Et apostolisk manifest, del 4

Her følger del fire, og nest siste del, av 'Apostolisk manifest', av Art Katz (bildet):

Kan du se vad det är vi hittills har visat upp och haft till salu? Vi är inte ens på det klara med om en profetia kommer från Anden eller om den har hemort i en människas fantasi. Denna diffusa hållning kan inte accepteras i den tid som nu kommer, då Guds allvar når högsta nivå i hans församling. För vår kallelses skull, i kriser och vid vägskäl, måste vi höra från Gud genom profetiskt tal, genom tungotal och uttydning och genom visdomens ord. Vi behöver dessa Guds Andes gåvor i verksamhet, satta i sitt sammanhang så som Gud ämnat och tänkt. Den församling som placeras i detta hörande är den församling vilken medvetet låtit sig föras till denna allvarets plats i honom; vilkens lemmar har prövats och lärt känna varandra tillräckligt för att kunna avgöra om det ord som kommer har sitt ursprung i Gud eller om det kommer ur en människas tankevärld.

Det är inte en tillfällighet att bönen och tillbedjandet i en sådan gemenskap speglar sanningshalten i denna verklighet, därför att andakt, gudfruktighet och bedjande inte är lyxartiklar – de tillhör alla den andliga vapenarsenalen. Dessa verktyg bär aldrig på en större verklighet än vi själva äger. De har inte större betydelse än den sanning vi står i inför Gud. Det är inte teknik eller metod som fordras, men ett uttryck för tillbedjan vilken härleds ur erfarenheten av Guds återlösande handlande i våra liv.

Vi skäms inte över att bli tillrättavisade, och när vi tar emot sådan från en broder eller en syster gläds vi över den befrielse och den frihet som följer helgelsens verkningar vika legat färdiga i väntan på sitt tillfälle. Gud verkar inte i våra liv på våra villkor. Han spelar inte med i våra spel. Han väntar in det som är sant, verkligt och uppriktigt, han väntar på att man gör upp med synd och korruption, väntar på att man känns vid sina behov. Endast i sådana omständigheter kan vi erfara Herrens nåd.

Vårt bedjande står i direkt förhållande till det mått av verklighet vilket vi har nått, och den sorten har styrka nog att röra vid Himlen. Den har flyttats ut från den ytliga, blandade skara av kristna vilkas främsta fokus ligger på dem själva och vilkas andliga egocentricitet aldrig har brutits sönder. Vi kan föra in egoismen i församlingen och låta den vara lika djup som någonsin i världen. Allt vi gjort är att byta objekt. I världen handlade det om köttslig förnöjelse och materiella ting. I kyrkan är det fortfarande själv-centrering och jag-fixering: ’Vad tyckte du om mötet?’ ’Hurdan var talaren?’ Denna själviskhet är en inrotad kraft som endast kan krossas när vi själva har flyttats undan som mål för vårt intresse och omsorg och ersatts med Gud, Gud i den apostoliska meningen.

Denna gemenskap är inte tanklös eller naiv, den vet att församlingen måste gå genom lidanden innan den når fram till härligheten. Svårigheter och prövningar är nödvändiga för denna typ av gemenskap. Så förhåller det sig, men inte därför att vi skulle vilja såra varandra eller vara varandras hot eller irritationsmoment. Det är så, därför att gemenskapens medlemmar alla befinner sig i olika skeden av sin mognad och alla har olika bakgrund. Det som särskiljer en sådan församling som jag talar om är dess vilja att bära en sådan vånda.

Denna gemenskap bär en medvetenhet om evigheten. Dess hållning och beteende har sitt fäste i det eviga, i insikten om domar som står för evigt och om den lön som väntar. Denna samfällighet är på det klara med att Herren kommer, han som belönar och som ger åt var och en efter deras gärningar. Den vet att den har sitt liv och sitt hopp i denna förväntan inför evigheten. Det som oroar dem är att de ofta försöker komma undan med något mindre, något annat än det som ger rum för Guds härlighet och är benägna att välja en livsstil i bekvämlighet vilken varken utmanar eller blir andra till tjänst.

Dessa församlingars förbön bär autenticitet därför att den är ett uttryck för troheten och sannfärdigheten i det gemensamma livet. Denna verklighetsförankring, detta liv i gemenskap påverkar inte bara dess tillbedjan, det verkar också fram en förmåga att se klart, en förmåga att bedöma och döma. Deras bedömningsförmåga är betydligt mera distinkt, de kan sära på och skilja bort sådant som en ytlig kristen låter sig luras av. Denna gemenskap förstår att identifiera mörkrets makter och dess verk och lär sig att föra strid mot dem. Denna brottningskamp är en konfrontation av den oundvikliga sorten och en lika oundviklig och slutgiltig överlåtelse till Gud är det enda sättet att segra i denna kamp. Denna kamp hör inte den enskilde kristne till i dess främsta uttryck. Den engagerar församlingen, den församling som kan se dessa makters sammangaddning och som kan ta upp den andliga striden med hjälp av ett bedjande förankrat i gemenskapens inre verklighet.

En sådan gemenskap låter sig formas genom ömsesidig disciplin, den förs till balans, den är offervillig. Den låter sig böjas för Andens ledning vilken kommer till uttryck i dess mitt, bekräftad inför alla i ett aktivt igenkännande. Denna ledning, detta ledande, står oberoende av yttre stöd men visar sin äkthet i verklig mognad. Verklig auktoritet vilar på ett igenkännande, en ömsesidighet, och relaterandet till sådan ledning är ett kritiskt moment i fråga om gemenskapens karaktär och andliga verklighet. Om vi fortsätter att vara, självständiga, självsvåldiga individualister som dyker upp på söndagar, men som väljer våra egna vägar utan att verkligen rådgöra med andra, utan att ens vilja vara öppna, om vi fortsätter så kommer ingen att ta oss på allvar. All andlig härsmakt, god såväl som ond, förstår om vi har gett oss till Herren.

I dag - for 487 år siden - ble den anabaptistiske bevegelsen født

På dagen i dag - for nøyaktig 487 år siden - ble den anabaptistiske bevegelsen født. Med trusler om forvisning og forfølgelse hengende over seg, valgte de å handle på den tro og overbevisning de hadde fått, og la seg døpe. Det skjedde i et hjem i Zürich. Med denne handlingen begynte en bevegelse som skulle bli kjent som reformasjonens tredje gren, den radikale. Tusener på tusener skulle bli berørt av den. Menn og kvinner fra ulike samfunnslag kom til en levende tro på Jesus, og svært mange av dem skulle følge Jesus like inn i martyrdøden. Disse mest fredsommelige av alle, som ønsket å leve i pakt med Bergprekenens ord, ble en slik fare for Romerkirken, Den lutherske- og Den reformerte, og samfunnet forøvrig, at grusomme forfølgelser brøt løs: menn, kvinner og barn ble fengslet, hengt, brent, lemlestet, eller druknet. Ene og alene på grunn av sin tro.

Hvor mange martyrer vet bare Gud. Gjennom bibelstudier holdt skjult i hjem, i skogen og i huler, ble de overbevist om at menigheten skulle bestå av gjenfødte troende, uten innblanding av statlige myndigheter, medlem ble man ved å bli døpt på bekjennelsen av sin tro, de trodde på at medlemmene skulle leve atskilt fra verden, leve fredelig med alle og ikke iføre seg våpen og noen av dem levde også i eiendomsfellesskap.

Anabaptistene (gjendøperne) - et skjellsord gitt dem av deres motstandere - eksisterer fremdeles. I mange land. Det finnes forskjellige grupper, men de fleste har prinsippene jeg har beskrevet ovenfor, felles.

I år kommer boken jeg har skrevet om dem:

"En tro verd å dø for?"

En bok som tar for seg deres historie og deres teologi. En lignende bok har ikke vært utgitt på norsk tidligere. Jeg kommer tilbake til når den kommer ut på Frihet forlag.

Maleriet viser Georg Blaurock, en av forgrunnsskikkelsene i den anabaptistiske bevegelsen.

Se også:

http://barnabasbloggen.blogspot.com/2012/01/idag-firar-vi-anabaptismens-fodelsedag.html

hvor du finner noen interessante 'film-snutter'.

De bøhmiske brødre - radikale etterfølgere av Jesus, del 1

Gjennom kirkehistorien finner vi en rekke eksempler, på kristne som har gått en radikal vei for å følge etter Jesus kompromissløst. En av disse gruppene er De bøhmiske brødre. De ønsket å vende tilbake til apostolisk kristentro, hentet mye av sin inspirasjon fra Bergprekenen, var tydelige pasifister, opptatt av nattverdens- og det kristne fellesskapets betydning.

Begynnelsen til De bøhmiske brødre går tilbake til Petr Chelčický (ca 1390-ca 1460). Man antar at han var født syd i Bøhmen, en historisk region i Sentral-Europa, og et tidligere kongerike som i mange århundrer var en del av det tysk-romerske rike og Habsburger-riket. Den viktigste byen og hovedstaden var Praha. Veldig lite er kjent om hans liv. Historikerne er usikre. Noen kaller ham livegen, andre godseier eller adelsmann! Noen mener han var skomaker, andre at han var prest. Selv kalte han seg jordarbeider. Men han fremstår som en gåte. For han var både lese- og skrivekyndig, og han hadde gode elementærkunnskaper i latin.

Det vi vet er at han etter 1421 levde og dyrket jorden i sin fødeby Chelčice. Her produserte han 56 skrifter. Det er tydelig at han var påvirket av John Wycliffe, Jan Hus og valdenserne. Både anabaptistene og kvekerne og baptistene har senere latt seg påvirke av Petr Chelčický. Han var den første pasifistiske forfatter i renesansen, og var nesten 100 år forut for Menno Simons.

Forholdet til Pavekirken

Petr Chelčický kalte paven og keiseren for “hvaler som har revet i stykker troens nett”, fordi de etablerte kirken som overhode for et sekulært imperie. Chelčický trodde at kristne skulle følge kjærlighetens lov, og de skulle ikke tvinges av staten til å gjøre det. Han lærte at troende ikke skulle akseptere verdslig øvrighet, eller appellere til dets autoritet, og for sanne troende å ta del i verdslig øvrighet var syndig.

Petr Chelčický argumenterte også mot dødsstraff, og andre former for voldelig straff. Det er interessant å merke seg at Leo Tolstoj senere omtaler Petr Chelčický som en slags læremester i sin bok 'Guds kongerike inni deg', som kom ut i 1894.

Et kjent utsagn av Petr Chelčický er dette: "Mennesket som adlyder Gud trenger ingen annen autoritet (over ham)"

Chelčický var også av den overbevisning at vold heller ikke skulle brukes i religiøse saker. Han henviste til Matt 13,24-30, om ugresset i åkeren, og mente at både syndere og hellige skulle tillates å leve sammen inntil høsten kom. Chelčický lærte at det var synd å drepe de syndige, og at kristne skulle nekte militærtjeneste. Han argumenterte med at dersom de fattige nektet ville adelskapet ikke ha noen som kunne krige for dem. Ingen menneskelige makt kunne tilintetgjøre ondskapen, og kristne skulle akseptere forfølgelse uten å ta igjen. Han var også motstander av defensiv krig. Han levde i pakt med Jesu ord i Bergprekenen.

