Den profetiske forsamlingen i endens tid, del 7

 Jeg liker så godt ordet 'gjenopprettelse'. Endens tid er også gjenopprettelsens tid: "...og det skal komme tider med fornyelse og trøst fra Herrens åsyn, han skal sende den Messias som forut er utkåret for dere, Jesus, ham som himmelen skal huse inntil de tider da alt det blir gjenopprettet som Gud har talt om ved sine hellige profeters munn fra eldgamle dager av." (Apg 3, 20-21) Det er viktig å løfte fram dette perspektivet i en mørk tid som vår. Midt i kaoset har Herren lovet tider med fornyelse og trøst, og det skjer i den tiden som går forut for Jesu gjenkomst. 

Profeten Elia hadde gjenopprettelsens tjeneste, og om ham sier Jesus: "Elia kommer nok, og han skal sette alt i rette stand." (Matt 17,11) Gjenopprettelsens tider finner sted som en forberedelse på Jesu gjenkomst. Jeg tror at Elia er en mennesketype, som vil fremstå som en motvekt mot den antikristelige mennesketype - lovløshetens menneske, fortapelsens sønn: "La ingen bedra dere på noe vis! For først må frafallet komme, og lovløshetens menneske åpenbares, fortapelsens sønn." (2.Tess 2,3)

For å bedre kunne forstå behovet for gjenopprettelse, må vi forstå hvordan den onde opererer. Apostelen Paulus avslørte den ondes planer på følgende måte: "Og han sa: Du som er full av all svik og alt bedrag, du djevelens barn, fiende av all rettferdighet, skal dere aldri holde opp med å forvrenge Herrens rette veier?" (Apg 13,10) Om Herrens veier heter det hos profeten Hosea: "Hvem er vis, så han skjønner dette, forstandig, så han merker seg det? For Herrens veier er rette. De rettferdige ferdes på dem, men overtrederne snubler der." (Hos 14,10) Djevelen er en mester i å forvrenge Herrens rette veier. Når apostelen Peter taler til den store forsamlingen på pinsedagen, sier han: "La dere frelse fra denne vrange slekt." (Apg 2,40) Dette ordet kan også oversettes 'vrangsnudde slekt'. 

Fra begynnelsen av var veien rett. Gud har en rett vei for alle mennesker. Vi er alle skapt i Guds bilde, men det varte ikke lenge, før Satan forvridde Guds avbilde til ugjenkjennelighet. Gud hadde også en rett vei for familien og slekten, men tenk hvordan Satan har lykkes med å forvrenge det som Gud hadde opprinnelig tenkt for familien. Satan har også forvrengt Guds rette veier for forsamlingen. Det begynte så bra på pinsedagen, men når de kommer til de syv forsamlingene i Lille-Asia, er det bare to, som får helt godkjent. I to forsamlinger, Sardes og Laodikea, hadde den onde lykkes med å forvrenge det meste.

Elia-tjenesten er gjenopprettelsens tjeneste. Dette ser vi klart og tydelig hos profeten Jesaja: "Trøst, trøst mitt folk! sier deres Gud. Tal vennlig til Jerusalem og rop til henne at hennes strid er endt, at hennes skyld er betalt, at hun av Herrens håns har fått dobbelt for alle sine synder. Hør, det er en som roper: Rydd i ørkenen vei for Herren! Gjør i ødemarken en jevn vei for vår Gud! Hver dal skal heves, og hvert fjell og hver haug skal senkes, det bakkete skal bli til slette, og hamrene til flatt land. Herrens herlighet skal åpenbares, og alt kjød skal sammen se at Herrens munn har talt." (Jes 40,1-5) Dette ordet brukes om døperen Johannes, som gjorde en Elia-tjeneste. Han gjorde Herrens veier rette gjennom sin sterke hellighets-og omvendelsesforkynnelse, før Jesus trådte fram første gangen.

Nå, ved Jesu gjenkomst, har vi behov for en tjeneste, som oppfyller ordene til profeten Jesaja om å bane veien for Jesu gjenkomst. Gjenopprettelse er å gjøre rett det som er kroket, og føre tilbake det som trenger gjenopprettelse tilbake til Guds opprinnelige plan.

fortsettes

Jesus ber for sine

3.søndag i fastetiden/Prekentekst: Luk 22,28-34

Har du noen gang lurt på hva Jesus ba om når Han søkte ut til ensomme steder i ørkenen, ødemarkene og fjellene, for å samtale med sin Far? Et av bønneemnene var tydeligvis å be for de som valgte å ta sitt kors opp og følge ham. Her i teksten fra Lukas forteller Han Peter at Han hadde bedt for ham: "Men jeg ba for deg." Hva ber Han om? At Peters tro "ikke måtte svikte". Hvor trøstefullt er vel ikke dette! Hvilken Frelser vi har! Vi ser dette også tydlig i det som kalles Jesu ypperteprestelige bønn  i Joh 17, hvor det heter i vers 9: "Jeg ber for dem. Jeg ber ikke for verden, men for de som du har gitt meg, for de er dine." Jesu forbønnstjeneste for sine ble ikke avsluttet når Hans jordiske tjeneste var ferdig. Den fortsetter inn i det himmelske: "Kristus er den som er død, ja, mer enn det, som også er reist opp, som også er ved Guds høyre hånd, som også går i forbønn for oss." (Rom 8,34) Hebreerbrevets forfatter skriver det samme: "Derfor kan han fullkomment frelse dem som kommer til Gud ved ham, da han alltid lever for å gå i forbønn for dem." (Hebr 7,25) Så Kristus har inntatt æresplassen ved Fars høyre hånd, i den hensikt å be for sine. 

Dagens prekentekst inneholder mye som er trøstefullt å ta med seg inn i våre hverdager. Jesus forutsier Peters fall, hans svik. Peter sviktet når det gjaldt. Likevel fordømmes han ikke. Jesus er mer opptatt av Peters gjenopprettelse! "Og når du en gang omvender deg, så styrk dine brødre!" (v.32) 

"Men dere er de som har holdt ut sammen med meg i mine prøvelser," sier Jesus (v,28) og uttrykker med de ordene det som er en del av det å være en disippel, Når disse ordene uttales så er påskemåltidet  blitt feiret, og den tøffeste etappen i Jesu jordiske tjeneste gjenstår - Hans lidelse og død. Så Jesus kan ikke med disse ordene sikte alene til det disiplene har opplevd de tre årene de har vært sammen, selv om Jesus møtte motstand og motsigelser også disse tre årene. Han sikter til det de har påbegynt og som fortsetter i Getsemane og på Golgata, og videre inn i deres apostoliske tjeneste. Ordene er med andre ord profetisk ladede. Jesus snakker om det apostelen Paulus kaller 'Kristi lidelsesfellesskap': "... så jeg kan få kjenne ham... og samfunnet med hans lidelser, idet jeg blir gjort lik med ham i hans død." (Fil 3,10) Ordene til Jesus uttrykker det tillitsfulle, betrodde fellesskapet, samfunnet med Hans lidelser, Ikke alle er betrodd dette samfunnet, bare de er vil betale prisen

Jesus "overgir riket til dere, slik som min Far overga det til meg." (v.29) Hvem er 'dere'? Det er de som har holdt ut med Jesus i Hans prøvelser!

For å forstå betydningen av ordet 'overgi' skal vi se nærmere på det greske ordet som er brukt. Det er snakk om det greske ordet 'dia-titheemi' som bokstavelig kan oversettes: 'plassere, sette, eller overgi.' Verbet beskriver en overdragelsesprosess, for eksempel en testamentarisk overdragelse. Dessuten er begrepene 'pakt' og 'testamente' samme ord både på gresk og hebraisk. Det er verd å merke seg at innstiftelsen av Herrens måltid finner sted i følge Lukas før Jesus sier disse ordene til sine disipler. Under nattverdinnstiftelsen tok Jesus vinbegeret og sa: "Dette begeret er den nye pakt i mitt blod..." Her bruker Jesus substantivformen av overdragelsesverbet 'dia-titheemi' som kan oversettes 'pakt' eller 'testamente'.

