Fengslet kineser vinner cellekamerater for Jesus

En mann, fengslet for sin tro i Kina, hjelper nå medfanger til å finne troen på Jesus.

I følge Voice of the Martyrs har kinesiske myndigheter dømt Wenxi Li til to års fengsel fordi han forsøkte å starte en kristen bokhandel i byen Tiyuan (bildet). Før han ble arrestert arbeidet Wenxi Li i en kristen bokhandel i Beijing. I 2012 dro han så til Shanxi-provinsen, for å etablere en lignende virksomhet i Tiyuan sammen med noen venner. Men de kom ikke så langt før politiet stormet forretningen, og beslagla kristen litteratur til en verdi av 6000 USD, som Wenxi Li hadde brakt med seg fra Beijing.

Etter at mannen ble arrestert og fengslet utsettes hans kone og barn for trakassering, og kona Cai Hong Li, frykter for deres sikkerhet.

La oss be for dem.

Hl.Patrick og Helligåndens forunderlige ledelse

I dag bryter våre keltiske venner fasten. Årsaken er at 17.mars er minnedagen til Hl.Patrick av Irland. Og da er det fest! Ingen annen er så knyttet til Den grønne øyas historie og fremfor alt til Den keltiske kirkes historie, som nettopp Patrick. Hl.Patrick skulle bli vel kjent med Den Hellige Ånds forunderlige gjerning i en kristens liv. Drømmer og syner hadde han ofte. Han tar fatt på et helt unikt misjonsoppdrag utenfor Romerrikets grenser. Vi snakker om et virkelig pionerarbeid. Det begynner i nordvest, der han i mange år hadde levd som slave, og så vandrer Patrick over hele Den grønne øya og forkynner evangeliet! En vekkelse bryter løs. Forsamlinger blir grunnlagt, kirker bygges, alt under Patricks ledelse. Hans innsats er enorm.

Du kan lese mer her: http://www.monastisk.blogspot.com

Trofast forbønn førte til at ektepar fant Jesus i Hvite-Russland

Målbevisst fokusert forbønn nytter! Og en og en vinnes mennesker for Guds rike! Etter to år med samtaler og forbønn, har Luba og Piotr (bildet), bestemt seg for å gi sine liv til Jesus.

Det forteller en misjonær som arbeider i Hvite-Russland. Av sikkerhetsmessige årsaker bruker vi ikke hans navn.

Det er nå to år siden denne misjonæren nevnte Luba og hennes familie første gang i sine nyhetsbrev. Hun hadde da begynt å delta på møtene i en liten baptistmenighet. Menigheten begynte å be for henne. Så snart de begynte å snakke om dåp, ble hun unnvikende og ba om at det måtte vente på grunn av ektefellen, Piotr, som var en ikke-kristen. Hun mente at Piotr ikke ville synes noe om at hun lot seg døpe. Så begynte menigheten å be for Piotr.

Julaften i fjor ble denne misjonæren bedt hjem til Luba og Piotr. Da viste det seg at Luba hadde vært ganske aktiv med å vitne for sin ektemann, og hun hadde gitt ham mange kristne bøker, som han kunne lese.

Piotr fortalte at han var så urolig, og kunne ikke finne hvile. Misjonæren fortalte ham at det var bare en som kunne gi ham fred, Jesus. Han fortalte hvordan Piotr kunne vende om fra sine synder, og sette sin lit til Jesus, og Piotr var straks rede til å gjøre dette!

I dag deltar både Luba og Piotr regelmessig på gudstjenester. De ber nå om at resten av familien skal bli frelst.

Profeten Gunnar Sameland

Sammen med våre venner i Ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby, minnes vi i dag Gunnar Sameland (bildet).

Her i Norge var han kanskje mest kjent for sin bok om den bibelske fasten. I Sverige derimot var han kjent som en profetskikkelse og en sterk talsmann for kristen enhet.

Du kan lese mer her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Samling i Moskva for Russlands evangeliske allianse

Moskva var vertskapsby når Den evangeliske Alliansen i Russland kalte sammen til en sammenkomst nylig.

Denne gangen bare til et dagsmøte. Hensikten var å legge grunnen for alliansens viktige arbeid videre.

På møtet deltok representanter for baptister, pinsevenner, presbyterianere, lutheranere samt en del misjonsorganisasjoner. Den evangeliske allianse i Russland arbeider med bønneprosjekter, bibelstudier, evangelisering samt at man ser på muligheten for at de ulike menighetene som er medlemmer kan gå sammen om ulike fellesprosjekter.

Sammenkomsten ble til stor inspirasjon for de som deltok, og viser at det er mye spennende på gang i det veldige russiske riket, hva evangelisering angår.

Kasakhstan bøtelegger 87-årig baptistpastor

Samvittighetsfangen og baptistpastoren, Yegor Prokopenko, er sammen med 35 andre baptister, bøtelagt for sin tro og overbevisning i Kasakhstan,

Yegor Prokopenko er 87 år gammel!

Han satt fengslet for sin tro mens Kasakhstan var en del av Sovjetunionen. Nå skal den gamle mannen straffes på nytt - ene og alene fordi han er en kristen.

Forum 18 melder at Yegor Prokopenko er pastor for en uregistrert baptistmenighet i Zyryanovsk, som ligger i det østlige Kasakhstan, og er den eldste av i alt 35 baptister som er bøtelagt i dette landet siden årets begynnelse. De er bøtelagt for å ha deltatt på gudstjenester som ikke er godkjent av myndighetene.

Yegor Prokopenko ble fengslet første gang i 1972. Da begynte han soningen av en fengselstraff på fem år. I 1982 påbegynte han soningen av en ny fengselsperiode. Den gangen lød dommen på tre år.

