert, og nye lover og forordninger gjør det vanskeligere enn før å evangelisere og tale om sin kristne tro og overbevisning i det offentlige rom.

Det viser en helt fersk rapport som er laget av Observatory of Intolerance and Discrimination Against Christians in Europe.

Tidligere i år gikk den kjente skuespilleren David Suchet - kjent blant annet for sin rolle som Poirot - ut i et intervju og sa at den kristne tro er i ferd med å bli marginalisert i England fordi men er redd for å fornærme andre religioners tro.

Menigheter over hele Europa sliter med å bryte ut av kirkerommet og vinne mennesker for Jesus. Et av unntakene er Metropolitan Tabernacle i London (bildet), C. H Spurgeons menighet, som fremdeles driver med gatevangelisering og husbesøk. En tid tilbake kjøpte de også reklameplass på T-banen. Ved hjelp av store reklameplakater vitnet de om Jesus. Hver søndag kveld er det et evangelisk utadrettet møte i menighetens lokale, og folk kommer og de blir frelst! Så det nytter.

Problemet er først og fremst apati! Ikke de nye lovene og forordningene. Når David Wilkerson var i Oslo for noen få år siden var det nettopp apatien han trakk frem som han mente lammet norsk kristenhet.

Akkurat det er nok tilfelle for resten av Europa. Det viktigste som vi kan be om for Europa i 2011 er at apatien brytes over de kristne, og at hver kristen kan bli et uredd vitne for Jesus.