Det vi er vitne til er med andre ord videreføringen av innvielsen av den nye pakt.

Noen ord til slutt om at det er mulig for alle å komme i en situasjon hvor fornektelsen er en fluktmulighet. Når store, sterke Peter, kunne falle og fornekte Kristus, ikke bare en gang, men tre ganger, kan vi alle gjøre det. Det er hovmot å tro noe annet. Men selv overfor en som har fornektet Kristus, finnes det en gjenopprettelse. Nøkkelen, ifølge Jesus, heter 'omvendelse'. "Og når du en gang omvender deg..." (v.32)

Sett rasismen på sakskartet og finn hverandre i troen på Jesus

Sammenslutningen av afrikanske og amerikanske mennonitter utfordrer mennonitt-kirker i USA med altoverveiende hvite medlemmer, om å sette spørsmålet om hvit-overlegenhet og rasisme på dagsorden. De utfordrer dem til å snakke om forsoning og bli involvert i legedomsprosesser. Dette initiativet kommer i kjølvannet av drapet på George Floyd.

Sammenslutningen oppfordrer menighetene til å sørge sammen over all den urett og all den volden som finner sted i det amerikanske samfunnet, bli medvandrere med dem som lider, ta seg tid til å lytte til fargede menneskers opplevelser av forskjellsbehandling, urett, som begås mot dem og kjempe mot uretten.

Rasismen, sier sammenslutningen, har vært og er USA's original-synd.

Dette er kanskje noe norske menigheter burde gjøre.

Billedtekst: Kristne fra ulike kulturer feirer nattverd i en mennonitt-kirke i USA. De finner hverandre i en felles tro på Jesus som Frelser og Herre.

Fortid og fremtid med Kristus

Vi har alle gjort feil i fortiden. Vi er ikke i stand til å forandre vår historie, men vi er i stand til å gjøre de nødvendige endringer og korreksjoner i det vi jager fremover.

Det finnes mennesker som ikke glemmer vår fortid. Når de besøker vår fortid, vil de ikke være i stand til å finne oss der, for vi lever ikke der lenger. Disse menneskene som stadig besøker vår fortid, kan hindre de av oss som jager etter å gripe Kristus. Gud ber oss om tilgi og gripe det som ligger foran. Disse folkene kan enten lede an, følge etter eller tre til siden for de som går på den smale veien med Kristus, hjemover mot himmelen.

Hold ut. Jag mot målet. Kjemp den gode troens strid. Legg fra deg det som distraherer, bli i Den Hellige Ånd.

I Hans kjærlighet
- Brown Eagle
Norsk oversettelse: Bjørn Olav Hansen (c)

Spuregon om gjenopprettelsen av staten Israel, del 4

Her er fjerde og det siste utdraget av taler Charles Haddon Spurgeon (bildet), har holdt om Israel i profetienes lys. Det er sikkert mange flere enn de jeg har funnet, og kommer jeg over andre vil jeg også forsøke å oversette disse. Denne talen jeg her formidler et utdrag fra ble holdt i New Park Street Chapel, og Spurgeon var 23 år gammel:

"Hvis vi leser Skriften rett så har jødene mye å gjøre med verdens historie. De skal samles inn; Messias vil komme, den Messias de søker etter - den samme Messias som kom og som skal komme igjen  - skal komme som de forventet at Han skulle komme første gang. 

Den gangen trodde de Han skulle komme som en prins som skulle regjere over dem, og det vil Han når Han kommer igjen. Han vil komme for å være jødenes konge, og regjere herlig over sitt folk; for når Han kommer vil jøde og hedning ha samme privilegier, selv om det fremdeles vil være distinksjoner tilhørende den kongelige familien fra hvem Jesus kommer; for Han skal sitte på sin far Davids trone, og rundt Ham skal alle nasjoner samles."

Spurgeon om gjenopprettelsen av staten Israel, del 3

Charles Haddon Spurgeon er blitt 30 år. Han står på talerstolen i Metropolitan Tabernacle i Newington og taler profetisk om gjenopprettelsen av staten Israel. Han er tydeligere enn noen av de to foregående anledningene han har talt profetisk om Israel. Året er 1864. Det er absolutt ingen ting i det naturlige som skulle tilsi at Spurgeon har rett når han taler disse ordene. Få ser det han ser. Baptistmenigheten han pastor for er heldig som får en slik forkynnelse. Her i min oversettelse:

"Det vil bli en innfødt regjering igjen, det vil nok en gang  bli en konkret politisk stat; en stat skal bli innlemmet, og en konge skal regjere. Israel er nå blitt fremmedgjort for sitt eget land. Hennes sønner, selv om de aldri kan glemme Palestinas hellige støv, dør i håpløs distanse fra hennes innviede kyster.

Men det skal ikke bli slik for evig, for hennes sønner skal igjen glede seg i henne; hennes land skal igjen bli kalt Beulah, for som en ung mann gifter seg med en jomfru slik skal hennes sønner gifte seg med henne. 'Jeg vil plassere deg i ditt eget land,' er Guds løfte til dem...

De skal få en nasjonal velstand som vil gjøre dem berømte, ja, den skal bli så herlig at Egypt, og Tyr, og Hellas og Rom, skal alle glemme sin herlighet i den mye større prakten som kommer fra Davids trone

Alt vil bli klart og tydelig, den bokstavelige betydningen av dette skriftstedet - Esekiel 37.1-10 - en betydning som ikke må bortforklart eller åndeliggjort - må være tydelig: at både de to og de ti Israels stammer vil bli gjenopprettet i deres eget land, og at en konge skal regjere over dem.

(fortsettes)

Spurgeon om gjenopprettelsen av staten Israel, del 2

6.desember 1863 holder Charles Haddon Spurgeon (bildet) en preken i Metropolitan Tabernacle i Newington, med tittelen: 'Once a Curse But Now a Blessing', hvor han taler profetisk om Israel. Spurgeon er blitt 29 år gammel:

"Det kommer en dag, ja, den gryr allerede, når hele verden skal skjelne den sanne verdigheten til til det utvalgte såkorn, og søke deres selskap, fordi Herren har velsignet dem. 

På den dagen når Israel skal se opp på Ham som de har gjennomstunget, og skal sørge over deres synder, skal jødene ta sin sanne stilling blant nasjonene som en eldre bror og en prins. 

Pakten som er inngått med Abraham, å velsigne alle nasjoner gjennom dette såkorn, er ikke trukket tilbake; himmel og jord skal forgå, men denne utvalgte nasjonen skal ikke bli slettet ut fra Minnenes bok. 

Herren har ikke forkastet sitt folk; Han har aldri gitt deres mor skillsmissebrev; Han har aldri satt dem til side; I sin vrede har han skjult sitt ansikt for dem, men med stor barmhjertighet vil han samle dem. De naturlige grenene skal igjen bli podet inn på oljetreet, sammen med de ville oljegrenene fra hedningefolkene. 

I jødene, først og fremst, skal nåden triumfere gjennom Jødenes Konge. Å tid, fly med hurtige vingetak, og bring frem denne lykksalige dag!

(fortsettes)

Spurgeon om gjenopprettelsen av staten Israel, del 1

Charles Haddon Spurgeon (bildet), den legendariske pastoren for baptistmenigheten Metropolitan Tabernacle i London, var en ivrig gransker av det profetiske ord. Spurgeon, som døde i 1892, trodde fullt og fast på at Gud ville gjenopprette staten Israel og at Gud ville vise seg å være trofast mot de evige løftene Han har gitt til jødene vedrørende deres hjemland. Og gjennom nitidige studier av Bibelen så han dette 56 år før det faktisk skjedde - og han preket om det til forsamlinger med opptil 10.000 tilhørere. Spurgeon taler profetisk.