Når Yegor Prokopenko denne gangen ble bøtelagt, var han sammen med 70 mennesker i et privat hjem, for å feire gudstjeneste.

Mennoniter hjelper russere og ukrainere på Krim-halvøya

I dag går innbyggerne på Krim-halvøya til valg. Midt i begivenhetenes sentrum befinner det seg en gruppe anabaptister.

Jeg tenker på 'Mennonite senteret i Ukraina', beliggende i den for det meste pro-russiske landsbyen Molochansk, som ligger i den nordlige delen av Krim.

Mennonitene som befinner seg her arbeider med forsoning, distribuerer medisiner, holder barneleire og hjelper vanskeligstilte med å betale medisinreginger og drivstoffutgifter.

Mennonite-senteret ble grunnlagt i 2001 og holder til i en renovert jenteskole bygget tidlig på 1900-tallet. Hjelpen kommer de tilgode som holder til i landsbyene som engang utgjorde mennonite-kolonien i Molochansk.

På bildet ser du Aliyah, i sitt eget drivhus, som er støttet av mennonitene på senteret. Aliyah driver med jordbærproduksjon, for å kunne bidra til husholdningsøkonomien. Hun er en av en rekke personer som får slik livshjelp.

SISTE: Iransk pastor slått ned av vakter på sykehus

SISTE: På nytt har det oppstått en alvorlig krise for den fengslede kristne fangen, pastor Saeed Abedini, som kaller på vår øyeblikkelige forbønn!

På grunn av sin sviktede helse har Saeed Abedini oppholdt seg på sykehus. Onsdag ble han regelrett slått ned vakter på sykehuset, mens en eldre slektning var på besøk. Også slektningen ble utsatt for vaktenes grove vold. Saaed fikk deretter satt på håndjern, og han nektes nå en svært påkrevet operasjon. Slektningen ble deretter nektet adgang til sykehuset.

Det er American Center for Law and Justice som melder dette.

I følge dem ble Saeed Abedini flyttet fra Rajai Shahr fengslet til et privat sykehus for en uke siden. Abedini lider av sterke smerter i magen, og trenger raskt en operasjon. På sykehuset fikk han også svært påkrevet næringstilførsel. Nå er det et stort spørsmål om hva som vil skje videre med dette.

Kan du avsette tid for å be for ham i dag og denne helgen?

Protestantisk forlegenhet

Finnes det noen grunn for at protestanter bør kjenne seg forlegne overfor Den romersk-katolske kirke?

Man kan saktens undres over dette når en så høyt profilert mann som Ulf Ekman skifter side, og ganske snart blir opptatt som medlem i denne kirken.

Den liker å fremstille seg selv om Moderkirken. Det er den ganske alene om å mene. De ortodokse protesterer på det, og med rette. Man skal ikke lese mye kirkehistorie før man oppdager at en slik eksklusivitet i forhold til andre kirker, ikke holder vann. Fra Jerusalem gikk evangeliet ut i mange retninger, og det ble grunnlagt en rekke kirketradisjoner.

Er virkelig Reformasjonen - som vi i 2017 skal feire 500 års jubileet til - et historisk feilsteg? Neppe. Reformasjonens teologiske betydning kan knapt overvurderes. Forfallet og frafallet var av en slik karakter at Gud måtte reise opp røster i tiden, som skar igjennom heresien, og gav Guds ord tilbake til kirken.

På en forbilledlig måte har dr.theol Anders Gerdmar, som er er rektor for Livets Ord teologiske seminar, og assisterende professor i nytestamentlig eksegese ved Uppsala universitet, beskrevet den tydelige forskjellen som finnes mellom Romerkirken og evangelikal kristentro, gjengitt i to deler her på bloggen. Les de to artiklene nøye! De gir hjelp til å forstå de viktigste skillelinjene. Og det er nødvendig. Dessverre lever vi i en tid hvor få kristne er bevisste når det gjelder teologi og kirkehistorie.

Ved siden av de viktige teologiske skillelinjene - som angår så viktige ting som synet på Bibelen, kirken, paven og Maria, må vi heller ikke glemme historien.

Den romersk-katolske kirke er den kirke som har forfulgt, trakassert og myrdet flest kristne gjennom historien, som ikke har bøyd kne for pavemakten. Og som fremdeles i enkelte land forfølger mennesker med annen overbevisning enn dens egen.

Noen mener at vi må glemme det som har skjedd. Det er en ny tid nå - sies det. Men hvor er Romerkirkens stemme å høre når evangelikale kristne blir fordrevet fra sine hjem i Sør-Amerika? Av katolikker. Og hvor er det egentlige oppgjøret med drapene på kjente før- og etter-reformatoriske kristne, ikke minst anabaptistene?

Arven reformasjonen etterlot seg inneholder selve skattkammeret for de som bekjenner seg til den kristne tro: Bibelen. Den eneste autoritative kilden hva angår sann tro til det evige liv.

I møte med Romerkirken, må vi ikke glemme det reformatorene gav oss:

Sola scriptura
Sola fide
Sola gratia
Solo Christo
Soli Deo gloria

Et forhold Gerdmar ikke nevner, er forholdet til det profetiske ord om Israels folk og land. Romerkirken står for en erstatningsteologi som er uforenelig med nettopp Sola scriptura! Det er også av denne grunn uforståelig at Ulf Ekman, som har skrevet så mye godt og viktig om Israel, nå må forlate sin overbevisning om Guds plan for Israels land og folk.

I tiden frem mot 500 års jubileet vil du på denne bloggen finne en rekke artikler som vil ta for seg arven etter Reformasjonen. Studerer man den - og det bør man - vil man se at protestanter slett ikke har noe å være forlegne for. Tvert imot.