(fortsettes)

Bildet viser en statue av Petr Chelčický.

Et apostolisk manifest, del 3

Her er tredje del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Här har vi det som bestämmer en apostolisk samfällighet, en apostolisk gemenskap. Den är en sändande gemenskap, därför att den äger den enda verklighet som Gud anförtror någon med i syfte att förmedlas vidare. En sådan gemenskap har något att kommunicera och förmedla utifrån sitt eget gemensamma liv. Det är bara i ett sådant sammanhang som handpåläggning blir något mer än ceremoni och ”biblisk” rutin. Med utsändandet tar de utsända med sig verklighetens och auktoritetens dimension.

Andens gåvor är därför funktionell utrustning mitt i ett svallande hav av aktiv fientlighet; församlingens uppgift är brådskande och inbjuder världens motstånd. Den autenticitet och verklighetsförankring som dessa makter är tvungna att erkänna har att göra med vårt sanna avskiljande – den är den enda auktoritet som de behöver böja sig för. När det enda vi har att komma med är en serie tanklösa knäfall vid en botbänk och lite krokodiltårar gäspar dessa makter oss i ansiktet. De är fullt på det klara med när någon i sanning har överlåtit sig och ett liv slutgiltigt och fullständigt har lagts ner inför Gud. Ett sådant folk lever medvetet och offervilligt som utvalt frälsningsverktyg i Guds hand för Israels folks sak.

Allt detta är grundläggande i den apostoliska synen på församlingen. En församling som passar in i den beskrivning jag nu gjort, klarar att känna igen och omfatta sin kallelse och uppgift i relation till Israels upprättelse mitt i dess ändtidsvånda. Detta seende utesluter varje tanke på att församlingen skulle kunna fly undan den tid då den behövs allra mest, då när dess närvaro är ämnad att innebära frälsning för judarna i ’Jakobs nöd’, Jer 30:7. Detta synsätt kan inte förvisas som ett betydelselöst bihang till församlingens lära. Det finns med som centralt tema i Guds primära ändamål med församlingen.

När vi nu kommer till insikt om dessa perspektiv, förstår vi behovet av en uppoffrandets livshållning. Israels återupprättelse är Konungens sak. Israels återupprättelse är herradömets sak. Gud upprättar inte Israel för att de förtjänar ett hemland efter alla dessa år i diasporan, i förskingringen, men därför att deras återupprättelse hör till Konungens ankomst, så att ”lag må utgå från Sion och Herrens ord från Jerusalem – Jes 2:3; en återlöst och återupprättad nation. Detta är anledningen till att mörkrets makter uppträder med ohejdad aggression och galenskap mot allt som har att göra med det judiska folkets räddning, frälsning och återlösning i dessa sista dagar.

Det judiska folkets upprättelse är ett och det samma som Guds Rikes sak och dessa mörkrets makter är falska, inkräktande herrar över denna värld. De vill inte avstå och ge upp det de vunnit genom sitt intrång, det de utan avbrott njutit av under långa tidsåldrar. Konungens återkomst, som den som sitter på Davids tron på Sions berg i det återlösta och återupprättade Israel, gör en ände på dessa makters välde.

Vi måste lära känna detta slutdrama annars kommer vi inte att kunna förstå det raseri som vältrar sig in över judarna i ändens tid. Dessa mörkrets makter kommer i sin förvrängda vishet att inse att det enda sättet att avvända hotet mot deras vanstyre är att radera ut judarna, dessa vilkas återvändande till hemlandet gör slut på deras välde.

”Jakobs nöd”, Jer 30:7, det tidsavsnitt som utgör slutet på denna tidsålder och som öppnar för Israels Konung och hans styre över nationerna kommer att innebära en sållning och ett näpsande. Församlingen måste skaffa sig insikt om och låta sig beredas i enlighet med de optimala krav som denna uppgift ställer och med hela sin vilja omfatta detta skeende som det centrala i hennes existens. Vi måste medvetet, med all vår vilja gripa oss an denna uppgift. Man når inte fram till detta genom att flyta med strömmen.

Vi måste arbeta oss fram till insikt om vad dessa sista dagar innebär för Israels folk och den roll och funktion församlingen innehar i relation till dem. Det är så att människors evighetsdestination till stor del bestäms av vad vi gör med ”dessa mina minsta bröder”, Matt 25:40. Judarna kommer att vara ”de minsta” i de dagarna. De mest framstående och framgångsrika judar vilka just nu lyfts och bärs av denna värld kommer att finna sig vara utslängda i bara skjortan bland folken i de kargaste och bedrövligaste omständigheter.

Vi måste få tag i profetisk förståelse och sedan fälla ett avgörande huruvida vi ska vara verksam faktor till befrielse i den tiden. Detta val, denna ståndpunkt, omfattandet av detta mandat bär med sig omvandlande potential in i församlingen. Varje del av tron förs till en helt ny klarhet, en ny nivå av medvetenhet, till en förnyad verklighet när detta nyckelsammanhang passats in i församlingens medvetande som en del i dess primära varande.

Allt som har att göra med antisemitism, varje skugga av antijudiskhet som vi trodde att vi hade gjort oss av med kommer att spolas upp till ytan. En grundlig genomsköljning kommer att äga rum med djup och intensitet i Guds helgande arbete. Gud säger till Israel: ”Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.” Hes 20:35, 37.

Något händer med en kvarleva, en återstod av judar i de sista dagarnas sållning som verkar som faktor i deras återvändande till Sion som Herrens förlossade; evig glädje skall kröna deras huvuden, deras sorg och suckan har flytt bort. Det blir inget sådant återvändande om det inte finns en församling som redan nu väntar detta och förebereder sig för att kunna verka som Guds frälsningsverktyg för detta folk i de dagar som strax är här. När detta ska äga rum kommer det att ske plötsligt.

Det är nödvändigt att detta perspektiv befinner sig centralt i vårt varande och verkande. För detta behöver vi Herrens strategiska direktiv, vilka förmedlas av Anden via betrodda lemmar i kroppen, vilkas profetior inte hör hemma bland allsköns själiska övningar för att dra uppmärksamhet till dem själva. Istället låter dessa sig göras till pålitliga uttryck för Herrens visdom och vilja i avgörande moment i beslutsfattandet.

Dansk prest deltok aktivt i krigshandlinger

Den danske folkekirkepresten, Victor Greve (til høyre på bildet), har vært feltprest i Afghanistan. Han innrømmer nå å ha deltatt aktivt i krigen, og har dermed brudt Geneve-konvensjonen og reglene for feltpresttjenesten.

I sine egne dagboksnedtegnelser skriver han:

'Nå står jeg her som en annen soldat, og forsvarer leiren med automatvåpen og håndgranater'. Det skriver han i sin dagbok 4.mai i fjor, ifølge den danske avisen DK. I dagboken beskriver også den danske presten et tilfelle hvor han er med i et angrep mot Taliban utenfor den danske leiren, en leir som lå i den krigsherjede Helmand-provinsen. Han beskriver i detalj flere situasjoner hvor han bruker tunge våpen.

Et av de viktige prinsippene i Geneve-konvensjonen er å skille mellom stridende og ikke stridene for å kunne beskytte de som ikke deltar i krig. Hvis man som prest har brukt våpen på den måten feltprest Greve har gjort, så strider det med denne internasjonalt anerkjente konvensjonen. Greve kan nå risikere rettssak for sine handlinger.

For meg er det ubegripelig at en prest i det hele tatt kan iføre seg våpen. Og det er ubegripelig at man kan velsigne våpen som skal drepe et annet menneske. Et menneske som kan gå evig fortapt, uten noensinne å ha hørt om Jesus.

Foto: Den danske folkekirke.

Anabaptister fra Asia vil styrke sin identitet som fredsskapere

Å styrke den anabaptistiske identiteten er en av de prioriterte oppgavene til anabaptister i Asia. Det er konklusjonen etter et møte hvor representanter for 18 nasjonale kirker nylig møtte hverandre i Kolkata. Vietnam og Australia var de eneste landene som ikke deltok.

Mennonite World Conference har sin samling i Sveits i mai, og anabaptister i Asia arbeider nå med sine prioriterte mål for mennonitenes verdenskonferanse i Harrisburg i Pennsylvania i 2015.

Det er et sterkt ønske om lære mer om anabaptistisk identitet og teologi. Tidligere i år har Robert J Suderman og Bert Lobe fra Canada vært i Indonesia og India for å holde seminarer med dette tema, og på konferansen i Kolkata ble det gitt uttrykk for at dette ble svært høyt verdsatt av de som hadde vært med på disse samlingene.

En av disse særtrekkene som de ønsker å styrke identiteten som fredsskapere. Derfor vil de nå undervise i Bergprekenen i sine menigheter, og sette søkelyset på bekjempelsen av kastesystemet og korrupsjonen i flere av de asiatiske samfunnene.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 12

Denne våren er det ganske nøyaktig 40 år siden jeg bestemte meg for å bli en kristen. Mye har forandret seg på de årene - ikke minst teologisk. Ting frimenighetene holdt for sant, er visst ikke like sant lenger. Ting som var utenkelige i 1972, er ikke bare tenkelige, men også rett teologi. Og godtatt i mange sammenhenger.

Jeg ble flasket opp med at vi har ingen trosbekjennelser, vi holder oss til Bibelen. Og i de første årene som kristen var det ingen diskusjon om hva det innebar. Alle visste det. Når man i dag sier: 'Jeg tror på Bibelen', så kan det bety hva-som-helst. Ordet 'kristen' har heller ikke samme betydning.

I vår iver etter å være relevante, ikke-konfronterende, inkluderende leser vi de bibelske tekstene annerledes, eller har parkert disse tekstene som kulturelt betingede. De gjelder med andre ord ikke vår 'opplyste' tid. I noen tilfeller ser det ut til at vi vet mer enn Jesus og apostlene gjorde.

For meg har det vært en stor sorg å oppdage at mennesker jeg holdt for å være bibeltroende, ikke er det lenger, og at det kirkesamfunnet jeg tilhørte beveget seg i en svært liberal retning. Og det i en sammenheng hvor mennesker gjennom historien var villig til å gi sitt liv for de bibelske sannhetene. Ikke slik lenger. Man vil ikke være anstøtelig, man vil konsentrere seg om å forkynne at Gud er kjærlighet. Og bare det. Det legges ikke vekt på at Han er hellig lenger.

I visse sammenhenger har man solgt førstefødselsretten sin for en tallerken med varm omfavnelse av de man tror man skal nå med et avskåret evangelium. Og man er blitt stueren og akseptert av det gode selskap (media, politikere, samfunn). Saltet har mistet sin kraft.