Jeg har funnet fire slike 'Israels-prekener', som Spurgeon har holdt og vil presentere utdrag fra dem for bloggens lesere i min oversettelse, i kronologisk rekkefølge.

Den første holder han i New Park Street Chapel i Southward i 1855. Da er Spurgeon 21 år gammel!

"Tiden nærmer seg da stammene skal gå opp til sitt eget land, når Judea, som så lenge har vært en hylende ødemark, igjen skal blomstre lik en rose, når, selv om Tempelet ikke skulle gjenreises, skal det på Sions høyder bli reist kristne boliger, hvor sanger skal lyde høytidelig som de gamle Davids- salmene som ble sunget i Tabernaklet...

Jeg tror ikke vi legger stor nok vekt på gjenopprettelsen av jødene,. Vi tenker ikke nok på det. Men for sikkert, hvis det er noe det er gitt løfter om i Bibelen, så er det dette. Jeg tror ikke det er mulig å lese Bibelen uten å se dette klart: det vil bli en bokstavelig gjenreisning av Israels barn...

For når jødene er gjenopprettet, vil fylden av hedninger bli samlet inn; og så snartn de vender tilbake, vil Jesus komme tilbake til Sions-berget med Hans hellige i herlighet og de lovede Tusenårsrikets dager skal gry; vi skal da kjenne hvert menneske som en bror eller venn: Kristus skal regjere over alt.."

(fortsettes)

Herre, lær meg å løfte mennesker

Herre, la meg være blant de som løfter, ikke blant dem som knuser håp. Herre, la meg se ditt bilde i alle mennesker, avtrykket du har lagt igjen av deg selv i dem.

Herre, la meg se som du ser. føle som du føler. Inngi håp, tørke tårer, forbinde sår.

Herre, la meg slippe å formane, men heller oppmuntre. Pass på munnen min, slik at jeg ikke sårer, men oppbygger. Pass på kroppen min, slik at den ikke viser en holdning av avvisning, mens ordene mine er positive.

Tilgi meg alle gangene jeg har vært ubetenksom, dømmende, forutinntatt, hvor jeg har snakket før jeg har tenkt meg om.

Herre, la meg bli like raus som deg.
Elske, slik du elsker.
Tilgi, slik du tilgir.
Reise opp mennesker, slik du gjør.
Herre, lær meg til å fremsnakke der folk baktaler.

Og, Herre, hjelp meg slik at jeg aldri blir en røst for anklagerens stemme.

Et profetisk budskap til meg - og kanskje til flere

I går fikk jeg del i et profetisk budskap som berørte meg sterkt. Det ble gitt av Christy Johnson. Jeg har oversatt deler av det, fordi jeg tror flere enn meg kan ha glede og nytte av å lese det. Dette ordet gikk rett inn i det jeg opplever for tiden:

"I det jeg så en Kookaburra (bildet) fra vinduet mitt i dag, la jeg merke til at den ble plaget av en gruppe australske småfugler som kalles 'bråkete mindreårige'. Kookaburraen var nede på bakken først og kjempet iherdig for å komme seg unna denne gruppen med småfugl som samlet seg i grupper som med presisjon gikk til angrep igjen og igjen. Endelig løftet Kookaburraen vingene og fløy opp i et høyt tre, hvor disse bråkete småfuglene ikke kunne nå den og de ga opp angrepet.

Jeg har tenk på hvordan denne Kookaburraen profetisk representerer glede og latter. Den er kjent for sin latter som høres som et ekko i det området av Australia hvor jeg bor. Den er også en rovfugl fordi den er en kjøttetende fugl, lik en ørn. I dette øyeblikket talte Den Hellige Ånd til mitt hjerte:

"Christy, din glede har vært under angrep, fienden har sendt nådeløse 'mindreårige', bråk og distraksjon for å stjele fra deg Min glede inne i deg. Det er tid for å fly og kjempe, komme opp fra bakken, komme høyere opp inn i mitt nærvær igjen hvor disse små distraksjonene ikke kan nå deg."

Umiddelbart kom jeg til å tenke på ordene fra Høysangen 2,15:

"Fang revene for oss, de små revene som ødelegger vinmarkene. For våre vinmarker står i blomst."

Jeg hørte Den Hellige Ånd si: "Vil du fange disse små revene som skaper problemer, disse slu lille revene som hindrer vår relasjon. For de hjemsøker vår blomstrende kjærlighets vinmark for å ruinere det jeg har plantet i deg. Vil du fange dem og fjerne dem for meg? Vi vil gjøre det sammen."

Så langt Chrisry Johnson fra Australia.

Jeg kjenner meg så godt igjen i dette. I de siste ukene har slike 'bråkete småfugler' forsøkt å stjele gleden fra meg. Derfor vil jeg lik denne fuglen heve vingene og fly høyt inn i Guds gode nærvær. "Tilgi meg, Herre, for at jeg har lånt øre til de som ikke vil meg vel og som er ute etter å ødelegge det intime forholdet til Den Hellige Ånd. Jeg er avhengig av å høre Din stemme. Da må jeg opp fra bakkenivå, og høyere opp."

Christy Johnson hørte tydelig Herren si at Han gjenopprettet gleden og hørte Ham synge over mennesker. Jeg ber om at det er meg Han synger sine kjærlighetssanger over.

La oss ikke låne øret til 'våre brødres anklager', eller la oss bruke i hans ondskapsfulle tjeneste. Han er bare ute etter å stjele, myrde og ødelegge.

Foto: Wikipedia

Reis deg hver gang

"Gjør alt som står i din makt for ikke å falle, for en sterk idrettsmann bør ikke falle. Men hvis du faller, reis deg da straks opp og fullfør løpet. Selv om du faller tusen ganger fordi Gud trekker sin nåde tilbake, reis deg da hver gang, og fortsett på samme måte til din dødsdag. For det står skrevet: 'Syv ganger kan den rettferdige falle' - det vil si uavbrutt, gjennom hele sitt liv - 'og reise seg opp igjen'. (Ord 24,36)

Så lenge du under tårer og bønn holder fast ved ditt kristne kall, vil du regnes blant dem som står oppreist, om du så faller igjen og igjen. Så lenge du forblir kristen, skal du ligne en modig stridsmann som stiller opp mot fiendens angrep. Og Gud vil rose deg, for selv om du er blitt truffet, nekter du å gi opp og flykte. Men om du forlater ditt kristne liv og flykter som en feig desertør, vil fienden angripe deg bakfra så du mister din frihet i fellesskapet med Gud."

- Johannes av Karpatos (600-tallet) levde på øya Karpatoa mellom Kreta og Rhodos, der han etter en tid som munk ble øyas biskop. Hentet fra Peter Halldorf: 'Kysse spor. Daglig lesning fra den tidlige kristne kirken. Luther forlag 2002, side 280)

30.000 jøder gjorde Aliyah i 2015

Nettutgaven til The Jerusalem Post melder i dag at 30.000 jøder gjorde Aliyah til Israel i 2015. I fjor var tallet 26.500.

Tilbakevendingen til Israel har hatt en jevn økning de siste årene, melder The Jewish Agency. Nå kommer det mange jøder fra Frankrike og Ukraina. Talsmannen for The Jewish Agency, Natan Sharanskij, kaller årets Aliyah for 'et gjennombruddets år'.

Frankrike er det landet som flest jøder nå forlater for å reise hjem til Løfteslandet. I 2013 immigrerte 7.000 jøder fra Frankrike. I år er tallet 7.900. Årsakene er mange. For noens vedkommende dreier det seg om frykt for sin sikkerhet, terror-angrep og dårlige økonomiske utsikter. Mange oppgir at de frykter den økende anti-semittismen.

Natan Shananskij hadde håpet at så mange som 10.000 jøder ville forlate Frankrike etter terrorangrepene mot landet, men så mange ble det ikke. Men det er mange som vurderer å gjøre aliyah med det første. Det har vært en jevn strøm av jøder bosatt i Frankrike som har immigrert til Israel bare de siste månedene.