Hvorfor jeg aldri valgte å konvertere til Rom, del 2

Her er andre og siste del av artikkelen til dr.theol Anders Gerdmar (bildet):

Bibelsyn
För all teologi är det avgörande vilka källor man har. Min övertygelse är att de apostoliska skrifterna som vi har i Gamla och Nya testamentet – Gamla testamentet är ju för apostlarna med självklarhet Guds Ord – är det enda rättesnöret, kánon, för den kristna kyrkan. Anden har lett Kristi kropp till att se och upptäcka saker i den gudomliga Uppenbarelse som bara finns i Skriften, men att varje sådan upptäckt måste prövas utifrån och vara i linje med Ordet. Anden har vakat över tillkomsten av dessa heliga Skrifter så att Guds Ord har bevarats i dem.

Just ifråga om bibelsynen uppstår de flesta problemen med både romersk katolska och alla andra kyrkors avvikelser från den apostoliska undervisningen. Även om man i Romersk-katolska kyrkans teologi verkligen säger att Bibeln är rättesnöret finns det många trossatser som bygger på svag eller obefintlig biblisk grund. Ibland bygger man också på Apokryferna, en skriftsamling som av Jesus, apostlarna och samtida judendom inte erkändes eller brukades som helig skrift. Bland dessa finns läran om skärselden, som saknar tydlig grund och en rad mariadogmer, se nedan.

En utbredd missuppfattning är att någon viss kyrka bestämde vad som skulle ingå i Bibelns kánon. Så är inte fallet. Den formades med början i apostolisk tid och den är uttryck för vad ”alla, alltid och överallt” igenkänner som Guds Ord. Detta skedde i olika grenar av den världsvida kyrkan, ja, av hela Kristi kropp.

För Romersk-katolska kyrkan betyder Traditionen mycket och har som uppgift att föra vidare apostlarnas undervisning. Lika sant som det är att Kristi kropp alltid måste göra just detta, lika viktigt är det dock att man tydligt ser skillnaden mellan Skriften och allt annat i Kristi kropp, så att Bibeln, som är apostlarnas distinkta och tydliga vittnesbörd, är grunden. Här blir gränsen alltför suddig, både i Romersk-katolsk och ortodox kristendom. Den katolska katekesen innehåller en mängd auktoritativa påståenden som inte är självklart grundade i Bibeln. Synen på Romersk-katolska kyrkans läroämbete har stor betydelse: ”’Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och det traderade, har tillerkänts enbart kyrkans levande läroämbete, och detta utövar sin befogenhet i Jesu Kristi namn.’ Detta läroämbete innehas av kyrkans biskopar i gemenskap med Petri efterträdare, biskopen av Rom.” (Katolska Kyrkans katekes, 85). Även om man uttryckligen säger att detta läroämbete inte står över Guds Ord, finns i praktiken många läroutsagor som inte kan försvaras utifrån en klar och sund bibelutläggning.

Våra katolska karismatiska vänner ropar själva efter mer av bibelundervisning, beroende på att detta är en svag punkt i mycket av katolskt liv. En rejäl bibelväckelse skulle kunna ändra mycket på sikt i Romersk-katolska kyrkan!

Kyrkosyn

Kyrkosynen är avgörande och när Romersk-katolska kyrkan menar att man är ”Kristi enda kyrka” och att ”Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet. Vi tror nämligen att Herren endast åt det apostoliska kollegiet, vilket Petrus förestår, har anförtrott alla det Nya förbundets gåvor, för att bilda en enda Kristi kropp här på jorden, i vilken alla de som på något sätt tillhör Guds folk, måste inlemmas till fullo” (Katolska kyrkans katekes, 816).
Just detta exklusivitetsanspråk tillhör naturligtvis de största stötestenarna i relationen mellan Romersk-katolska kyrkan och andra kyrkor, inklusive de ortodoxa.

Är Romersk-katolska kyrkan originalkyrkan? Nej, det är ur historisk synpunkt knappast en hållbar syn. Från Jerusalem gick evangeliet ut till jordens yttersta gräns och det skapades en mångfald av kyrkotraditioner, av vilka den latinska, västliga som dominerat den Romersk-katolska kyrkan är den största enskilda. Men dessförinnan hade kyrkan vuxit i många länder och det var först i Jerusalem, sedan i den bysantinska kyrkan som man först samlade den världsvida kyrkan. Tidigt uppstår två stora grenar och några mindre. Att den Romersk-katolska kyrkan skulle ha en större kontinuitet med ursprunget än någon annan kommer alltid att bestridas, inte minst av våra ortodoxa bröder.
Vad är då kyrkan? Den är Kristi kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla (Ef 1:23), men den är inte begränsad till något specifikt samfund, samtidigt som den naturligtvis är en kropp. Det är inte så att det finns många kroppar, det finns en enda. I denna är varje människa som tror och är döpt infogad. Jag tror att Jesus ber för att de alla ska komma närmare varandra och för en verklig enhet, men det finns inget i Skriften som säger att detta sker i den Romersk-katolska kyrkan mer än någon annanstans.

 Man kan alltså tro på kyrkan som Kristi övernaturliga kropp, som fullheten av honom som uppfyller allt i alla, utan att acceptera den Romersk-katolska kyrkans anspråk på att vara enda kyrkan som har fullheten. Fullheten finns i kroppen därför att Kristus är kroppens huvud och för att den Helige Ande fyller den. Därför kan en människa få del av fullheten både i en liten baptistkyrka på Borneo, i en luthersk kyrka i Finland och i en katolsk kyrka på Filippinerna – eller hos en iranier som aldrig träffat en kristen innan Jesus uppenbarar sig! Detta är Guds geniala distributionsplan.