Det har forundret meg og skuffet meg at så få har stått opp for Bibelens radikalitet, og jeg har lett etter de som ville gå motstrøms. Jeg har også fundert på hvordan det er mulig å endre Guds ord, slik man har gjort. Den apostoliske læren er - i følge Judas brev - noe vi skal 'stride for' fordi det er 'en tro som èn gang for alle er overgitt de hellige' (Jud v.3)

Men i vår tid endres den - og det skjer også i de sammenhengen hvor man minst skulle kunne tro at det ville skje.

Min lengsel de siste årene har vært å finne noe som ikke endres, noe som blir stående, uansett motstand, uansett hvilket lærdomsvær som blåser, som ikke kan endres med et vedtak på et årsmøte, eller en synode, eller etter eget forgodtbefinnende.

Hvor finnes disse sammenhengene?

Det har også forundret meg hvor lite bevisste mange er når det gjelder lærespørsmål. Det undervises lite om dem i menighetene også. Dagens forkynnelse handler for det meste om hvordan jeg kan få bedre selvbilde og hvordan jeg kan lykkes i livet. Hvordan jeg kan bli velsignet. Og den nye nådeforkynnelsen gjør at man stort sett kan leve som man vil med sitt liv, uten at det skjer noen endring i livsstil eller væremåte. Alt er jo bare nåde likevel.

Så langt jeg kan se handler livet med Jesus om å ta sitt kors opp, og følge Ham - hver dag. Det handler om forsakelse og tro, om at sinnet vårt fornyes, om erkjennelse av egen synd og om syndernes forlatelse. Og om et liv levd i Guds nærhet. Og det handler om en kirke som står om enn tårnene faller, som ikke gir opp med å være kirke - det vil si salt og lys - uansett hva den møter. Hvor læren er den samme i dag - og i morgen - ja, til Herren kommer igjen.

Hvor finnes denne kirke i dag? For meg har det vært en befrielse å møte kristne tfra tradisjoner hvor det man lærer ikke har endret seg, men at man trofast har holdt seg til den - ofte med store kostnader for eget liv.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 2

Her følger andre del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Den apostoliska samfälligheten låter sig inte komma i beröring med världen annat än då den måste och då med all reservation. Den ser världen tydligt definierad med dess system och falska värdegrund och den vägrar konstant att erkänna något som tillhör den sfären, den ger sig inte till något som hör dit. Därför är ett sådant sammanhang, i den mån den är fri från världens inflytande och dess värdegrund, en budbärare och i sig självt ett uttalande om det rike som ska komma. Det bär på en försmak av och förebådar den frihet som kommer att kunna upplevas i världen när Konungen regerar, då när allt falskt kommer att vara utraderat.

Den grad av frihet som församlingen upplever bestämmer också den förmåga till befrielse som hon kan erbjuda dem som är snärjda och förslavade av systemet. Hon är kapabel att befria och frigöra dessa världens bedragna offer inte bara genom evangeliets proklamation, vilket i sig är av största vikt, men genom den frihet hon själv kan visa upp, genom det hon är i sig själv. Man fylls av häpnad inför sådana människor och än mer över den gemenskap och samverkan sådana människor uppvisar. Den som förs i kontakt med dem som vilar i denna märkvärdiga frihet från världens inflytande med dess värderingar och all tillgjordhet, denne har funnit en öppen dörr till en verkligt befriande upplevelse, därför att dessa utgör bevis för att det existerar ett alternativ.

Ett tillgodogörande av denna verklighet är inte möjligt utanför en samverkande gemenskap. Denna världens makter, dess mörker, dess gäcksamhet och illfundighet, gör det nödvändigt att hela Kristi kropp håller sig alert. Dessa makters verksamhet måste mötas med den styrka som följer dem som med samstämt sinne ber och söker råd inför Gud. Ett sådant levande samspel, ett sådant integrerat liv, kommer att i grund motarbetas av mörkrets makter. Dessa makter kan bara besegras med en annorlunda vishet, ett folk som har friats från dess inflytande och som förstår hur skändliga och ondskefulla makterna är.

Den sortens vandrande kan inte nås av enskilda individer, oberoende av en gemenskap av likasinnade heliga vilka har slutit sig samman i syfte att nå fram i ett sådant företag. Det är fullt klart att det krävs mer än söndagsmöten och någon veckosamling. Vi behöver en tät gemenskap, ett ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra” – Apg 2:46. Vi kommer att behöva vännernas råd och finnas i ett sammanhang där all slags synd kan identifieras och kännas igen redan i dess begynnelsestadium. Detta kan endast bli en verklighet där det finns ett samspel och en samhörighet uttryckt i praktisk gemenskap utifrån medvetna val och målsättningar.

Detta kommer inte att vinna människors uppskattning men vi kommer inte att räknas som maktfaktor inför mörkrets välde om vi om vi inte nekar oss anseende i människors ögon. Dessa makter vet när sådana val görs: ”Jesus känner vi, och Paulus också men vilka är ni”, Apg 19:15. Om vi vägrar att gå i denna riktning enligt denna kallelse dömer vi oss till att spela kristet liv, harmlöst, utan udd och betydelse i det kosmiska drama i vilket församlingen är placerad. Detta drama innebär en medvetenhet om att vi rör oss mot en klimax vilken just står för dörren; ett avslut är nära förestående, en fullbordan kommer.

Den som nått fram till denna insikt, vet och agerar; han har hört upp med att planera för pensionering. Man ser inte längre på existensen här som vore den ”den bästa av alla världar” och där det som händelsevis är galet kommer att kunna rättas till med tiden som hjälp. Man kommer också att kunna förstå därför att mörkrets makter, vilka vet att deras tid är kort, blir allt våldsammare och ondskefullare i sin opposition mot dem som skaffat sig denna medvetenhet. Om vi inte har någon blick för änden kommer våra dagar att vara utan värde, prosaisk monotoni utan betydelse.

(fortsettes)

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 11

Jeg har levd i en sammenheng med brødrasjonering. I de sammenhengene jeg har stått har nattverden vært feiret en gang i måneden. Og noen overvettes stor vekt på betydningen av Herrens måltid var det heller ikke. Ikke rundt noen av de store kristne høytidene heller. I andre land og i andre sammenhenger hvor påsken er den store høytiden, og folk flokkes rundt kirkene for å ta del i feiringen, drar vi til fjells og holder oss borte fra menigheten. Det er jo blitt slik i mange sammenhenger her til lands at enkelte menigheter bare kommer sammen 2. påskedag. I løpet av en kort preken skal altså pastoren la menigheten få del i påskens store og dramatiske begiveheter! Om han i det hele tatt taler om påsken. Kristi himmelfartsdag er nedlagt for lenge siden. Mange kristne tenker ikke over hva den dagen betyr i noen vesentlig grad. Pinse er likedan. Mange har begynt å komme sammen på 2. pinsedag. Menighetens medlemmer har noe annet å bedrive enn å komme sammen disse dagene. Argumentet er jo at vi har påske og pinse året rundt. Vi er ikke avhengig av disse markeringene.

Så fattige vi er - selv om vi synes selv at vi er så rike.

Så annerledes den første menigheten var.

For meg ble det en sterk opplevelse å lese om den første menighetens gudstjenester. Vi finner spor av den i Det nye testamente. Den var både Ordets og Brødets gudstjeneste. Mye av innholdet bar preg av å være hentet fra synagogegudstjenesten. Men jeg var i en sammenheng hvor man blåste av ordet 'liturgi'. Nei, det var for 'de religiøse', vi var fri fra slikt. Men vi tenkte ikke på at vi selv hadde vår liturgi. Vi brukte bare ikke ordet. Men møtene våre var stort sett like de også, de fulgte sin faste rytme. Og det var ikke så lett å endre på det. I dag møter jeg de samme reaksjonene hos folk som står i 'frie' sammenhenger. De snakker også med forakt om det 'de andre' gjør. 'De' i motsetning til 'de andre' holder seg jo til Bibelen!

Men gjør de det? Bærer virkelig deres møter og gudstjenester preg av nytestamentlig menighetspraksis, slik vi kjenner denne praksis fra både Det nye testamente og fra skrifter fra nettopp denne tiden?

Jeg tror ikke det. Selv ikke i våre mest 'karismatiske' sammenhenger. Selv ikke hos de som liker å komme sammen i husmenigheter.

Nå er ikke denne artikkelserien ment å være en teologisk redegjørelse for de ulike temaene jeg tar opp. Dette er ment å være en beskrivelse av min egen trosvei. Så det får bli en annen serie hvor jeg begrunner dette nærmere, men så mye kan sies at det i den første menighet både var spontanitet, men også orden og en fast liturgi som ble fulgt. Og i de senere år er det nettopp i den gode rytmen som en liturgi gir oss, jeg har funnet hvile og ikke minst åndelig fornyelse. Her har møtet med - ikke minst - Den ortodokse kirke - vært meg til stor hjelp, og velsignelse.

Jeg kommer fra en sammenheng hvor det meste skal forklares, nesten ned til aller minste detalj. I dag er jeg glad for at jeg ikke føler så stor trang til det, men i møtet med de bibelske tekstene, og ikke minst i nattverdfeiringen, vil jeg beholde mysteriet. At ikke alt kan forklares eller forstås. Undringen er blitt viktigere for meg. Ikke slik at man blir teologisk bevisstløs, nei - læren er viktig - men fordi den kristne tro ikke først og fremst er lære, men liv.

Gud kunne jeg forklare - for noen år siden. Teologisk.

I dag sier jeg: Hvor underlig er Du i alt hva Du gjør, men kan dine veier forstå?

I dag kjenner jeg meg fattig når jeg bare kan delta i en nattverdgudstjeneste en gang i måneden. Jeg kjenner på savnet. Noe har endret seg i mitt liv. Og jeg kan ikke vende tilbake til det som en gang var.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 1

I dag begynner en ny serie på bloggen, skrevet av Art Katz (bildet), en jøde som kom til tro på Jesus som sin Messias, og som grunnla den anabaptistiske kommuniteten Ben Israel Fellowship. Denne artikkelserien handler om det apostoliske fundamentet. Selv om den er på svensk, tror jeg alle som virkelig er interessert i nytestamentlig menighetsliv, vil ta seg tid til å lese den:

I denna sena tid är det nödvändigt att församlingen begynner att grundligt fundera över de ting som utgör Himlens rättesnöre, enligt vilket den måste låta sig korrigeras och förändras. Jag är övertygad om att det finns ett apostoliskt särmärke med vilket en sann församling kan urskiljas och efter vilket den formas till att vara ett med sin ursprungsbild, ett formande som tar särskild fart i denna avslutningarnas fas. Ingen människa kan skapa en definitiv och allt omfattande sammanfattning av ordet ’apostolisk’, av dess inre väsen, och ge en uttömmande bild av en församling vilken verkar i detta väsen. Men låt denna text ange riktning, låt den vara ord på vägen, ord som berör vår tanke och som förändrar vårt förhållningssätt och vårt beteende.

Det vi lägger fram kommer att ställa församlingen inför en absolut norm, ett oavvisligt krav. Om vi omfattar och tar det till oss på rätt sätt kommer det att föra oss in i ett motsatsförhållande till många ting. Det kommer att kräva heloffer, därför att det äger ett slutgiltighetens syfte i Gud. Vi kommer inte att nå den verklighet som formar en församling till att vara församling, utan att vi medvetet väljer dessa ting. Om det är så att delar av det som kommer fram verkar främmande och dunkelt, må då dess ande komma oss till del, må själva kärninnehållet nå våra hjärtan och finna väg in i vår tankevärld.