I 2014 immigrerte 5921 jøder fra Ukraina. I år er tallet 6953. Det utgjør omlag 2 prosent av den jødiske befolkningen i landet.

Dette er en oppfyllelse av blant annet Jes 60,4-5 og 8-9:

'Løft dine øyne og se deg omkring! De samler seg alle sammen, de kommer til deg. Dine sønner skal komme fra det fjerne, og dine døtre skal bæres på armen. De skal de se det og ståle av glede, og ditt hjerte skal banke og utvide seg. For havets rikdom skal vende seg til deg, folkenes gods skal komme til deg ... Hvem er disse som kommer flyvende som skyer, som duer til sine dueslag? Ja, fjerne kyster venter på meg. Fremst seiler Tarsis-skipene og fører dine barn hit fra det fjerne, deres sølv og gull kommer med dem - for Herrens, din Guds navns skyld, for Israels Helliges skyld, for han herliggjør deg'.

Gjenopprettelsens tider

Drømmer kan være så mye. En natt denne uken drømte jeg at jeg reiste omkring for å forkynne om gjenopprettelse.

Jeg så meg selv med en åpen Bibel forkynne de profetiske ordene fra Apg 3,19-21:

'Angre derfor og vend om, så syndene deres blir strøket ut. Da skal det komme tider med LINDRING fra Herren, og han skal sende den Messias som er bestemt for dere, Jesus. Han må være i himmelen til tiden kommer da ALT DET BLIR GJENOPPRETTET som Gud har talt om fra eldgamle dager ved sine hellige profeters munn'.

Egentlig har dette budskapet - budskapet om 'gjenopprettelsens tider' vært noe jeg har vært opptatt av siden 1970-tallet. Jeg var så heldig at Gud sendte noen i min vei som hadde åpenbaringens lys over hva Guds ord lærer om den nytestamentlige menigheten. Ja, som ikke bare forkynte dette, men levde det ut i praksis.

Det skjer altså noe mellom Kristi himmelfart og Jesu gjenkomst. Det er menighetens tid. Men for alle som leser kirkens historie og følger med i sin egen samtid, så er dette også en tid av forfall og frafall. Igjen og igjen må Gud utøse sin hellige Ånd for å GJENOPPRETTE.

Gjenopprette det som har gått galt, sette i stand igjen det som mangler. For menigheten ligger på Guds hjerte.

'... da han kunngjorde for oss sin viljes mysterium, det han gjerne ville gjøre i ham. Han ville fullføre sin frelsesplan i tidens fylde: å sammenfatte alt i Kristus, alt i himmel og på jord i ham ...' (Ef 1,9-10)

'... alt la han under hans føtter, og ham, hodet over alle ting, ga han til kirken, som er Kristi kropp, fylt av ham som fyller alt i alle'. (Ef 1,22-23)

Jeg lengter mer og mer etter at Kristi kropp skal bli gjenopprettet til å bli lik den som fremsto i Jerusalem på pinsefestens dag, full av Helligånd og kraft, et koinonia - et samfunn, et fellesskap, Kristi kropp på jord. Hvor man hadde alt felles, hvor bønnens ånd var sterk, hvor brødet ble brutt og hvor den apostoliske læren ble levd ut.

Er det flere som drømmer om slike ting?

Forbederen Rees Howells og det profetiske ordet om Israel

Jeg leser for tiden en spennende bok. Den er skrevet av Doris M. Ruscoe og handler om forbederen Rees Howells (bildet).

Ikke minst om alle bønnesvarene han og hans medarbeidere fikk del i.

Jeg skal komme tilbake med flere eksempler her på bloggen, men i dag vil jeg fortelle om Rees Howells og hans nød for Israel, jødene og hans lengsel etter å se det profetiske ordet gå i oppfyllelse.

I 1938, når Hitler og nazistenes jødeforfølgelser økte i intensitet og omfang økte bønnetrykket hos Reels Howells og bederene som kom sammen på bibelskolen i Wales. De stiftet også bekjentskap med jødiske barn som hadde blitt fratatt sine foreldre, og man visste ikke hva som hadde skjedd med dem. Den Hellige Ånd fylte Rees med en stor kjærlighet for disse barna, som befant seg hos fosterforeldre i ulike walisiske landsbyer.

Bibelskolen i Wales, som Rees Howells var leder for, arbeidet også med å redde jødiske barn fra kontinentet. Noen av dem ble adoptert av studentene på skolen, andre fikk plass i misjonærhjem.

Tidlig i januar 1939 kalte Rees Howells sammen til en spesiell bønnedag for det jødiske folk. Dette skulle være starten for en kontinuerlig bønneinnsats som skulle pågå gjennom hele krigen, og helt til dagen da Israel ble en nasjon igjen i 1948.

Når jeg leser dette blir jeg djupt grepet.

Og ikke minst på grunn av det Doris M. Ruscoe skriver i boken om bruken av Guds ord i denne sammenhengen. Doris M. Ruscoe var øyenvitne til det hele. Hør bare:

'Nytt lys ble gitt over profetiene i Jesaja, Jeremia, Esekiel og andre. Ofte leste han (altså Rees Howells) de store profetiene om den fremtidige gjenopprettelsen av Israels storhet, og vi slappet ikke av før vi så deres oppfyllelse ...'

Tenk det. Dette var i 1939. Først i 1948 så disse bederne oppfyllelsen av det de ba om, men Guds hellige Ånd hadde åpnet Skriftene for dem, og de ba over Guds løfter og holdt fast ved dem - inntil de så oppfyllelsen av det de ba om.

Peter - en såret helbreder

I dag har jeg prekt i Filadelfia, Gjøvik, over teksten fra Luk 22,31-32. Slå gjerne opp bibelstedene jeg siterer, men ikke har skrevet inn i teksten:

'Simon, Simon! Se, Satan krevde å få dere i sin makt for å sikte dere som hvete. Men jeg ba for deg at din tro ikke måtte svikte. Og når du en gang omvender deg, så styrk dine brødre'.

Den russiske Nobelprisvinneren i litteratur, Boris Pasternak, som skrev den storslåtte romanen 'Dr.Zhivago' - kanskje det mest betydningsfulle prosaarbeide som ble skrevet i det daværende Sovjetunionen etter krigen - skrev noe i denne romanen som jeg synes passer godt til denne teksten fra Lukasevangeliet. Det er sagt om kvinnen Dr. Zhivago elsket:

'Jeg tror ikke jeg kunne elsket deg så mye hvis du ikke hadde noe å klage over og ingenting å angre. Jeg liker ikke mennesker som aldri har falt eller snublet. Deres ærbarhet er livløs og har liten verdi. Livet har ikke åpenbart sin skjønnhet for dem'.

Ville Peter har vært den samme uten sitt fall? Ville han ha blitt den apostelen vi kjenner fra Apostlenes gjerninger og fra de to brevene han skrev? Ville han blitt en pastor som forstod flokken han skulle tjene, uten at han selv hadde grått bittert over sine egne synder og feilsteg?

Jeg tror ikke det. Det kommer noe hardt over rett-troende mennesker, som ikke har opplevd at Herren har rørt ved dem, og fått sin synd tilgitt og reist opp til tjeneste, som påpeker andes synd, men ikke ser sin egen.  Jeg er redd mennesker som aldri gjør feil.

Når illusjonene brister
Det er sterke ord de ordene Jesus sier til Peter: 'Når du en gang vender om, da styrk dine brødre'.

Det ordet sier meg ganske mye om Guds rause nåde. Det kan nemlig ta tid før et menneske genuint vender om, når fallet har vært stort. For i slike situasjoner blir man sårbar. Fallet har blottlagt noe i ens liv. Alt er ikke som det var. Noen illusjoner har bristet. Det er i denne situasjonen Jesus ber for Peter. Han ber om at Peters tro ikke måtte svikte.