Samtidigt är det viktigt att veta att Romersk-katolska kyrkan erkänner att det finns kristna utanför henne. Kyrkan är ”förbunden med dem som är döpta och hedrade med det kristna namnet”, med dem ”som tror på Kristus och har mottagit ett rätt dop”.

Är det så att Romersk-katolska kyrkan har rötter i urkyrkan som ingen annan har? Nej, det kan man inte säga. Den urkristna rörelsen spreds tidigt till flera olika kontinenter och man kan inte säga att Romersk-katolska kyrkan har mer av denna kontinuitet än andra. Närmare står väl då t ex den syriska kyrkan. Vilka rötter har vi som kristna till den kyrka som Jesus grundade?

 Många:

• Evangeliet, som buret, men också oberoende av kyrkor och samfund, och ibland trots dem, går igenom tid och rum och skapar tro.
• Bibeln, de apostoliska skrifterna, som inte ägs av någon kyrka.
• Andens liv, som inte kontrolleras av någon yttre organisation.
• Den apostoliska tron, som de första kristna höll fast vid.
• Nattvarden, där Jesus kommer till oss.
• Den Andens gemenskap som bara Guds Ande kan skapa.

Vi, alla kristna, har dessa rötter och de kan ingen förneka. Sedan har saven förts vidare upp i kyrkans träd, som har många grenar. Därför får vi alla som är delaktiga i Kristi kropp del av livet! Men uppenbarelsen och livet i Kristus är inte beroende av en specifik kyrka som har hela fullheten. Fullheten kommer att komma när alla kristtrogna förenas till ett, genom det bidrag som varje led ger (Ef 4:16).

Splittringen i Kristi kropp är tragisk och Jesu bön om enhet måste ligga på allas våra hjärtan och det är riktigt att Romersk-katolska kyrkan har förmått förena många nya rörelser, medan Protestantismen har förökats genom delning. Den verkliga enheten kan bara komma genom att alla kommer på knä, att alla underordnar sig den apostoliska tro som finns i Bibeln och som omvittnas i de fornkyrkliga bekännelserna. Och att alla är villiga att lägga av sig sina specifika läror utvecklats i isolation från kroppen som helhet. Det gäller Romersk-katolska kyrkan som har över tusen år på nacken men också oss pingst-karismatiker.

Det finns alltså inte en specifik kyrka som kan göra anspråk på den fulla sanningen. Fullheten finns i Kristi kropp som omfattar alla Guds barn och den kommer att förverkligas först i en enad Kristi kropp.

Synen på Maria
 
För ett par år sedan satt jag i arbetsrummet hos en tysk katolsk exegetikprofessor och vi samtalade om våra gemensamma forskningsintressen kring teologi och antisemitism. Plötsligt och utan att veta ett dugg om vem jag var teologiskt eller kyrkligt säger han: ”Det är ju märkligt med katolska kyrkan som har plats för en mängd mariadogmer som inte öht har något stöd i Nya testamentet”. Jag kunde bara hålla med, men det visar att många katolska teologer brottas med en ryggsäck av dogmer som de vet saknar stöd i Skriften.

För ett av de stora konfliktområdena är ju synen på Maria. Innan jag går in på det som inte är tydligt bibliskt i synen på henne vill jag säga att protestantismen ofta har för lite uppskattat hennes roll, då hon som ung flicka egentligen accepterade en möjlig martyrdöd genom stening för äktenskapsbrott för att lyda Gud och bära hans Son till världen. Hon är i detta sitt svar en förebild för varje troende. Vi kan säga: Se jag är Herrens tjänarinna/tjänare, ske mig så som Gud har sagt!

Ändå har mariologin (läran om Maria) alltid varit ett av mina största problem, då den saknar grund i Skriften. Att hon som verklig jungfru är mor till Jesus, t o m att hon är ”gudaföderska” tillhör den kristna tron, eftersom alternativet var att Jesus inte betraktades som sann Gud och sann människa. Detta betyder dock inte utifrån Bibeln någon särställning av det slag som Romersk-katolska kyrkan lär i sin katekes. De mer avancerade av dessa håller inte måttet vid en sund bibeltolkning och om man praktiserar vad jag brukar kalla ”the full-stop principle”: att man inte utifrån Skriften ska dra slutsatser utöver Skriften, utan stoppa där Bibeln stoppar. Man kan inte utifrån Skriften säga att hon är vår mor bara för att hon är Jesu mor (Katekesen 963), eller att hon skulle vara fri från arvsynd, en dogm som stadfästes 1854, att Maria upptogs till himlen, vilket har gamla rötter, men stadfästes 1950, eller att hon har samverkat i frälsningen eller har ett frälsande uppdrag (Katekesen, 969–970), även om man menar att denna frälsning är ett utflöde av Kristi frälsningsverk. Dessa etablerade dogmer och en mångfald av andra i folkfromheten kring Maria saknar faktiskt en sund bibelförankring. Tvärtom visar flera ställen i Nya testamentet på motsatsen: Jesus visar flera gånger avståndstagande från sin mor, t ex när hon vill styra vid bröllopet i Kana: ”vad har du med mig att göra,” säger han med ett ganska rufft uttryck.

Kan man då be om Marias förbön? Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan syn. Men kan man inte be dem som gått före oss in i härligheten om förbön likaväl som de som är på jorden? Det finns inget biblisk stöd för detta heller. Vad gäller bön har vi en underbar och tillräcklig väg till tronen genom Jesus Kristus och genom bönen i Jesu namn. Det var detta han talade om så tydligt i sitt ”testamente” i Joh 15–16. Där finns löften om bön och bönesvar. Dessa är tydliga och vi har långtifrån uttömt dess möjligheter.