Under lång tid har jag oroats i min själ i fråga om de karismatiska gåvornas bruk i våra församlingar. Vi har satt vårt hopp till att dessa gåvor skulle kunna förnya våra samfund och bygga upp de heliga, som om dessa gåvor vore hjälpmedel för att stärka våra religiösa egenintressen. Dessa gåvor har på många sätt brukats felaktigt, de har utsatts för grovt missbruk och därför har vi tappat bort och förlorat ur sikte det grundläggande syfte vilket Gud angivit när han sände sin Ande. Jag började fundera över det sammanhang i vilket Herren ville att gåvorna skulle brukas och ur dessa tankar sprang en utsaga fram som beskriver den apostoliska församlingens natur.

Dessa gåvor och detta Andens verk måste ses i relation till en tro som är verksam i ett apokalyptiskt, i ett eskatologiskt perspektiv. Med detta menar jag en radikal förväntan om en ände, ett avslutande, ett sammanfattande av denna tidsålder, Konungens återkomst och etablerandet av Riket här på jorden utifrån ett bokstavligt Jerusalem. Den sammanslutning av troende som har tagit tag i den sortens tro, den enda verkliga tron, kommer att märkas ut av mörkrets makter som en grupp vilken måste fruktas, motarbetas och bekämpas. Dessa makter kommer att se dem som ett hot mot det religiösa systemet i dess helhet och kommer att ge luft åt all sin ilska och illvilja gentemot dem.

Andens verk, det goda som han är beredd att förmedla, hans vägledning och fostran kommer att vara en verksam, kritisk faktor vilken kommer att väcka dessa makters motstånd. De kommer att tvingas att lägga märke till varje grupp av människor som medvetet och viljeinriktat förstår och tar till sig Guds syften och den plan enligt vilken denna tidsålder kommer att avslutas. Detta är en församling som har tagit sig bortom räckan söndagsmöten och den typ av kristendom vilken är sysselsatt med förmåner och välsignelser. Detta är en församling som medvetet söker att vara en grupp i vilken Guds eviga och slutgiltiga syften får utrymme och når en fullbordan. Detta märker omedelbart ut dem som ett sammanhang som måste motarbetas. Ett sådant motstånd föder behov av Guds visdom och ledning, vilket förmedlas genom Andens närvaro i gåvornas form.

Dessa sammanhang kommer att finna sig själva gå motströms, med världen som motståndare. De kommer att skapa ömmande samveten. De kommer att vara pilgrimer, vandrare på jord vilka är förvånansvärt friade från inställsamhet, från den förförelse och de lockelser som verkar med kraft i världen. De befinner sig i världen men de är inte bundna till den. De ser världen sådan den är, ett system som med all makt verkar mot livet och som reducerar människor till konsumenter och handelsvaror.

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 5

Her kommer siste delen av julebrevet til fader Jens, medlem av den monastiske kommuniteten Deir Mar Musa i Syria:

På vegne av kirken i hadde biskopen en estetisk sans lik vår kommunitet: For noen få dager siden, overrasket han meg, ved å fortelle meg at han gjerne ville ta ut benkene i kirken og legge tepper på gulvet som vi kunne sitte på når vi ba. Det ville ligne Deir Mar Musa! For å være ærlig, så hadde jeg allerede tenkt på en slik endring ved å fjerne benkene en eller en - diskret! Det er to store rom til å kunne sitte i og en stor hall i huset. Vi skal se nærmere på hvordan vi kan organisere dette. Til å begynne med vil det ikke være så lett å lage plass for besøkende, men i Orienten er det alltid måter å tilby gjestfrihet på.

Hvordan skal vi så kunne klare å finansiere denne avleggeren? Frem til nå har Mar Musa gitt meg muligheten til å disponere donasjonene som jeg mottok i forbindelse med min reise i Europa, sammen med en viktig deltagelse i seg selv. Biskop Sako har vært veldig generøs og har dekket nesten alle mine utgifter. Men vi trenger en permanent måte å finansiere dette på. Biskopen foreslår at en eller to av oss ser oss om etter en jobb, for eksempel i en engelsktalende skole som drives av noen nonner, eller i en statlig kulturell institusjon. Det er også flere humanitære organisasjoner i Sulaymaniya, og enkelte av disse tar seg av prosjekter som er i samsvar med vår spiritualitet. Uansett, en av våre første prioriteter er intensive studier av kurdisk. Så, med kunnskap i kurdisk og arabisk, burde jobbmulighetene være mange.

Kjære venner, vi takker for deres bønner, spesielt de som handler om forsoning i Syria. Irak trenger også dem. Spesielt i dag, etter at de amerikanske styrkene har trukket seg tilbake. I stedet for ønsket om at vi skal forsones, kan vi dras inn i en ny voldsbølge. Selv i Nord-Irak, i Kurdistan, er det tvetydige signaler. Det er mye håp, men det er også mange skygger. Dialog mellom samfunn er essensielt. I dette kan de lokale kristne spille en viktig rolle, fordi de etnisk er knyttet til alle lag av det irakiske samfunnet. Mgr Luis Sako forstår dette svært godt og kommer med viktige bidrag for å oppmuntre representanter for ulike grupper til konstruktiv dialog.

I Syria, til tross for mulighetene for en borgerkrig, vi setter vårt håp til kapasiteten som finnes i den syriske befolkningen for dialog - en kostbar gave til denne nasjonen, verd å bli gjenoppdaget.

Vi, medlemmer av al-Khalil kommuniteten, ber for dere alle og hver enkelt av dere.

God jul og et lykkelig nytt år

Broder Jens

Bildet er fra Deir Mar Musa kommuniteten i Syria. I krybben ligger Bibelen.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 10

En av de tingene som har betydd mye for meg de siste årene, er de gangene jeg har feiret gudstjeneste sammen med venner fra de østlige og orientalske kirkene. Man føler seg hensatt til aposteltiden, og man gripes av historiens kontinuitet. Ærbødigheten for det hellige, hengivenheten, - dette gjør inntrykk.

Det var en periode av mitt liv hvor jeg anså dette for å være antikvert, religiøst og noe man burde vende seg bort fra - for Gud var jo ikke i dette, om Han noen gang hadde vært det! Vi derimot - vi var med våre samværsformer, så mye nærmere originalen. Dessuten trodde jeg på en form for kristen darwinisme. Jeg trodde at jo nærmere vi kom Jesu gjenkomst, jo mer ville vi ha fått del i Guds åpenbaring, slik at vi som lever nå har en større oversikt og åndelig dybde enn de som levde den gangen! Skrevne bønner, liturgi, - hva var dette annet enn hindringer for Åndens frie liv! Kirkeåret så jeg på som en tvangstrøye, for vi måtte være åpen for Guds ledelse, og det å holde seg til oppsatte tekstrekker kunne ikke være annet enn et sidespor. Det jeg derimot holdt på med - var midt i Guds store plan med mitt liv, og ikke minst den sammenhengen jeg stod i.

Men så hadde Herren noen overraskelser for meg!

De møtte jeg i form av mennesker som stod i en helt annen kirkelig tradisjon enn min, og som feiret gudstjenester på en måte som var meg helt fremmed. Og det mest overraskende av alt: der møtte jeg Gud! Sterkere og mer overveldende enn i noen annen sammenheng jeg hadde vært før.

Det ble vanskelig, og veldig utfordrende, fordi det satte spørsmålstegn ved de fleste av mine motforestillinger. Jeg forsøkte meg med alle mine 'men'. Så begynte en lang tid med granskning av Guds ord. Jeg var sikker på at den ville hjelpe meg til å bygge opp under de argumentene jeg hadde for å forsvare mitt eget ståsted.

Igjen ble jeg overrasket. Jeg fant tydelige spor etter mye av det jeg opplevde i disse sammenhengene i det jeg leste i Det nye testamentes skrifter. En dag møtte jeg en koptisk biskop. Biskop Thomas underviste på et seminar om det å lese Bibelen. Det blåste meg av stolen! Mens jeg lyttet til ham, kom jeg til å tenke på den første tiden som kristen. Da jeg var aktivt med i skolelagsbevegelsen. Gjennom den lærte jeg å avsette tid til 'en stille stund', til å granske Skriften. Denne grunnleggende undervisningen setter jeg veldig stor pris på at jeg fikk del i. På den har jeg bygget mitt kristne liv. Nå møtte jeg av alle en koptisk biskop som underviste om det samme! Hans understrekning av Skriftens betydning, av å lese Guds ord, studere det, granske det, spise det - ! - var som å være tilbake på Sagavoll Folkehøgskole og lytte til noen av Norges Kristelige Student- og Skoleungdomslags sekretærer. Men dette var en biskop fra en av de orientalske kirkene!

Han fortalte om bibelvekkelsen i Egypt, om alle søndagsskolene, om betydningen av at alle som gikk i dåpsopplæring i Den koptiske kirken, skulle ha sin egen personlige Bibel. Han fortalte hvordan han selv leste den, som et kjærlighetsbrev fra sin himmelske Far.

Så feil jeg hadde tatt. I min åndelige arroganse, i min åndelige blindhet. Øynene mine ble åpnet for et åndelig liv som forvandlet mennesker i tusentalls i Egypt. Og de jeg møtte hadde en åndelig dybde og modenhet, som jeg sjeldent hadde sett i min frikirkelige tradisjon-

Så satte jeg med ned og studerte gudstjenestelivet i den første kristne tiden. Mer om det i morgen.

(fortsettes)

Trofasthet som varte hele livet

Jeg ble så grepet av å lese hva Hank Wurz, et medlem av den anabaptistiske kommuniteten, Rocky Cape Christian Fellowship, Australia, skrev om sin bestefar Jacob Wurz (bildet), som døde 1.nyttårsdag i år. I en kort setning har han rammet inn et helt liv:

'Født 8. mars 1925 tilbrakte han 86 år på denne jorda, oppdro 15 barn, og ble funnet trofast til Gud, sin kone, sine barn, helt til han sovnet inn denne morgenen'.

Tenk det! Hvilket sterkt vitnesbyrd om trofasthet, og levd liv. Jeg kjenner på en djup takknemlighet når jeg leser slikt som dette. En for meg ukjent mann, men gjennom disse linjene fortelles det en livshistorie om hengivelse, kjærlighet, forsakelse, tro og tydelige livsvalg.