Fikk Jesus bønnesvar? Peter sviktet jo.

Jo, Jesus får bønnesvar - det gjør Han alltid når Han ber. Troen bar. For det er jo ikke vi som bærer troen, men troen som bærer oss. Troen er en gave. Når Peter en gang vendte om var troen der. Men den var annerledes. Den var blitt djupere. Peter er ikke lenger så skråsikker. Han har ikke alle svarene.

For legg merke til det selvsikre svaret Han gav Jesus, når Jesus hadde talt til om ham om hans fall: 'Herre, med deg er jeg beredt til å gå både i fengsel og død'.

Men det var en livsløgn. Peter var ikke beredt til det. Ordene sier mye om vårt åndelige overmot, om vår umodenhet. Vi trenger alle en åndelig realitetssjekk. Peter oppdager hvem han egentlig er i dagene etter Jesu oppstandelse. Dere kjenner godt til beretningen i Joh 21. Peter som får disse ransakende spørsmålene av Jesus: 'Elsker du meg?' Og vi kjenner hans svar. De var ganske selvsikre. 'Ja, Herre du vet at jeg har deg kjær!' Det er som om vi hører det på tonefallet: 'Selvsagt, Jesus, hva er det du tror! Selvsagt elsker jeg deg'. Men der er noe som skjer når Jesus stiller spørsmålet tredje gang. Da svarer Peter med en annen tone. Vi merker det. Selvsikkerheten, det åndelige overmotet er borte: 'Herre, du vet alt, du vet at jeg har deg kjær'. Slikt svarer bare et menneske som er blitt berørt av Den Hellige Ånd.

Sønderknuselse
La oss merke oss dette: Å vende om, tar tid. Det er en genuin Åndens gjerning. La oss ha tålmodighet med hverandre. La Gud få gjøre sitt verk i våre liv. Og imens ber Den Herre Jesus for oss.

Det andre jeg vil du skal merke deg i denne sammenhengen er dette: 'Og når du en gang vender om, DA styrk dine brødre'.

Når det åndelige overmotet har fått sin knekk - når du er blitt sønderknust av Guds hellige Ånd - først DA! - har du noe å gi. Da har du gått i Guds skole - da har du gjort deg erfaringer med Den oppstandne Kristus - først da kan du berøre andre mennesker.

Jeg tror egentlig bare på sårede helbredere! Kun med mennesker som har gjort seg en personlig erfaring med sannheten i ordene fra Salme 51,19:

'Offer for Gud er en sønderbrutt ånd. Et sønderbrutt og sønderknust hjerte vil du, Gud, ikke forakte'.

Hvilke hjerter kan Gud ikke bruke? De harde. Han kan bare bruke sønderknuste hjerter. Det er i vår egen sårbarhet og skrøpelighet, at vi kan bli en kilde for andre.

Det er derfor apostelen Paulus gir det råd til menighetsforstanderen Timoteus, når det skal velges nye tilsynsmenn: 'Han må ikke være en nyomvendt, for at han ikke skal bli oppblåst og falle under djevelens dom'.

Et menneske som skal tjene i en menighet kan bare være autentisk når det kommer fra et hjerte er såret av lidelsene han taler om. Når Den Hellige Ånd får gjøre sin gjerning i oss lærer vi oss til å møte våre tap ansikt til ansikt, ikke å unnvike dem. Hvis vi møter livets smerter med noe annet enn fornektelse, kan vi oppleve noe helt uventet. Ved å invitere Gud inn i det vanskelige, grunnfester vi livet - også livets smertefulle situasjoner - i glede og håp. Når vi løsner grepet om vårt eget liv, kan vi omsider bli skjenket mer enn vi noensinne kan gripe tak i på egenhånd. Og vi lærer veien til djupere kjærlighet til andre.

Mange er opptatt av dette: Hvordan kan jeg bli kvitt mine lidelser? Et menneske som vil gå djupere med Gud, som overlater seg i Herrens hender, lærer seg til å si: Hvordan kan jeg la dette bli til en situasjon hvor jeg vokser og får innsikt?

En vei å gå
Evangelisten Johannes gjengir historien om Peter på oppstandelsesdagen med noen detaljer som de andre evangelieforfatterne ikke har fått med seg.

Joh 20,1-9

Jeg ser dette 'kappløpet' for meg. Johannes som løper fortere enn Peter. Johannes var jo mest sannsynlig den yngste i disippelflokken. Det var kanskje av naturlige årsaker at han kom først til graven. Han bøyer seg ned, kikker inn og ser at linklærene som Jesus døde kropp var svøpt med, ligger der. Men han går ikke inn i graven.

Da er det annerledes med Peter. Han har et annerledes temperament enn Johannes. Han er nok sangvinikeren som krever handling. Og Peter er observant. Han merker seg en interessant detalj om sier mye om Jesus:

v.7

Tenk det! Jesus har overvunnet døden. Han har seiret over dødskreftene. Likevel har Han ikke hatt det travelt. I majestetisk ro har Han tatt av seg svetteduken som Han har hatt rundt hodet sitt. Han har brettet den sammen og lagt den et sted for seg selv. Jesus hadde fullstendig kontroll over døden, selv i gravnattens mørke. Det er sterkt, synes jeg. Når jeg leser dette, tenker jeg på ordene fra 1.Kor 15,54-55: 'Døden er oppslukt til seier. Død, hvor er din brodd? Død, hvor er din seier?' Eller som det står i den nye oversettelsen: 'Døden er oppslukt, seieren vunnet'.

Jeg tenker også på den tidlige kristne påskehilsenen, brukt i gudstjenesten i den tidlige kirken, den såkalte Påsketroparion:

'Kristus er oppstanden fra de døde,
med døden trampet Han ned døden,
og til de som er i gravene gav Han liv'.

Det er litt av en påskehilsen å gi hverandre!

Men Johannes forteller oss noe mer om 1.påskedag. La oss se på v.8

Teksten forteller oss om at det er Johannes som tror: 'Og han så og trodde'. Da er det annerledes med Peter. Legg merke til v.9.

Du hukser Jesu ord fra det vi leste innledningsvis: 'Og når du en gang vender om. så styrk dine brødre'. Med Peter tar det tid. Det er så viktig at Gud får sin vei med oss. Forsøk aldri å gripe inn i slike prosesser hvor Den Hellige Ånd arbeider. Det går alltid galt. Overlat alt til Den Hellige Ånd. Han er mye bedre på dette enn vi er.

La oss gå til Joh 21,1-12

Johannes skriver: 'Siden åpenbarte Jesus seg igjen for disiplene ved Tiberiassjøen'. Han angir ikke hvilken dag dette er. Jeg liker å tenke at dette er 2.påskedag, som i dag. Her ved Tiberiassjøen - hvor fiskeren Peter er i sitt rette element - gjenopprettes Peter. Det skjer ved en kullild langs stranda. Ved denne kullilden - når Jesus bryter brødet, gjenopprettes Peter. Nå er Peter blitt en såret helbreder, det finnes ikke noe åndelig overmot igjen.

Vi må alle komme dit hvor vi med hele vårt hjerte kan si: 'Herre, du vet alt'. Du kjenner mitt hjerte, du vet hva jeg er i stand til. Du vet når jeg svikter, når jeg taler ille om andre, når jeg setter meg på min høye hest, og når jeg manipulerer med min åndelighet, når jeg krever av andre det jeg selv ikke gjør. 'Herre, du vet alt'.

Oppstandelsesvitner
Det må ha vært noen spesielle dager disse dagene mellom påske og pinse og himmelfarten. Omtumlende dager. Dager fylt av yrende glede, ja stormende glede: Kristus hadde stått opp igjen fra de døde. I sin pinepreken setter Peter ord på dette:

Apg 2,22-24.

'For det var umulig for døden å holde ham fast'.

Tenk det! Den sterke døden klarte ikke med sine krefter å holde Jesus fast. Døden er død!