Synen på påven
Ett annat samtal för någon månad sedan med en from katolsk professorskollega. Jag: Hur ser du på påvens primat (ledarställning)? Han: Jag är väldigt skeptisk till den historiska grunden för petrusämbetet i Rom.
Detta är en omdiskuterad fråga, inte bara i hela kristenheten, som ser den som en av de största stötestenarna, utan alltså också delvis bland romersk-katolska teologer.

Det finns flera problem med synen på påvens ämbete. Först och främst är det visserligen klart att Petrus fick nycklarna (Matt 16:19), men att därifrån säga att Petrus var i Rom och etablerade ett ämbete som är giltigt för alla tider är en lång väg. De stora kristna kyrkorna kan t o m tänka sig biskopen av Rom som en slags ordförande för alla världens biskopar, men vänder sig emot den sentida utvecklingen i synen på hans ämbete.[2] Det finns många missuppfattningar om detta. Det är inte så att vad påven än säger är bindande för alla kristna. Ändå finns det något som kallas påvens ofelbarhet och denna auktoritet har en påve vid några få tillfällen använt sig av. De katolska teologerna är oeniga om exakt vad den betyder. Man tror också att det är påven som är den ende som kan sammankalla ett nytt koncilium för hela Kristi kyrka.

En evangelisk syn är att det inte behövs några nya läror utan att det som finns i Skriften räcker. Många kristna kan tänka sig att om ett läroämbete verkligen skulle fungera skulle det behövas ett koncilium med en enad kyrka. Men Guds Ord och den grund som lades i den tidiga kyrkan i striderna kring treenigheten och kristologin, och som fastslogs fram till konciliet i Kalcedon år 451, tycker många räcker.

Avslutning
Jag skulle kunna skriva mycket mer även om det blev långt.
Sammanfattningsvis:

• Jag fortsätter be om enhet i hela Kristi kropp och tror att alla som bekänner Kristus som Herre är mina bröder och systrar
• De flesta kristna har det viktigaste gemensamt och det gäller också Romersk-katolska kyrkan
• Men det finns saker som skiljer och som man måste vara tydlig med.

Jag ber för alla som nu känner sig förvirrade och osäkra på vägen framåt. Men jag tror den är klar: att förkunna Guds Ord i den helige Andes kraft, att bygga levande församlingar där Gud är närvarande med sin Andes frukt och gåvor, inte i konflikt med andra kristna, men med en klar identitet i vilka vi själva är. För enhet är Jesu bön, ”för att världen ska tro att du har sänt mig” (Joh 17:21).

(1) Jag använder konsekvent uttrycket Romersk-katolska kyrkan då ordet katolsk även används av andra kyrkotraditioner och egentligen betyder universell och det som alla kristna alltid och överallt trott.

[2] Fastställdes av Första Vatikankonciliet (1870–1871).

Foto: Vårlden idag.

Ukjent vekkelseshistorie fra Krim-halvøya, del 3

Her fortsetter serien om den ukjente vekkelseshistorien fra Krim-halvøya. Forrige artikkel ble publisert lørdag 8.mars:

Mens kolonien i Annafelt blomstret slet medlemmene med en underliggende tvil. Alle de eldste medlemmene var blitt døpt, mens de hadde hatt tilholdssted blant de forlengst etablerte mennonite-koloniene i Russland. Dette plaget dem fordi dåpen kun hadde vært en del av en gammel tradisjon, og de hadde egentlig ikke trodd på Herren Jesus når de lot seg døpe. Nå følte de at de skulle la seg døpe på nytt.

Lederen for Kleingemeide, Johann Friesen, visste ikke hva han skulle gjøre med dette. Alle de troende i Annafelt-kolonien kom sammen for et spennende møte den 21.september 1869. Det ble til at de bestemte seg for å døpe på nytt.

Kornelius Enns vadet ut i Salgir elven (bildet) og døpte Jakob Wiebe med full neddykkelse, tre ganger, i Faderens, Sønnens og Den Hellige Ånds navn. Så snudde Jakob seg rundt og døpte Kornelius, og som resten av medlemmene av Annafelt-kolonien.

Hvilken strålende og gledefylt dag! Så mange tårer, så mye glede! Etterpå spiste de sammen, sang og avla vitnesbyrd helt til de måtte bryte opp for å gå hjem for å melke kuene.

Noen som hørte om det som hadde skjedd i Annafelt-kolonien gjorde narr av dem. Men de troende ble ikke bekymret på grunn av dette. De kalte seg selv Brüdergemeinde (brødre og søstre fellesskapet), men i populær-tale gikk de under navnet 'Krimmer-kirken'.

De fokuserte på Jesus, og levde med de nyfrelstes begeistring over det nye livet de hadde funnet. Men dette var slett ikke en ny følelsesmessig bølge. Menneskene som tilhørte dette fellesskapet var seriøse, fulle av gudsfrykt. Det skjedde mange gode ting i Krimmer-kirken.

(fortsettes)

Hvordan leve ut en synlig enhet med alle som elsker Kristus? Del 2

Her følger andre og siste del av artikkelen som omhandler det mål Taize-brødrene har satt seg for 2014:

3: Del og be regelmessig med andre
'For hvor to eller tre er samlet i mitt navn, der er jeg midt iblant dere'. (Matt 18,20)

For enkelte ungdommer har smertefulle prøvelser, ensomhet, følelsen av å være overgitt og denne vàre følelsen av verdens urettferdighet gjort at de føler det nesten umulig å kunne tro på Gud. Å tro er alltid en risiko - tillitens risiko.

Hvem kan være min medvandrer som jeg kan samtale om troen med?

Et forslag til alle: Istedet for å være alene med sine spørsmål, finn noen andre mennesker å dele med, en gang i uken eller en gang i måneden. Les sammen evangeliene, eller noe annet. Be sammen med sanger, bibellesning, en lang periode med stillhet.