Barnebarnet skriver:

'Det er en underlig følelse inne i meg i dag fordi en som har stått meg så nær hele mitt liv, ikke lenger er i live. Jeg har så mange minner om det å vokse opp rundt min bestefar, men det jeg setter aller mest pris på i dag, og som imponerer meg, er at jeg helt fra min barndom var vitne til en som fryktet og æret Herren. Når jeg tenker på min bestefar, tenker jeg på en mann som uansett hva andre måtte tenke om ham, gjorde det han mente var rett, uansett hva det kostet. Han var en elskelig og medfølende mann, men hans kjærlighet til sannhet og ærlighet førte ofte til at han stod opp mot det som han trodde var falskt og hyklersk. Vi vokste opp ved siden av hans hus, og jeg huset at dette hjemmet alltid var åpent for fremmede og gjester, uansett hvilken dag det måtte være. Venner og naboer kom ofte over, og visste at de alltid var velkomne til mine besteforeldre. 'Little Jack', som de kalte ham hadde en måte å være på blant folk som var respektfull, gjestfri og varm, og alle som møtte ham visste at han var en mann med en stor karakter og integritet.

I dag mens jeg skriver dette korte inntrykket av min bestefar, ser jeg på meg selv som en rik mann, som har en slik arv som jeg har. Jeg vil alltid verdsette det å huske hans eksempel av trofast å holde ut til enden, som noe som skal æres og leves opp til.

Min bestefar kom ofte over til vårt hus og da ville han spørre oss om å synge: "The Far Side Bank of Jordan", og da vi kom til der hvor det heter: "When I see you coming I will rise up with a shout, and come running through the shallow water reaching for your hand", var det ofte tårer i øynene hans. Jeg ble alltid så berørt av å se min bestefar så beveget på den måten. I dag er denne sangen blitt en realitet. Han har steget i land på den andre siden. Må Gud gi meg nåde til å møte ham der'.

Min tro, del 13

I det andre leddet av Den apostoliske trosbekjennelsen heter det:

'stod opp fra de døde tredje dag ...'

I den kristne tro står alt og faller med Jesu oppstandelse.

Apostelen Paulus skriver:

'Men er ikke Kristus reist opp, da har dere en unyttig tro, og da er dere ennå i deres synder ... Har vi bare i dette liv satt vårt håp til Kristus, da er vi de ynkverdigste av alle mennesker...' 1.Kor 15,17 og v.19)

Det er sterke ord, men sanne, fordi den kristne tro ikke er en teori, og heller ikke en lære, først og fremst, men en levende person! Det er dette som skiller den kristne tro fra religionene.

Det var en sterk opplevelse første gang å besøke Jesu grav i Jerusalem. Den er et hellig sted. Men det mest herlige er at graven er tom! Jesus brøt dødens lenker, døden er ikke lenger den samme etter at Jesus lå i graven.

I Den ortodokse kirkes liturgier heter det:

'Med døden nedtrampet Han døden ...'

Graven er tom! Jesus lever!

Det feirer vi hver påske, men hver eneste søndagdag er en påminnelse om påskens store under, og hver eneste dag kan vi fryde oss i det faktum at den Frelser vi tror på, lever i beste velgående.

(fortsettes)

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 4

Her følger den fjerde delen av julebrevet til broder Jens, som er medlem av klosterkommuniteten Deir Mar Musa i Syria. Siste delen publiseres i morgen:

Jeg oppdaget at etnisk, og ikke minst lingvistisk, så er Irak i langt mindre grad homogent, enn Syria. Forskjeller blir tydeligere lagt merke til her. Den Khalkedonske kirke har ikke en unik etnisk identitet, og er bevisst sin forskjellighet. Den omfatter en stor menneskelig variasjon, fra turkomanere til arabere, assyrere til kurdere. Det er derfor et perfekt sted for dialog, i det den er i slekt til hvert etnisk-kulturelle samfunn i regionen.

For eksempel: Kristne som opprinnelig kommer fra Kirkuk snakker turkomanisk (en tyrkisk dialekt) hjemme, mens de som kommer fra Sulaymaniya snakker kurdisk. Det er fremdeles et betydningsfullt antall kristne som snakker Sorteh (en khalkedonsk dialekt). Mennesker som lever i Sulaymaniya må lære kurdisk for å ha noen virkelig utbytte av kulturell utveksling. Arabisk vil alltid være nyttig når man reiser og for kommunikasjon mellom det store antallet kristne som faktisk er flyktninger fra Baghdad og andre steder i Sør-Irak. Og enda mer: arabisk er det liturgiske språket i Islam og vil derfor alltid være et viktig element i vårt kall til å være en kirke for den islamske verden.

Før jul ble en leilighet ledig helt i nærheten av Jomfru Maria-kirken ledig. Jeg vil slå meg ned der og bli frem til slutten av februar. Det blir et eneboer-liv, og jeg skal forberede huset for de som snart skal komme; til å begynne med bare munker, men jeg tenker også at dette kan bli et fint husvære for nonner.

Det er stor interesse for et sted for bønn. Dette er en av årsakene til at det er så viktig at det er et nærvær av nonner, ikke minst for å skape relasjoner til kvinnene i Kirken, for gjestfrihet, retreater og for forholdet til nabolaget. Men det vil jo også virke underlig om vår monastiske kommunitet skulle mangle munker og nonner.

(fortsettes)

På bildet ses biskopen i Kirkuk, Louis Sako, som har vært så interessert i at Deir Mar Musa kommuniteten skulle få en avlegger i byen.

La oss brenne med din egen himmelild

i Norsk Salmebok finnes det en salme av grev Ludwig Nicolaus von Zinzendorf (1700-1760), hvis sterke innhold har grepet meg:

Kristne, la oss søke sammen,
tent av Herrens egen ild.
Kjærlighets- og enhetsflammen,
la den lue klar og mild!
Han er den som oss forener,
han er solen, vi dens glans,
han er treet, vi dets grener.
han er vår og vi er hans.

Kjærlighet som favner alle,
lær du oss å elske slik!
Frels oss fra det lunkne, halve,
gjør vår enhet sann og rik!
Tenn du kjærlighetens flamme,
sett din kirke slik i brann
at vi fra hvert folk, hver stamme
blir til ett i alle land!

Vi som er så vidt forgrenet,
er i deg hverandre nær.
La oss bli så dypt forenet
som du med din Fader er!
Ja, i sannhet, la oss brenne
med din egen himmelild,
slik at verden klart kan kjenne:
Det er deg vi hører til!

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 9

En av de som har betydd mye for min egen trosvei er Eberhard Arnold (bildet), tysk filosof, teolog, forfatter og grunnlegger av den anabaptistiske kommuniteten Bruderhof. Jeg leste hans bøker tidlig på 1970-tallet, og hans tanker, ikke minst hans tenkning om Guds rike og menigheten, har fulgt meg siden.

I en møte i september 1933 i Rhön Bruderhof, sier Arnold følgende i en tale han holder: 'Det er et vidunderlig faktum at opp gjennom århundrene har vitnesbyrdet om Det levende ord gjenlydt igjen og igjen i kristenheten ... Det må bli sagt så tydelige som vel mulig: Det originale kristne vitnesbyrd og liv har aldri opphørt å eksistere og at det i mange bevegelser og i mange land igjen og igjen har søkt etter uttrykk'.

Slik tror jeg også det er. Jesus sa om sin menighet at 'dødsrikets porter ikke skal få makt over den,' og selv om det virkelig har sett svært mørkt ut, så har Kristi forsamling alltid overlevd og har et eller annet sted hatt sitt uttrykk. I flere land snakker vi om en kontinuitet siden aposteltiden.

Det var dette med gudstjenestefeiringen jeg ville si noe om. I dag snakker en del om husmenigheter, og mener at om de vender tilbake til å samles i dem, så er man tilbake til originalkristendommen. Som jeg har skrevet så har jeg selv vært en del av en husmenighet i 10 år, så jeg ser absolutt betydningen av å kunne samles på denne måten. Men vi får ikke del i originalkristendommen bare fordi vi samles i et hus, i stedet for en kirkebygning! Det er ikke dette som gjør at menigheten er menighet. Dessuten er det et faktum at de første kristne sammenkomstene, hentet mye fra synagogegudstjenesten. Vi finner allerede i NT spor etter hvordan de første kristne feiret sine gudstjenester. Dette støttes også av de skriftene som finnes fra tiden rett etter apostlene. Disse gudstjenestene så garantert ganske annerledes ut enn å samles i ei stue, til en uformell samtale rundt et måltid mat, selv om måltidsfellesskapet var viktig den gangen, som nå.

I de protestantiske sammenhengene jeg kjenner til, og som jeg har vært en del av, er det også en stor forskjell fra de gudstjenestene som feires der, og de som ble feiret i urkirken.

Jeg har begynt mer og mer å snakke om å feire gudstjeneste, og det blir mer og mer fremmed å skulle 'gå på møte'. Ikke det at jeg har imot møter som sådanne, men for meg er mange av dem blitt fremmedartede. Mange av dem bærer preg av å skulle underholde de som kommer. Alt legges opp til at folk skal trives, at de ulike gruppene skal ha et godt tilbud, at man ikke skal holde på for lenge, og det sentrale er at man skal høre på en preken, for så å gå hjem og ikke gjøre så mye med det! Vel, det siste er satt litt på spissen, men om vi er helt ærlige, så er det ikke så veldig mye som kommer ut av alle disse prekenene.

De første kristnes gudstjenester var nåde Ordets og Brødets gudstjenester! De bar preg av en liturgi, ikke ulik synagogegudstjenesten, med Skriftlesninger, bønn, lovsang og nattverd. Nattverden - eller eukaristien - var ikke noe som ble feiret en søndag i måneden, men hver eneste gang de kristne kom sammen. Vi lever i brødrasjoneringens tid! En søndag i måneden får man del i nattverden. Og i mange sammenhenger er det nokså stusselig og intetsigende. Det er ingen høytid rundt det hellige måltidet.

For meg personlig har dette skapt mye frustrasjon de siste årene. Nattverden er blitt viktigere og viktigere for meg, og jeg synes det er trist og leit at jeg så sjeldent får ta del i den. Jeg har opplevd gudstjenester i andre sammenhenger hvor nattverdfeiringen er en fest. Hvor alt er ladet av symbolikk, av et fortettet Gudsnærvær, av hellighet, ærefrykt, verdighet. Jeg har opplevd det i klostere, og på Øvresalen i Bjärka Säby.

Det har vært en smertefull, og ikke minst ensom vandring, frem til der jeg befinner meg i dag. Egentlig vet jeg vel ikke helt om jeg er kommet frem, og har funnet hjem? Av og til er det en fristelse i å gi opp det hele. Men for meg er det umulig.

Jeg lengter tilbake til originalen. Det handler ikke om føleri eller svermeri, men om en djup, djup lengsel, som i midt tilfelle har vart og blitt holdt ved like siden 1980-tallet, da jeg fikk øynene opp for den kontinuitet som de østlige kirkene representerer. Jeg blir kritisert for at jeg liker røkelse, slik røkelsen fyller kirkerommet i østlig tradisjon. Hva røkelsen angår, så undres jeg hvordan det vil bli i himmelen for den som ikke setter pris på den? Der ligger jo Guds trone innhyllet i røkelse!