Senere i denne pinseprekenen sier Peter: 'Denne Jesus reiste Gud opp, og vi er alle vitner om det'.

Det er den gjenopprettede Peter som taler. Nå har han gjort seg erfaringer med den oppstandne, nå er han døpt i Den Hellige Ånd, og den erfaringen har gjort ham til et modig vitne. Et vitne om oppstandelsen.

Billedtekst: Apostelen Peter og apostelen Johannes løper til graven.

Menighetens gjenopprettelse

I mange år nå har et bibelord vært en ledestjerne for meg og den tjenesten Gud har kalt meg til:

'Angre derfor og vend om, så syndene deres blir strøket ut. Da skal det komme tider med lindring fra Herren, og han skal sende den Messias som er bestemt for dere, Jesus. Han må være i himmelen til tiden kommer da alt det blir gjenopprettet som Gud har talt om fra eldgamle dager ved sine hellige profeters munn'. (Apg 3,19-21)

Understrekningene og uthevelsen er bevisst gjort for å få frem det jeg opplever er et ord talt av Herren selv til Hans menighet. For er ikke vanskelig å bli mismodig når man ser på Kristi kropp i dag. Vi ser ikke alltid en menighet full av vitalitet og kraft, slik den fremsto etter pinsefestens dag i Jerusalem, når Gud øst sin Ånd ut over skrøpelige mennesker og forvandlet dem til djerve, radikale Kristus-etterfølgere.

Men det kommer også an på øynene som ser!

For Gud oppfyller sitt ord rett foran våre øyne. Hans lengsel og Hans uttalte vilje er å gjenopprette alt som har gått tapt gjennom århundrene og bringe menigheten tilbake til originalen. Guds ord sier faktisk at Jesus ikke kommer tilbake til jord, før det skjer!  Det er først når alt er gjenopprettet at Jesus på nytt forlater himmelen, for å hente hjem sin blodkjøpte brud.

Og vi ser det skje!

Gud gjenoppretter de femfoldige tjenestegavene, slik dette beskrives i Efeserbrevet:

'Og det var han som ga noen til apostler, noen til profeter, noen til evangelister og noen til hyrder og lærere, for å utruste de hellige til tjeneste så Kristi kropp bygges opp, inntil vi alle når fram til enheten i troen på Guds Sønn, og i kjennskapet til ham blir det modne mennesket som er fullvoksent og har hele Kristi fylde ...' (Ef 4,11-13)

Vi kan ikke skryte på oss at vi er der - ennå.

Men noe er på gang. Vi kan se hen til det Gud gjør i Kina, Iran, India. Der gjenreises menigheten i sin fulle kraft. Og jeg holder blikket rettet mot det Gud holder på med i Nepal og på Sri Lanka. Der skjer det svært oppmuntrende ting for tiden.

Vi skal merke oss at det ser ut som om Gud først gjenreiser sin menighet på steder hvor forfølgelsen pågår, blant fattige mennesker. Hva forteller det oss? Spør Gud.

Et apostolisk manifest, del 5

Her er femte og siste del av artikkelen til Art Katz (her sammen med sin danske kone Inger):

Om vår överlåtelse endast är ytlig och tillfällig, om vi har ställt oss utanför dess verkan, om det finns områden vilka vi inte vill placera under Guds hand, då uteblir den apostoliska karaktären, den församlingens styrka som fordrar respekt och erkännande bland fiendens härsmakt. Vi måste låta riskera en överlåtelse till varandra, till varandras liv, sådana vi nu är i all svaghet och till den auktoritet som Herren vill låta uttrycka mitt i denna svaghet. Ett ledarskap kommer alltid att uppvisa svaghet, men gemenskapen förser med aspekter av verkligheten vilka kompenserar denna svaghet hos får såväl som hos herdar. Vi kommer inte att kunna finna några ursäkter för att undandra oss överlåtelsen till gemenskapen och till den auktoritet som Gud har lagt ner i den genom de människor han samlat i den.

Det verkliga provet, viket visar om vi har omfattat den verklighet till vilken Gud har kallat oss består i den attityd som våra barn intar till den. Känner barnen att det vi representerar är värt deras uppmärksamhet och deras deltagande? Eller håller de fast i våra kjolar och bälten bara för att vi kräver det? Har vi nått en ställning där den verklighet vi hävdar verkligen gör intryck som något som är värt deras deltagande, istället för att vara en vuxenkultur som vi åtnjuter på deras bekostnad?

I avsaknad av denna verklighet har det blivit alltför enkelt att skapa barn- och ungdomsprogram med dess mångfaldiga uttryck i hopp om att hålla kvar dem in någon slags relation därför att den verklighet som innefattas i Guds syften och som skulle ha fört dem till verklig gemenskap undanhålles dem. Vi har inte varit villiga till den helöverlåtelse som en sådan gemenskap fordrar. Våra barn visar oss genom sitt missnöje och sin irritation att vi inte har nått fram till Guds mått och att vi inte har någon ambition att göra så. De erkänner, respekterar och reflekterar den verklighet och den närhet familjen har bestämt och gett sig till.

Om vi fattar beslut i den riktning och av den sort som angivits kommer vi att få uppleva avklädanden av det ena eller andra slaget. Vi förs in i en himmelsk verklighet som känner till ett belönande vilket gör våra förluster lätta att bära – ’vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet’, 2 Kor 4:17. Gud kommer att låta oss bli prövade i vårt yrke, vad gäller vårt rykte och på många andra områden.

Församlingen befinner sig i ett upprättelsens skede, in i sådant som hörde till dess första tid. Vårt studerande av Bibeln håller på att förändras från att ha varit ett förnöjande och mentalt stimulerande intresse av uppenbarelsen. Bibelläsandet och studerandet finner ett allt rikare mått av omedelbarhet, brev och texter skrivna direkt för oss, därför att vi finner oss leva i den knivskarpa ytterligheten i den yttersta tiden på samma sätt som den första församlingen kände den.

Bibelstudier som en harmlös sysselsättning en kväll mitt i veckan – om vi nu ens uppehåller en sådan rutin – är ett mått på hur långt bort från det apostoliska sammanhanget vi förts, hän mot något av betydligt vekare karaktär. När vi återvänder till den verklighet som den första församlingen kände, då kommer gudsordet att äga övertygande styrka, förmåga att tränga igenom och ha en omedelbarhet vilket det för närvarnade inte har i våra liv. Vi kommer att föras från de traditionella bibelstudierna till att bli instruerade för ett vandrande på Herrens vägar och i ett handlande styrt av hans syften. Allt detta grundas i och utformas enligt våra val.

Den gemenskap som jag beskriver är en samfällighet som strävar efter det evigas lön och krona, som inte anser martyrskapet värt att frukta, som tvärtom ser det som ett privilegium. Om inte denna tidsålder får sitt slut i ett martyrium, tillhör vi de mest bedragna av alla. Att vänta detta springer inte upp ur ett romantiskt drömmande men utgör en realistisk beredskap inför de konsekvenser vilka följer den överlåtelse som hör ändtiden till. Den livsstil en sådan gemenskap väljer, följer ur ett realistiskt bearbetande av dessa tankar.

En gemenskap av denna sort måste i verklig mening ha skiljt sig från världens sätt och uppehålla detta avskiljande i dagligt liv. Den måste vara en medveten kontinuitet av gångna tiders apostoliskhet. Den måste bära med sig en medvetenhet om den sky av vittnen, dessa som uthärdade under allt motstånd, till och med till döds, dessa som inte fann någon lön under sin livstid, dessa som inte når fram till fullheten oss förutan. Detta är apostoliskt tänkesätt, apostolisk förståelse, apostolisk tro och apostolisk förväntan.

Spor etter Gud i egen livshistorie, del 13

Det begynner å bli tid for å trekke noen konklusjoner av denne artikkelserien. Den har vært et forsøk på å beskrive noe av den trosvandring jeg selv har gått de siste årene.