Et forslag til lokale pastorer og ledere: Oppmuntre og støtt slike smågrupper hvor man deler og ber, hjelp dem til å være åpne og ønske andre velkommen.

4: Gjør fellesskapet med alle som elsker Jesus mer synlig
'Dere er Kristi kropp' (1.Kor 12,27)

I vår landsby, vår by eller region, finnes det også mennesker som elsker Kristus, men på en annen måte enn vi gjør. Når vi kaller oss 'kristne' så betyr det at vi bærer navnet til Kristus. Vi mottar vår identitet som kristne gjennom dåpen, som forener oss med Kristus. La oss gjøre denne felles identiteten mer synlig, isteden for å understreke våre forskjelligheter som kirkesamfunn.

At forskjellene blir uoverkommelige er likevel ikke en årsak til å skilles ad. Gjennom sitt liv overskred Kristus mange grenser, og på korset, strakte Han ut sine armer fra den ene siden til den andre, mellom disse to som var adskilt fra hverandre. Hvis kristne ønsker å følge Kristus og la Guds lys skinne i verden, kan de ikke forbli skilt. Det er Den Hellige Ånd som forener oss.

Et forslag til alle: Hvorfor ikke henvende seg til de som er annerledes, en annen gruppe, et annet sogn, en annen bevegelse, en kristen gruppe med fremmedspråklige? Vi kan besøke hverandre, la andre ønske oss velkommen, invitere dem. Vi kan vende oss til hverandre i en enkel bønn, sette oss under samme tak uten å forvente at alt skal være harmoni, og på denne måten kan vi leve med forventningen om fullt fellesskap.

Et forslag til lokale pastorer og ledere: I pastoralt arbeid, gjør alt det du kan gjøre sammen med kristne fra andre kirkesamfunn, gjør ingen ting uten å ha andre i tankene.

Hvorfor jeg aldri valgte å konvertere til Rom, del 1

Dr.theol Anders Gerdmar (bildet) er rektor for Livets Ord teologiske seminar, og assisterende professor i nytestamentlig eksegese ved Uppsala universitet.

Han har skrevet en svært interessant artikkel i forbindelse med Birgitta og Ulf Ekmans nært forestående konvertering til Den romersk-katolske kirke. Med velvillig tillatelse fra Anders Gerdmar, gjengis denne artikkelen på bloggen i dag. Den er såpass lang, at den gjengis i to deler. Neste del publiseres lørdag.

Att min pastor sedan snart 30 år konverterat till Romersk-katolska kyrkan har sänt en chockvåg över stora delar av kristenheten,[1] inte minst inom det egna nätverket med uppemot 250 000 medlemmar. Utan att kunna bedöma Ulf och Birgittas personliga väg – det kan jag inte, lika lite som andra kunde bedöma vår när vi bröt upp från Svenska kyrkan en gång – är det viktigt att förklara varför jag själv gång på gång ställts inför valet och valt att inte konvertera. Och att jag inte tror att det är vägen till enhet. Vägen till enhet är inte konversion utan konvergens – att alla böjer sig inåt, i det att vi underordnar oss varandra i lydnad för Jesus Kristus.

Min uppväxt i svensk högkyrklighet betydde att en del i bekantskapskretsen, ofta förtvivlade över Svenska kyrkans avfall, valde att konvertera. Jag och min fru sa: Antingen blir vi katoliker eller blir vi pingstvänner. Jag är glad att andens dop kom emellan och förde oss in i den karismatiska rörelsen och senare trosrörelsen. Men mina två älskade bröder, Lars och Staffan, valde Romersk-katolska kyrkan och vi ganska snart Livets Ord. För vår familj var naturligtvis att vi gick skilda vägar ett hårt slag, kanske allra mest att jag och Else-Marie döptes som troende. Glädjande nog hade vi ett mycket varmt och kärleksfullt hem som så småningom hämtade sig från chocken och relationerna är åter varma. Mitt sista minne av min far, prästen som gav mig kärleken till och tron på Guds Ord och dess absoluta auktoritet, är att han står i vänligt samspråk med Ulf Ekman vid min 40-årsfest för tjugo år sedan; pappa var vänligheten själv och ville säkert ta chansen att förstå den kontroversielle predikanten.

Konversion ingen väg
Varför har jag då aldrig valt konversionens väg, när både mina bröder och många nära vänner har gjort det?

Jag har under hela mitt vuxna liv grundläggande haft samma syn på dessa saker, även om jag under senare år mer än tidigare har sett vikten av enhet i Kristi kropp, då Jesus ber sin sista bön om just detta (Joh 17:21) och då jag verkligen har sett genuin tro och kärlek både i andra protestantiska kyrkor och bl a Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan. Inte minst är mötet med många katolska karismatiker härligt; de kan som få söka Gud och vara törstiga efter Andens liv.

Var och en som tror och bekänner Jesus Kristus som Herre är Guds barn, har samma far som jag, och är alltså min broder, oavsett kyrkotillhörighet. Den personen är född av Anden. Ingen är fullkomlig, men vi kan vara ofullkomliga i vår tro. Vi kan lite till mans samtidigt vara födda av Anden och teologiskt förvirrade. Men det finns en tro som en gång för alla meddelats åt de heliga, Judas brev 3. Den meddelades då – ordet på grekiska visar att meddelandet av den är avslutat – och vi står på den nu.

Låt mig också säga att jag inte älskar att ägna mig åt att peka ut var jag och mina kristna bröder skiljer oss åt, men det blir ibland nödvändigt då andra lika tydligt flyttar på sig. Som nu. Och då måste vi också vara tydliga.