Jeg elsker min Bibel, men jeg elsker også Kirken. Og det er nå en gang slik at Kirken kom før vi fikk våre kanoniske skrifter. Det finnes en tradisjon vi ikke bare kan se bort fra, og så gjøre et enormt hopp frem til vår tid, og tro at vi er de som har sett alt og forstått alt. Og at man ikke forstod så mye i den tidlige kirken. Jeg kan ikke se bort fra det som de syv økumeniske kirkemøtene bestemte, og heller ikke hva våre trosbekjennelser representerer. Det handler om historien vår.

(fortsettes)

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 3

Her følger tredje del av julebrevet til broder Jens, som tilhører kommuniteten Deir Mar Musa i Syria:

I Irak besøkte vi Sulaymaniya, Kirkuk, Qaraqosh og klosterene i Mar Bahnam, og Mar Matta et Rabban Hormoz. Over alt ble vi ønsket velkommen med generøs gjestfrihet. Allerede ved vårt første møte, uttrykte biskop Luis Sako, håpet om at vår kommunitet kunne hjelpe den lokale kirken til å nærme seg spørsmålet om Islam i sin dybde.

Han ønsket å ha i sin Eparchy (som sogn er kalt i den orientalske kirken) et for bønn og åndelig retreat, åpent for alle, i den hensikt å forme en dialog mellom de troende, katekumenene og diakonene. Han tilbød oss å kunne slå oss ned i Sulaymaniya, i Jomfru Marias gamle sogn, lokalisert på det historiske stedet, hvor bare en håndfull kristne fremdeles lever.

Sulaymaniya er en moderne by. Det er lite som er igjen av det historiske senteret, men selve kirken er veldig fin og med hagen som omgir den så er den som en oase i de travle omgivelsene (bildet). Plassen synes umiddelbart ut til å passe oss godt.

Når vi kom tilbake, avgav vi full rapport fra vår reise til de andre medlemmene av kommuniteten. Samtalen etterpå konkluderte med en avgjørelse om å danne en monastisk kommunitet i Sulaymaniya som skal tilhøre al-Khalil-sammenslutngen (hvor Deir Mara Musa er moderklosteret, min tilføyning). Etter en tid av felles refleksjon, ble jeg sendt ut til et pilot-prosjekt, i den hensikt å sondere terrenget og forberede et sted for tre eller fire av oss. Jeg reiste den 24. oktober.

Biskop Sako tok imot meg som en far i familien til hans Eparchy. Dette Eparchy i Kirkuk er veldig lite - med rundt 20.000 kristne og fem prester, biskopen inkludert. Tradisjonen med diakoner er svært levende her; forutenom liturgien spiller de en viktig rolle i ulike sider ved arbeidet i sognet.

(fortsettes)

Kun to prosent kristne i Israel

Nye statistiske opplysninger viser at det pr årsskiftet finnes 154.000 kristne i Israel. Det betyr at kun to prosent av landets befolkning er kristne. 80,4 prosent av disse er arabere, og de er enten ortodokse, romersk-katolske, anglikanere, armenere, lutheranere. Noen få er baptister eller pinsevenner.

Antallet messianske jøder er noe stigende. År 2000 var var det bare noen få tusen. I 2010 var tallet steget til mellom 10.000-15.000. Det finnes nærmere 150 menigheter i Israel, de fleste av dem i Jerusalem, Haifa eller Tel-Aviv.

De fleste av de arabiske kristne bor i Israels nordlige områder, som Nasaret, Haifa og Shafaram. Kun 9,5 prosent bor i Jerusalem.

Det er først når mennesket blir seende, at troen fødes

Noen ord av Peter Halldorf, prior for den Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka Säby, som jeg tilhører, kommer meg i hu denne mandagen:

'Gud kan oppleves på to måter ifølge våre åndelige fedre og mødre. Som en rensende ild eller som et lys som opplyser. Det vekker i oss en forferdelse og forundring.

Forferdelse når alt det i vårt liv fortæres som ikke er en avglans av den rene kjærligheten. Forundring, når lyset fra den eveige verden strømmer inni oss som en uventet gave. Begge erfaringer gis oss av Ånden, den kjærlighetens ild som Jesus kastet inn i menneskenes sjel på pinsedagen.

Når tunger likesom av ild 'delte seg og satte seg på hver enkelt av dem' (Apg 2,3), skjedde det noe uhørt. Den Hellige Ånd ble gitt til hver og en som om Ånden var blitt gitt til bare henne eller ham. Ilden som viste seg for øynene deres var et synlig tegn på en usynlig virkelighet. Disiplenes brennende lengsel forente seg med den himmmelske ilden. De ble renset, og de ble seende.

Det er først når mennesket blir seende, at troen blir født. 'Før hadde jeg bare hørt om deg, men nå har jeg sett deg med egne øyne,' vitner Job (Job 42,5) Troen hviler ikke på rykter. Vi tror fordi 'vi har sett', sier evangelisten Johannes (1.Joh 1,2)

Hva er det vi har sett? Det uskapte lyset, Jesus Kristus, det lys som lyser i verdens mørke og som formidles av Ånden. Nå forstår vi hvorfor Åndens gaver er av en så uendelig verdi. Som fedrene sier: Hver sann gave som Den Hellige Ånd gir, er ingen ting annet enn en kjærlighetsild.

Når lyset går opp i hjertene våre, begynner vi også å se verden med nye øyne, slik Gud ser på den, med en uendelig ømhet. Den ild som tiner opp de kalde hjertene våre, opplyser vårt indre, så vi ser Guds skjønnhet i hvert menneske. Finnes det noe større under? Hver gang det skjer, vet vi at Åndens gave er gitt; ingen behøver å overbevise oss om at vi ikke i egen kraft makter å elske menneskene slik Gud gjør'.
(Fra Du brennende kjærlighetsild. Ni betraktninger om Den Hellige Ånd. Luther 2004)

Bildet er tatt av Peter Halldorf og meg i forbindelse med at jeg ble tatt opp som medlem av kommuniteten på Bjärka Säby, 6.juli 2011. (Foto: May Sissel Hansen)

Irans etterretningssjef kaller evangelisk kristendom 'den mest forferdelige etterretningstjeneste i verden'!

After Heidar Moslehi (bildet), som er sjef for etterretningstjenesten i Iran, kaller evangelisk kristendom 'den mest forferdelige sikkerhets- og etterretningstjeneste i verden'!

I følge iranske medier skal uttalelsen ha kommet på en konferanse i Varamin nylig, med tittelen: 'New Age sekter'. Her ble Irans sikkerhetssjef presentert som en 'fremstående ekspert på kirkesamfunn'!

På konferansen, som skal ha vært for universitetsstudenter, sa Moslehi:

'Vi skulle ikke tillate disse sektene å stille spørsmål ved iransk rettsvitenskap under dekke av mystisisme. De forteller våre ungdommer at Islams Gud er full av vrede og grusomhet, men at kristendommen er full av kjærlighet. I tillegg svarer kristne forkynnere på spørsmål og tvil våre ungdommer har ut fra egeninteresse og forsøker å få dem interessert'.

Han ba også studentene om å studere 'sektenes mystisisme' for å 'avsløre dem og forklare hva sann Islam er'.

Den iranske etterretningssjefen har annonsert en rekke tiltak for å slå ned på husmenighetene i landet, og knuse den kristne tro. Dette til tross - vekkelsen blant iranere brenner som aldri før, både i Iran og mange andre steder i verden.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 8

La meg få minne om en ting før du leser videre: Jeg følger ikke alltid en kronologisk rekkefølge for det som skrives i denne serien. Det blir vanskelig av flere grunner. Blant annet fordi en del av de tingene jeg skriver om griper inn i andre, og enkelte sammenhenger trenger en forklaring for å finne det som eventuelt er en rød tråd. Dessuten: mange ting forstår man ikke før man ser det litt på avstand, og her spiller tidsaspektet en viktig rolle. Jeg gir glimt fra det jeg opplever som en utvikling av mitt trosliv.

Når jeg ser tilbake er det to åndelige strømmer som renner side om side i mitt liv. Begge har sin bakgrunn i lengselen etter autentisk kristent liv:

Radikalt disippelskap slik det kommer til uttrykk i urkirken, og urkirken definert som tiden før keiser Konstantin, og den rolle anabaptistene, og senere restaurasjonsbevegelsen har spilt i mitt liv. Hva restaurasjonsbevegelsen angår så har inspirasjonskildene vært personer som Watchman Nee, Stephen Kaung, T.Austin Sparks, DeVern F Fromke, Arthur Wallis, John Noble, med flere. Enkelte forkynnere knyttet til de såkalte Plymouth Brethren må også nevnes i denne sammenhengen. Felles for denne strømmen er den sterke vekten på hva menigheten er, sett fra Guds synsvinkel.

Den andre strømmen representeres ved den arven som særlig Østkirken, ørkenfedrene og den tidlige klosterbevegelsen representer.

Enkelte vil si at disse to strømmene står i et motsetningsforhold til hverandre, men det finnes også klare tilknytningspunkter og fellesstrekk. For meg har denne strømmen representert en større dybde, en tilkobling til de lange, historiske linjene, til kampen for å bevare den overleverte troen.

Den nymonastiske bevegelsen, som har vokst frem de siste årene, har klart å trekke veksler på begge disse to åndelige strømmene. Den har hentet frem igjen tidebønnene, fordypningen i den daglige bibellesningen, nattverdfeiringen, satt inn i en sammenheng hvor man ønsker å leve ut en kristen tro i et hverdagsliv, i et nært og forpliktende fellesskap. Et fellesskap som ønsker å involvere seg i praktiske handlinger av solidaritet med de lidende, kamp for sosial rettferd og ikke minst ved å vise kjærlighet og gjestfrihet til alle.

For meg personlig har det vært en stor glede å se noen av disse nye kommunitetene vokse frem, i USA, Europa, og etter hvert også i Skandinavia. Det er i denne sammenhengen jeg føler meg mest hjemme. Noe av det som skjer i disse sammenhengene tar jo frem igjen noe av det som jeg selv var opptatt av og levde i på 1970 og 1980-tallet. Det er gode nyheter for en gammel radikaler.

Jeg møter en del kritikk for dette. Noe av den er helt sikkert berettiget, og den er godt ment. Noen lurer sikkert hvor alt dette ender, og hva jeg egentlig holder på med. Samtalene med disse er interessante og givende, synes jeg. Men jeg møter også de som avfeier dette med det samme, og vil ha alt definert som 'katolisisme', 'religiøsitet', etc. Jeg hører stadig fra disse at jeg er på vei mot Rom. Jeg pleier å svare: ikke det jeg kjenner til!

Det mest utfordrende synes jeg kommer fra de som uttaler seg med skråsikkerhet om andres tro og overbevisning, uten egentlig å kjenne den. Mange av de som kritiserer katolikker og ortodokse, har aldri satt seg ned for å snakke med dem. Men de vet likevel så inderlig godt hva de står for! Mange har også liten kjennskap til kirkehistorien. Med disse er det vanskelig å samtale. De har bestemt seg på forhånd om hva jeg tror, og hva jeg mener. Noen av mine sterkeste kritikere, har aldri snakket med meg.