Ganske tidlig opplevde jeg et kall til bønn. I første omgang handlet dette om mitt eget personlige bønneliv. Så ble dette utvidet til et bønneengasjement for Norge, og så for Europa. Jeg ble etter hvert knyttet til European Prayer Link, et nettverk av ulike nasjonale bønneorganisasjoner rundt om i Europa. En bønnekonferanse i Praha kom til å få stor betydning for mitt liv og tjeneste. Her møttes nasjonale bønneledere til dager i strategisk og målrettet forbønn for de ulike landene som var representert. Et møte med den internasjonale bønnelederen Brian Mills, kom også til å få avgjørende betydning for meg. Han ble som en åndelig far for meg. Sammen med Arne Borgersen, grunnleggeren av Bønnetjenesten for Norge, tok vi initiativet til de første nasjonale bønnekonferansene i Norge. Den første ble holdt i Østre Frikirke i Oslo. Både kontakten med det europeiske bønnearbeidet og det nasjonale bønnearbeidet her i Norge, gjorde at kontakten mellom de ulike kirkene og kirkesamfunnene vokste frem. Jeg fikk gode venner for livet i flere av disse sammenhengene. Etter hvert ble de nasjonale bønnekonferansene lagt til Grimerud, og jeg ble en del av innbydergruppen for disse konferansene. Jeg har også gjennom årenes løp talt på ulike nasjonale bønnekonferanser i flere europeiske land. Det har vært gode opplevelser gjennom møte med mange bedere, som har betydd mye for meg.

Både kontakten med europeiske og nasjonale bønneledere har betydd veldig mye for meg. Dette har vært et strategisk arbeid, hvor man også er blitt kjent med den åndelige situasjonen i de ulike landene. Gjennom dette åndelige kartleggingsarbeidet, har det vært lettere å kunne arrangere bønnekonferanser og ta del i ulike bønneinitiativ på både europeisk og nasjonalt plan. Jeg holder fortsatt god kontakt med disse bønnelederne, og vi møtes også jevnlig.

Det skjer noe med deg når du ber sammen med et menneske! På mange plan. Og murer bygget mellom oss brytes ned. På tvers av kirkesamfunnene kjenner vi på et djupt åndelig fellesskap. Vi bærer på mange av de samme lengslene, ser de samme nedbrytende tendensene i samfunnet og i kirkelivet, og ønsker det samme: vekkelse og nytt liv!

Gjennom vårt bønnearbeid bringer vi også forsoning mellom ulike grupper i Kristi kropp. Vi lærer å lytte til hverandre, se hverandre og høre på hverandre. Dermed oppdager man brødre og søstre fra ulike konfesjoner. Jeg undrer jeg ofte på de som går så hardt ut mot sine trossøsken i andre kirker og kirkesamfunn, om de noensinne har satt seg ned for å snakke med noen fra denne sammenhengen? Har de noensinne bedt sammen med dem? Eller har de kun hørt på hva deres motstandere sier om dem?

Med meg har det skjedd noe i møte med andre kristne fra en annen sammenheng enn min egen. Jeg er gang på gang blitt overrasket over Gud! At Han virker i sammenhenger hvor jeg har trodd at Han ikke gjør det - ja, hvor det har vært helt utenkelig at Gud skulle kunne velsigne! Det har vært ydmykende opplevelser hvor jeg har sett mitt eget åndelige hovmod.

På grunn av dette bønnearbeidet har vi i de siste årene opplevd at Gud har utvidet denne tjenesten, til å gjelde relasjonsbygging med ledere fra ulike kirkesamfunn. Dette kallet handler om å være støttespillere for ledere som står alene i tjenesten, som medvandrere og forbedere. På forunderlig vis har Gud åpnet dører som vi ved Guds nåde har gått inn i.

(fortsettes)

Et apostolisk manifest, del 4

Her følger del fire, og nest siste del, av 'Apostolisk manifest', av Art Katz (bildet):

Kan du se vad det är vi hittills har visat upp och haft till salu? Vi är inte ens på det klara med om en profetia kommer från Anden eller om den har hemort i en människas fantasi. Denna diffusa hållning kan inte accepteras i den tid som nu kommer, då Guds allvar når högsta nivå i hans församling. För vår kallelses skull, i kriser och vid vägskäl, måste vi höra från Gud genom profetiskt tal, genom tungotal och uttydning och genom visdomens ord. Vi behöver dessa Guds Andes gåvor i verksamhet, satta i sitt sammanhang så som Gud ämnat och tänkt. Den församling som placeras i detta hörande är den församling vilken medvetet låtit sig föras till denna allvarets plats i honom; vilkens lemmar har prövats och lärt känna varandra tillräckligt för att kunna avgöra om det ord som kommer har sitt ursprung i Gud eller om det kommer ur en människas tankevärld.

Det är inte en tillfällighet att bönen och tillbedjandet i en sådan gemenskap speglar sanningshalten i denna verklighet, därför att andakt, gudfruktighet och bedjande inte är lyxartiklar – de tillhör alla den andliga vapenarsenalen. Dessa verktyg bär aldrig på en större verklighet än vi själva äger. De har inte större betydelse än den sanning vi står i inför Gud. Det är inte teknik eller metod som fordras, men ett uttryck för tillbedjan vilken härleds ur erfarenheten av Guds återlösande handlande i våra liv.

Vi skäms inte över att bli tillrättavisade, och när vi tar emot sådan från en broder eller en syster gläds vi över den befrielse och den frihet som följer helgelsens verkningar vika legat färdiga i väntan på sitt tillfälle. Gud verkar inte i våra liv på våra villkor. Han spelar inte med i våra spel. Han väntar in det som är sant, verkligt och uppriktigt, han väntar på att man gör upp med synd och korruption, väntar på att man känns vid sina behov. Endast i sådana omständigheter kan vi erfara Herrens nåd.

Vårt bedjande står i direkt förhållande till det mått av verklighet vilket vi har nått, och den sorten har styrka nog att röra vid Himlen. Den har flyttats ut från den ytliga, blandade skara av kristna vilkas främsta fokus ligger på dem själva och vilkas andliga egocentricitet aldrig har brutits sönder. Vi kan föra in egoismen i församlingen och låta den vara lika djup som någonsin i världen. Allt vi gjort är att byta objekt. I världen handlade det om köttslig förnöjelse och materiella ting. I kyrkan är det fortfarande själv-centrering och jag-fixering: ’Vad tyckte du om mötet?’ ’Hurdan var talaren?’ Denna själviskhet är en inrotad kraft som endast kan krossas när vi själva har flyttats undan som mål för vårt intresse och omsorg och ersatts med Gud, Gud i den apostoliska meningen.

Denna gemenskap är inte tanklös eller naiv, den vet att församlingen måste gå genom lidanden innan den når fram till härligheten. Svårigheter och prövningar är nödvändiga för denna typ av gemenskap. Så förhåller det sig, men inte därför att vi skulle vilja såra varandra eller vara varandras hot eller irritationsmoment. Det är så, därför att gemenskapens medlemmar alla befinner sig i olika skeden av sin mognad och alla har olika bakgrund. Det som särskiljer en sådan församling som jag talar om är dess vilja att bära en sådan vånda.

Denna gemenskap bär en medvetenhet om evigheten. Dess hållning och beteende har sitt fäste i det eviga, i insikten om domar som står för evigt och om den lön som väntar. Denna samfällighet är på det klara med att Herren kommer, han som belönar och som ger åt var och en efter deras gärningar. Den vet att den har sitt liv och sitt hopp i denna förväntan inför evigheten. Det som oroar dem är att de ofta försöker komma undan med något mindre, något annat än det som ger rum för Guds härlighet och är benägna att välja en livsstil i bekvämlighet vilken varken utmanar eller blir andra till tjänst.