Trons prioritetsordning

En hjälp när man tittar på olika kristna rörelser är att använda trons prioritetsordning, eller trons hierarki. När man gör en prioritetslista över vad som är mest centralt i kristen tro så ser man att vi är överens med de flesta kristna om de viktigaste sakerna, medan de som inte har frälsningsbetydelse kommer längre ner. Samtidigt som det finns skillnader får vi inte slänga ut barnet med badvattnet glömma allt vi har gemensamt med de flesta troende: vi tror på

• En Treenig Gud,
• Jesus som Herren och frälsaren,
• Guds Ord som källan till tron
• Den helige Ande och hans verk
• Ett liv i helighet
• Att människan är skapad till Guds avbild med ett oändligt värde
• Att Jesus ska komma tillbaka för att döma himlen och jorden

Listan kan göras mycket längre innan vi kommer till de frågor som skiljer.
Vi kan också enas om många etiska frågor med de gamla kyrkorna i öst och väst: livets början och slut, äktenskap och samlevnad. Den gemensamma tron sammanfattas i tron på hela Guds Ord och de fornkyrkliga bekännelserna som klargör den kristna tron gentemot villolärarna. Detta delar vi med de flesta kristna och är glada över det.

När jag börjat med att betona enheten i tron, måste jag ändå tydliggöra att det finns skillnader gentemot Romersk-katolska kyrkans tro och de är dessa jag nu ska sammanfatta i form av några huvudpunkter under fyra rubriker: bibelsyn, kyrkosyn, synen på Maria, synen på påven.

(fortsettes)

Tror fader Paolo er i live!!!!!

Vårt Land kan i sin nettutgave i kveld melde at det er ting som tyder på at fader Paolo kan være i live!

Om det er sant er det fantastisk. Siden fader Paolo ble kidnappet har vi bedt for ham hver gang vi har feiret gudstjeneste i Kristi himmelfartskapellet, og ellers hvor det har vært en anledning. I Kristi himmelfartskapellet henger det også et kors vi har fått av våre venner i kommuniteten der. Det minner oss om å be for dem hver gang vi går inn i kapellet.

Personer med gode, pålitelige kontakter nordøst i Syria har bekreftet overfor oss at fader Paolo Dall’Oglio er i live og har det etter forholdene bra, sier en kilde som befinner seg i Sulaymaniya i Irak til Vårt Land.

Vårt Land skriver: Verden over mobiliseres det nå i form av våkenetter og messer for å få fader Paolo frigitt. På Facebook florerer det av 29. marsmesser «for fader Paolos frihet og alle som sitter fanget».

Messer skal gjennomføres i blant annet Milano, Roma, Beirut, Berlin, Brussel, ­Doha, Dubai, Genève, Grenoble, Montreal, Paris og London.

«Vi er som en av de mange irakiske eller syriske familier som lider under fraværet av en kjær. Vi vil lese utdrag fra fader Dall’Oglios tekster og dele håpet om å se ham snart igjen», skriver munker og nonner ved kommuniteten i Deir Mar Musa ifølge nettstedet Fides".

I reportasjen kan du også lese et intervju med meg i sakens anledning.

Du kan lese den inspirerende reportasjen her:

 http://www.vl.no/troogkirke/tror-fader-paolo-er-i-live/

500 bøyde kne i gatene i Cherkassy i Ukraina for å be for landet

Det gjør et sterkt inntrykk å lese og se bildene fra bønneaksjonen som ble gjennomført i den ukrainske byen Cherkassy tirsdag.

Da knelte mer enn 500 kristne i byens gater for å be til Gud for Ukraina. Mange ba med tårer, og det ble bedt på mange språk.

Det ble bedt om at Gud skulle se i nåde til Ukraina og for fred. Også i mange andre ukrainske byer ble det gjennomført lignende forbønnsaksjoner.

Hvordan leve ut en synlig enhet med alle som elsker Kristus? Del 1

I 2014 har Taize et mål brødrene av kommuniteten arbeider mot, og som vi inviteres til å delta i. Det lyder slik:

'søke en synlig enhet med alle som elsker Kristus'.

Hvordan kan et slikt mål nås? Bror Alois, som leder denne økumeniske kommuniteten i Frankrike i dag, har fire forslag. Her har vi noe å lære noen og enhver av oss! I denne artikkelserien skal vi se nærmere på hva vi konkret kan gjøre for å 'søke en synlig enhet med alle som elsker Jesus':

1: Ta del i et lokalt bedende fellesskap
'Dere skal elske hverandre; ved denne kjærligheten skal alle vite at dere er mine disipler'. (Joh 13,34-35)

Et forslag til alle: ta del i en søndagsgudstjeneste, eller i andre aktiviteter, gjerne med mennesker du selv ikke har valgt. Forsøk å ha en opplevelse av fellesskap.

Et forslag til lokale pastorer og ledere: lytt til unge mennesker, skjelne og ønsk velkommen det de kan bringe inn i et lokal-samfunn, og gjør eldre mennesker oppmerksom på dette.

2: Utvid fellesskapet ut over grensene som begrenser oss
'Alt dere gjorde mot en av disse mine minste brødre, det gjorde dere mot meg'. (Matt 25,40)

Jesus var oppmerksom på alle Han møtte, og spesielt de fattige, barna, de som synes uviktige. Følger vi Ham kan vi overskride grenser og slå oss i lag med de som er behovstrengende. Vi kan ta del i solidaritetshandlinger sammen med kristne fra andre sammenhenger, og med mennesker som ikke deler vår tro.

Enten fattigdommen er materiell eller åndelig innebærer vår solidaritet en gjensidig deling: i det vi tilbyr vår assistanse, er vi ofte de som også mottar.