Lengselen jeg bærer på i dag om å vende tilbake til Kirkens røtter har ikke kommet plutselig. Den har vokst frem over lang tid, og har fordypet seg gjennom årene. Det skyldes ikke minst kontakten med Østkirken, og med den mener jeg både Den ortodokse og Den koptiske kirken. Ikke minst har jeg opplevd hvordan nattverden har fått en fornyet betydning for meg. Det gjelder også gudstjenestelivet. Jeg lengter etter et annerledes gudstjenesteliv – som har Gud i sentrum, ikke mennesket. Så mye kan jeg røpe at jeg er sliten av en del av disse gudstjenestene som handler om et program som skal fylles, av alle behovene som skal møtes, av alle hensyn som skal tas. Alle aldersgrupper må få sitt, og gudstjenesten må for all del ikke bli for lang. Vi har da annet å gjøre - også! For meg blir Gud borte i mye av dette. Jeg er glad i lovsangen, det har jeg allerede skrevet om, men mange av de nye karismatiske sammenhengenes liturgi, handler mest om hvordan man skal bli velsignet, ikke om hvordan Gud skal æres, opphøyes og tilbes. Når jeg tar del i f.eks Den guddommelige liturgien i en ortodoks kirke, så er tyngdepunktet flyttet - fra meg - til Ham. Jeg skal skrive mer om det i morgen.

(fortsettes)

Mennesker lever for å få i eie Den Hellige Ånd

På bloggen Monastisk kan du nå lese om Serafim av Sarov, mannen som tilbrakte 31 år av sitt liv djupt inne i Sarov-skogene i bønn. Da han trådte ut av stillheten søkte en stor mengde mennesker ham opp for å få del i hans åndelige veiledning. Hundrevis av mennesker kom til en levende tro. Han betjente dem gjennom Åndens gaver, og mange ble helbredet av alvorlige sykdommer.

Bloggen 'Monastisk' finner du her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 2

Her fortsetter julebrevet fra Kirkuk i Nord-Irak. Julebrevet er skrevet av broder Jens, medlem av den syriske klosterkommuniteten Deir Mar Musa:

Byen Kirkuk har en kirke - Den røde kirke - hvor 3000 kristne ble drept under Det persiske imperiet. Under massakren skjedde det noe ekstraordinært: himmelen ble åpnet, og den persiske kommandanten så Jesus, som ønsket martyrenes sjeler velkommen. Kommandanten omvendte seg, og ble selv en av martyrene. Så mye blod for et fortapt får! Jeg tror likevel at den generøsitet vist ved majoritetens villighet til å risikere deres sikkerhet og beskyttelse for minoritetens eller for en eneste persons frelse, er en integrert del av den kristne spiritualiteten inspirert av de første evangeliske kommuniteter. En slik spritualitet kan overbevise muslimer til å ta ansvar for å beskytte det kristne fellesskapet og være stolt av å ha det midt i blant seg. Ved å gjenoppdage sin evangeliske arv, skulle Kirken også overbevise på ny Vesten om oppriktigheten og ærligheten til Jesu disipler, spesielt i en tid hvor kristendommen er blitt en minoritetsbevegelse, og hvor dens institusjoner og fellesskap blir sett på med dyp mistenksomhet.

For omlag et år siden sendte Mgr.Louis Sako, den khaledonsike biskopen i Kirkuk, sammen med sin og vår venn, den libanesiske maronite-munken, fader Maroun Atallah, en epost til fader Paolo (prioren for Deir Mar-Musa kommuniteten), og ba ham komme til Kurdistan for å grunnlegge et kloster i al-Khalil føderasjonen. Etter å ha brevvekslet, ble det planlagt at fader Paolo skulle komme på besøk rett etter påsken 2011. Som dere allerede vet oppdaget han ved denne anledningen at den syriske regjeringen hadde suspendert hans oppholdstillatelse. Siden da har han ikke kunnet reise utenfor Syria. Allikevel, kommuniteten ville dra fordel av denne invitasjonen, og sendte andre medlemmer dit. Tre postulanter - Fabiana, Frederike og Luis - novisen Carol, og en munk (meg).

Vi brukte anledningen til å besøke Antakya (det historiske Antiokia), og en innviet legkvinne som, inspirert av Taize kommuniten i Frankrike, driver et hus for gjestfrihet i denne byen, dedikert til inter-religiøs harmoni. Vi i Deir Mar Musa føler et dypt åndelig slektskap til henne.

(fortsettes)

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 7

Jeg ble tidlig interessert i kirkehistorie, og jo mer jeg leste om den tidlige kirkens historie, jo mer kjente jeg en dragning mot kirkens røtter. Til originalkristendommen. Lesningen av 'En russisk pilegrims beretning', som jeg skrev om i en tidligere artikkel, førte meg til Filokalia, som er en samling av tekster, skrevet mellom 300-1400, og er de gamle fedrenes skrifter om den indre bønnen. Og via den stiftet jeg bekjentskap med Serafim av Sarov, Hl. Sergius av Radonezh, Hl Nil av Sora, Hl. Aleksander av Svir, Optina klosterets åndelige veiledere - for å nevne noe. Vi skriver tidlig 1980-tall. Gjennom en ortodoks bokhandel i Stockholm fikk jeg hjelp til å finne frem til gullet! En annen viktig inspirasjonskilde var månedsmagasinet 'The Orthodox Word', utgitt av en liten klosterkommunitet i California. Her fantes artikler man ikke fant noe sted, om Guds menn som levde radikalt for Jesus. Så oppdaget jeg ørkenfedrene, og Den koptiske kirken. Dette var lenge før Peter Halldorf skrev sine gode bøker om dem, og andre temaer knyttet til det indre livet. Når jeg så begynte å lese Peter Halldorf sine bøker, så bekreftet de på mange måter mye av det jeg allerede hadde lest og studert i så mange år.

Lesningen av ortodoks litteratur var på mange måter en åndelig forfriskning for meg. Det var en helt annen måte å tenke på og tilnærme seg bibeltekstene. Det åpnet opp et landskap som var vidt og raust, og det loddet djupere enn noe annet av det jeg hadde lest. I perioder overlevde jeg åndelig på noe av det jeg leste. Og det skapte lengsel etter et mer autentisk liv, ikke minst gudstjenesteliv.

Dette skjedde samtidig med at jeg tjenestegjorde som pastor i en baptistkirke. På den ene siden følte jeg meg beriket gjennom det jeg opplevde av fornyelse som kom gjennom den karismatiske bevegelsen. Ikke minst lovsangen betydde mye for meg, og Jesusbegeistringen. Men med trosbevegelsens innflytelse kom etter hvert jaget, og slitenheten. Det ble en stor avstand mellom det man bekjente på møtene, og de sterke talene om det seierrike livet, og den virkelighet han opplevde selv - og i menighetssammenheng. Som årene gikk kjente jeg mer og mer på at jeg ble tappet for krefter. Kravet til å lykkes, til å oppleve fremgang og vekst, var stort. Både selvpålagt og forventet av andre.

I denne perioden overlevde jeg på den sikringskosten som jeg fikk ved å lese noen av de ortodokse klassikerne. Noe annet var at jeg oppdaget Jesusbønnen. Den skal jeg skrive om senere. Men jeg kjente en stadig større fremmedfølelse på mange av de møtene og konferansene jeg deltok på. Visst var det inspirerende taler, og gode møter - mange ganger, men samtidig føltes mye av dette underlig. Det dreide seg så mye om meg, mitt og mine. Hvordan jeg kunne bli velsignet, hvordan jeg kunne ha fremgang, hvordan jeg kunne sikre meg Guds velsignelse. Og så lite om Ham, om Herren, ærbødigheten for det hellige, så lite av gudsfrykten.

Så annerledes det da var å møte kristne fra andre deler av Guds familie, ikke minst russiske og koptiske kristne. Oppleve deres hellighet. Ja, jeg vil bruke det ordet. De bar med seg noe annet, en atmosfære av hellighet, som gjorde at når man var sammen med dem, merket man at Ånden var nærværende. Med liv, med frihet, og man kjente på den djupe gudsfrykten de bar med seg.

Jeg følte også på min egen åndelige fattigdom, og hvor grunn vår egen tradisjon ofte var. Mye handlet om hva vi 'følte', hele tiden. Følte vi det bra, ja så var Gud til stede. Følte vi det ikke så bra, så var ikke Gud der. Men tro om det virkelig var slik? Tro om vi i det hele tatt opplevde Guds nærvær, når vi snakket om at det var et så 'sterkt møte'?

I dag blir jeg ofte sliten av mennesker som snakker om hvor sterkt alt er, og hvordan de føler både det ene og det andre. Jeg tror faktisk det handler om vår egen usikkerhet, og vår lengsel etter at noe skal skje, enn av et virkelig møte med den hellige Gud. Jeg tror det møtet er annerledes. I hvert fall de jeg leser om i Bibelen. Der faller folk - ikke bakover - men framover, på kne eller forover med hele seg, fordi de bare må bøye seg for Ham som er tre ganger hellig.

(fortsettes)

Sjeldent julebrev fra Kirkuk i Nord-Irak, del 1

Jeg har forsøkt å oversette et julebrev fra broder Jens Petzold, som tilhører den syriske-kloster kommuniteten Deir Mar-Musa, som jeg har skrevet om tidligere på bloggen.Broder Jens har nylig vært på besøk i det kurdisk kontrollerte Nord-Irak, for å besøke kristne der. Det interessante julebrevet er såpass langt, at jeg har valgt å dele det opp i mindre stykker:

Kirkuk, 20.desember 2011
Kjære venner!

Ennå en gang: takk for den varme velkomst vi fikk fra de sveitsiske og italienske medlemmer av venneforeningen til vår monastiske kommunitet. Det føltes så godt å ha dere så nært. Vi takker dere også så mye for deres mange uttrykk for solidaritet i disse turbulente tider vi opplever i Midt-Østen. Statistikken på våre websider og mailbox'en viser at dere følger oss aktivt. Takk! Midt-Østen, og særlig Syria, trenger virkelig mye forbønn og solidaritet. Vi er vitne til stadig økende vold, og vi kan ikke annet enn å bruke all vår energi til kallet til ikke-vold og forsoning.

Vi vet at forsoning er smertefullt fordi det innebærer erkjennelsen av vår egen skyld i det vi har gjort, eller unnlatt å gjøre, og ydmykelsen ved det å be om tilgivelse. Det er egentlig ikke noen forsoning ved å si: 'jeg tilgir deg', men ved det å be om det å bli tilgitt, for bare på denne måten kan vi håpe at den andres hjerte kan åpnes.

Som dere vet har jeg vært i Irak, nærmere bestemt i den kurdiske regionen, i nesten to måneder. Jeg skriver med graven til profeten Daniel rett foran meg, i moskeen til Kirkuk's citadel. Det går opp for meg hvor mye av vår Bibel som er blitt skrevet i nettopp dette området av dagens Irak. Vi tenker vel ikke så mye på det når vi leser Daniels bok, Esekiel, Jeremia eller Jesaja, men det er her, i eksilet, at hebreerne utviklet en spiritualitet som gjorde dem i stand til å avstå fra behovet for politisk makt. Her gjorde hebreerne den bitre erfaringen av å tjene en annen nasjon uten et eneste håp om å overvinne den en dag. Basert på denne erfaringen, overført gjennom Skriften og tradisjonen, har kristne århundrer senere vært i stand til å leve ut sin egen tro i den kontekst som Romerriket og dets forfølgelse innebar. Det er også sant med hensyn til vår kaledeiske kirke, som gjennom århundrene har modnet til sitt nåværende kall, ved å tjene ulike folk og riker uten å ha en 'kristen konge' eller egen stat.