Dessa församlingars förbön bär autenticitet därför att den är ett uttryck för troheten och sannfärdigheten i det gemensamma livet. Denna verklighetsförankring, detta liv i gemenskap påverkar inte bara dess tillbedjan, det verkar också fram en förmåga att se klart, en förmåga att bedöma och döma. Deras bedömningsförmåga är betydligt mera distinkt, de kan sära på och skilja bort sådant som en ytlig kristen låter sig luras av. Denna gemenskap förstår att identifiera mörkrets makter och dess verk och lär sig att föra strid mot dem. Denna brottningskamp är en konfrontation av den oundvikliga sorten och en lika oundviklig och slutgiltig överlåtelse till Gud är det enda sättet att segra i denna kamp. Denna kamp hör inte den enskilde kristne till i dess främsta uttryck. Den engagerar församlingen, den församling som kan se dessa makters sammangaddning och som kan ta upp den andliga striden med hjälp av ett bedjande förankrat i gemenskapens inre verklighet.

En sådan gemenskap låter sig formas genom ömsesidig disciplin, den förs till balans, den är offervillig. Den låter sig böjas för Andens ledning vilken kommer till uttryck i dess mitt, bekräftad inför alla i ett aktivt igenkännande. Denna ledning, detta ledande, står oberoende av yttre stöd men visar sin äkthet i verklig mognad. Verklig auktoritet vilar på ett igenkännande, en ömsesidighet, och relaterandet till sådan ledning är ett kritiskt moment i fråga om gemenskapens karaktär och andliga verklighet. Om vi fortsätter att vara, självständiga, självsvåldiga individualister som dyker upp på söndagar, men som väljer våra egna vägar utan att verkligen rådgöra med andra, utan att ens vilja vara öppna, om vi fortsätter så kommer ingen att ta oss på allvar. All andlig härsmakt, god såväl som ond, förstår om vi har gett oss till Herren.

Et apostolisk manifest, del 3

Her er tredje del av undervisningen til Art Katz (bildet):

Här har vi det som bestämmer en apostolisk samfällighet, en apostolisk gemenskap. Den är en sändande gemenskap, därför att den äger den enda verklighet som Gud anförtror någon med i syfte att förmedlas vidare. En sådan gemenskap har något att kommunicera och förmedla utifrån sitt eget gemensamma liv. Det är bara i ett sådant sammanhang som handpåläggning blir något mer än ceremoni och ”biblisk” rutin. Med utsändandet tar de utsända med sig verklighetens och auktoritetens dimension.

Andens gåvor är därför funktionell utrustning mitt i ett svallande hav av aktiv fientlighet; församlingens uppgift är brådskande och inbjuder världens motstånd. Den autenticitet och verklighetsförankring som dessa makter är tvungna att erkänna har att göra med vårt sanna avskiljande – den är den enda auktoritet som de behöver böja sig för. När det enda vi har att komma med är en serie tanklösa knäfall vid en botbänk och lite krokodiltårar gäspar dessa makter oss i ansiktet. De är fullt på det klara med när någon i sanning har överlåtit sig och ett liv slutgiltigt och fullständigt har lagts ner inför Gud. Ett sådant folk lever medvetet och offervilligt som utvalt frälsningsverktyg i Guds hand för Israels folks sak.

Allt detta är grundläggande i den apostoliska synen på församlingen. En församling som passar in i den beskrivning jag nu gjort, klarar att känna igen och omfatta sin kallelse och uppgift i relation till Israels upprättelse mitt i dess ändtidsvånda. Detta seende utesluter varje tanke på att församlingen skulle kunna fly undan den tid då den behövs allra mest, då när dess närvaro är ämnad att innebära frälsning för judarna i ’Jakobs nöd’, Jer 30:7. Detta synsätt kan inte förvisas som ett betydelselöst bihang till församlingens lära. Det finns med som centralt tema i Guds primära ändamål med församlingen.

När vi nu kommer till insikt om dessa perspektiv, förstår vi behovet av en uppoffrandets livshållning. Israels återupprättelse är Konungens sak. Israels återupprättelse är herradömets sak. Gud upprättar inte Israel för att de förtjänar ett hemland efter alla dessa år i diasporan, i förskingringen, men därför att deras återupprättelse hör till Konungens ankomst, så att ”lag må utgå från Sion och Herrens ord från Jerusalem – Jes 2:3; en återlöst och återupprättad nation. Detta är anledningen till att mörkrets makter uppträder med ohejdad aggression och galenskap mot allt som har att göra med det judiska folkets räddning, frälsning och återlösning i dessa sista dagar.

Det judiska folkets upprättelse är ett och det samma som Guds Rikes sak och dessa mörkrets makter är falska, inkräktande herrar över denna värld. De vill inte avstå och ge upp det de vunnit genom sitt intrång, det de utan avbrott njutit av under långa tidsåldrar. Konungens återkomst, som den som sitter på Davids tron på Sions berg i det återlösta och återupprättade Israel, gör en ände på dessa makters välde.

Vi måste lära känna detta slutdrama annars kommer vi inte att kunna förstå det raseri som vältrar sig in över judarna i ändens tid. Dessa mörkrets makter kommer i sin förvrängda vishet att inse att det enda sättet att avvända hotet mot deras vanstyre är att radera ut judarna, dessa vilkas återvändande till hemlandet gör slut på deras välde.

”Jakobs nöd”, Jer 30:7, det tidsavsnitt som utgör slutet på denna tidsålder och som öppnar för Israels Konung och hans styre över nationerna kommer att innebära en sållning och ett näpsande. Församlingen måste skaffa sig insikt om och låta sig beredas i enlighet med de optimala krav som denna uppgift ställer och med hela sin vilja omfatta detta skeende som det centrala i hennes existens. Vi måste medvetet, med all vår vilja gripa oss an denna uppgift. Man når inte fram till detta genom att flyta med strömmen.

Vi måste arbeta oss fram till insikt om vad dessa sista dagar innebär för Israels folk och den roll och funktion församlingen innehar i relation till dem. Det är så att människors evighetsdestination till stor del bestäms av vad vi gör med ”dessa mina minsta bröder”, Matt 25:40. Judarna kommer att vara ”de minsta” i de dagarna. De mest framstående och framgångsrika judar vilka just nu lyfts och bärs av denna värld kommer att finna sig vara utslängda i bara skjortan bland folken i de kargaste och bedrövligaste omständigheter.

Vi måste få tag i profetisk förståelse och sedan fälla ett avgörande huruvida vi ska vara verksam faktor till befrielse i den tiden. Detta val, denna ståndpunkt, omfattandet av detta mandat bär med sig omvandlande potential in i församlingen. Varje del av tron förs till en helt ny klarhet, en ny nivå av medvetenhet, till en förnyad verklighet när detta nyckelsammanhang passats in i församlingens medvetande som en del i dess primära varande.

Allt som har att göra med antisemitism, varje skugga av antijudiskhet som vi trodde att vi hade gjort oss av med kommer att spolas upp till ytan. En grundlig genomsköljning kommer att äga rum med djup och intensitet i Guds helgande arbete. Gud säger till Israel: ”Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.” Hes 20:35, 37.

Något händer med en kvarleva, en återstod av judar i de sista dagarnas sållning som verkar som faktor i deras återvändande till Sion som Herrens förlossade; evig glädje skall kröna deras huvuden, deras sorg och suckan har flytt bort. Det blir inget sådant återvändande om det inte finns en församling som redan nu väntar detta och förebereder sig för att kunna verka som Guds frälsningsverktyg för detta folk i de dagar som strax är här. När detta ska äga rum kommer det att ske plötsligt.

Det är nödvändigt att detta perspektiv befinner sig centralt i vårt varande och verkande. För detta behöver vi Herrens strategiska direktiv, vilka förmedlas av Anden via betrodda lemmar i kroppen, vilkas profetior inte hör hemma bland allsköns själiska övningar för att dra uppmärksamhet till dem själva. Istället låter dessa sig göras till pålitliga uttryck för Herrens visdom och vilja i avgörande moment i beslutsfattandet.