Et forslag til alle: hvorfor ikke velge, for et år, et nabolag hvor du kan kan vise ditt vennskap og solidaritet med de som lider, de fattige, de syke, de som sliter med funksjonshemminger, overgitte barn, arbeidsløse og flyktninger?

Et forslag til pastorer og lokale ledere: hjelp unge mennesker til å oppdage hvor deres solidaritetshandlinger trengs.

 (fortsettes)

Bildet er fra begravelsen etter bror Roger av Taize.

10 dagers bønnekampanje for kristne fanger i Iran

I dag innledes en 10 dagers bønnekampanje for kristne fanger som sitter fengslet i Iran.

Det er tradisjon i Iran at utvalgte fanger blir løslatt ved overgangen til det iranske nyttår, som finner sted 21. mars.

La oss be for de mange kristne som sitter fengslet i Iran. Den siste tiden har spesielt mange kvinner blitt kastet i fengsel, ene og alene på grunn av deres tro på Jesus.

Flere av de kristne som sitter i iranske fengsler lider av alvorlige sykdommer, uten tilgang på viktig legetilsyn.

Kanskje du skulle sette av disse dagene for å stå sammen med våre lidende trossøsken? Hebr 13,3: 'Husk på dem som sitter i fengsel, som om dere var lenket sammen med dem, og husk på dem som blir mishandlet, som om det gjaldt deres egen kropp'.

Rotløse kristne

Jeg har merket meg en setning, blant mye av det som er blitt skrevet om den nært forestående konverteringen til Birgitta og Ulf Ekman.

Vedkommende skriver: 'Husk at veien fremover ikke går bakover'.

Men det er nettopp det den gjør!

Uten fortiden blir nåtiden og fremtiden en rotløs tilværelse, hvor vi blir ofre for alle slags vinder som blåser. Treet blåser da lett overende. Ofte med et brak.

En kristen får røtter ved å delta i et fellesskap som strekker seg bakover i tiden. Da får man del i rikdommer som gir oss hjelp til å orientere oss med hensyn til både nåtiden og fremtiden.

Det innebærer stor risiko å bli utlevert til seg selv på den åndelige reisen. Vi kan lett bli ofre for selvbedraget, for vår stolthet, motløshet og for misforståelser. Uten veiledning av de som har gått foran oss, uten forankring i et fellesskap som er rotfestet i djupere jord enn oss selv, er det vanskelig å finne frem.

Så er det da nettopp rotløsheten som preger vår tid.

Om urkirken heter det: 'Og de holdt hele tiden urokkelig fast ved apostlenes lære og ved samfunnet, ved brødsbrytelsen og ved bønnene'. (Apg 2,42)

Uten kontakt med våre røtter blir vi nettopp det - rotløse.

Jeg spør: finnes det en sammenheng mellom de stadige reisene og bevegelsene, oppbruddene og flyttingen, og den økende åndelige fattigdommen i vår tid?

Rytme i arbeid og bønn, del 2

Her følger andre og siste del av noe Ray Simpson (bildet), har skrevet i boken: 'Keltiske veimerker':

Den tidlige keltiske kirke fulgte en rytme med sabbatshvile på lørdag og gudstjeneste på søndag.Man antar at Patrick bidro til å formulere Senchus Mor, irsk 'kristenrett' basert på gamle lover. Den krevde at hver sjuende dag skulle vies til å tjene Gud med både tiende og tid. Columbas regel spesifiserte at den ekstra matrasjonen for søndag også skulle gis på lørdag på grunn av den store respekten for sabbaten man finner i Det gamle testamente. Den skiller seg fra søndag bare hva arbeidet angår.

Adamnan, som skrev biografien om Columba, behandlet sabbaten med en respekt som ble borte i generasjonene som fulgte. Den keltiske kirke fulgte jødiske og østlige skikker på dette feltet. Gradvis førte innflytelsen fra Roma, som ikke var fri fra antisemittisk og urban mentalitet, til at det ble søndag og ikke lørdag som skulle være hviledag. Dermed ble lørdagen sekularisert.

Det fantes også en rytme gjennom uken. På Iona avsto man på onsdager og fredager fra å spise mens det var dagslys. Denne praksisen brakte Aidan med seg til Lindisfarne, og skikken ble fulgt av mange hengivne menn og kvinner som lot seg inspirere av hans eksempel.

Kravet til gjestfrihet gjorde likevel at man av hensyn til gjesten kunne se bort fra denne regelen når man fikk besøk. Det ser ut til at både Columba og Patrick hadde torsdag som fast dag for åndelig fordypning'.
(Ray Simpson: Keltiske veimerker. Verbum forlag 2008, side 61-63)

Vårt behov for å dømme andre

I går raste debatten rundt Ulf og Birgitta Ekmans konvertering til Den romersk-katolske kirke. Mange brukte store og harde ord. Denne betraktningen av Henri Nouwen burde få noen og enhver av oss til å tenke litt! Jeg har oversatt den til norsk fra hans bok: Bread for the Journey

'Vi bruker en stor mengde energi på å kritisk dømme andre mennesker. Ikke en dag går uten at noen gjør eller sier noe som vekker vårt behov for å ha en mening om ham eller henne. Vi hører så mye, ser så mye og vet så mye. Denne følelsen av at man må ha alt klart for seg og felle en dom kan være ganske ubarmhjertig.

Ørkenfedrene sa at det er en tung byrde å dømme andre, men å bli dømt av andre er en lett byrde.

Om vi bare kan slippe behovet for å dømme andre, får vi en djup indre frihet. Når vi slipper å dømme andre, er vi frie til å være barmhjertige. La oss minnes Jesu ord: 'Døm ikke, for at dere ikke skal bli dømt'. (Matt 7,1)