Denne spiritualitet trenger å bli gjenoppdaget i det 21. århundre, selvsagt tatt i betraktning av den utvikling som har skjedd gjennom generasjonene på det menneskelige, sosiale, poltiske og religiøse nivå. Ingen tvil om at en kristen tjeneste i dag må være klar over den tvingende nødvendighet for endring med hensyn til menneskerettigheter, demokrati, og miljøet. Men dette står ikke i motsetning til eksilets og martyreriet spiritualitet.

(fortsettes)

Billedtekst: Broder Jens foran profeten Daniels grav.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 6

Jeg gjør nå et langt et sprang i historien, men det har likevel sammenheng med denne perioden av mitt liv som jeg nå beskriver.

I fem år arbeidet jeg som redaktør av Ropet fra Øst, tidsskriftet til Norsk Misjon i Øst. En av de mange gruppene i Øst-Europa vi hadde kontakt med var 'Herrens Arme', en fornyelsesbevegelse innenfor Den rumensk ortdokse kirke, kjent for sitt sosiale arbeid, og for de mange tegn og under, som skjer i deres sammenhenger. Denne gruppen hørte med blant de som ble sterkest forfulgt under kommunisttiden. Jeg drømte lenge om å få komme i kontakt med dem, men lykkes aldri de årene jeg arbeidet for Norsk Misjon i Øst. Da jeg sluttet ba jeg Herren om Han en dag kunne føre meg sammen med noen av dem.

Så dør min nærmeste medarbeider i Baptistkirken på Lillehammer. Etter begravelsen var det minnesamvær i kirken, og den eneste plassen som var ledig, var plassen ved siden av meg. Plutselig går døren opp, og inn kommer en mann jeg aldri har sett. Han kommer opp til plassen hvor jeg satt, og setter seg. Han presenterer seg som Victor fra Romania. Jeg undret meg. Jeg kjente godt mannen som var død, og visste at han ikke hadde hatt noen kontakter med rumenere. Vi kom i snakk og Victor fortalte at han var snekker. Jeg spurte: 'Kjente du avdøde?'

'Nei', sa Victor, men 'Herren ba meg om å gå i denne begravelsen!'

Så underlig dette var. Jeg har ikke for vane å gå i begravelser til folk jeg ikke kjenner. Så sier Victor: 'På fritiden holder jeg på med et annet arbeid. Jeg er en av lederne for Herrens Arme i den nordlige delen av Romania!'

Tenk det! Der satt bønnesvaret! Herren velger en av de vanskeligste dagene i min tjeneste som pastor, til å svare på min bønn om å få treffe en av representantene for denne ortodokse fornyelsesbevegelsen.

Etter dette har jeg holdt god kontakt med min kjære rumensk ortodokse venn.

En tid før jeg sluttet som pastor i Lillehammer baptistmenighet hadde jeg bedt om Herrens ledelse for fremtiden, men uansett hvor mye jeg ba over dette, var himmelen taus. En dag kjente jeg at tiden var inne for å levere min oppsigelse. Fremdeles hadde ikke Herren svart på min bønn. Klokken 21.00 ringer telefonen. Det er Victor. Han visste ingenting om hva jeg hadde bedt om, heller ikke noe om mine planer om å slutte.

'Jeg har bedt for deg i hele dag,' forteller Victor, 'men først nå fikk jeg klarsignal fra Herren om å ringe deg. Du går og venter på en bekreftelse!'

Hvordan kunne Victor vite dette? Han visste ikke. Men Herren fortalte ham det. Jeg spurte: 'Sa Herren noe mer til deg, Victor?' Han dro litt på det, før han sa: 'Ja, men det var så underlig at jeg vet ikke om jeg skal si det.' 'Jeg er klar for underlige ting,' svarte jeg og så sier Victor: 'Herren har sagt at du skal slutte som pastor på Lillehammer, fordi han har noe helt annet for deg'.

Dette profetiske ordet ble gjentatt av to andre personer samme uke, uavhengig av hverandre og to personer som heller ikke kjente til hverandre, og som heller ikke kjente meg. På denne måten ledet Herren oss inn i den tjenesten vi har i dag.

Jeg nevner dette for å vise at de i Den ortodokse kirke finnes mennesker som lever nært Herren og tjener Ham, og som Herren bruker på underfullt vis gjennom sine nådegaver. De lever nært Gud i bønn, mange av dem i faste og bønn. Det har jeg fått så mange bekreftelser på gjennom årene. I fjor fikk jeg en epost med et profetisk budskap fra en ortodoks biskop i Belfast, som jeg aldri har møtt. Han hadde en drøm om meg en natt, og Herren gav ham et ord. Det stemte helt inn i min livssituasjon.

Det er ingen tvil om at vi som tilhører andre deler av kirkefamilien har svært mye å lære av våre rumenske ortodokse venner. Ikke minst når det gjelder bønn og innvielse til Herren.

På bildet sees Victor Otet, helt til høyre med blå caps, i det han deler ut klær og leker til en fattig sigøynerfamilie.

Syrisk kirkeleder anklager Vesten for å ofre de kristne

Patriark Ignatios Joseph III (bildet), overhode for den syrisk katolske kirke, anklager vestlige regjerninger for å ofre rettighetene til minoriteter i Midt-Østen, for å sikre deres 'geostrategiske og økonomiske interesser'.

Syriske kristne, som utgjør mer enn seks prosent av befolkningen, frykter at de vil bli viklet inn i den 10 måneder lange maktkampen mellom president Bashar al-Assad og hans støttespillere, og opposisjonsbevegelsen, hvis majoritet består av sunni-muslimer.

I et eksklusivt intervju med nyhetsbyrået DPA, anklager overhodet for Den syrisk katolske kirken, som er i full kommunion med Rom, vestlige regjeringer for deres manglende interesse for det som skjer med minoritetsgruppene i Midt-Østen. Patriarken mener vestlige regjeringer har kommet til den slutningen at fanatiske muslimske grupper vil komme til makten, og at dette er noe de ikke kan gjøre noe med og dermed har gitt opp.

'Vi kristne føler at vi er blitt forrådt av dem,' sier patriark Ignatios.

På spørsmål om anklagene som er blitt rettet mot syriske kristnes støtte til president Assad, svarer patriarken:

'Ja, vi er blitt anklaget for dette, men det vi alle ønsker er bare å få leve i fred', som ikke legger skjul på at det syriske regimet er totalitært.

Bloggen Monastisk er oppdatert

På bloggen Monastisk finner du i dag en artikkel om Hilarion av Poitiers, og dennes kamp mot arianismen. Hilarion - kalt Vestens Athanasios - er også kjent for sin bok om Treenigheten.

Du finner bloggen Monastisk her:

http://www.monastisk.blogspot.com

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 5

År 1988 skulle bli et vendepunkt for meg. Da skulle jeg gå i kloster, for første gang. Fra tidlig barneår hadde Russland en spesiell dragningskraft. Særlig etter at jeg hadde gitt meg i kast med Fjodor Dostojevskij og hans forfatterskap. Ved å lese 'Brødrene Karamasov', stiftet jeg også bekjentskap med staretsen Sosima. En starets er en åndelig veileder med en spesiell karismatisk utrustning. Denne staretsen fascinerte meg, og den kirke han representerte. Så kom jeg over en bok som jeg ble helt oppslukt av: 'En russisk pilegrims beretninger'. Dette var tidlig på 1980-tallet. Boken handler om en mann som vil finne ut hvordan det er mulig å lære å be uavlatelig. Vi blir med på en reise rundt i Russland, for å finne mennesker som kan gi ham et svar på det spørsmålet. Etter hvert stifter han bekjentskap med den såkalte Jesusbønnen.

På slutten av 1980-tallet arbeidet jeg som journalist. Jeg hadde hørt at det fantes et ortodoks kloster ikke så langt unna der jeg bodde. Nysgjerrig på hva dette var fikk jeg overtalt redaktøren til å sende meg på reportasjeoppdrag. Jeg stappet boka om den russiske pilegrimen i sekken, sammen med notatblokka, og dro til Sivesindshøgda i Vestre Toten kommune, til Hl.Trifons skita, hvor fader Johannes og fader Serafim, holdt hus. En skita er et lite kloster.

Her kom jeg: sprekkferdig av inntrykk av det jeg hadde lest, samtidig som jeg hadde lært at Den ortodokse kirke var stein død, og var svært religiøs. Ja, det var jo slik, som jeg fortalte om i den forrige artikkelen, at i den sammenhengen som jeg var en del av, betraktet man andre kristne som 'de som ikke var med på det som Gud gjorde nå'. Fader Johannes var svært hyggelig og imøtekommende. Jeg ble satt helt ut. Her møtte jeg en mann som levde hva han forkynte, og som bar preg av å høre Kristus til, med hele seg. Han var helt annerledes enn jeg hadde forestilt meg.

Det ble til at jeg banket på døra til klosteret også etter at avisreportasjen hadde stått på trykk. Jevnlig kom jeg, og etter hvert fikk jeg ta del i noen av tidebønnene og senere i Den guddommelige liturgien.

Jeg ble overrasket over følelsen av å ha kommet hjem. Alt var annerledes. 'Møteformen', om man kan bruke et slikt ord i denne sammenhengen, var det stikk motsatte av det jeg var vant med. Her var ikoner, røkelse, - sangene helt fremmede, men jeg kjente på en ærefrykt for det hellige, som jeg aldri før hadde kjent til. Så en dag, mens fader Johannes og fader Serafim var opptatt med liturgien, opplevde jeg Guds nærvær på en måte jeg aldri før hadde stiftet bekjentskap med. Så stille, så mektig, så hellig, denne stunden var. Den er så privat at jeg ikke skal gå i detaljer. Men den endret alt. Jeg ble aldri den samme etterpå. Gud la ned en tørst i meg etter seg, som siden da ikke har slukket, men er blitt større! Røkelsen, bønnene, lesningen fra Den Hellige Skrift, forsterket det hele. Det var som en smak av himmelen.

Omtumlet gikk jeg derfra. Jeg måtte be Gud om tilgivelse for mitt åndelige hovmod, som hadde begrenset Ham til bare å være tilstede i den sammenhengen jeg tilhørte, og i hvert fall ikke til andre steder, enn i de protestantiske sammenhengene. Han var definitivt ikke å finne blant ikoner, røkelse og eldgammel liturgi. Trodde jeg.

Senere skulle jeg oppleve noen forunderlige bønnesvar gjennom en mann som dukket opp under en begravelse, og som kom fra Romania.De bønnesvarene vil jeg karakterisere som mirakler. Men mer om det senere.

(fortsettes)